Sv: Ni som longerar era hästar inspända...
Jag longerar för det mesta med graman eller wienertygel. Gramanen spänns då vanligen mellan frambenen och sedan till sadelgjorden på sidorna. Enkla inspänningstyglar använder jag nästan bara till voltige. Min beridare använder gärna enkla inspänningstyglar om han vill arbeta mer mot samling, men det gör jag så sällan (Det är för svårt, det får han göra!).
Har även longerat en del med chambon/gogue.
Generellt sett spänns hästarna in med näsan strax framför lod (yngre och ovana hästar lite längre förstås). Oftast spänner jag lika långt på båda sidorna och tar ställningen genom linan.
Jag använder longeringen främst för att arbeta med takt och lösgjordhet utan belastningen av en ryttare. Samt i voltigen då av förståeliga skäl. Dessutom har jag haft en hel del sitslongen, men då handlar det ju inte om longering för hästens skull (även om man till viss del kan kombinera detta. Vi har t ex en skolhäst som var stelare än stelast och som blev väldigt hjälpt av att gå många longen. Då kunde linföraren arbeta med lösgjordhet etc utan att hästen blev så vansinnigt störd av ryttaren - och samtidigt tjänade han in sitt levebröd i verksamheten. Mycket praktiskt.)
Jag longerar för det mesta med graman eller wienertygel. Gramanen spänns då vanligen mellan frambenen och sedan till sadelgjorden på sidorna. Enkla inspänningstyglar använder jag nästan bara till voltige. Min beridare använder gärna enkla inspänningstyglar om han vill arbeta mer mot samling, men det gör jag så sällan (Det är för svårt, det får han göra!).
Har även longerat en del med chambon/gogue.
Generellt sett spänns hästarna in med näsan strax framför lod (yngre och ovana hästar lite längre förstås). Oftast spänner jag lika långt på båda sidorna och tar ställningen genom linan.
Jag använder longeringen främst för att arbeta med takt och lösgjordhet utan belastningen av en ryttare. Samt i voltigen då av förståeliga skäl. Dessutom har jag haft en hel del sitslongen, men då handlar det ju inte om longering för hästens skull (även om man till viss del kan kombinera detta. Vi har t ex en skolhäst som var stelare än stelast och som blev väldigt hjälpt av att gå många longen. Då kunde linföraren arbeta med lösgjordhet etc utan att hästen blev så vansinnigt störd av ryttaren - och samtidigt tjänade han in sitt levebröd i verksamheten. Mycket praktiskt.)