Ni som gjort abort...

[litenloppa]

Skriver under anonymt nick, då det är ett lite känsligt ämne...

Jag har precit fått reda på att jag är gravid. Men jag och min sambo har nyligen separerat. Ni förstår kanske mitt dilemma...

Jag ville först ta bort det. Jag har inte tid just nu, vet inte om jag skulle orka med det just nu och sambon och jag har ju gjort slut, vi ska ju gå vidare, åt varsitt håll??

Men ju mer jag tänkt över det, desto mer fel känns det att ta bort det. Jag kan inte bara, jag kan inte med. Det känns bara fel.

Har pratat med exet och han vill jättegärna vara delaktig om jag väljer att behålla barnet. Vi försökte ju få barn de sista åren vi var tillsammans, men då blev det aldrig något.

Till saken hör dock den att jag inte är 100% säker på att barnet är hans. Var hos läkaren nu i veckan och antingen kommer det från när vi haft sex sedan efter vi gjort slut eller så är det är det från en annan kille som jag träffade ett par gånger, efter att jag och sambon separerat. Och då står jag i så fall helt ensam att ta hand om och uppfostra barnet. Med ingen att dela vare sig glädje eller sorg med

Tror det är i v 15 man kan ta reda på vems det är, men då är det ju redan försent för en ev. abort.

Som det känns nu, så vill jag inte göra abort. Men jag ville bara höra från nån som vart med om det, hur det var för er. Hur mådde ni efteråt? Och tänker ni fortfarande på det, även fast det var längesen?

Det är ju inte direkt nåt folk pratar om på kafferasten, så jag vet inte var annars jag skulle fråga någon. Om man kunde ringa nån jour och prata med nån som varit med om det, hade det ju varit bra. Men det finns det väl inte.

Jag kan förstå om det inte är något man vill skriva om på forumet, men då skulle jag bli jätteglad om ni ville pm:a mig istället. Behöver verkligen prata med någon annan som varit med om det och hur livet blir på andra sidan en abort.
Det är verkligen den sämsta timingen möjligt att få barn just nu.

 

[Cambrie]

Sv: Ni som gjort abort...

Jobbig situation, och ingen kan råda dig hur du ska göra. Jag har inte gjort abort, men har kompisar som gjort det och det har suttit i mer eller mindre länge. Be om att få prata med en kurator, psykolog eller något, de flesta MVC har sådana.
Men sedan undrar jag... Är det verkligen försent i vecka 15? Är det inte upp till vecka 21?

Och om den andra killen är pappa... Är du helt säker på att du kommer att vara ensam då? Vad skulle han säga? Ni är väl ändå två som haft sex och ska ta ansvaret? Och om han inte gör det, vad säger familj och så i övrigt? Jag vet att hade jag varit i din situation, så hade jag haft släkt och vänner som hade ställt upp om jag valt att behålla barnet. Det blir säkert jobbigare, men det fungerar ju det också.

Kramar och hoppas det löser sig.

 

[Anna_Lillen]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag har gjort en abort för ca 6 år sen, blev gravid trots p-piller, förhållandet var så gott som slute och jag skulle snart ta studenten så valet var inte så svårt men jobbigt iaf! För det första - ta med dig nån du litar på och känner dig bekväm med om du väljer abort!

Jag fick en människa som skällde ut mig för jag var gravid, när hon gjorde ul så vände hon inte bort skärmen utan sa att jag gott kunde titta (v.6 var jag i) och frågade inte om jag ville ha någon att prata med så det var inte såkul. Man känner sig ju inte direkt på topp iaf så att säga.

Sen får du tabletter du ska ta som sätter igång det. Jag kände ingenting av dom men man kan börja blöda osv. Någon dag efter fick jag komma tillbaka och då fick jag mer tabletter. Den här gången gjorde det ONT och var jobbigt. Tacka ja till morfinspruta om du kan för den gjorde underverk, inte bara mot det onda utan du blir även lite "borta" så man slipper tänka så mkt. Nu var det också skönt att ha någon med för det tar ett par timmar och du får ligga i ett rum, du har ont och livet känns inte så kul.

