Ni som är helt oreligiösa - dop?

[Suspiria]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

 

[escodobe]

Varför i hela friden skulle man döpa barnet om man inte själv är troende? För mig är det helt obegripligt.
Vill man träffas med alla viktiga personer så ordna en annan fest för att fira barnet!

 

[Suspiria]

Varför i hela friden skulle man döpa barnet om man inte själv är troende? För mig är det helt obegripligt.
Vill man träffas med alla viktiga personer så ordna en annan fest för att fira barnet!

Det finns faktiskt folk som gör det, därav min fundering

 

[Fille]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

Vi kommer med stor sannolikhet inte ha något dop, ev inte någon cermoni heller. Mamma som inte är alls troende, tycker ändå det ska vara traditionsenligt men hon är nog den enda vi diskuterat med och hon är ändå så pass "ung" att hon tycker vi får göra som vi vill, även om hon skulle uppskatta ett dop min mormor är inte kristen heller och hon är den enda "äldre" som är vid liv i min släkt, så visst hon skulle kanske kunna tjata lite om ett dop men inte bry sig så mkt om det inte blir något! Sambons föräldrar och farmor (enda äldre levande på hans sida) vet jag inte riktigt hur dom reagerar, men tror inte dom blir besvikna. Hade sambons mormor och morfar levt hade dom nog gärna uppskattat dop eftersom dom var troende.

Men vi känner väl att njae, stå framme i kyrkan och döpa in barnet i en tro och mer eller mindre stå och ljuga för präst känns sådär... Barnet får ju döpa sig sen vid ev konfirmation om hen vill. Eller så vill hen bli hindu och ja, vem ska hindra det lixom?!

 

[Fille]

Varför i hela friden skulle man döpa barnet om man inte själv är troende? För mig är det helt obegripligt.
Vill man träffas med alla viktiga personer så ordna en annan fest för att fira barnet!

Flera av mina kompisar har gjort det av tradition

 

[escodobe]

Det finns faktiskt folk som gör det, därav min fundering

Ja jag vet. Jag har varit på ett par sådana.
Men frågan kvarstår VARFÖR funderar ni på det? För att andra har?

 

[Suspiria]

Min fundering enligt trådstart är varför andra som inte är troende har gjort det/ska göra det och hur släkt reagerat när man valt att inte göra det.

De jag vet som har döpt som inte är religiösa har gjort det bara för att man "ska" och för att göra äldre släkt glad.

 

[athena_arabians]

Jag tänker ju inte föröka mig men med tanke på att både jag och särbon inte är troende eller med i kyrkan så känns det som att ett dop hade varit märkligt. Jag respekterar de som är troende och att då delta i ett av de heliga sakramenten som dopet är trots att man inte är troende är för mig enormt respektlöst.

Svägerskan hade namngivningsfest för dottern och det var tydligen väldigt trevligt (hon och hennes man är inte troende heller och hade borgerlig vigsel).

 

[Grazing]

Namngivningsgrej är väl snarlikt dop tycker jag, är man inte troende så finns det faktiskt ingen anledning att döpa. Det skadar ju dock inte att döpa barnet oavsett så det är väl bara att göra det ni själva vill helt enkelt oavsett vad andra tycker.

 

[Grazing]

Jag tänker ju inte föröka mig men med tanke på att både jag och särbon inte är troende eller med i kyrkan så känns det som att ett dop hade varit märkligt. Jag respekterar de som är troende och att då delta i ett av de heliga sakramenten som dopet är trots att man inte är troende är för mig enormt respektlöst.

Ska inte ge mig in i en sådan diskussion men det är aldrig någonsin respektlöst att döpa någon, det är en otroligt fin gest att göra då den görs i ett gott syfte med goda intentioner.

Sen gör man som sagt alltid oavsett som man vill, men vill man döpa sitt barn trots att man själv inte har tron så är det inget fel med det.

 

[Suspiria]

Citat från svenska kyrkan:
"Vid dop bekräftas att man ingår i en större gemenskap: församlingen, kyrkan i världen och Guds stora familj.
Att döpas innebär att bli en del av Jesu liv, död och uppståndelse. "

På de få dop jag har varit har också prästen frågat om föräldrarna vill ta ansvar för barnets uppfostran som kristen, som de då ska svara ja på.

Så jag håller nog med om att är lite respektlöst ändå även om jag inte tänkt på det så innan. Det är ju att ljuga om vi ska svara ja på något sådant.

 

[Hyacinth]

Nixpix, BARNET är inte döpt, ingen har haft åsikter om det så vi har hört det.

 

[Och_Aye]

Vi hade namngivning istället för dop, vi är inte kristna och inte direkt formella, så det var mest ett kalas för ongen.

Hade tyckt det var jätteudda om mina släktingar hade åsikter om vad vi valde att göra för vår dotter. Den enda som knorrade över det var svärmor för hon ville att släktens dopklänning skulle användas. Alla andra tyckte det var supertrevligt och inte så pretentiöst.

