Ni som äter kött, vilka djur är okej att äta för er?

Jag har svårt för "gullighetsaspekten" när det gäller kött. Jag tyckte som litet barn att tjurarna pappa hade var gulliga och gav dem namn men inte hade jag problem med att äta dem för det. Bambi är gott och inte bryr jag mig i att rådjur är "söta".

Jag har dock enorm respekt för djuren som blir vår mat och vill att de behandlas bra tills de dör. Tyvärr kan jag inte ha slaktdjur själv men fanns det minsta möjlighet skulle jag ha det.
 
Jag ater helst narproducerat fran mindre bestattningar da det vanligtvis betyder att djuren har ett battre liv. Har runt omkring finns mycket frigaende hons och agg, Bison, Alpacka, Llama, Lamm och alla de vanliga kottsorterna forstass. Jag gillar verkligen att prova nya kottsorter, precis som jag gillar att hitta nya gronsaker att prova.
 
Undrar om det är det som är mitt problem ang kött? Ursprungsproblemet.

Jag växte upp med slaktdjur och hemmaslakt, dock inte hos mig men på granngård, inget konstigt med det och därfrån kom köttet som hamnade på vårt köksbord och skulle styckas upp i olika delar, av mina föräldrar. Jag kommer även från jägarsläkt där det jagats i generationer, så viltkött framför allt är det kött som jag är uppvuxen på. Men, jag är definitivt inte förtjust i kött, har aldrig varit och hade lika gärna kunnat vara vegetarian från små barnsben, om jag själv kunnat välja. Och jag tror det har med styckandet på köksbordet att göra. Att veta vem som låg där, och den där lukten.... jag har fortfarande svårt att klara lukten av rått kött.

Ett starkt minne jag har från barndomen är en jaktskjuten död and som jag satt med i famnen och klappade och tröstade och som tårarna rann för. Vet inte vad de vuxna gjorde just där och då, för jag var ensam med anden och mitt minne är att vi satt där en lång stund.

Det var aldrig någon vuxen som förklarade någonting, utan saker bara hände. För mig kanske det blev "farligt" med kött. Man levde, sen helt plötsligt var man död och skulle ätas upp. Jag vet inte, vet bara att jag helst inte äter kött alls.
Min pappa beskriver ungefär samma känsla som du. Han växte upp på en liten bondgård där man slaktade hemma, född 1937. Han undviker gärna kött och tycker det är fruktansvärt obehagligt om man pratar om var köttet kommer från medan man äter det.
 
Fast det är för mig ungefär lika rimligt som när folk postar matbilder. Det är bara det första steget till mat.
Hade du blivit lika upprörd om jag la upp en bild på min kycklinggryta?
Jag är hundra gånger mer imponerad av den som själv jagar än jag som köper kött i butiken.

Jag har snarare mer obehagskänslor kring jakt än slakt. Nu tror jag inte att det är en dans på rosor att vara ett vilt djur i landskapet, men framförallt upplever jag vanligen jägare som rätt blodtörstiga, faktiskt.

Tex när de tar bilder på skjutna, döda djur. Jag tycker det är väldigt respektlöst och bara handlar om att visa hur jägaren har "besegrat" djuren.

Jag kommer i kontakt med jägare dels genom jaktlagen kring stallet och mitt sommarhus, dels genom ett tidigare projekt i jobbet där diverse personer med förtroendeuppdrag och yrken inom jägarorganisationer och länsstyrelsen ingick. Jag fick inget intryck av att blodtörsten var mindre högre upp i organisationerna, vilket man ju annars kunde ha förväntat sig. Oerhört obehagligt, och jag litar verkligen inte på att jakten går schysst till.
 
Jag har svårt för "gullighetsaspekten" när det gäller kött. Jag tyckte som litet barn att tjurarna pappa hade var gulliga och gav dem namn men inte hade jag problem med att äta dem för det. Bambi är gott och inte bryr jag mig i att rådjur är "söta".