Det här är inget jag tänker på idag, mycket för att beslutet kändes rätt tror jag. Jag har aldrig tänkt "jag kunde ha varit mamma till en sexåring idag OM jag inte hade gjort abort..." men hur du än gör så lycka till!

 

[Calazirya]

Sv: Ni som gjort abort...

Du får i Sverige göra abort fram tom graviditetsvecka 18.

 

[vindvissla]

Sv: Ni som gjort abort...

Ingen kan svara på hur du kommer att känna. Men eftersom du skriver att du inte vill ta bort det så tycker jag inte du ska göra det. Jag har gjort en abort men då var jag inte ett dugg intresserad av att behålla det och har aldrig ångrat eller tänkt på det. Om jag hade tvekat eller velat behålla det hade jag säkert känt helt annorlunda.

Trist situation, hoppas det löser sig till det bästa.

 

[Donnatello]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag har gjort abort, beslutet var för mig aldrig särskilt svårt för att få barn då var uteslutet. Jag har aldrig ångrat det och tänker inte på att jag gjort det direkt. Jag gjorde dessutom en sen abort då det tog lång tid innan jag förstod att jag var gravid.

Det är ju ingen som kan råda dig utan du får känna efter vad som känns mest rätt och köra på det beslutet.

Skickar en styrkekram i beslutet!

 

[Jenny054]

Sv: Ni som gjort abort...

Nej, det går ej och ta reda på vem som är pappa.
Barnet måste födas innan sånt kan kollas upp..

Hur ska du förklara för ditt ex att han inte är pappan??

 

[Calazirya]

Sv: Ni som gjort abort...

Det går visst att göra faderskapstest när barnet fortfarande ligger i magen

Det andra är väl något privat kanske?

Men TS hade ju vad jag kan läsa mig till sex med någon annan EFTER att det tagit slut med x:et så det är väl inte så svårt att förklara !

 

[Jenny054]

Sv: Ni som gjort abort...

Det går visst att göra faderskapstest när barnet fortfarande ligger i magen

Det andra är väl något privat kanske?

Men TS hade ju vad jag kan läsa mig till sex med någon annan EFTER att det tagit slut med x:et så det är väl inte så svårt att förklara !

Man gör inte faderskapstest under graviditeten även om man kan. Varje ingrepp i fosterlivet, (som fostervattensprov, navelsträngsprov) ökar missfallsrisken och man undviker naturligtvis ingrepp som precis lika gärna kan göras helt riskfritt några månader senare.)

 

[Calazirya]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag skrev att det går att göra, vissa undantagsfall finns och hur dom ställer sig till att ta faderskapstest om man ändå måste genomgå fostervattenprov vet jag inte.

Det du skriver är ju sjävklarheter rent generellt

 

[jerseyko]

Sv: Ni som gjort abort...

Man gör inte faderskapstest under graviditeten även om man kan. Varje ingrepp i fosterlivet, (som fostervattensprov, navelsträngsprov) ökar missfallsrisken och man undviker naturligtvis ingrepp som precis lika gärna kan göras helt riskfritt några månader senare.)

På mig gjorde de fostervattensprov på en gång efter läkarens UL av fostret, avvikelsen på UL var så litet att hade jag gjort mitt ul på ett annat sjukhus hade de inte ens noterat det!

 

[havreflinga]

Sv: Ni som gjort abort...

Men jag ville bara höra från nån som vart med om det, hur det var för er. Hur mådde ni efteråt? Och tänker ni fortfarande på det, även fast det var längesen?

Jag gjorde en abort när jag var ganska ung. Då brydde jag mig inte ett dugg och har knappt tänkt på det förrän jag fick barn, ca femton år senare. Nu skulle jag nog ha svårt för att göra abort.

Du är ju i en helt annan situation i och med att du tidigare har försökt bli gravid. När jag gjorde hade jag åsikten att jag ALDRIG skulle bli förälder.

