Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

[Blixtra]

Hur var er förlossning?
Som ni trodde innan?
Vad använde ni för smärtlindring? För och nackdelar?
Hur länge stannade ni på bb?
Ev. komplikationer hos Er eller bebis?
Vikt och längd på bebis?
Var ni "med" under förlossningen, eller var ni mycket förvirrade/fick ångest? (min svägerska trodde att hon dog).
Hur upplevde er partner förlossningen?

Jag försöker förbereda mig , men alla säger att smärtan är så stor att den inte går att förbereda sig på! Såg precis att det står det inne på aftonbladets förlossningssida också .

 

[Enya]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Hur var er förlossning?
Som ni trodde innan?
Vad använde ni för smärtlindring? För och nackdelar?
Hur länge stannade ni på bb?
Ev. komplikationer hos Er eller bebis?
Vikt och längd på bebis?
Var ni "med" under förlossningen, eller var ni mycket förvirrade/fick ångest? (min svägerska trodde att hon dog).
Hur upplevde er partner förlossningen?

Jag försöker förbereda mig , men alla säger att smärtan är så stor att den inte går att förbereda sig på! Såg precis att det står det inne på aftonbladets förlossningssida också .

Första förlossningen var hemsk. Jag var rädd för smärtan och för att inte kunna ha kontroll över den. Blivande farmor och farfar ringde och stressade mig eftersom de var så oroliga. Hade förvärkar/ sammandragningar som kändes rejält i ca tre dygn, men trots allt var det inget emot de riktiga värkarna
Från första riktiga värken tog det 10 timmar. Jag bad om att få någon form av bedövning, men först tyckte de inte att jag skulle ha det för det var lite väl tidigt sa de. Sedan var det för sent, så jag fick nöja mig med lustgasen, som jag fullständigt missade till en början. När jag fick krystvärkar kändes det inte alls. Det var nog det bästa på hela förlossningen, förutom bebisen då, för då kunde jag kontrollera smärtan, eller jag var med och gjorde något.
Förlossningen var värre än väntat.
Bebisen vägde 3230 gram och var 48 cm lång, 3 dagar innan bf.
Andra gången kände jag värkar på kvällen 2 veckor och en dag innan han egentligen skulle födas. Hade sex den kvällen, och tror själv att det hade betydelse . Kände inget på natten, hade sex på morgonen efter och ca 15 minuter efter fick jag första värken, kraftigare än dagen innan. Den dagen var jag beredd på att det skulle ta tid så jag gick på den inplanerade MVC-kontrollen men avbokade ett annat möte med en lärare ( läste på distans) och blev inskriven på förlossningen kl 12:45. Barnmorskan där tyckte att jag var pipig, fast hon sa inte just så utan " Men SÅ ont gör det väl ändå inte". Fast givetvis hörde jag inte vad hon sa, för jag hade enorma problem med min hörsel då, tur för henne kanske. Jag var öppen 7 cm och fick bara lustgas denna gången också. Bebisen föddes kl 13:32. Och denna förlossningen var inte lika jobbig som första, jag kunde kontrollera mer, vilket är viktigt för mig. Den tog 5 timmar och 32 minuter.

När första sonen föddes var kl 23:01 och jag åkte hem kl 13:30 dagen efter. Med andra sonen åkte jag hem kl 10 dagen därpå.
Jag vet egentligen inte vad min man tyckte, han sa efter båda gångerna att han tyckte att jag var duktig, men att han tyckte att det var jobbigt att jag inte kunde få bedövning istället för lustgasen som jag inte lyckades lära mig hur man använder.

 

[Basilika]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Hur var er förlossning?
Första, jättebra. Relativt snabb och lindrig. Sprack en del men det är det lilla i sammanhanget. Det låter inte klokt men jag tror många håller med.
Andra var lite mer komplicerad. Lilleman hade bråttom ut så vattnet gick men inget mer hände så jag blev igångsatt och då tog det lite längre tid och var lite obehagligare. Och under själva slutskedet var halva sjukhuset i mitt rum för hjärtljuden hade gått ner. Då fick jag inte ligga/stå som jag vill osv. Så det var obehagligare. Men jag var glad att det inte var min första förlossning.

Som ni trodde innan?
Mycket bättre! Men det var tack vare en aurorasköterska. Jag var livrädd innan!
Vad använde ni för smärtlindring? För och nackdelar?
Ettan; Morfin. Tvåan: Lustgas. Morfinen kändes bra. Lite otillräckligt på slutet men då var det ju så lite kvar. Lustgasen var inte mycket att ha men det var det enda jag fick pga lillemans hälsa.