Jag har dock enorm respekt för djuren som blir vår mat och vill att de behandlas bra tills de dör. Tyvärr kan jag inte ha slaktdjur själv men fanns det minsta möjlighet skulle jag ha det.
Jisses :p vi hade döpt våra första slaktdjur. Det var lite känsligare faktiskt måste jag medge.

Vi hade förresten en diskussion här för en tid sedan just angående slakten. Vi äter gärna kött i familjen, åtminstone ibland. Sen är det ju samtidigt inte särskilt roligt att ta livet av ett djur. Just det där att djuren faktiskt är djur tills de blir mat är så väldigt tydligt när man själv är med vid slakt. Jag tycker ibland att det är lite jobbigt samtidigt som jag har svårt att släppa köttet. Jag gick länge idag och dagdrömde om blodiga stekar.

Hela den där grejen att få in köttet grovstyckat och ta tillvara på alla detaljer man får med sig är ju också en viss charm med. Att få en "leverans" en gång om året och hushålla med den till nästa år när det är dags igen. Jag tänker ofta på allt kött som kastas i butik för att man bara vill ha skinkstek och filé och att det dessutom slaktas enorma mängder som inte går åt. Det gör mig illamående.
 
Jag har snarare mer obehagskänslor kring jakt än slakt. Nu tror jag inte att det är en dans på rosor att vara ett vilt djur i landskapet, men framförallt upplever jag vanligen jägare som rätt blodtörstiga, faktiskt.

Tex när de tar bilder på skjutna, döda djur. Jag tycker det är väldigt respektlöst och bara handlar om att visa hur jägaren har "besegrat" djuren.

Jag kommer i kontakt med jägare dels genom jaktlagen kring stallet och mitt sommarhus, dels genom ett tidigare projekt i jobbet där diverse personer med förtroendeuppdrag och yrken inom jägarorganisationer och länsstyrelsen ingick. Jag fick inget intryck av att blodtörsten var mindre högre upp i organisationerna, vilket man ju annars kunde ha förväntat sig. Oerhört obehagligt, och jag litar verkligen inte på att jakten går schysst till.

Den där inställningen ger mig obehagskänslor...
 
Konstigt nog är det aldrig någon som problematiserar att folk äter bröd men ändå inte vill odla spannmål.

Känns för mig inte som en relevant liknelse eftersom spannmål inte kan utsättas för lidande.

Som jag skrev så jagar och föder jag upp eget kött till stor del för att kunna försvara mitt köttätande för mig själv, eftersom jag har svårt att blunda för det lidande kommersiellt uppfödda köttdjur i stor utsträckning utsätts för. Samtidigt som jag inte kommit dit att tycka det är fel att äta djur.
 
Känns för mig inte som en relevant liknelse eftersom spannmål inte kan utsättas för lidande.

Som jag skrev så jagar och föder jag upp eget kött till stor del för att kunna försvara mitt köttätande för mig själv, eftersom jag har svårt att blunda för det lidande kommersiellt uppfödda köttdjur i stor utsträckning utsätts för. Samtidigt som jag inte kommit dit att tycka det är fel att äta djur.
Jag säger inte att det enda rätta är att döda sitt eget kött. Jag tycker dock att man ska veta vad man äter, oavsett vad det är. Och kan man då tycka att det är försvarbart hur djuret är upofött och slaktat och ändå äta med god aptit - so be it. Jag kan inte förändra alla till att tycka att djur ska ha det bra och att köttindustrin inte ska förstöra världen med överdriven antibiotikaanvändning osv osv. Men att inte bry sig om eller försöka förstå hur det djuret man äter har levt känns fel för mig
 
Eftersom att man lägger hela djur i disken så folk ska kunna välja den fisk och i vissa fall även den del av fisken man vill ha. I min värld borde det vara snarlikt att ladda upp bilder på fb.
Men bilderna på fb är ju för att stoltsera? Inte för att folk ska kunna välja en kroppsdel eller ett djur att äta eller köpa? Att lägga fisken så är väl av praktiska skäl, vari ligger det praktiska att lägga ut bilder på Facebook på djur man dödat?
 
