Ni som valt bort barn/inte vill skaffa

[nightcrawler]

Jag förstår ärligt talat inte varför folk runtomkring tycker att det är så konstigt att man inte vill ha barn och dessutom har mage att tjata om det. En del människor vill helt enkelt inte. Själv så blir jag ännu mer fast vid att inte skaffa barn när folk tjatar om att vi borde skaffa barn och hur underbart det är. Jag VILL bara inte. Har aldrig varit intresserad. Barnafödande kan andra sköta.
Kan ni fatta att folk började fråga när det blir ungar redan när jag var runt 17-18 år och nyss hade träffat min nuvarande kille?!

Jag har inte upplevt tjatet förut men nu tycker jag det kommer mer och mer. Folk försöker spela på ens samvete. Man måste vara en usel människa om man inte vill ha barn om man är kvinna. Är du man så höjer ingen på ögonbrynen ens. Har alltid önskat att jag inte kunde få barn så jag inte behövde förklara mej och så att det vore slutdiskuterat där. Men snart kan jag säga att jag inte kan få några. Ska sterilisera mig.

 

[raggsock]

Varför i hela friden har du dåligt samvete? Det är väl massor med saker som andra gör som du inte gör och vice versa, utan att du har dåligt samvete för det? Du har väl andra mål i livet än att yngla av dig, varför skulle du ha samma mål som alla andra? Skulle inte livet vara ganska trist om alla måste följa mall A1.0 och inte få försöka skapa det liv du själv och din partner trivs med, istället för ett liv som någon annan vill ha?

Tack Mia, För det mesta är jag stolt över det jag gör och det liv jag/vi skapat istället för att skapa barn ;-) men ibland blir det för mycket av andras åsikter och antaganden..trodde det skulle försvinna när man blev äldre men andra tar för givet att man har barn..även samhället, banker myndigheter mm... underbart att bli stärkt av dit svar

 

[Lycan]

Jag har inte upplevt tjatet förut men nu tycker jag det kommer mer och mer. Folk försöker spela på ens samvete. Man måste vara en usel människa om man inte vill ha barn om man är kvinna. Är du man så höjer ingen på ögonbrynen ens. Har alltid önskat att jag inte kunde få barn så jag inte behövde förklara mej och så att det vore slutdiskuterat där. Men snart kan jag säga att jag inte kan få några. Ska sterilisera mig.

Lite lustigt att folk sätter sådan press att man ska yngla av sig. Och det kan säkert vara samma människor som ibland har klimatångest och vill rädda världen. När folk undrar när det blir ungar brukar jag tycka att jorden är nog överbefolkad redan så jag ser inte att det ska vara nödvändigt att jag ska sätta fler ungar till världen. Det får som sagt de som är intresserade ordna.
Jag har velat sterilisera mig länge men eftersom jag är så ung är det nog svårt att få igenom och sedan kan saker och ting förändras också. Men det blev tyst på folket efter att jag satt in en p-stav i armen.

 

[nightcrawler]

Lite lustigt att folk sätter sådan press att man ska yngla av sig. Och det kan säkert vara samma människor som ibland har klimatångest och vill rädda världen. När folk undrar när det blir ungar brukar jag tycka att jorden är nog överbefolkad redan så jag ser inte att det ska vara nödvändigt att jag ska sätta fler ungar till världen. Det får som sagt de som är intresserade ordna.
Jag har velat sterilisera mig länge men eftersom jag är så ung är det nog svårt att få igenom och sedan kan saker och ting förändras också. Men det blev tyst på folket efter att jag satt in en p-stav i armen.

Om jag inte orkar med att förklara så brukar säga att jag skulle bli en fruktansvärt dålig förälder som antagligen inte skulle kunna älska sitt barn eller vara snäll mot det. För tyvärr är det nog sant. Då brukar dom bli sådär härligt förfasade och sen tysta

 

[MissFideli]

Om jag inte orkar med att förklara så brukar säga att jag skulle bli en fruktansvärt dålig förälder som antagligen inte skulle kunna älska sitt barn eller vara snäll mot det. För tyvärr är det nog sant. Då brukar dom bli sådär härligt förfasade och sen tysta

När jag säger så, får jag alltid värsta utläggningen om att "om jag bara skaffar barn, så ska jag nog se att allt blir jättebra." Osv.

 

[parellikusken]

Jag har alltid varit osäker på om jag vill ha barn eller inte. Men senaste gången jag låg inne på psyk hamnade jag i en konversation med en annan psykiskt sjuk kvinna, Hon berättade att hon liksom jag alltid haft problem med psykisk ohälsa, men trodde att allt skulle bli bra bara hon skaffade familj. Så nu har hon man och tre barn och mår värre än någonsin, hon ångrar sina barn. Hon gillar dom inte.
Efter det samtalet bestämde jag mig för att jag aldrig vill hamna i hennes sits, och risken finns att jag gör det då jag också dras med psykisk ohälsa.

 

[raggsock]

Jag funderar på om inte det kan vara olika rent biologiskt. Vi som inte vill, har ju inte den starka driften att föröka sig som de flesta...?!?! Kanske är det biologiska variationer som i mycket annat.

 

[tott]

Jag har inga barn, kan inte mera få (steriliserad) och har aldrig känt suget efter barn heller.

Jag tycker det är mera egoistiskt ATT skaffa barn än att låta bli. Barnet ber ju inte om att bli till, och jag upplever att många skaffar barn för att "det hör till".

Den senaste tiden har jag många gånger tänkt att det är en jäkla tur och skönt att jag inte har satt barn till denna skrämmande värld, men allt vad oroligheter, miljöförstöring och ruskig teknologi osv heter. Jag tycker t.o.m att det är oansvarigt ATT sätta barn till världen, som den ser ut nu. Har kommit på mig många gånger det senaste halvåret/året med att tycka synd om föräldrar som inte förstår bättre.

Nu menar jag absolut inte att hoppa på eller kränka de som har/vill ha barn, utan jag skriver bara lite hur mina tankar går... Lite ruskiga tankar kanske...

 

[Fruentimber]

@tott Otrevliga tankar, snarare? Jag har inte heller barn och vill inte heller ha av många anledningar, men inte går jag omkring och ser på min syster och vänner som att de inte "förstår bättre" för att de har valt att skaffa barn. Jag vill inte bli dömd för mitt val, då ser jag inte heller varför jag ska döma andra för deras och sedan "tycka synd" om dom.

 

[tott]

@tott Otrevliga tankar, snarare? Jag har inte heller barn och vill inte heller ha av många anledningar, men inte går jag omkring och ser på min syster och vänner som att de inte "förstår bättre" för att de har valt att skaffa barn. Jag vill inte bli dömd för mitt val, då ser jag inte heller varför jag ska döma andra för deras och sedan "tycka synd" om dom.

Otrevliga/ruskiga tankar jo - det erkänner jag ju.

...och meningen "Har kommit på mig många gånger det senaste halvåret/året med att tycka synd om föräldrar som inte förstår bättre" var nog lite klumpigt uttryckt, men kontentan är att jag själv inte skulle vilja föda barn till världen som den är nu. Tycker framtiden känns för skrämmande.

 

[Egen]

Jag tror verkligen som många skrivit att driften att vilja ha barn är biologiskt olika hos oss precis som andra anlag skiljer sig åt.

 

[MiniLi]

Jag funderar på om inte det kan vara olika rent biologiskt. Vi som inte vill, har ju inte den starka driften att föröka sig som de flesta...?!?! Kanske är det biologiska variationer som i mycket annat.

Jag tror verkligen som många skrivit att driften att vilja ha barn är biologiskt olika hos oss precis som andra anlag skiljer sig åt.

Men är det verkligen så att människor har en ”fortplantningsdrift”?
Vi har en sexdrift och den sexdriften kan leda till fortplantning. Men till skillnad från många andra djur så är vår sexdrift mer konstant. Människor ligger för att ligga, till skillnad från vissa djurarter som enbart ligger när de är fertila. Så nej, den teorin känns skakig.

Det var dessutom väldigt länge sen vi var hänvisade till ”drifter”. Vi har ju utvecklats.