Hur länge stannade ni på bb?
Första: 6 dagar, Andra Jag en vecka och han två veckor (på barnintensiven).

Ev. komplikationer hos Er eller bebis?
Komplikationerna var att tvåan föddes för tidigt och var liten för sin "ålder". Men han kom snabbt igen och vi fick komma hem efter bara tre veckor. Och nu ärhan 4,5 och helt normal.

Vikt och längd på bebis?
1: 3930, 52 cm 2: 2010, 44 cm.

Var ni "med" under förlossningen, eller var ni mycket förvirrade/fick ångest? (min svägerska trodde att hon dog).
Jag var med.

Hur upplevde er partner förlossningen?
Maken är alltid cool

 

[Gnist]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Hur var er förlossning?

tre förlossningar.. 1á längst tid och jobbigast, sen blev det lättare för varje gång

Som ni trodde innan?
Ja

Vad använde ni för smärtlindring? För och nackdelar?
Ingen smärtlindring, Fördel: inget "påverkat" barn Nackdel ? gör mer ont ?
Hur länge stannade ni på bb?
Barn 1: 4 dagar, barn 2: 3 dagar & barn 3: 12 h

Ev. komplikationer hos Er eller bebis?
Inga på mig nån gång, Inga på B2 & B3 B1 var född för tidigt och fick ligga i kuvös första dagarna

Vikt och längd på bebis?
B1: 49 cm 2900g B2: 50 cm 3640g & B3: 50 cm 3120g

Var ni "med" under förlossningen, eller var ni mycket förvirrade/fick ångest? (min svägerska trodde att hon dog).
Jag var "med" och förbannad :smirk: för att det tog så´n TID...

Hur upplevde er partner förlossningen
Hyfsat ok, men tyckte att det var jobbigare än vad jag gjorde ( Han är ju ändock en MAN )

 

[Dropdead]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Hur var er förlossning?
Förhållandevis kort, underbar, lagom smärtsam, men klart värt det!

Som ni trodde innan?
Jag hade inte vågat föreställa mig någonting alls. Ville inte tänka på det öht utan tog det som det kom.

Vad använde ni för smärtlindring? För och nackdelar?
Lustgas. Åh, vad jag vill lovprisa lustgasen! Hade hört att en del kunde må illa av plasten på masken man får andas i, men jag hade inga problem alls - har bara positiva erfarenheter om lustgasen. Fick lättare att slappna av och det kändes jätteskönt, verkligen.

Hur länge stannade ni på bb?
Nästan en vecka.

Ev. komplikationer hos Er eller bebis?
Lilleman gick ner i vikt då han inte kunde amma ordentligt (det var därför vi stannade så länge på bb), men efter några dagar gick det bättre och därefter var det aldrig några problem.
Vattnet hade inte gått innan förlossningen, så han hade svalt en hel del fostervatten, vilket gjorde honom illamående, men detta åtgärdade sjuksköterskorna lätt med en sug som hjälpte honom att bli av med vattnet.

Vikt och längd på bebis?
52 cm och 3360 g.

Var ni "med" under förlossningen, eller var ni mycket förvirrade/fick ångest?
Jag var med hela tiden och minns att jag tänkte "Lyssna på vad din kropp säger till dig, den vet precis vad som ska ske!" och det gjorde jag. Det var fascinerande och häftigt och ja - helt underbart!

Hur upplevde er partner förlossningen?
Den dåvarande partnern hann inte dit...

Så mitt råd - lyssna till din kropp!

/Anna

 

[Jossan]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Ska ju föda för första gången ungefär samtidigt som du, Blixtra (Thindra?), och vet alltså inte alls hur det kommer vara.

Ville bara säga vilket underbart inlägg av Dropdead! Fick mig att slappna av litegrann...


/Jossan

 

[ameo]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

I dina förberedelser tycker jag att Du ska ta med tanken på att det faktiskt KAN sluta med ett akut (eller till och med urakut) kejsarsnitt.
Många tänker aldrig den tanken i förväg så de känner sig snuvade på förlossningen när det blev snitt på slutet.
Ta reda på MER om hur snitten fungerar (Kejsarsnittsboken rekommenderas!!) och kom ihåg att ett kejsarsnitt är OCKSÅ en förlossning!

 

[chrysler]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Du skrev det jag tänkte.Det finns ju inga garantier för ngt.

 

[ainasoja]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Jag försöker förbereda mig , men alla säger att smärtan är så stor att den inte går att förbereda sig på! Såg precis att det står det inne på aftonbladets förlossningssida också .

Visst är smärtan stor och det gör ont men man överlever utan större problem. Man är så inne på att föda när allt väl sätter igång att smärtan inte tar över, jag hade själv en ganska långdragen förlossning, krystade bla 1 h och 45 min men det var så värt det!!!