 

[vallhund]

Vi kommer med stor sannolikhet inte ha något dop, ev inte någon cermoni heller. Mamma som inte är alls troende, tycker ändå det ska vara traditionsenligt men hon är nog den enda vi diskuterat med och hon är ändå så pass "ung" att hon tycker vi får göra som vi vill, även om hon skulle uppskatta ett dop min mormor är inte kristen heller och hon är den enda "äldre" som är vid liv i min släkt, så visst hon skulle kanske kunna tjata lite om ett dop men inte bry sig så mkt om det inte blir något! Sambons föräldrar och farmor (enda äldre levande på hans sida) vet jag inte riktigt hur dom reagerar, men tror inte dom blir besvikna. Hade sambons mormor och morfar levt hade dom nog gärna uppskattat dop eftersom dom var troende.

Men vi känner väl att njae, stå framme i kyrkan och döpa in barnet i en tro och mer eller mindre stå och ljuga för präst känns sådär... Barnet får ju döpa sig sen vid ev konfirmation om hen vill. Eller så vill hen bli hindu och ja, vem ska hindra det lixom?!

Tror du på fullt allvar att det bara finns sekulära, icketroende ateister i åldersspannet under +40?

 

[athena_arabians]

Ska inte ge mig in i en sådan diskussion men det är aldrig någonsin respektlöst att döpa någon, det är en otroligt fin gest att göra då den görs i ett gott syfte med goda intentioner.

Sen gör man som sagt alltid oavsett som man vill, men vill man döpa sitt barn trots att man själv inte har tron så är det inget fel med det.

Öh, jo om jag står och lovar saker i ett rum som är heligt för andra så är det vansinnigt respektlöst. Man åtar sig faktiskt att uppfostra barnet kristet när man döper det (trots att jag inte är troende har jag koll på religionen och vad ceremonierna innebär). Har man inte någon som helst intention att uppfostra barnet kristet så kan iaf jag inte se det som något annat än respektlöst.

Samma gäller om någon skulle be mig vara gudmor, jag skulle vänligt avböja därför att det ingår i fadderskapet att bla vara en kristet föredöme.

Jag läser inte med i trosbekännelsen heller när jag är i kyrkan av någon anledning (oftast begravningar numera ), av respekt för de som verkligen tar den på allvar.

 

[Lazy Lady]

Mannens bror och hans sambo hade namngivningsceremoni för sin dotter istället för dop då ingen av dem är troende/med i kyrkan. Ett mysigt kalas för tösen och släkten samlades kring henne. Tyckte det va jättefint!

Vår Filippa som var död vid födsel hade vi namngivning för med sjukhusprästen då döda inte kan döpas, en otroligt vacker ceremoni med tanke på omständigheterna
Barnet vi väntar nu kommer att döpas, om barnet sedan inte vill vara med i kyrkan när denne blir äldre får hon eller han välja att gå ur så klart.

 

[hljomalind]

Vi hade inget dop och ingen namngivningsceremoni heller, det var aldrig nåt vi ens funderade över. Och ingen släkting sa något om det heller. Kändes bra när barnet var litet att träffas i lite mindre sammanhang, i stället för alla på samma gång.

 

[athena_arabians]

Jag kan också tillägga att jag är döpt men inte med i svenska kyrkan. Jag hyser inget agg gentemot mina föräldrar som döpte mig även om de misslyckades kapitalt med den kristna uppfostran (de insåg att de hade en hedning och gjorde ett spännande försök med Pingstkyrkans söndagsskola när jag var i 5-6årsåldern det funkade inte ).

 

[Grazing]

Öh, jo om jag står och lovar saker i ett rum som är heligt för andra så är det vansinnigt respektlöst. Man åtar sig faktiskt att uppfostra barnet kristet när man döper det (trots att jag inte är troende har jag koll på religionen och vad ceremonierna innebär). Har man inte någon som helst intention att uppfostra barnet kristet så kan iaf jag inte se det som något annat än respektlöst.

Samma gäller om någon skulle be mig vara gudmor, jag skulle vänligt avböja därför att det ingår i fadderskapet att bla vara en kristet föredöme.

Jag läser inte med i trosbekännelsen heller när jag är i kyrkan av någon anledning (oftast begravningar numera ), av respekt för de som verkligen tar den på allvar.

Håller inte med där. Det handlar om barnet och dens liv, på dom dopen jag varit på har prästen aldrig frågat om hur föräldrarna kommer uppfostra sitt barn. Präster jobbar väl antagligen lite olika dom också.

Kyrkan är öppen för alla, även dom som inte tror. Det är intentionen som betyder något, det är viljan att göra gott som betyder något.

 

[Sedna]

På de få dop jag har varit har också prästen frågat om föräldrarna vill ta ansvar för barnets uppfostran som kristen, som de då ska svara ja på.

Den frågan har inte ställts på något av dem tre dop jag varit på senaste åren.