Ni som har haft stegrande hästar...

[Sirisiri]

JAG KLARADE DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Är så himla glad och lycklig och stolt så jag inte vet var jag ska ta vägen! Tack vare er alla satt jag på jobbet och laddade hela dagen. Jag gick igenom för mig själv hur jag skulle göra och jag kände verkligen hur hjärtat slog och adrenalinet flödade.

När jag satte mig upp på hästen hade jag hjärtklappning. Har nog aldrig varit så laddad nån gång. Hela stallet hade engagerat sig i min "en gång för alla-kamp" och hade trängt ihop sig på bänken på stallplanen. För precis som jag befarat började han småstudsa innan han tagit ett steg framåt ens. Jag gallskrek åt honom, svängde runt, sparkade med skänklarna och slog med spöt på baken samtidigt. Till en början gick han bara emot mer och mer och efter tredje gången ställde han sig högre upp än han nånsin gjort tidigare. Men sedan blev det bättre. Efter 6-7 snurr/skrik/bank/slag gick han chockat framåt. Efter 50 meter försökte han igen, men då skrek jag åt honom och bankade på ordentligt och han gick fram. Efter ytterligare 50 meter försökte han ställa sig igen. En omgång till och sen försökte han inte mer. Vi kunde snällt och fridfullt rida vår runda i skogen. Och snacka om framåtbjudning då!!! Han har aldrig bjudit så bra!!

Det kändes verkligen som att detta var vändningen. Han kommer med all säkerhet att testa igen, men nu vet jag att det inte är så farligt. Att jag klarar av det. Jättebra för mitt självförtroende!

Jag skulle vilja ge alla här varsin jättestor kram! Det låter säkert fånigt, men utan ert hjälp idag hade jag aldrig vågat!


TACK!!!

 

[break_a_leg]

Grattis

 

[Sirisiri]

Glömde skriva att jag omedelbart ska ta bort annonsen. Jag ska INTE sälja honom nu. Jag ska fortätta kämpa och göra honom så bra han och och jag kan bli tillsammans innan jag köper min fiiina dressyrhäst...

Jag är så glad!!!!!!!!!!!!!!!

 

[Sweet]

GRATTIS!!!

Gud, vad roligt för dig! Ibland så måste man säga till på skarpen när hästen bara dummar sig, bra gjort av dig!

Men tänk på att han kanske försöker stegra nästa ridtur igen, men stå på dig för när han vet att du verkligen inte tolererar sådant beteende så kommer han att lägga av. Och glöm inte att beröm hästen massor när han går framåt!

SUPERBRA TJEJEN!! OCH STÅ PÅ DIG!

 

[amkm]

Härligt!!

Vilken känsla va! Och vilken skjuts för ditt eget självförtroende!
Skriver som Sweet skrev,tänk på att hästen fortfarande kommer att försöka ngr ggr till,men du har nu tagit den "värsta kampen" och nu blir det förmodligen bara lättare och lättare,tills hästen helt och hållet slutar..

Kämpa på!!

 

[amkm]

Och du,glöm inte en sak,det är bara du som gjort jobbet! Vi har bara peppat lite..

 

[Sirisiri]

Han kommer med all säkerhet att prova igen, men nu vet jag hur jag ska göra och att jag klarar av det!!! Jag går fortfarande omkring i något slags lyckorus!

Det som krävdes för att få modet var att det faktum att han inte ens gick att få från stallplanen, att jag lessnat totalt, beslutet att sälja, tipsen och stödet från er och från alla stallkompisar som satt och hejade...

Nu är jag motiverad till tusen att fortsätta rida honom! Han har tappat mycket under de här månaderna han har stått/krånglat, men det går nog ganska lätt komma tillbaka. Jag hann ju hitta dressyrknapparna iaf innan det gick käpprätt åt h-vete.

/Sirisiri (som är lyckligast i hela världen!! )

 

[Sirisiri]

Vad är nästa steg? Ska jag provocera fram nya fighter (tex vända bort från stallet igen när vi är på väg hem) på en gång? Eller ska jag vänta med att prova detta tills han har slutat stegra helt?

Jag menar att att det kanske är onödigt med fler fighter än nödvändigt. Det kan ju faktiskt bli så att när han väl förstår att han inte kommer nån vart med att krångla så kanske det funkar av sig självt vid såna annars givna krångelställen?

