Jag vill även höja ett varningens finger för det här med att "det är okej att vara ensam i stallet om man har kompis med sig". Mina föräldrar resonerade också så, och min bästa kompis var både lite som en liten tant i tidig ålder och var en av de lyckliga som var utrustad med egen mobiltelefon då på det tidiga 00-talet, men vi hade massa skit för oss som vi aldrig, aldrig, aldrig hade kommit på om vi varit ensamma. Nu hade vi en liten B-ponny och storleken vaggade nog in våra respektive föräldrar i en falsk trygghet, men fanken vad vi har flugit av för att vi gjort rent idiotiska grejer som man aldrig skulle få för sig att göra som vuxen.
Jag märkte samma sak med medryttaren jag hade till min shettis ett tag. Det är en jättefin, lugn liten tjej, hon var tio när hon började hänga hos mig och första åren var mamman (hästvan) alltid med. När hon hade hållit på med hästen i två år så frågade hon om hon och en kompis fick ta ut honom själva på en promenad, jag var hemma och höll på ute i stallet så det var ju ändå en vuxen där. Den kompisen var väldigt vuxen av sig, jag sa att det gick bra, och det gjorde det. Tills kompisen i sin tur tog med sig en annan kompis och de helt plötsligt var tre. Den nya ungen var en riktig pain in the ass, hon sa att hon hade häst hemma och var med andra ord självutnämnd expert. Behöver jag förtydliga att kompisen, den första, kom springande och hämtade mig när ponnyn hade dragit iväg med dem över två åkrar och ett dike och glatt stod och betade och sket fullständigt i att den pestiga ungen stod och ryckte och slet i grimskaftet samtidigt som hon skrek och barnet som egentligen skulle hantera ponnyn stod och grät med en trampad fot? Efter det gjorde jag väldigt klart för mamman att det inte var välkommet med kompisar i stallet, och hon förstod, barnet hade varit hos sin pappa den helgen och hon visste inte ens om att de var i stallet.
Så, summan av kardemumman, jag hade nog faktiskt hellre sett att ett lugnt och ansvarstagande barn hade varit ensam i stallet än att den har kompisar med sig. I sällskap och till följd av grupptryck, särskilt i de känsliga åldrarna, kan allting väldigt lätt gå överstyr och man gör något som man egentligen aldrig hade gjort annars.
