Sv: Ni som blivit snittade
Till Ts och övriga i tråden:
Som jag nämnt i en annan tråd så är jag snittad tre gånger, och jag är opererad för bråck i samma ärr. Jag har full känsel i skinnet...AAAJ när katten trampar på magen!
Däremot höll jag på att tuppa av när jag tog bort tejpen med nummer tre. Det var en glipa i ärret. De hade lagt huden omlott på något konstigt sätt och det hade inte läkt ihop. Men de fixade till det på vårdcentralen med några tejpebitar
Efter bråckoperationen så tog sköterskan av tejpen för att kolla till såret/ärret. Det var så äckligt att se fullt med klamrar i min hud, jag kände mig som frankensteins moster!
Vid andra snittet så var jag ihopsydd med vanligt op-tråd. När jag varit på vc och de tagit bort stygnen så visade det sig att de missat flera stygn, så då fick min lilla bondegubbe krypa ner i de nedre regionerna och ta dem! Han är allt bra att ha
Oj vad jag helt plötsligt kommer ihåg mkt från mina snitt, det är trots allt 15, 13 och 8 år sen...här kommer de två sista minnena för att inte tjata hål i huvudet på er..
När jag snittats första gången så tog de stygnen som vanligt...Efter nån vecka så stod jag i duschen när jag upptäckte som en finne på ärret...Jag klämde förstås på den så den sprack. Då såg jag någonting vitt i ärret som såg ut som en liten mask. Jag höll på att dööö, blä... Ialla fall sansade jag mig och tog tag i det vita och drog och ut kom det en några centimeter lång bomullstråd
Tredje snittet var jag så full av morfin, mårfint, mårfint, så då var jag uppe och studsade snabbt och jag hade aldrig ont öht..Antagligen därför jag förlyfte mig efter en vecka och fick bråcket!
Senmoralen av allt detta är:
Var varsam om din kropp i minst en månad!
Var inte rädd om du får en "finne" på ärret!
Behandla ditt ärr med stolthet, något vackrare ärr får du aldrig!
Till Ts och övriga i tråden:
Som jag nämnt i en annan tråd så är jag snittad tre gånger, och jag är opererad för bråck i samma ärr. Jag har full känsel i skinnet...AAAJ när katten trampar på magen!
Däremot höll jag på att tuppa av när jag tog bort tejpen med nummer tre. Det var en glipa i ärret. De hade lagt huden omlott på något konstigt sätt och det hade inte läkt ihop. Men de fixade till det på vårdcentralen med några tejpebitar
Efter bråckoperationen så tog sköterskan av tejpen för att kolla till såret/ärret. Det var så äckligt att se fullt med klamrar i min hud, jag kände mig som frankensteins moster!
Vid andra snittet så var jag ihopsydd med vanligt op-tråd. När jag varit på vc och de tagit bort stygnen så visade det sig att de missat flera stygn, så då fick min lilla bondegubbe krypa ner i de nedre regionerna och ta dem! Han är allt bra att ha
Oj vad jag helt plötsligt kommer ihåg mkt från mina snitt, det är trots allt 15, 13 och 8 år sen...här kommer de två sista minnena för att inte tjata hål i huvudet på er..
När jag snittats första gången så tog de stygnen som vanligt...Efter nån vecka så stod jag i duschen när jag upptäckte som en finne på ärret...Jag klämde förstås på den så den sprack. Då såg jag någonting vitt i ärret som såg ut som en liten mask. Jag höll på att dööö, blä... Ialla fall sansade jag mig och tog tag i det vita och drog och ut kom det en några centimeter lång bomullstråd
Tredje snittet var jag så full av morfin, mårfint, mårfint, så då var jag uppe och studsade snabbt och jag hade aldrig ont öht..Antagligen därför jag förlyfte mig efter en vecka och fick bråcket!
Senmoralen av allt detta är:
Var varsam om din kropp i minst en månad!
Var inte rädd om du får en "finne" på ärret!
Behandla ditt ärr med stolthet, något vackrare ärr får du aldrig!
Senast ändrad:
