Ni som går hemma på dagarna av olika anledningar- hur överlever ni?

[Magiana]

Tack för ditt svar!
Helt ok att du svarar även om du inte är sjukskriven utan jobbar delvis hemifrån. Alla erfarenheter är bra och få tips om!
Tycker det är svårt med hantverk eftersom jag inte kommer på vad jag ska hitta på för något. Men får börja kika på det nu. Kanske kan lindra ångesten lite genom att pyssla med händerna. Har du några tips på enkla pyssel?
Föräldrarna har ju en trädgård, så jag borde kunna göra nåt där senare i vår. Svårt när inte hela trädgården är inhägnad dock ( tänkte på hundarna.) men går väl att sätta fast dom i långlina kanske.
Klarar tyvärr inte av sociala sammanhang ännu. Med min panikångest och sociala ångest så blir det lätt att jag undviker det. Tråkigt nog!

Jag var ju helt sjukskriven i flera år förut så jag har den erfarenheten också. Då hade jag hund så var ju ute och gick med henne en del. Sen satt jag framför datorn och glodde. Jag mediterade också.

Ett enkelt pyssel kan ju vara att lägga pussel. Eller sy tygkassar. Lapptäcken är också en grej. Pärlhalsband kan man också göra. Eller brodera. När jag utförsäkrades broderade jag mycket.

 

[Uttern]

Jag har varit sjukskriven sedan november, men jobbat några timmar i veckan senaste 1,5 månaden, så är på väg tillbaka. Är sjukskriven för depression som till viss del beror på utmattning.
Jag vilar mycket, äter frukost långsamt, lagar mat som tar lite mer tid än annars då det är läkande för mig. Går och simmar tre dagar i veckan och är i stallet hos min häst fem dagar i veckan. Är på psyk två dagar i veckan för samtal och mediyoga.
De dagar jag mår bättre orkar jag göra något mer tankekrävande, såsom att hålla på med mina skulpturer i lera jag har på gång i ett projekt (är keramikkonstnär i grunden).

Orkar inte umgås med vänner lika mycket som jag brukar, men försöker att umgås med någon kompis minst en gång i veckan i alla fall för att inte bli allt för isolerad. Inser att det är viktigt för att jag inte ska må sämre. Träffar folk i stallet också såklart.
Trivs dock bra med att vara själv, känner mig väldigt sällan ensam.

Mina dagar handlar om att göra lagom mycket med saker så jag håller mig aktiverad men inte anstränger mig för mycket. De dagar jag mår sämre kan jag ligga i sängen nästan hela dagen, men de dagar jag mår bättre aktiverar jag mig mer. Försöker hitta en balans.
Ska börja studera igen till hösten och jobba på sidan av, så riktar in mig på det och dagarna handlar mycket om att rehabilitera mig så att jag klarar av det.

Klarar mig ekonomiskt gör jag egentligen inte just nu då jag har en usel sgi efter att jobbat deltid senaste året.

Tack för ditt svar!
Tycker det är bra gjort att dig att kunna jobba några timmar i veckan trots att du inte mår bra. Jag hoppas du kommer få må bättre snart och att utmattningen blir bättre med tiden.
Känner igen det där med att försöka hitta en balans med mellan aktivtet och vila. Har du fått hjälp av arbetsterapeut? Hon jag hade var super! Gav mig många råd och tips! Tyvärr har hon slutat.
Hoppas det går bra till hösten med att börja plugga! Men var försiktig så du inte brakar in igen i väggen!

 

[Uttern]

Se till att ha projekt! Sist jag var arbetslös gav jag mig hän åt att se precis alla ligamatcher i min favoritsport och verkligen sätta mig in i analyserna. Dessutom tränade jag regelbundet och gjorde ett ärligt försök att bli bättre på ett dataspel jag brukar köra. Småprojekt som höll mig flytande och gav mig nån känsla av åstadkommande.