Om jag vore du skulle jag börja med att berätta för exet att det inte är säkert att han är biologisk pappa. Och samtidigt ta kontakt med den andra killen och förklara läget. Det är ju svårt att veta hur de tänker innerst inne. Ditt ex kanske vill ta pappa-rollen ändå. Men det kan förstås bli svårt om den andre killen vill vara engagerad pappa (ifall barnet visar sig vara hans). Eller så kanske barnet kan ha en biologisk pappa och en bonus-pappa. Berätta för killarna och låt dem fundera några dagar innan de tar ställning. Vad de svarar direkt kan du nog ta med en nypa salt. Det måste ju vara väldigt omtumlande att få veta att man kanske ska bli pappa, och bli tvungen att vänta tills barnet eventuellt är fött innan få säkra svar. Men ditt beslut verkar vara väldigt avhängigt deras inställning, så det finns väl inte så mycket annat att göra...?

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Hej alla!

Ursäkta mitt sena svar men jag har väldigt begränsad tillgång till internet hemma..Då får man vänta tills man är på jobbet ist.

Försöker här att svara på allas inlägg.

Det som är det svåraste är ju ändå att jag o mitt ex försökte att få barn tillsammans men inte lyckades. Sen var vi ju inte helt maniska som vissa är och tar en massa tester osv utan tänkte mer att är det meningen så är det det.
Mitt ex är även insatt att jag träffade en annan kille och att jag inte vet vem pappan är. Vi har en väldigt nära relation, jag o mitt ex så han följde även med på UL där de heller inte kan gissa vem som är fadern iom att det endast skiljer en vecka mellan de två.

Jag ska berätta för den andra potentiella pappan, som jag idag inte har ngn kontakt med. Han tar även sin högskoleexamen på fredag så jag vill liksom inte ringa o släppa denna bomben på honom just nu.. Ville bara inte ringa honom och säga att det kanske kunde vara hans barn o så kanske jag varit gravid längre. Nu pekar ju graviditeten på veckan efter jag o mitt ex haft sex o den andra killen var veckan innan, men det går ju inte att säga säkert tyvärr.

Finns ett test man kan göra efter v. 15, medför 2% risk för missfall. Det är ju inte för sent att göra abort då, förutsatt att det inte tar 3 veckor att få resultatet, men då får man föda ut det och det tror jag inte att man mår så bra av. Det är främst mitt ex som vill göra testet, då för att han då vet hur han ska förhålla sig till barnet. Han vill hemskt gärna bli pappa till mitt barn och vill vara med under hela förloppet, graviditet o allt, men är rädd att han ska bli undanskuffad om den andra killen vill vara delaktig i barnets liv om det visar sig vara hans. Det är väl klart att han hellre hade velat vara pappa till ngt som är hans, som han kan se sina drag i, men han är även glad om han får bli pappa till ngt som är mitt.

Grejen är ju att jag gärna vill bli mamma, bara att just nu blev det så himla fel tidpunkt, fast det känns ju bara så ego att jag ska ta bort det endast för att det blir svårare att träffa ngn ny om man har en unge, som vissa utav mina kompisar har rått mig till.
Det är klart att jag hellre hade velat skaffa barn när jag lever i en fast o trygg relation (jag var förlovad med mitt ex, och vi ägde ett hur ihop som jag nu har) men nu finns h*n ju redan i mig o jag har ett hus o ett fast jobb sedan flera år tillbaka.

Även jag ser att abort är den enklaste lösningen, men jag är inte så säker på att det är det jag vill göra...

 

[susanne]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag tycker att det låter som om du vill ha barnet. Sättet du skriver på gör att jag får det intrycket.

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag tycker att det låter som om du vill ha barnet. Sättet du skriver på gör att jag får det intrycket.

Det stämmer ju faktiskt.
Jag vill ha det, men är det fel av mig att behålla barnet i den situation jag befinner mig i idag?

 

[Jenny054]

Sv: Ni som gjort abort...

