Ni som valt bort barn/inte vill skaffa

[MiniLi]

Kvinnor har väl i alla tider dött i förlossningar? Känns bara märkligt att prata om att vi är gjorda för det osv.

 

[Lena Furberg]

Jag antar att det finns en balansgång däremellan.

Javisst, en slags kompromiss, kanske. Högre intelligens - större hjärna - större huvud - kräver större förlossningskanal - bredare bäcken - men inte för brett eftersom det då hindrar oss som upprättgående varelser på 2 ben. Osv osv. Samtidigt får man ju inse att det hela fungerar utmärkt, med tanke på hur vi så totalt tagit över planeten och befolkningsexplosionen är ett faktum.

 

[Lena Furberg]

Kvinnor har väl i alla tider dött i förlossningar? Känns bara märkligt att prata om att vi är gjorda för det osv.

Alla varelser riskerar att dö i olika sammanhang, förlossningar såväl som andra situationer. Så länge det fungerar i det stora hela får det anses som acceptabelt av naturen. Om man nu ska prata om evolutionen och våra kroppar. Sen får man ju vara evigt tacksam över den hjälp som finns att få idag när det går illa.....

 

[MiniLi]

Alla varelser riskerar att dö i olika sammanhang, förlossningar såväl som andra situationer. Så länge det fungerar i det stora hela får det anses som acceptabelt av naturen. Om man nu ska prata om evolutionen och våra kroppar. Sen får man ju vara evigt tacksam över den hjälp som finns att få idag när det går illa.....

Alltså jag vet inte om man kan säga så, evolutionen är väl lite mer avancerad än så.
Oavsett så tänker jag att rädsla för förlossningen (skador osv) är en av flera vanliga anledningar till att välja bort barn och det är väl egentligen fullt rimligt.
Det är dock vanligt att sådana anledningar bemöts med argument om att vi är gjorda för att kunna föda osv och det blir ju bara fel.

Ja, naturen har skapat kvinnor med en rad obehagliga ”funktioner” men det är ju inte tröstande överhuvudtaget.
Vi drog ju uppenbarligen evolutionens jäkla nitlott isf, med fruktansvärd smärtproblematik varje månad, en massa obehagliga hormonella symptom, skador och död vid förlossning och graviditet osv..

Fan så avundsjuk jag är på att män glider på räkmacka genom människans fortplantningssystem.

 

[Lickety]

Alltså jag vet inte om man kan säga så, evolutionen är väl lite mer avancerad än så.
Oavsett så tänker jag att rädsla för förlossningen (skador osv) är en av flera vanliga anledningar till att välja bort barn och det är väl egentligen fullt rimligt.
Det är dock vanligt att sådana anledningar bemöts med argument om att vi är gjorda för att kunna föda osv och det blir ju bara fel.

Ja, naturen har skapat kvinnor med en rad obehagliga ”funktioner” men det är ju inte tröstande överhuvudtaget.
Vi drog ju uppenbarligen evolutionens jäkla nitlott isf, med fruktansvärd smärtproblematik varje månad, en massa obehagliga hormonella symptom, skador och död vid förlossning och graviditet osv..

Fan så avundsjuk jag är på att män glider på räkmacka genom människans fortplantningssystem.

Fortplantningen drog vi nitlotten i, men med tanke på övriga skador och dödlighet så verkar testosteron inte heller vara enbart fiffigt.

 

[Lena Furberg]

Alltså jag vet inte om man kan säga så, evolutionen är väl lite mer avancerad än så.
Oavsett så tänker jag att rädsla för förlossningen (skador osv) är en av flera vanliga anledningar till att välja bort barn och det är väl egentligen fullt rimligt.
Det är dock vanligt att sådana anledningar bemöts med argument om att vi är gjorda för att kunna föda osv och det blir ju bara fel.

Ja, naturen har skapat kvinnor med en rad obehagliga ”funktioner” men det är ju inte tröstande överhuvudtaget.
Vi drog ju uppenbarligen evolutionens jäkla nitlott isf, med fruktansvärd smärtproblematik varje månad, en massa obehagliga hormonella symptom, skador och död vid förlossning och graviditet osv..

Fan så avundsjuk jag är på att män glider på räkmacka genom människans fortplantningssystem.