Att ha projekt låter bra! Men jag blir så osäker på vad man får göra när man är sjukskriven. Jag kan tex. få för mig nu till våren ) Kom på det nu) att kanske sätta upp mer staket runt föräldrarnas tomt! Men 1. Det kommer bli väldigt mentalt krävande för mig. 2. Mycket vila och risk för att det halvgjort. 3. Någon kanske tycker att om jag kan sätta upp staket. ( då får ni läsa billigt och enkelt stängsel med pinnar i marken. Möjligtvis mälar jag fast nätet kanske. Om jag kan.) tycker att jag borde kunna jobba då. Men dom ser ju inte när jag är dålig...när jag helt slut och utmattad. Det blir säkert inget av det. Är rädd för allt.

 

[Uttern]

När jag var hemma sjukskriven på heltid så försökte jag bara klara tillvaron i början vilket gjorde att jag sov extremt mycket och typ promenerade med hunden.
När orken ökade så försökte jag typ ta mig till biblioteket en liten stund någon dag i veckan (jag har alltid valt biblioteket som ställe att gå till när jag inte vill vara hemma/i skolan ) samt att jag bakade bröd/kakor/tårtor, pusslade och lyssnade en hel del på ljudbok.
Sen har jag alltid haft turen att ha vänner/bekanta som också är/har varit hemma på dagarna av olika anledningar så jag har kunnat få sällskap på någon hundpromenad när jag känt mig alldeles för ensam

Och angående att lägga upp dagarna så har jag bara gjort det jag vill/orkar när jag vill det även om det inneburit att jag inte gjort något alls mer än legat i sängen i princip. Men det är ju olika hur en mår av det och vad en behöver - jag behöver sova ibland så då fungerar det inte att tex tvinga mig upp.

Ekonomin har jag turligt nog inte behövt tänka så mycket på eftersom jag har en väldigt generös och relativt välbetald sambo samt snälla föräldrar som ställt upp om det krisat. Hade fått lösa det på något sätt om jag inte haft sambo pch det hade ju gått men ja - sambo underlättar ju såklart för mig

TAck för ditt svar!
Det varit/är så lite för mig med. Mycket vila och promenad med hundarna. Sedan har varit däckat resten av tiden. Det är så i perioder nu med. Jag kommer aldrig i från att jag måste vila/ sova efter jag gjort något. Som tex. ut med hundarna på morgonen ge mat. Vila. Sätta i gång en tvättmaskin. Vila. Duscha gör ordning mig. Vila. osv. Kommer inte i från det helt. Är som en pensionär
Skulle gärna våga gå till bibblan men 1. jag tycker det är jobbigt med folket. 2. Jag kan fortfarande inte läsa en hel bok. ( Nu senaste kunde jag läsa halva boken.) innan dess har jag ej kunnat läsa böcker på väldigt lång tid. Mycket tråkigt eftersom jag älskar att läsa böcker förr! Jag hoppas du mår bättre nu och att du slipper bli mer sjukskriven!

 

[parellikusken]

Tack för ditt svar!
Tycker det är bra gjort att dig att kunna jobba några timmar i veckan trots att du inte mår bra. Jag hoppas du kommer få må bättre snart och att utmattningen blir bättre med tiden.
Känner igen det där med att försöka hitta en balans med mellan aktivtet och vila. Har du fått hjälp av arbetsterapeut? Hon jag hade var super! Gav mig många råd och tips! Tyvärr har hon slutat.
Hoppas det går bra till hösten med att börja plugga! Men var försiktig så du inte brakar in igen i väggen!

Tack för de fina orden.
Har tyvärr bara haft kontakt med arbetsterapeut när jag fick tyngdtäcket utskrivet. Men ska få gå kurs i höst hos arbetsterapeuten med fokus på adhd (äntligen, efter att ha haft diagnosen sedan slutet på tonåren!). Så jag antar att jag kommer få lära mig mer om det då. Gäller väl bara att jag har tid med den kursen på sidan av studierna..

 

[Uttern]

Vad jag gör om dagarna är väl mest stallet, ridning och sånt. Oftast några timmar/dag. Annars promeneras hundarna, jag handlar, har ev. nåt samtal eller läkartid osv, i bästa fall lagar mat/duschar/tvättar/etc. Resten av tiden sitter jag vid datorn, och sover.

Hur jag lägger upp dagarna: Oftast planerar jag stallet utifrån om jag har utsläpp, insläpp eller lunchfodring, och om jag ska på något annat den dagen. Delar helst upp stallgrejerna på två tillfällen, t.ex. fixar stallet på förmiddagen och rider på kvällen. Har jag någonstans att vara förutom stallet så lägger jag upp dagen utifrån det, med inplanerad vila före och efter osv. Så egentligen är det väl stallet och "borta-saker" som styr, helt enkelt.