Det stämmer ju faktiskt.
Jag vill ha det, men är det fel av mig att behålla barnet i den situation jag befinner mig i idag?

Fel och fel. Det kan bara du tycka eftersom det är din kropp.
Det finns egentligen inget rätt och fel.

Jag personligen skulle tycka det var fel eftersom jag inte skulle veta vem som var pappan osv, men det är min åsikt..


Så vill du behålla så ska du göra det.

 

[vindvissla]

Sv: Ni som gjort abort...

Det stämmer ju faktiskt.
Jag vill ha det, men är det fel av mig att behålla barnet i den situation jag befinner mig i idag?

Jag tror snarare det skulle bli fel om du tog bort det eftersom du känner som du känner. Abort i v 16 eller 17 är inte kul alls kan jag tänka, och ännu värre om du egentligen inte vill. Jag tror faktiskt det kan vara riktigt traumatiskt.

Skitjobbig situation du har hamnat i... ibland blir det inte som man tänkt sig.

 

[boccia]

Sv: Ni som gjort abort...

Fel och fel. Det kan bara du tycka eftersom det är din kropp.
Det finns egentligen inget rätt och fel.

Jag personligen skulle tycka det var fel eftersom jag inte skulle veta vem som var pappan osv, men det är min åsikt..

Så vill du behålla så ska du göra det.

Men det är ju enkelt att ta reda på efter att barnet väl är fött.

TS: Har varit i din sits (nyseparerad och oplanerat gravid), och vet hur svårt det är att ta ett beslut... Jag tog bort det, men fram till dagen innan aborten skulle genomföras så funderade jag mer och mer på att behålla det, och hade faktiskt bestämt mig för att ringa och avboka tidenl Nu hände en annan oförutsedd grej dagen innan aborten skulle genomföras, vilket påverkade mitt beslut till att trots allt genomgå aborten. Just när jag hade gjort den så kändes det bara skönt, men ju längre tiden gick, desto mer dåligt mådde jag över det jag hade gjort. Riktigt jobbigt var det sista månaderna före det datum jag skulle ha fött (dvs, om jag hade behållt barnet), och sedan kom allt tillbaka när jag blev planerat gravid 6 år senare. Skuldkänslor över varför detta barn jag bar på då var välkommet, när jag hade valt att inte behålla det jag tidigare hade burit på. Känslan över att jag skulle bli en dålig mamma efter det jag hade gjort osv osv...
Hade jag behållt barnet hade h*n fyllt 10 år nu i dagarna....


Vill du behålla barnet så är det klart att du ska göra det. Det är inte ett dugg fel av dig att behålla det om det är det du vill.
Lycka till, oavsett vad du beslutar dig för! Vill du veta mer får du gärna PM:a mig.

 

[Jenny054]

Sv: Ni som gjort abort...

Men det är ju enkelt att ta reda på efter att barnet väl är fött.

Ja givetvis. Men det finns ju en risk för massa onödigt bråk och tjaffs emellan parterna som är inblandade.

 

[Lupino]

Sv: Ni som gjort abort...

Det stämmer ju faktiskt.
Jag vill ha det, men är det fel av mig att behålla barnet i den situation jag befinner mig i idag?

Det kan väl aldrig vara fel att behålla ett barn om man lever ett någorlunda ordnat liv? Barn är verkligen en gåva! Hade du avskytt barn, haft en stökig tillvaro etc hade det varit en annan femma...

Förstår dina tankar på att det kan vara svårare att träffa någon ny, men herregud, dels måste det väl finnas killar som kan tänka sig att dejta en mamma, dels måste det svämma över av enstamstående pappor som letar sällskap med tanke på alla skilsmässor...

Sen är det riktigt jobbigt att ha barn tycker jag och att vara ensamstående är säkert väldigt tufft, samtidigt har man ju inget att jämföra med, men det är nog en förutsättning (?) att kunna få stöttning/avlastning av släkt och vänner.

Lycka till med ditt beslut!