Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?
Har följt dina trådar i tysthet och känt medlidande med dig. Du har fått mer än din del av tråkigheter och det är inte konstigt alls att du är nojig. Det skulle faktiskt vara mycket märkligt om du inte var det! Den krassa verkligheten är ju den att hästar och människor dör ifrån oss, ibland stilla av ålder men också av sjukdomar och olyckor. Detta är ett faktum vi alla måste förhålla oss till men som kan bli en tung börda när man under "kort" tid blir exponerad för mycket. Det väcker, medvetet eller ej, tanken/känslan av den egna dödligheten samt det jag uppfattar du dras med; svårigheten att glädjas av framtida saker för du vet inte med säkerhet om du kommer få uppleva det.
Personligen tror jag att du kommer att få dras med den typen av noja länge även om den kommer att mjukna med tid. Det är att leva i realiteten, saker händer hela tiden. Lösningen kan tyckas brutal så här i skrift men en realitet är ju också att du faktiskt överlevt alla hemskheter du upplevt. Du har ju inte lagt dig ner i en hög och dött, eller hur! Har det varit lätt, sannolikt nej. Men du har fixat det! Du har faktiskt varit modig nog att fortsätta med hästarna trots allt. Många skulle ha lagt av och aldrig befattat sig med en häst igen av rädsla för vad som kan hända.
Så vad är det värsta som kan hända? Kommer du att stå pall för det? Utifrån vad jag läst så kommer du det och jag antar att du själv tror det för annars skulle du inte ha fortsatt. Jag håller med mackan; var inte så hård mot dig själv. Krävs det benskydd i hagen för att du ska vara lugn så ha det. Så länge du håller det på rimlig nivå så är det ok.
Till sist i KBT anda kan jag bara rekommendera dig att försöka fokusera på här och nu. Vi lever bara i stunden och den kan vara skön nog. Move your ass and the rest will follow. Alltså fortsätt att leva som om allt kommer att fungera, fokusera på allt bra som händer och dina nojor kommer att minska. Försvinna? Nej kanske inte, men minska.
Har följt dina trådar i tysthet och känt medlidande med dig. Du har fått mer än din del av tråkigheter och det är inte konstigt alls att du är nojig. Det skulle faktiskt vara mycket märkligt om du inte var det! Den krassa verkligheten är ju den att hästar och människor dör ifrån oss, ibland stilla av ålder men också av sjukdomar och olyckor. Detta är ett faktum vi alla måste förhålla oss till men som kan bli en tung börda när man under "kort" tid blir exponerad för mycket. Det väcker, medvetet eller ej, tanken/känslan av den egna dödligheten samt det jag uppfattar du dras med; svårigheten att glädjas av framtida saker för du vet inte med säkerhet om du kommer få uppleva det.
Personligen tror jag att du kommer att få dras med den typen av noja länge även om den kommer att mjukna med tid. Det är att leva i realiteten, saker händer hela tiden. Lösningen kan tyckas brutal så här i skrift men en realitet är ju också att du faktiskt överlevt alla hemskheter du upplevt. Du har ju inte lagt dig ner i en hög och dött, eller hur! Har det varit lätt, sannolikt nej. Men du har fixat det! Du har faktiskt varit modig nog att fortsätta med hästarna trots allt. Många skulle ha lagt av och aldrig befattat sig med en häst igen av rädsla för vad som kan hända.
Så vad är det värsta som kan hända? Kommer du att stå pall för det? Utifrån vad jag läst så kommer du det och jag antar att du själv tror det för annars skulle du inte ha fortsatt. Jag håller med mackan; var inte så hård mot dig själv. Krävs det benskydd i hagen för att du ska vara lugn så ha det. Så länge du håller det på rimlig nivå så är det ok.
Till sist i KBT anda kan jag bara rekommendera dig att försöka fokusera på här och nu. Vi lever bara i stunden och den kan vara skön nog. Move your ass and the rest will follow. Alltså fortsätt att leva som om allt kommer att fungera, fokusera på allt bra som händer och dina nojor kommer att minska. Försvinna? Nej kanske inte, men minska.
. Vet tyvärr av erfarenhet att det är svårt att häva svullnaden när det väl har börjat pga att han är så himla känslig...suck...tar det aldrig slut?!!??