Hur jag klarar det ekonomiskt? Tja, hankar mig fram för det mesta. Snäll familj, billigt boende, gör aldrig något som kostar pengar förutom hästarna, får pengar från försäkringskassan och har sålt rätt mycket prylar osv. För det mesta är budgeten väldigt tight, men ibland kommer det in lite oväntade pengar och då passar jag på med sånt som jag behöver ha/göra men normalt inte har råd med, och sådär.

Jag blir avundsjuk på framförallt mina stallkompisar som jobbar, har tävlingshäst, köper saker, har partner osv osv. Jag skulle önska att mitt liv var lite mer så också, men vet inte om det någonsin kommer bli så (men gissar på aldrig)
Håller med om att ensamheten är det jobbigaste. "Alla andra" träffar människor på olika ställen, och kan berätta om något som hänt på jobbet osv. Det känns som att jag automatiskt hamnar utanför då, när mitt svar på frågan "vad gör du nu för tiden då?" alltid möts av samma "nej men du vet, är i stallet och så..."

Tack för ditt svar!
Vad bra att du har hästarna att vara med på dagarna! Även om du kanske inte orkar fullt ut, så är det ändå bra att du kommer iväg till dom!
När det gäller ekonomin, så känner jag igen det där. Har en väldigt snäll mamma och pappa som hjälper mig ekonomiskt ibland när det behövs.
Känner också igen det där med att alla andra har så lyckade liv! Partner, jobb, fint boende osv. men jag försöker att inte jämföra mig med andra. Dom har säkert andra problem i stället.

 

[Uttern]

Heltidssjukskriven pga utmattning, alldeles i början av processen, så för närvarande försöker jag landa och väntar på att livet ska komma ikapp mig.
Jag är rätt introvert, så mitt behov av ”andra” är inte jättestort.
Mina dagar i nuläget består av 9-12 timmars sömn (har inte varit såhär fysiskt pigg på flera år ). Resterande tid har jag än så länge bara två krav på. Hundarna ska få sitt, och jag ska ut och spela Pokémon en stund varje dag.
Jag har inte fått till rutiner på mat och städning och sånt där än, sambon får dra ett rätt stort lass där tyvärr, men det får komma i takt med att hjärnan börjar fungera igen. Jag läser, handarbetar, lyssnar på dokumentärer. Klarar av något enstaka ”projekt” om dagen, 10-15 minuter, sen är hjärnan slut. Suck.

Tack för ditt svar!
Känner igen mycket av det du skriver, framförallt hushållsarbetet. Jag orkar tyvärr inte laga mat och diska. Men en tvättmaskin kan jag sätta på men glömmer oftast att hänga upp den. Blir helt slut av sånt. Det tar för mycket energi av mig och då är jag rädd att jag inte orkar med hundarna då.

 

[Uttern]

Jag var ju helt sjukskriven i flera år förut så jag har den erfarenheten också. Då hade jag hund så var ju ute och gick med henne en del. Sen satt jag framför datorn och glodde. Jag mediterade också.

Ett enkelt pyssel kan ju vara att lägga pussel. Eller sy tygkassar. Lapptäcken är också en grej. Pärlhalsband kan man också göra. Eller brodera. När jag utförsäkrades broderade jag mycket.

Tack för ditt svar!
Åh, förlåt! Jag förstod inte att du hade varit sjukskriven också. Hundar är bra men ibland känner jag ett enormt krav och tungt med hundar. Känner mig aldrig tillräcklig som hundägare..
Pussel klarar jag tyvärr inte av. Men tack ändå för tipset! Får försöka hitta på nåt Tack för tipsen!

 

[Uttern]

Tack för de fina orden.
Har tyvärr bara haft kontakt med arbetsterapeut när jag fick tyngdtäcket utskrivet. Men ska få gå kurs i höst hos arbetsterapeuten med fokus på adhd (äntligen, efter att ha haft diagnosen sedan slutet på tonåren!). Så jag antar att jag kommer få lära mig mer om det då. Gäller väl bara att jag har tid med den kursen på sidan av studierna..