 

[_Taggis_]

Det var dessutom väldigt länge sen vi var hänvisade till ”drifter”. Vi har ju utvecklats.

Jag har mkt svårt för snacket om "drifter". Jag tycker vi människor är så pass intellektuella varelser (jaja, en kan fundera kring undantag ) att vi kan förväntas stå över såna primitiva nycker...

 

[Egen]

Detta inlägget beskriver bra hur jag menar och även känt sedan jag var ung.

Jag var bergsäker redan som liten på att jag inte ville ha barn. Jag vet att jag sa redan som 5-åring att jag aldrig kommer att skaffa barn. Då skrattade de vuxna åt mig. Idag är jag 46, och står fast vid mitt beslut.

Folk har frågat mig varför jag inte vill ha barn, kanske för att försöka förstå min synvinkel. Och det har inte varit så lätt att formulera, för jag har inte riktigt själv förstått. Men jag har funderat mycket på det. Och det jag har kommit fram till är att jag nog saknar en gen...

För för att försöka komma fram till varför jag inte själv vill ha barn har jag försökt förstå varför en människa VILL ha barn. Och det verkar ju ligga mycket i att det ofta finns en biologisk längtan efter avkomma. Vilket inte är så konstigt, eftersom det är så naturen är skapad. Det är ju väldigt naturligt att föröka sig, den driften/funktionen finns ju hos de flesta djur och växter och levande överhuvudtaget. Och då måste det finnas någon urkraft eller drift som driver en mot det. Jag har mött människor som har varit helt besatta efter att skaffa barn för att deras inre drift att föröka sig är så stark. Och jag tror inte att det är något man riktigt kan argumentera med, genom logiska argument som "men tycker du verkligen att det är så kul med bajsblöjor och vaknätter?" eller liknande. Urkraften att vilja föröka sig står bortom alla logiska argument. Och jag saknar helt enkelt den driften eller urkraften. Den finns inte i mig. Och utan den gen som gör att barnlängtan slås på så är det bara helt tomt på den platsen. Jag vill bara inte.

Sen kan jag tänka mig många förklaringar till varför det för vissa personer är så provocerande att inte vilja ha barn, men jag har aldrig blivit provocerad av att andra reagerar över det. Är väl kanske inte så lättkränkt på den punkten. Jag vet var jag står i frågan och känner mig trygg med det. Även om jag absolut också har fått utstå en massa tjat, missnöje från min egen mor och konstiga kommentarer. T ex har jag fått höra att "människor som inte skaffar barn är hjärtlösa" och "man kan se vilka människor som inte har barn på att de är döda i blicken". Det här har alltså folk sagt rakt i mitt ansikte när jag sagt att jag inte vill ha barn. Men jag har inte tyckt att det har varit något att bli upprörd över. Rycker på axlarna och noterar vilka människor som uppenbarligen tycker att det är OK att bete sig otrevligt, och undviker dem sen.

En av mina vänner pausade till och med vänskapen med mig när hon själv fick barn, för att hon tyckte att mitt beslut att inte skaffa barn på något sätt kritiserade hennes eget beslut att skaffa barn. Trots att jag alltid har sagt att jag har full respekt för att andra vill ha barn. Men det var väl något hos henne som blev ömtåligt där under en period (idag är vi vänner igen). Och så kan det ju vara.

Jag kan nog snarare tycka att det är lite spännande hur det kan vara så provocerande för vissa personer med oss som saknar fortplantningsdrift.

 

[Egen]

En gång var jag hos läkare för uppföljning efter att jag just återhämtat mig från en jobbig depression. Jag var nästan i balans och tänkte lite positivt igen, att nu ska jag bara fortsätta mitt liv som jag och min man vill ha det (dvs som vi är, utan barn) Då sa läkaren till mig. Nu få du väl se till att försöka få barn också väl!!?? Jag var alltså över 40 redan, var glad för att depressionen börjat ge sig, hade inte yttrat några barnplaner!!!! Jag kände mig så kränkt när jag gick därifrån. En läkare säger till mig att jag måste försöka skaffa barn??????? Jag lydde inte ;-) men funderade på om en läkare får säg så bara för jag är kvinna utan barn. Tro det eller ej men han var psykiatriker men av utländsk härkomst vilket jag tror spelar roll.