Nä, det är verkligen inte tröstande....... Snarare tvärtom, som om det skulle vara ok att där är ett visst svinn i beräkningarna. Alltfler väljer kejsarsnitt idag, ofta pga ångest inför en ev svår förlossning. När jag själv fött mitt första (och enda) barn svor jag att blir det ett till får det bli kejsarsnitt. Ändå gick det snabbt och "lätt" för mig, så det säger ju en hel del......

 

[MiniLi]

Nä, det är verkligen inte tröstande....... Snarare tvärtom, som om det skulle vara ok att där är ett visst svinn i beräkningarna. Alltfler väljer kejsarsnitt idag, ofta pga ångest inför en ev svår förlossning. När jag själv fött mitt första (och enda) barn svor jag att blir det ett till får det bli kejsarsnitt. Ändå gick det snabbt och "lätt" för mig, så det säger ju en hel del......

Ja, jag skulle dock inte frivilligt utsätta mig för kejsarsnitt heller. Tycker tanken på att någon skär i mig är helt outhärdlig så inger alternativ känns särskilt bra.

 

[MiniLi]

Fortplantningen drog vi nitlotten i, men med tanke på övriga skador och dödlighet så verkar testosteron inte heller vara enbart fiffigt.

Det här hör väl inte till tråden men vad menar du?
Vilka skador och vilken dödlighet leder mäns hormoner till?

 

[bollen__]

När jag var i yngre tonåren var jag övertygad om att jag skulle adoptera. Jag minns inte riktigt varför, det var det barnalternativ som lockade mest. I min familj har mammorna alltid varit unga, mellan 20-25 vid första barnet, så i den åldern kände jag mig stressad över barnfrågan. Jag hade flera korta förhållanden som sträckte sig knappt över året, inget direkt lämpligt fadersmaterial, och förlovade mig två gånger också. Jag var nog stressad över hela den där familjegrejen, speciellt när jag tittade på min omgivning. Det borde liksom ha fallit sig på plats då, alla de där pusselbitarna med barn volvo villa jobb. Det gjorde det ju för alla andra.

Men när jag var 25 flyttade jag till Oslo istället och levde ett jäkla singelliv med en himla massa röj. Ett par år senare träffade jag sambon en midsommar när jag var på permission i Sverige och blev blixtkär. Han sa snabbt att han inte ville ha några barn, och direkt kände jag lättnad. Den där tidigare barnstressen jag hade känt var ingen genuin barnlängtan. Det var en stress över familjenormer och omgivningens påtryckningar. När barn har kommit upp som fråga hos släkt och vänner under sambons och mitt förhållande har han snabbt deklarerat att det inte blir något med det. Konstigt nog dyker det då sällan upp följdfrågor. När jag däremot har sagt att det vill vi inte ha, har det ofta kommit med ett "jodå, det kommer nog ska du se", eller "klart ni ska", samt liknande påståenden. Jätteirriterande. Men nu har det sjunkit in hos folk i vår närhet och uppkommer endast om det finns bekanta eller okända med vid något sammankomst. Att inte vilja ha barn betraktas som något konstigt och avvikande. Folk blir lite ställda när vi säger ett högt "nej!" i kör.

Jag har ingenting emot barn, leker och umgås gärna med de ungar som finns bland släkt och vänner. Men det finns fenomen inom föräldraskapet som stör mig betydligt mer än eventuella högljudda ungar. Hur tidigare genusmedvetenhet flyger ut genom fönstret samma stund som man får reda på könet. Hur så många kvinnor tappar all form av tidigare identitet och bara blir "stoltmamma_89" med barnen över hela deras sociala medier. Hur kvinnor (mammor) som samlas inte verkar ha något annat gemensamt att tala om än just barn. Och don't get me started on männen. Men dessa fenomen bland kvinnor skaver extra mycket i mig. Min inre feminist tjuter högt.

Jag har ett par i min närhet vars parenting methods irriterar skiten ur mig. Men eftersom jag inte själv har barn, så verkar jag inte ha någon som helst talan vad gäller barnuppfostran, inte ens om det så rör grundläggande psykologi. Trist, eftersom det påverkar både relationen till föräldrarna men också till barnen.