Vad synd att du inte fick mer kontakt med arbetsterapeuten men det är ju bra att du får gå en kurs med fokus med ADHDn. Kan säkert hjälpa en hel del! Hoppas du får tid till det bara! Med tanke på studierna.

 

[Fille]

Tack för ditt svar!
Helt ok att du svarar även om du inte är sjukskriven utan jobbar delvis hemifrån. Alla erfarenheter är bra och få tips om!
Tycker det är svårt med hantverk eftersom jag inte kommer på vad jag ska hitta på för något. Men får börja kika på det nu. Kanske kan lindra ångesten lite genom att pyssla med händerna. Har du några tips på enkla pyssel?
Föräldrarna har ju en trädgård, så jag borde kunna göra nåt där senare i vår. Svårt när inte hela trädgården är inhägnad dock ( tänkte på hundarna.) men går väl att sätta fast dom i långlina kanske.
Klarar tyvärr inte av sociala sammanhang ännu. Med min panikångest och sociala ångest så blir det lätt att jag undviker det. Tråkigt nog!

Jag vet många som köper sådana där målarböcker som är rätt pilliga att måla, visst det kanske inte blir nåt ”vettigt” av det men man får något att fokusera på en stund!

 

[Raderad medlem 120709]

Jag vet många som köper sådana där målarböcker som är rätt pilliga att måla, visst det kanske inte blir nåt ”vettigt” av det men man får något att fokusera på en stund!

Jag kan skriva under på att de är jättebra för att få fokus på något annat än ångesten. Förut brukade jag teckna mycket, och det hade samma effekt, men sedan jag kraschade totalt för några år sedan har jag haft det svårt med att känna någon skaparlust. Jag började pyssla med målarböcker för att åtminstone få återkoppla lite till min kreativa ådra, och de hjälper faktiskt mer än jag hade trott.

 

[Kilauea]

Just nu är jag hemma på gravidpenning pga fysiskt ansträngande jobb, så stor del av dagen vilar jag. Håller även på lite med odling, sätter frön och planterar om.

Har varit hemma sjukskriven för depression flera gånger. Då blir det också mycket vila, mycket tv för att döva tankarna som farit runt. På order av läkaren har jag dock försökt göra sånt jag mår bra av, så tvingade mig själv ut med hunden en gång om dagen (vissa dagar tog det helt stopp dock, tack och lov har vi trädgård), försökte med målarbok ett tag och även då med lite odling.

 

[Killaloe]

Skulle gärna våga gå till bibblan men 1. jag tycker det är jobbigt med folket. 2. Jag kan fortfarande inte läsa en hel bok. ( Nu senaste kunde jag läsa halva boken.) innan dess har jag ej kunnat läsa böcker på väldigt lång tid. Mycket tråkigt eftersom jag älskar att läsa böcker förr! Jag hoppas du mår bättre nu och att du slipper bli mer sjukskriven!

För mig var räddningen ljudböcker! Har fortfarande svårt att läsa i perioder eftersom hjärnan inte orkar med, men lättsamma ljudböcker är underbart att ha på för att skingra tankarna ibland

Men angående biblioteket så håller jag delvis med dig om folket - jag försökte tima besöken där när jag hade mycket energi i samband med att det var så lite folk som möjligt (typ förmiddagar när det inte händer något). Numera gar jag dock lyxen att mitt närmsta bibliotek har meröppet så jag brukar vara helt ensam där efteraom jag går dit utanför ordinarie öppettider.

Och tack Hoppas att du hittar en vardag som fungerar för dig! Och ta hand om dig så du inte pressar dig att klara saker som kroppen/huvudet inte är med på

 

[Jenka]

Tack för ditt svar!
Helt ok att du svarar även om du inte är sjukskriven utan jobbar delvis hemifrån. Alla erfarenheter är bra och få tips om!
Tycker det är svårt med hantverk eftersom jag inte kommer på vad jag ska hitta på för något. Men får börja kika på det nu. Kanske kan lindra ångesten lite genom att pyssla med händerna. Har du några tips på enkla pyssel?
Föräldrarna har ju en trädgård, så jag borde kunna göra nåt där senare i vår. Svårt när inte hela trädgården är inhägnad dock ( tänkte på hundarna.) men går väl att sätta fast dom i långlina kanske.
Klarar tyvärr inte av sociala sammanhang ännu. Med min panikångest och sociala ångest så blir det lätt att jag undviker det. Tråkigt nog!