 

[_Taggis_]

@Egen När jag var till min BM (en ny pga att jag flyttat) och ville ha rådgivning ang alternativa preventivmedel till min p-ring (har aldrig haft nåt annat och var mest bara nyfiken) så diskuterade vi olika alternativ. Ringen är ju smidig för den behöver bara kommas ihåg var 3e vecka till skillnad från piller, spiral vägrar jag sätta in men jag funderade lite kring p-stav. Mest funderade över alternativ pga mina humörssvängningar, om de kunde gynnas bättre av nån annan p-metod... Men när vi kom till avsnittet p-stav blev BM bekymrad över min ålder (då 33). Jag förstod inte vad hon menade, varpå hon påpekade att i min ålder brukar man inte välja såna långsiktiga p-medel om man inte redan har barn. Då de är verksamma i så många år.
Jag sa då att det var det minsta problemet, för jag har inga planer på att skaffa barn. Alls. Jag har snarare en mkt stark övertygelse om att jag aldrig kommer ändra mig på den punkten, mkt då tackvare min ålder om hon nu valde att se till den. När jag levt så pass länge har jag haft all tid att komma fram till min övertygelse i frågan.

Hon såg då om möjligt ännu mer bekymrad ut och frågade om jag hade nån pojkvän. Ja, sa jag. Det har jag. Höll på att tappa hakan när BM då på ett ganska skeptiskt vis frågade om han Verkligen var införstådd i detta? Eh ja, det är han. Och hur ser han på saken? frågade hon då... Om han då skulle vilja ha några barn så är det betydligt lättare för honom att skaffa en ny kvinna än att försöka skaffa barn med mig. Så det är fortfarande en ICKE-fråga ang om jag ska ha p-stav eller ej. Svaret gjorde inte BM desto mindre bekymrad så jag insåg att det är lika lätt att prata med henne om frivillig barnlöshet som det är att tala med en fanatisk frikyrklig om att en inte är intresserad av att bli frälst...

Jag blir fortfarande irriterad när jag tänker på det efter 1,5 år. Hur oproffsig kan en BM vara i sitt bemötande? En väninna till mig har också varit med om att bli ifrågasatt i sitt val, än värre för henne då den BM hon hade snarare började förhöra henne om hennes traumatiska uppväxt ade satt käppar i hjulet för henne i viljan att skaffa barn... Jag fattar inte, ska inte BM även hjälpa till med preventivmedel? Eller är hela deras verksamhet baserad på att försöka uppmana till att producera bebisar och att preventivmedel enbart handlar om att skjuta upp denna produktion i väntan på att de ska få ägna sig åt just detta???
Så jag förstår precis vad du menar, en upphör aldrig att förvånas av hur normer kretsar runt överallt och där en förväntar sig det minst. Det är inte så mkt begärt att läkare/BM/andra som jobbar daglgen med dessa frågor, ska ha en bredare syn på saken.

 

[nightcrawler]

@Egen När jag var till min BM (en ny pga att jag flyttat) och ville ha rådgivning ang alternativa preventivmedel till min p-ring (har aldrig haft nåt annat och var mest bara nyfiken) så diskuterade vi olika alternativ. Ringen är ju smidig för den behöver bara kommas ihåg var 3e vecka till skillnad från piller, spiral vägrar jag sätta in men jag funderade lite kring p-stav. Mest funderade över alternativ pga mina humörssvängningar, om de kunde gynnas bättre av nån annan p-metod... Men när vi kom till avsnittet p-stav blev BM bekymrad över min ålder (då 33). Jag förstod inte vad hon menade, varpå hon påpekade att i min ålder brukar man inte välja såna långsiktiga p-medel om man inte redan har barn. Då de är verksamma i så många år.
Jag sa då att det var det minsta problemet, för jag har inga planer på att skaffa barn. Alls. Jag har snarare en mkt stark övertygelse om att jag aldrig kommer ändra mig på den punkten, mkt då tackvare min ålder om hon nu valde att se till den. När jag levt så pass länge har jag haft all tid att komma fram till min övertygelse i frågan.