Det har jag också märkt att när maken deklarerar att det inte blir några barn/vi inte har några så blir det inget mer med det, möjligen ett nej ni har ju hundarna (typ) som kommentar. Men själv har det aldrig varit enkelt att bara säga nepp, eller vill inte eller vad jag nu svarar. Det ska alltid bli följdfrågor.

 

[Imogen]

Och att det sägs vara det "bästa som hänt i livet" betyder inte det minsta dugg att det skulle ha behövt varit det om det inträffat i en annan del av personens liv och ännu mindre bäring har det på hur det skulle vara för en helt annan persons liv.

På något sätt känns det som att det som genererar "felet" är när antingen syftet är att applicera den egna upplevelsen i en annan kontext eller när den tas emot som om syftet vore det.

Jag kan lätt glädjas åt medmänniskor som lyser i ögonen av att prata om sin nya motorcykel utan att ens tänka tanken att vare sig skaffa en motorcykel, eller börja tro att de vill att jag ska köpa en motorcykel eller att jag ens tänker hjälpa dem att putsa motorcykeln. Men det är klart, säger de också "du borde också skaffa en", så är de fel ute, på så många sätt att jag inte orkar räkna upp dem vare sig för denne eller för nåt forum.

Såklart inte, och har inte heller försvarat eller argumenterat för fenomenet att övertala andra att skaffa barn, absolut inte!

På samma sätt är det ju jätteförståeligt att du inte vill höra motorcykelentusiaster övertala dig om att skaffa motorcykel. Men det gör det inte ju inte försvarbart för dig (om du gjort det) att sitta och häva ur sig att motorcykelåkare måste ha liv tråkiga som pesten om det mest exotiska de kan tänka sig är att betala dyra bensinräkningar. (Vilket var vad mitt inlägg handlade om, inte att försvara "det bästa i livet")

 

[Migo]

Det här hör väl inte till tråden men vad menar du?
Vilka skador och vilken dödlighet leder mäns hormoner till?

Ett flertal Darwin awards, tex?

 

[monster1]

Kvinnor har väl i alla tider dött i förlossningar? Känns bara märkligt att prata om att vi är gjorda för det osv.

Det sprang sig väll ur frågan att vi inte är skapta att föda barn. För stora huvuden för små öppningar osv. Även om man ska vara ödmjuk mot människors rädsla för att föda barn, behöver man ju inte spä på den. Det händer trots allt saker med kroppen och bäbisen som gör att födseln underlättas. Bara för att man inte dör eller skadas för livet under själva födandet betyder ju inte det att man måste få barn. Jag vill inte ha barn, jag tycker att det där med att föda barn verkar plågsamt och skitläskigt men om jag hade velat ha barn hade det ju funnits metoder att antingen komma över det eller ta sig runt problemet. Men nu vill jag inte ha barn så därmed är det en rädsla som jag inte behöver göra något åt, men jag tänker inte heller använda min egen rädsla för att spä på andras oro.

 

[_Taggis_]

Fortplantningen drog vi nitlotten i, men med tanke på övriga skador och dödlighet så verkar testosteron inte heller vara enbart fiffigt.

Tror jag fattar vad du menar och svarar utifrån min tolkning. Även om det inte hör till trådens ämne; mitt enkla och korta svar på att män är överrepresenterade vad gäller många övriga skador och dödlighet, stavas helt enkelt "genusordningen". Och det kommer så förbli tills män sjävla, som grupp, inser att det är så.

 

[_Taggis_]

Det har jag också märkt att när maken deklarerar att det inte blir några barn/vi inte har några så blir det inget mer med det, möjligen ett nej ni har ju hundarna (typ) som kommentar. Men själv har det aldrig varit enkelt att bara säga nepp, eller vill inte eller vad jag nu svarar. Det ska alltid bli följdfrågor.

Jaa, och så jäkla tröttsamt att alltid få höra att djuren är ens substitut för barn Nej-det-är-det-Inte. Mina djur är mina djur. Barn vill jag inte ha och det behöver Inte ersättas med nåt annat.

 

[Millicent]

Du menar precis som alla dessa hundägare måste haft ett liv tråkigt som pesten om det mest exotiska de kan tänka sig är att traska runt och samla bajs i platspåsar fem gånger om dagen?