Kolla Pinterest!

 

[Hyacinth]

Föräldraledig, ett barn hemma och två hundar.
Jag har liksom aldrig tråkigt, jag har fixat balkongen, läst böcker, pluggat lite på distans, promenerar, träffar vänner och lunchar, njuter av lugnet mm.
Har ett äldre barn så vi lagar mat ihop, bakar bröd, passar på att göra saker jag inte hinner annars.
Jag tar ut maxdagar, så jag har en ok inkomst ändå.

 

[Squie]

Arbetslös.
Ägnar dagarna åt att läsa ikapp en kurs jag ligger sjukt långt efter i.
Tar hand om min häst o servar lite extra i stallet.
Sover en hel del. Har en del att bearbeta från jobbet jag nyss lämnade + att nyligen blivit dumpad (långt förhållande).
Spelar spel på dator eller iPad.
Är nog med att hålla mat o sovklockan.
Ekonomin är en annan femma. Vet ingenting om den.

 

[Squie]

Klarar tyvärr inte av sociala sammanhang ännu. Med min panikångest och sociala ångest så blir det lätt att jag undviker det. Tråkigt nog!

Tips från en medmänniska som haft svår social fobi. Den måste mötas. Hela tiden, varje dag. Annars går spiralen söder ut o din sfär blir mindre o mindre. Så, våga möt. Det är det som gör att din värld öppnas igen.

 

[Uttern]

Arbetslös.
Ägnar dagarna åt att läsa ikapp en kurs jag ligger sjukt långt efter i.
Tar hand om min häst o servar lite extra i stallet.
Sover en hel del. Har en del att bearbeta från jobbet jag nyss lämnade + att nyligen blivit dumpad (långt förhållande).
Spelar spel på dator eller iPad.
Är nog med att hålla mat o sovklockan.
Ekonomin är en annan femma. Vet ingenting om den.

Tack för ditt svar!
Hoppas du hittar ett jobb snart! Så du slipper vara arbetslös! Ekonomin hoppas jag också löser sig för dig!

 

[Uttern]

Tips från en medmänniska som haft svår social fobi. Den måste mötas. Hela tiden, varje dag. Annars går spiralen söder ut o din sfär blir mindre o mindre. Så, våga möt. Det är det som gör att din värld öppnas igen.

Tack snälla du! Jag har tänkt mycket på ditt inlägg. Tack vare det har jag diskuterat med min boendestödjare om daglig sysselsättning. Hon skulle hjälpa mig och visste en hel del om olika ställen. Kanske släpper det då. Eller blir mer lätthanterligt om jag kommer i väg några gånger i veckan några timmar per gång.

 

[Squie]

Tack snälla du! Jag har tänkt mycket på ditt inlägg. Tack vare det har jag diskuterat med min boendestödjare om daglig sysselsättning. Hon skulle hjälpa mig och visste en hel del om olika ställen. Kanske släpper det då. Eller blir mer lätthanterligt om jag kommer i väg några gånger i veckan några timmar per gång.

Vad glad jag blir att höra att mina ord hjälper dig. Det är en mycket bra plan att ge sig ut o träffa lite folk. O när det är dags, alltså att du ska iväg på olika sociala event, är det hög risk för att det kommer att kännas fruktansvärt! Men. Det enda, kommer att låta fjuttigt, du egentligen behöver göra...är att gå över tröskeln. Ha ett mindgame med dig själv. O kanske hjälper det dig att göra det hela till en "sport". Om du hänger med i vad jag menar? Om man gör det till en sport, anammar utmaningen så blir det lite busigt av det o inte fullt lika gravallvarligt.

Själv gjorde jag upp en plan. Sociala fobin skulle dödas. Målet var att kunna åka till IKEA o fika själv. Sitta i lugn o ro på IKEA bland alla människor o läsa en bok. Vägen dit gick via lokala bageriet, att våga ta sig dit, handla min bulle o sedan åka hem för att äta upp den. Det tog ett bra tag, x antal månader men fikan på IKEA blev av och fobin dog.