Jag är dock inte en av dom som dagen efter frågade sambon när vi skulle skaffa nästa

Jag hade nog alla barnmorskor som fanns på sjukhuset när jag födde och jag hade rummet fullt med folk men jag brydde mig inte alls om det, jag fick epidural i slutskedet av öppningsfasen och det var underbart att få sova en stund, jag hade då haft värkar med 3 min mellanrum i 2 nätter och var ganska trött.

Den obeskrivliga känslan när han kom upp på magen övervinner allt i denna värld

Sonen var 56 cm och vägde 3945 gram när han föddes med navelsträngen 2 varv runt halsen och ett varv runt handleden, det vr därför jag fick krysta så länge, han åkte jojjo

Sambon hade ont i handen eter förlossningen eftersom jag grabbade tag i den varje krystvärk, jag själv var lugn som en filbunke och bara glad att allt var över och att allt gått bra!

 

[Blixtra]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

I dina förberedelser tycker jag att Du ska ta med tanken på att det faktiskt KAN sluta med ett akut (eller till och med urakut) kejsarsnitt.
Många tänker aldrig den tanken i förväg så de känner sig snuvade på förlossningen när det blev snitt på slutet.
Ta reda på MER om hur snitten fungerar (Kejsarsnittsboken rekommenderas!!) och kom ihåg att ett kejsarsnitt är OCKSÅ en förlossning!

Jag håller med dig ameo, det är bra att vara förberedd att det kan hända också. Men jag försöker just nu att bringa lite ordning i mina förvirrade tankar. Jag är skraj för en förlossning, men är minst lika skraj eller värre skraj för ett snitt . Så jag går lugnt fram och tar en sak i taget. Hon som jag gått och talat med nu under graviditeten pga ångesten, sa att jag kunde få ett snitt, hon ansåg mig vara medicinskt berättigad till det, då började jag nästan böla, för ett snitt är värre i min värld.

Kanske för att jag har vänner som råkar ut för mycket jobbiga snitt. En höll på att dö dagen efter då hela tarmpaktet välde ut genom såret som gick upp. En som fått krafftig ärrbildning på insidan, som gör att hon får tarmvred (har jag för mig) och får åka akut till sjukhuste 18ggr/år (18ggr=något överdrivet). Sedan ska vi inte tala om dessahemska bilder från en kejsarsnittsopperation, med öpen mage och ojoj .

Så, jag kommer till snitt funderigarna lite senare!

 

[Blixtra]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Jag var med hela tiden och minns att jag tänkte "Lyssna på vad din kropp säger till dig, den vet precis vad som ska ske!" och det gjorde jag. Det var fascinerande och häftigt och ja - helt underbart!

, tack!!

 

[chrysler]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Då förstår jag att du är orolig men dina vänner har haft extra otur, det hör snarare till ovanligheterna att få såna komplikationer som dina vänner fått.

 

[mimus]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Hur det var? Och som jag trodde?

Jag hade sett framemot att föda och träffa mitt barna så länge, och förberett mig, så jag längtade till förlossningen.
Det var lättare än jag trodde.

Vattnet gick vid halv ett på natten, åkte in, körde själv, till förlossningen och kollade CTG kurvan, åkte sen hem och la mig.
Vaknade vid 6 tiden av värkar, gick runt lite hemma, (bodde ensam då), och ringde mamma som skulle passa hunden och en vän som skulle köra in mig, bådavar på plats vid 8 tiden och då började jag känna mig rastlös och det började göra lite ont, men man var ju i tutad att första gången tar det tid.

Gick ut med hunden och när jag kom tillbaka så var det 1½ min mellan verkarna, jag var cool, men min chafför stressad så vi åkte in, och var där vid halv 10 tiden,var öppen 3 cm, under inskrivningen sa jag att jag ville ha akupunktur som smärlindring,
medans de skulle sätta in första nålen så kom första krystvärken, och allt var försent med smärlindring, jag ville inte ha lustgas,
krystvärkarna gjorde verkligen ont, men jag lyckades lämna över jobbet till min kropp och själv rida ut stormen, efter 45 min var han ute, då var klockan kvart över 12.
Sprack inte men var väldigt mör.

Jag stannade 4 dagar, amningen kom igång direkt, men jag tyckte det var döjobbigt i början.

Han vägde 3875 och var 54 cm.

Jag var "med" under hela förlossningen, men pressade aldrig på utan konsentrerade mig på att slappna av i stället, la all fokus där.

Var ensam, hade ingen partner just då.