Tips?

 

[amkm]

Jag tycker att du först och främst ska fortsätta att bygga upp ditt eget självförtroende.Om du provocerar fram en ny "fight" nu omgående,så måste du veta att du orkar med det och att du "kan" ta steget förbi problemet.H*n kommer ju förmodligen ändå prova ett par ggr till,så du kommer nog ändå få fortsätta,men som det är nu,med stärkt självförtroende så vet du att du så här långt kan ta dig förbi i allafall.Vänta ngr ggr med att försöka vända ifrån på hemvägen,ta det när du känner att du verkligen kan ta igenom det steget,sen har du allt att vinna!!!
Härligt jobbat!!

 

[break_a_leg]

Varför tjafsa med honom mer än nödvändigt nu när det börjat fungera? Ta tid på dig, Rom byggdes inte på en dag

 

[fejko]

Jättegrattis

Nej, du ska aldrig provocera hästen. Men du ska heller inte undvika situationer pga hästen. Ta det som det kommer och ha kul med din häst!

 

[Sirisiri]

Jag tänkte precis så. Har jag väl vunnit över honom så tror jag att resten löser sig också. I början kunde jag vända nämligen bort flera gånger om jag ville och han följde ändå med snällt.

 

[Pontevecchio]

GRATTIS!!!!

Vad skoj att ni kom över det!

Håller med de andra, provocera inte men undvik heller inga saker. DU bestämmer så ni gör det du vill när du vill!

Än en gång, GRATTIS!

 

[Fifflan]

Jag hade ingen 'avgörande kamp' med min häst, hon slutade stegra och försöka vända i skogen efterhand som hon fick förtroende för mig. Det tog ungefär ett halvår De första 2 månaderna stegrade hon nästan varenda tur, och blev helt okontaktbar. De två följande i alla fall mer än en gång i veckan, och sedan tonade det ut. Jag tror inte hon har stegrat på en 7-8 år nu.

Jag tycker ofta det verkar som om det tar så lång tid (5-6 mån) innan häst och ryttare blir ett 'team'. Det är många trådar här om folk som provridit lättmanövrerade hästar som sedan blivit alltmer problematiska under de första månaderna, men att det sedan löser sig. Mest är det en fråga om ömsesidigt förtroende, så glöm inte att jobba på det också. Det gäller även att ha dådkraften att bryta ett negativt mönster, och det har du förhoppningsvis gjort nu.

Kom bara ihåg att hästen inte står och funderar ut hur den ska jävlas med dig, och om du alltid närmar dig den som om ni hade en förestående kamp på hans initiativ, och som du måste vinna, så kommer du att ha svårt att vinna hans förtroende och göra dig intressant i hans ögon.

Använd alltså 'driv och snurra' som en metod att bryta hans beteende som minimerar risken att ni båda kommer till skada, men om du mentalt hela tiden tänker 'nu jävlar ska han få' så blir det inte så konstruktivt. Då tycker jag det är bättre att sälja hästen och försöka hitta en där personkemin stämmer bättre och man inte har arg/rädd som utgångsläge när man sitter upp. Det är en hobby! Det ska göra dig glad!

Själv skulle jag aldrig behålla en häst som jag var rädd för att rida! Som tur är blev jag aldrig riktigt skrämd när min häst höll på som värst (jag tycker det är mycket läbbigare med hästar som bockar), men jag har jobbat på ett par ställen där stallets avkastardrottning fallit på min lott, den ena lobbade av mig på Jägers så man kunde se banflisens läge i landningsmomentet på blåmärkeskartan på min rygg. Henne blev jag till slut så rädd för att rida att jag blev torr i munnen och fick hjärtklappning då jag skulle sitta upp. Det var då jag bestämde mig att om en häst fick mig att känna så, så fick någon annan rida den!

 

[Daydream]

Min häst hotar med att lätta i fram när hon ska testa en ny ryttare. Hon gjorde det med mig också när jag precis köpt henne. Jag tog tag i det relativt omgående så hon utvecklade aldrig några "talanger" gentemot mig. Skulle hon någon gång glömma sig, vilket bara händer någon enstaka gång och om hon trilskat med medryttaren, som inte kan rida henne, dagen innan så räcker det med att jag säger till henne barskt med röstren, alternativt kombinerar med nedåt understödjande tygeltag. Då sänker hon nacken och travar på framåt fint igen.
OBS har bara hänt ca tre ggr på två år.
Så min rekommendation är att ta tag i det och rida igenom en gång för alla så är det "klart".