Hon såg då om möjligt ännu mer bekymrad ut och frågade om jag hade nån pojkvän. Ja, sa jag. Det har jag. Höll på att tappa hakan när BM då på ett ganska skeptiskt vis frågade om han Verkligen var införstådd i detta? Eh ja, det är han. Och hur ser han på saken? frågade hon då... Om han då skulle vilja ha några barn så är det betydligt lättare för honom att skaffa en ny kvinna än att försöka skaffa barn med mig. Så det är fortfarande en ICKE-fråga ang om jag ska ha p-stav eller ej. Svaret gjorde inte BM desto mindre bekymrad så jag insåg att det är lika lätt att prata med henne om frivillig barnlöshet som det är att tala med en fanatisk frikyrklig om att en inte är intresserad av att bli frälst...

Jag blir fortfarande irriterad när jag tänker på det efter 1,5 år. Hur oproffsig kan en BM vara i sitt bemötande? En väninna till mig har också varit med om att bli ifrågasatt i sitt val, än värre för henne då den BM hon hade snarare började förhöra henne om hennes traumatiska uppväxt ade satt käppar i hjulet för henne i viljan att skaffa barn... Jag fattar inte, ska inte BM även hjälpa till med preventivmedel? Eller är hela deras verksamhet baserad på att försöka uppmana till att producera bebisar och att preventivmedel enbart handlar om att skjuta upp denna produktion i väntan på att de ska få ägna sig åt just detta???
Så jag förstår precis vad du menar, en upphör aldrig att förvånas av hur normer kretsar runt överallt och där en förväntar sig det minst. Det är inte så mkt begärt att läkare/BM/andra som jobbar daglgen med dessa frågor, ska ha en bredare syn på saken.

Har haft bra barnmorskor som inte har ifrågasatt det där med att inte skaffa barn. Det enda jag blev sur på var när jag sa att jag ville sterilisera mej och ändå fortsätta med p-spruta för att slippa mensen, då blev jag snäsigt ifrågasatt. Sen råkade jag säga att det händer ju dessutom att folk blir gravid trots p-spruta som ytterligare en anledning. Då fick hon för sig att jag skulle diskutera preventivmedel med min barnmorska och ev sätta in spiral i stället . Jag har haft spruta i många år och tänker inte ta bort den förrän det är helt bergsäkert att jag inte har nån mens längre. Mår så dåligt av att ha mens. Har heller aldrig lyckats bli gravid. Men inget är ju 100. Utom kastrering då. Men har jag både steriliserat mej och tar spruta så lär det nästan vara omöjligt att bli gravid

 

[Hero]

Jag har mkt svårt för snacket om "drifter". Jag tycker vi människor är så pass intellektuella varelser (jaja, en kan fundera kring undantag ) att vi kan förväntas stå över såna primitiva nycker...

Intellektuella eller inte så har vi ju ändå drifter.
Man kan ju välja att försöka förtrycka sina drifter men det är inte säkert man mår bra av det. Sen är väl inte sex primitivt ? Det är väl det finaste två parter kan göra med varandra ?

 

[_Taggis_]

Intellektuella eller inte så har vi ju ändå drifter.
Man kan ju välja att försöka förtrycka sina drifter men det är inte säkert man mår bra av det. Sen är väl inte sex primitivt ? Det är väl det finaste två parter kan göra med varandra ?

Jag sa inte att vi inte har drifter. Jag ifrågasatte en ev oförmåga att reflektera över dem samt att agera som en varelse som kan tänka längre än driften räcker. De övriga två frågorna är högst individuella.

 

[Lilla]

Jag bara vill inte. Har aldrig velat. Det finns absolut ingenting i livet med barn som jag föreställer mig och har upplevt i andra hand, som lockar mig (inte livet med partner heller för den delen. ) och jag tycker också att hela tanken på en graviditet är superobehaglig.

Tror inte att jag skulle bli en särskilt bra mamma heller, ens om jag faktiskt ville ha barn.

Jag håller med dig i allt utom att jag faktiskt tror att jag skulle vara en bra mamma.