Man kan förbereda sig så tillsvida att man tränar avslappning i underlivet och tränar sig på att fokusera, så var det för mig.
Man kan inte förbereda sig eller föreställa sig hur ont det gör.
Oavsett snitt eller vaginal förlossning.
Det är bättre om man kan ställa in sig på att "det här fixar jag".
och tänka på alla som ändå skaffar både 2-3 och fyra barn.

 

[Blixtra]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Oj, wow vad jag blir imponerad av dig nu ! Du verkar så stark. Jag har funderat över hur kvinnor fixar detta själva, och det är precis vad du gjorde .

Jag behöver inte veta mer om förlossningar, jag behöver tänka positivt.... !

"Jag kan föda, jag är inte rädd"- härmar Stig-Helmer...

 

[mimus]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Jag behöver inte veta mer om förlossningar, jag behöver tänka positivt.... !

"Jag kan föda, jag är inte rädd"- härmar Stig-Helmer...

Det var just det jag menade, det gäller att träna sig att tänka rätt.
För du kommer att klara det.


(Jag är nog egentligen inte starkare än alla er andra, vem vet jag kanske bara hade tur, MEN jag var inte rädd.)

 

[Blixtra]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Det var just det jag menade, det gäller att träna sig att tänka rätt.
För du kommer att klara det.


(Jag är nog egentligen inte starkare än alla er andra, vem vet jag kanske bara hade tur, MEN jag var inte rädd.)

Var du under dina 9månader ALDRIG rädd, eller kände dig skrämd av den kommande förlossningen? För att välja att inte vara rädd, måste du endå satt dig in i vad som skulle hända, alltså förberett dig ordentligt. Hur gjorde du, vad läste du? Om de kom mörka funderingar och oro, läste du mer då?

 

[ainasoja]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Jag var inte heller det minsta rädd för jag visste ju att barnet måste ut, på nåt sätt och jag visste även att det skulle göra ont.

Jag läste inte på överhuvudtaget utan tog förlossningen som den kom.

 

[Indyhope]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Min förlossning var jättelång (hade enminutersvärkar var femte till varje minut från torsdag morgon och bebis blev inte född förrän tidigt måndag morgon), men jag hade inte speciellt ont. Klarade mig bra med att bara andas tills jag var öppen 7 cm. Sedan tog jag ryggbedövning och kände ingenting mer förrän huvudet skulle ut. Det gjorde ont, men det tog ju bara någon minut, så det var ok. Sprack hemskt mycket och förlorade 2,2 liter blod och svimmade av efteråt, men det gick bra med bebisen och hon mådde bra hela tiden. Stannade tre dagar på bb. Mest pga att jag var rätt svag de två första dagarna och inte kunde resa mig upp (första dagen).

Bebis vägde 4060 gram och var 52 cm lång.
Jag tycker själv inte att min förlossning var så enormt jobbig, men det klart att det tog lång tid och jag var hemskt trött efteråt (hade ju inte sovit på fyra dagar) och eftersom jag tappade så mycket blod, så blev jag matt. Men jag skulle inte tveka en sekund om att göra om det igen.

Jag var ENORMT förlossningsrädd innan. Trodde aldrig jag skulle klara av det, men jag var bara rädd för smärtan egentligen och den slapp jag efter ryggbedövningen. Hade krystvärkar i sex timmar och kände inte av dem annat än att det tryckte på enormt neråt. Utan bedövning hade jag nog inte klarat av en sådan utdragen förlossning.

Min partner tyckte det var bra, men blev lite orolig när jag sprack så mycket och förlorade så mycket blod.

 

[Blixtra]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Min partner tyckte det var bra, men blev lite orolig när jag sprack så mycket och förlorade så mycket blod.

Ni som spruckit så mycket, har ni blivit helt återställda efteråt, när såret läkt? Eller har ni haft problem senare?

 

[Indyhope]

Sv: Ni som har barn (ej kejsarsnitt)

Glömde säga att jag testade lustgasen, men tålde den inte alls. Blev väldigt illamående och kräktes massor. Blev dessutom på väldigt dåligt humör och tappade kämparglöden. När jag kom till förlossningen var jag inte rädd längre (trots att jag hade förlossningsskräck innan), men när jag märkte att lustgasen inte hjälpte, så blev jag rädd igen eftersom barnmorskan hade sagt att det är bara lustgas som hjälper mot krystvärkarna. Då tänkte jag att jag var tvungen att klara av dem utan någon bedövning alls som hjälpte. Men av någon anledning tog ryggbedövningen bort mina krystvärkar också, så jag slapp. *älskar ryggbedövning*

Om man klarar av lustgas eller inte är individuellt. För en del är det paradiset och för andra (mig tex) funkar det inte alls.

Lycka till!