 

[Daydream]

Min pålla gjorde också så att hon krånglade på hemväg precis när jag skaffat henne. Hon kunde stå tjugo meter från stallplan och vägra ta ett steg framåt.
Men det blev slut på de fasonerna sedan...

 

[Sirisiri]

Det är svårt att förklara hur min häst är, men han ÄR speciell och det är alla som träffat honom överens om. Han är supersnäll och go, men faktiskt fruktansvärt intelligent, nyfiken, social och har ett stort behov av att det ska hända saker.

Skillnaden mellan din och min häst är att min var extremt snäll att rida de första tre månaderna. Sedan kunde det hända att han försökte vända när vi skrittade på lång tygel. Det var dock bara att vända tillbaka. Sakta men säkert blev det oftare och jag blev tvungen att gå på honom med skänkel och ibland även spö för att få honom att fortsätta framåt. Ett par gånger blev han riktigt rädd (för nån älg eller nåt) och jag tror det var de han upptäckte att om han backade kunde jag inte hindra honom ifrån att göra det. Det var nämligen efter det som backningarna tog över. Jag tycker inte att jag är någon dålig ryttare. Har ändå 18 års ridvana, men jag är feg och försiktig av mig. Jag var rädd för att vi skulle backa ner i diken och så och det kände han. Han räknade ut att han kunde låtsas bli rädd och sedan backa. Eftersom jag inte kunde få fram honom hoppade jag av honom och ledde honom förbi det "farliga". Det blev oftare och oftare. En gång tänkte jag att jag skulle ta kampen en gång för alla. Jag gick på honom ordentligt och jag tror att vi var nere i diket tre ggr, men det gick inte. Till slut kom jag på hur jag kunde undvika att han backade. Då blev han sur och det var då han började studsa med frambenen. Då blev jag rädd eftersom jag aldrig varit med om det tidigare. Det hände också oftare och oftare och ibland fick jag hoppa av upp till 10 ggr på en ridtur och leda honom. En gång stod vi vid samma ställe en hel timme innan vi kunde gå förbi. Det var första gången han ställde sig riktigt högt upp. När han någon vecka senare kastade av min kompis bestämde jag mig för att inte rida på några veckor. Pga en skada blev det sex veckor han stod. När jag började rida igen för mindre än en vecka sen hoppades jag på att han skulle ha glömt bort det och att han skulle tycka att det var kul att komma igång igen. Men då kom jag inte ens från stallplan. På ridbanan hade det fungerat bra tidigare, men så fort jag tog tyglarna och bara krävde att han skulle ställa och böja sig så kom protesterna i form av småstegringar. Då bröt jag ihop totalt. Satt på ridbanan och storgrinade och bestämde mig för att sälja honom på stört. Jag satte ut annons och fick svar.

Från första tecknet (vändning på lång tygel) tills nu har det alltså gått ca 5 månader. Varav de sista tre har varit ohållbara igentligen. Men det krävdes alltså att vi gick i botten totalt för att jag skulle våga göra det här.

Min häst testar allt! Han är en äkta lustigkurre. Han hittade min svaga punkt, min rädsla. Att jag inte gett upp tidigare berodde på att jag ändå kände att han aldrig menade något illa. Han har ALDRIG försökt kasta av mig! Han skräms bara.

Det har liksom varit så uppenbart att han testar, men jag var så förvånad över att han aldrig nånsin gav sig. I alla situationer behöver han ha mycket fasta och konsekventa regler. Han bara är så. Lyckas han ta hö från storbalen när man går förbi kan jag lova att han provar varje gång i en vecka innan han slutar. Ger man honom lillfingret tar han inte bara hela handen, utan hela armen och mer därtill.

Nu hoppas jag att jag tagit det största steget ifrån den här onda cirkeln. Jag har talat om för honom att han har gjort fel och han förstod det. Det ska bli intressant att se hur han beter sig idag. Jag återkommer med det lite senare.

Jag ville bara säga att vi inte hade samma problem riktigt.

 

[lisarap]

Min hingstunge hade en period av stegring..
Han var snabb, men jag var inte så sölig så jag sprang efter hållande i grimskaftet (helt ohanterad när jag köpte honom..), han ställde sig upp på bakbenen och jag spjärna emot, då gick han över på ena sidan, han fick en chock och bara låg där, jag blev jätte rädd då det INTE var meningen att dra omkull honom sen så trodde jag att nacken hade gått av på honom.. Men han reste sig upp och har inte visat någon tendens att resa sig igen..

Sen hade jag ett sto som också tog ledarskapet sakta men säkert från mig, skrämde mig så jag bara grät och skaka.. Jag var tvungen att sälja henne då motivationen att ha häst försvann helt och jag var jätte rädd att gå in till henne.. Jag fick henne såld och har nu köpt en sån här helt okomplicerad ursnäll häst.. Det är så mkt roligare.. Han är ganska bortskämd ..

Pysslar med honom, gosar, lägger täcke, lindar ben, ger morötter, pysslar ännu mer, finputsar.. Han är otroligt snäll!! MEN halt.. jag blir nästan gråtfärdig.. Men jag hoppas att det inte är allvarligt. Vi tror det är en vrickning, jag kan misstänka en blödning men jag åker nog in med honom till klinik och reder ut med röntgen..

Sen ska jag bara säga att stoet som var så jäkla elakt blev det efter att något hände i hagen, hon blev MYCKET snällare efter att en equiterapeaut rätat henne, så pröva det?

Lycka till, och du, jag tror jag vet hur du känner dig..

Mvh Lisa..

 

[aker]

STORT GRATTIS! Har inte haft stegrande hästar men väl andra problem att ta tag i så det känns underbart när det lyckas!!!! Lycka till framöver ! Mvh Aker

 

[Lazio]

en mycket långdragen process..
mitt sto var omöjlig att rida förut, jag fick henne i feb -03 och började "rida" i mars.
hon ville aldrig gå dit jag ville, så för att slippa brukade hon kasta sig bakåt, resa sig och vända i luften eller helt enkelt bara resa sig upprepade ggr.

under perioden mars-maj höll hon på så varje gång jag försökte rida.
jag minns en dag i maj. jag kämpade i 2 timmar för att hon skulle gå fem steg åt det håll jag ville. hon bara vände, kastade sig bakåt och reste sig hela tiden. men, efter dom 2 timmarna vi höll på gav hon helt plötsligt upp och gick där jag ville. jag krävde inte mer just då.

under maj kunde hon vara jättesnäll att rida ungefär en dag i veckan, och det kom mer och mer att hon blev snällare. vi hade fortfarande jättemktbråk om vägen, men jag gav aldrig upp, och till sist vann jag utan alltför mkt bråk.

under sommaren försvann det mer och mer. sista gången jag minns att hon stegrade sig var i aug -03.

nu är hon supersnäll att rida. hon kan fortfarande busa, men hon försöker aldrig bestämma vägen, visst kan hon försöka för at kolla, men då är jag bara bestämd och hon tycker att det är ok.

hon började med att backa ett tag för hon tyckte det var ett bra sätt att slippa gå där jag ville. men nu vet jag att vad hon än gör så vinner jag, och det vet hon också, men hon testar gärna ändå.

det jag gjorde var väl att vara bestämd och mkt envis, aldrig ge upp, aldrig låta hästen bestämma vilken väg ni ska gå osv.
när hon backade snurrade jag henne runt, eller gjorde tusen framdelsvändningar och det funkade.
vad gäller stegringen brukade jag böja halsen åt vänster eller höger så att hon tappade balansen och inte kunde resa sig högt.
alltid när hon gjorde nån skit, att hon t ex reste sig 5 ggr på raken, om jag inte hann med att böja halsen, så skrek jag åt henne, och det är hon väldigt känslig för.
hon slutade inte stegra helt plötsligt, men den gången slutade hon.

det är inte bara en händelse som fick henne att sluta, men den dagen i maj var som en vändpunkt, för sen gick det bara bättre.

det är förjävligt med stegrande hästar. jag var rädd för att rida min häst ett tag, men jag red ändå, inte bra, man ska egentligen inte rida om man är rädd. vet inte hur många ggr jag funderade på att ge upp, men det gjorde jag inte och nu har jag en helt underbar häst.

så ge inte upp, fortsätt kämpa med din häst, det kommer löna sig.