Eller så är det så så att det som föräldern eller hundägaren anser vara det "bästa som hänt i livet" kommer med en del trista och jobbiga bitar men som på det stora hela övervägs av det man tycker är fantastiskt? Alldeles oavsett vad det är...

Det är bara min uppfattning. Precis som en del verkligen inte kan förstå öht hur man inte kan tycka om barn, så kan jag inte öht förstå hur man kan skaffa barn med allt som kommer med det. Och eftersom den här tråden handlar just om barn så har jag inte uttalat mig om djur eller något annat. Ärligt talat skulle jag nog avstå hundar också om det innebar att jag inte skulle få sova normalt på flera år.

 

[Millicent]

Får typ panikkänslor bara jag läser om förlossningsskador Helt ologiskt eftersom jag inte ens ska få några barn. Men ädnå. Tycker det är så hemskt, för att inte tala om den bristande eftervården.

Same! Bara det yppas något om "spricka" så kommer paniken krypandes, haha

För att inte tala om en del videos man ser på tex facebook på en jättemage där en bebis försöker typ karate bryta sig ut. Jag får nästan lust att sätta mig i duschen och gråta när jag tänker på att det skulle kunnat vara min kropp.

 

[_Taggis_]

Same! Bara det yppas något om "spricka" så kommer paniken krypandes, haha

För att inte tala om en del videos man ser på tex facebook på en jättemage där en bebis försöker typ karate bryta sig ut. Jag får nästan lust att sätta mig i duschen och gråta när jag tänker på att det skulle kunnat vara min kropp.

Samma här. Jag tycker gravidmagar är bland det läskigaste som finns. Jag tycker verkligen det är horribelt att det kan se ut som det gör, när kvinnor i min närhet varit gravida så blir jag nästan illamående av att sätta mig in i situationen att släpa runt det där. Men såklart säger jag ju inte det. Jag är även sjukligt nervös inför alla bekantas förlossningar, jag utgår alltid från att dom ska dö och är lättad varje gång nån överlever. Men det säger jag ju inte heller...

 

[Thera]

Det är bara min uppfattning. Precis som en del verkligen inte kan förstå öht hur man inte kan tycka om barn, så kan jag inte öht förstå hur man kan skaffa barn med allt som kommer med det. Och eftersom den här tråden handlar just om barn så har jag inte uttalat mig om djur eller något annat. Ärligt talat skulle jag nog avstå hundar också om det innebar att jag inte skulle få sova normalt på flera år.

Men du, som hundägare, anser du att bajsplockande och tömning av analsäckar är det härligaste som finns i livet?
Eller förstår du att det finns andra värden som följer med hundägandet, liksom föräldraskapet?

 

[Millicent]

Men du, som hundägare, anser du att bajsplockande och tömning av analsäckar är det härligaste som finns i livet?
Eller förstår du att det finns andra värden som följer med hundägandet, liksom föräldraskapet?

Tömning av analsäckar kan jag inte uttala mig om. Mina hundar äter inte torrfoder så bajs plockar jag upp en till två gånger om dagen, det är en piss i havet i jämförelse med hur ofta man måste byta blöja, torka spyor/dregel/snor om vi ska fokusera på de äckligaste faktorerna. Sedan har jag inte sagt att det helt omöjligt finns andra värden, för de som hemskt hemskt gärna vill ha barn, men när dessa envisa och nyfrälsta personer kommer till mig och prackar på mig att livet med barn är det absolut underbaraste som finns, ja då kan de brinna i helvetet.

 

[ako]

Jag tycker tonårstiden är ett av många goda argument mot att skaffa barn, ja.

Men nu var det här ju en tråd om att ha valt att inte få barn. Varför går du då in och värderar att andra har "hängt upp sig" på barnskrik och blöjor, eller vad det nu var? Det var min fråga. Du underkänner därmed andras anförda anledningar till att inte få barn. Det är mitt problem i det här fallet.

Fast @Lena Furberg svarade ju inte någon som skrev att hen inte ville ha barn p g a blöjor och skriknätter, hon svarade ju någon som raljerade över att folk minsann inte kan ha haft mycket till liv om de tyckte att föräldraskapet (vilket enligt henne var ”blöjor och skriknätter”) hade berikat livet. Ganska stor skillnad tycker jag.