Jag säger inte att det enda rätta är att döda sitt eget kött. Jag tycker dock att man ska veta vad man äter, oavsett vad det är. Och kan man då tycka att det är försvarbart hur djuret är upofött och slaktat och ändå äta med god aptit - so be it. Jag kan inte förändra alla till att tycka att djur ska ha det bra och att köttindustrin inte ska förstöra världen med överdriven antibiotikaanvändning osv osv. Men att inte bry sig om eller försöka förstå hur det djuret man äter har levt känns fel för mig
Det där är nog ganska likt det jag tycker med. Att äta djur är ju att stötta uppfödning och slakt. Kan man inte med slakt anser jag att man kanske borde tänka igenom valet att äta kött.

@niphredil om man fotar fisken man köper, är det okej? T.ex "lax till middag!"+bild? Eller är det OK så länge någon annan dödat djuret åt en? Helt nyfikna frågor.
 
@Amha Jag har ingen åsikt om huruvida man får fota sin fisk till middagen. Jag har ärligt talat aldrig sett nån posera med sin lax från Konsum däremot många jägare posera bredvid döda djur, stolt över att ha dödat dem.

Jag tycker diskussionen är lite tramsig nu ärligt talat. Antingen kan du försöka förstå min poäng eller så kan du sitta hela kvällen fråga om specifika djur i specifika situationer som jag sen ska ta ställning till. Jag kan dock inte lova att ha en åsikt om människor och deras tonfiskburkar.

Jag är inte emot jakt eller att döda djur. Jag tycker bara att de ska behandlas med nån form av respekt - både före och efter de dör.
 
Hoppsan. Att det kan bli så väldigt olika? Trots att vi tyckt ha växt upp lika.

Även jag växte upp med slaktdjur och jakt. Min familj hade får, grisar och kor (och kalkon, men det var före min tid). Jag var med vid slakt och styckning från tidig ålder, det var något väldigt naturligt. Min syster säger att jag slutade äta två gånger när jag var liten, värsta var en period på 1,5 år när jag inte åt något. Jag tror hon överdriver, jag lever ju. :D (Klart är att jag inte mådde bra, dock.)
Men onekligen var jag väldigt starkt påverkad, och det i en miljö där ordet "vegetarian" över huvud taget inte existerade. Mina syskon äter fortfarande kött, jag tror syrran glatt skulle äta bara kött om hon kunde - och hon köper och äter vad som helst, såvitt jag vet, inga etiska betänkligheter. Brorsan jagar (med honom diskuterar jag etik och djurvälfärd, han är intresserad och har inga problem att acceptera mina val även om han själv väljer annorlunda). Jag är vegetarian (vilket min syster är övertygad om att jag kommer att växa ifrån igen, vilken dag som helst nu :angel:).

Jag är väldigt glad att läsa om andra i tråden som växt upp med slaktdjur som en del av vardagen, och inte alls tycker det är oproblematiskt bara därför. Man hör väldigt ofta att bara stadsbor blir vegetarianer, om bara barnen fick växa upp naturligt skulle det inte bli en sån chock när de förstår vad kött är, osv. Det stämmer inte alls, men det har blivit en sådan där allmän sanning som aldrig ifrågasätts...

Tex när de tar bilder på skjutna, döda djur. Jag tycker det är väldigt respektlöst och bara handlar om att visa hur jägaren har "besegrat" djuren.

Jag har förmodligen en uppfattning om jakt som skiljer sig en del från din, men jag minns ett inslag på nyheterna för en halv evighet sedan när de intervjuade en man som skjutit en varg. Under hela intervjun satt han bredvid den döda, blodiga vargen och kliade den bakom öronen och på halsen lite förstrött sådär. Den bilden förföljer mig i mina mardrömmar...
 
Som jag skrev så jagar och föder jag upp eget kött till stor del för att kunna försvara mitt köttätande för mig själv, eftersom jag har svårt att blunda för det lidande kommersiellt uppfödda köttdjur i stor utsträckning utsätts för.

Nyfiken, vad är det för lidande du talar om och är det något som svenska djur utsätts för i stor utsträckning?
 
@Amha Jag har ingen åsikt om huruvida man får fota sin fisk till middagen. Jag har ärligt talat aldrig sett nån posera med sin lax från Konsum däremot många jägare posera bredvid döda djur, stolt över att ha dödat dem.

Jag tycker diskussionen är lite tramsig nu ärligt talat. Antingen kan du försöka förstå min poäng eller så kan du sitta hela kvällen fråga om specifika djur i specifika situationer som jag sen ska ta ställning till. Jag kan dock inte lova att ha en åsikt om människor och deras tonfiskburkar.

Jag är inte emot jakt eller att döda djur. Jag tycker bara att de ska behandlas med nån form av respekt - både före och efter de dör.
Det förekommer ju att folk som har varit ute och fiskat tar stoltserande bilder tex med en jättestor fisk som de har dragit upp. Det tycker jag är obehagligt på samma sätt som jaktbilder där de skjutna djuren visas upp som troféer.
 
@Amha Jag har ingen åsikt om huruvida man får fota sin fisk till middagen. Jag har ärligt talat aldrig sett nån posera med sin lax från Konsum däremot många jägare posera bredvid döda djur, stolt över att ha dödat dem.

Jag tycker diskussionen är lite tramsig nu ärligt talat. Antingen kan du försöka förstå min poäng eller så kan du sitta hela kvällen fråga om specifika djur i specifika situationer som jag sen ska ta ställning till. Jag kan dock inte lova att ha en åsikt om människor och deras tonfiskburkar.

Jag är inte emot jakt eller att döda djur. Jag tycker bara att de ska behandlas med nån form av respekt - både före och efter de dör.
Jag råkar ha sett sådana poster vid ett flertal tillfällen så jag trodde nog att det förekom oftare än i de uppdateringarna jag fick när jag använde fb flitigt. Dock inte för att de har dödat den, såklart. Ofta har firrarna fått inta plats i korgen eller på skärbräda dock, utan köpare bredvid sig.

Jag tror faktiskt inte att jag helt förstod din poäng och jag kommer kanske inte göra det heller. Kanske för att vi har helt syn på hur man visar respekt för ett dött djur.
 
Jag är väldigt glad att läsa om andra i tråden som växt upp med slaktdjur som en del av vardagen, och inte alls tycker det är oproblematiskt bara därför. Man hör väldigt ofta att bara stadsbor blir vegetarianer, om bara barnen fick växa upp naturligt skulle det inte bli en sån chock när de förstår vad kött är, osv. Det stämmer inte alls, men det har blivit en sådan där allmän sanning som aldrig ifrågasätts...

Ganska många av mina studenter genom åren, har varit personer som vuxit upp i jordbrukarhem och som säger att just den uppväxten har gjort dem kritiska till djurhållning, slakt och att äta kött och sedan väljer de också en studiebana där de på olika vis kan studera utifrån just de frågeställningarna. De är säkert inte i majoritet bland ungdomar som vuxit upp i jordbruket, men med tanke på hur få bönder det ens finns i landet, så är det inte heller en försvinnande liten andel.
 
Det förekommer ju att folk som har varit ute och fiskat tar stoltserande bilder tex med en jättestor fisk som de har dragit upp. Det tycker jag är obehagligt på samma sätt som jaktbilder där de skjutna djuren visas upp som troféer.
I det fallet med fiske är ju sportfiske där man först drar upp djuret och sen väger och fotar det innan man skickar tillbaka det med eventuella skador/smärtor helt fruktansvärt.
 

Liknande trådar

Katthälsa Är förstagångskattägare men är inte ny på djurmat sas, har haft hundar med känsliga magar och allergier så att läsa...
Svar
15
· Visningar
733
Senast: Krålus
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag satt i kökssoffan med amningskudde och min 3 månader gamla dotter i knät. Jag tittar på när min man och treåring ”spelar” schack när...
Svar
8
· Visningar
1 403
Senast: Crossline
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 185
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 159

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2025
  • Avels fråga
  • Hur är processen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp