Sv: Nh

Dom du beskriver som "dåliga NH-människor"... är dom NH-människor? Är man NH-människa bara för att man kallar sig det?
Det du beskriver hör inte hemma i min NH-värld och antagligen inte i din heller.

Skulle man se det sådär så finns det inga rötägg inom någon skola för jag anser inte att man är dressyrmänniska om man piskar hästen till lydnad eller hoppmänniska om man barrerar och tvingar hästen över hindrena heller. Men bara för att jag anser att de inte är det så behöver det inte nödvändigtvis vara så.
Det är svårt att förklara men på ett sätt så är det om man anser sig själv vara i ett visst typ av fack så är man det- men om man är ärlig och har granskat sig själv är en annan sak. De må kalla sig Nh människor för de kanske anser att vad de sysslar med kan gå under det facket men de är då inte hästmänniskor. För jag anser, oavsett vilken skola man följer, att har man den speciella kontakten, ärligheten och insikten vid god hästhantering så är man hästmänniska. Oavsett NH, klassik dressyr, AR eller annat.

Ja detta är mycket svammel men du kanske förstår? Eller du kanske inte håller med. Men om man tänkte i banorna som du syftar på så finns det helt enkelt inga dåliga människor inom någon gren så länge jag själv tycker det och det stämmer inte helt. För vad du tycker är NH är kanske inte NH för någon annan..
 
Sv: Nh

Men då får du ju träna 1000-tals andra saker som också "skullle kunna hända". jag köper inte det där försvaret för att vifta i ansiktet med rep.
 
Sv: Nh

Vad är vitsen med det då? Hur ofta trillar en pressening över hästen:confused:

Är det inte bättre att lära hästen förtroende öht så att den dagen presenningen trillar eller helikpotern slandar intill eller du möter 7 crossmotorvcyklar eller en flock förrymda tjurar eller vad det nu är så litar hästen på att DU hanterar situationen och lyssnar på DEJ, utan att du behövt träna på allt detta:confused::confused:

Ja, visst är det det. Men HUR gör vi det då i så fall?
Kan du förklara för mig hur jag vinner min hästs förtroende så att han inte blir rädd om en helikopter landar bredvid?
Jag vill jättegärna veta, för nått sånt har vi då aldrig lärt oss på ridskolan, och så mycket hispiga hästar man ser ute på tävlingar osv så tror jag inte de personerna heller lärt sig "ditt sätt".
Så snälla, berätta.
 
Sv: Nh

Det är inte situationerna som är avgörande utan relationen. Om DU vågar lita på att hästen klarar det, så litar hästen på dej, för du utstrålar trygghet - det här grejar vi, inga problem.

I detta fall var det just den situationen som problemet uppstod i. Tjejen visste att hästen blir jobbig och därför blev hästen det och hon kunde inte lita på den. Det behöver hon jobba på. Vissa har väldigt svårt för att kunna lita fullt ut på sin häst.
 
Sv: Nh

Ja du, hur lär man en häst att den inte behöver var rädd för människan - kan du inte själv räkna ut femhundra andra sätt än rep i ansiktet så kanske du ska fundera över det här med att ha häst öht........

man lär inte hästen att inte vara rädd för människan när man har repet i ansiktet på den. Man lär den att inte vara rädd för rep i ansiktet. :idea:

Min häst började ju som livrädd för folk. Där fick vi jobba med att uppmuntra honom att undersöka oss först.
Men sedan han fått förtroende för oss så vi kan hantera honom, så var han ändå rädd för svängande rep tex. Då fick man gå och svänga rep omkring sig tills han insåg att det inte är farligt. Osv.
Jag vill gärna veta hur du gör så att hästen i framtiden inte blir rädd för nått. :bow:
 
Sv: Nh

Om jag svingade runt ett rep skulle mina hästar tro att jag har förlorat sansen:eek:

Jag kan piska mattor o sånt utan att de blir nämnvärt konfunderade.

Den där Pate höll inte på med ngt snurrande av rep utan hade en härva i handen slog med den på sitt lår- som man kallar in hunden när han ville få fart på den o bjöd in den genom att bli passiv.
Han smekte hästarna mkt o slappnade även av i sin egen kroppställning o lutade sig mot hästen, men krävde dens uppmärksamhet.

mina hästar kommer vid inkallning- Kom!
kommer de inte klappar jag på mitt lårs utsida- samma som Voffe.
 
Sv: Nh

Ja, visst är det det. Men HUR gör vi det då i så fall?
Kan du förklara för mig hur jag vinner min hästs förtroende så att han inte blir rädd om en helikopter landar bredvid?
Jag vill jättegärna veta, för nått sånt har vi då aldrig lärt oss på ridskolan, och så mycket hispiga hästar man ser ute på tävlingar osv så tror jag inte de personerna heller lärt sig "ditt sätt".
Så snälla, berätta.
Det gäller att föregå med gott exempel- som ledarhästen gör.
Att den lär sig att den är trygg med dig o att du inte utsätter den för faror o att du beskyddar den.

Det är precis samma som med hunden- att den inte tycker att du är en svag ledare o då tar över den rollen.

Föutsätt inte att den ska bli rädd för allt möjligt- uppträd som om du är helt orädd.

En sak som många gör uppsuttet- är att de tar tygeln/ håller i kopplet när man förväntar sig ngt.

Vad händer då?
Du skickar signaler att det ÄR ngt farligt på gång. Hunden/ hästen blir exalterad.

Om ngn får rida mina hästar så får de aldrig ta tygeln förrän hästen verkligen far iväg o då släppa den på en gång igen.
Slappna av!!!även om du är rädd.
Sitt som en pannkaka o vissla.
 
Senast ändrad:
Sv: Nh

Det är inget som säger att en "nh-gubbe/gumma" inte kan ge väldigt bra hjälp. OM det är en bra hästmänniska. Jag tror att både du och många "nyfrälsta" underskattar grovt den kunskap som har funnits om hästar även i vårt land och även vi var väl "naturfolk" en gång:rofl: Jag vet fö inte vad för naturfolk du syftar på som hade hästar? Indianerna?
Ja, jag tänkte nog tex på indianer...

Det låter lite hokuspokus när du skriver som du gör.
Hur menar du då? :confused:
Hur många här har öht träffat nån "gammal duktig hästgubbe/gumma"? Vad tror man att vi som gjort det menar? JAG menar personer som "ser" hästarna och kan läsa av dem och kommunicera med dem, och oftast även med andra djur, och som kan lösa situationer med hästar på ett sätt som blir bra för hästen och för människan. Utan reptricks och annat.
Hmm.. då tror jag vi kanske har lite olika definition..eller benämning. "Hästgubbar" är för mig gubbar som hållit på med häst hels sitt liv och även tidigare i generationerna. De anser sig oftast inte ha något att lära av andra, och många gånger har de nog kanske inte det heller. Dock anser jag inte att de (som jag träffat) är tillräckligt ödmjuka och öppna för att faktiskt kunna lösa en speciell hästs problem. Det som du kallar hästgubbar är för mig riktiga horsemen.

Jag undrar om du ens kommmit närheten av nån :confused: (och om du i så fall känt igen den ) för ju mer man lär sej ju mer inser man vad kan har kvar att lära av andra.

Själv märker jag direkt om människor har det där eller inte. Jag beundrar och är imponerad av såna människor och de har alltid funnits långt innan nån "hittade" det här med nh. Jag är övertygad om att en del nh-folk har det också men i så fall har det inte ett dugg med deras nh-utövande att göra. Det handlar inte om sånt som bokstavsbeteckningar på vad man gör.
Jo, men genom NH kan man lära sig att se och förstå på ett annat sätt än man gjort förut. Taskigt om det inte skulle vara nått man kan lära sig, utan bara något som vissa bara råkar ha...

Jag ger inte mycket i det här sammanhanget för ungdomar som gått kurser och sen själva ger kurser :crazy:.

Vem säger att din dressyrvännina inte skulle ha mer att lära???

Det har vi väl alla. Även nh folket.

Man har alltid mer att lära.
För mig är nog den stora skillnaden att jag genom PNH lärt mig att låta hästen lära mig om hur det bör vara.
För mig har det funkat. På sex månader(med mycket sporadisk träning) har vår unghäst gått från helt livrädd för folk till en nyfiken och gosig ung man som inte tycker att det gör nått om jag hoppar omkring jämfota runt honom.
Jag hade inte klarat det utan NH, men det hade kanske någon annan. Vem vet?
 
Sv: Nh

Men bara för att man är en hyfsat duktig ryttare innebär det inte att man automatiskt är bra på att hantera den.

Har själv sett en mkt skicklig ryttare som efter vinst i en högre tävlingsklass- stått o spöat hästen framtill vid lastning.

Om en häst "plötsligt" blir svårlastad brukar det oftast komma sig av att det hänt ngt som påverkar hästen.
Det kan vara en för snabb kurvtagning, inbromsning eller dylikt.

Olater ploppar sällan upp utan anledning.

Nä, men det är ju det jag menar. För många kanske inte den klassiska ridutbildningen är tillräcklig för att man ska lära sig att verkligen förstå hästar.
Vissa har väl turen att få en mentor som kan förmedla detta, vissa har det i blodet, andra är väl som jag, som har gått på ridskola och inte vetat egentligen hur skönt det kan vara med en häst som är avspänd och lugn. Och hur man i så fall skulle få den sån. :crazy:
 
Sv: Nh

som inte tycker att det gör nått om jag hoppar omkring jämfota runt honom.
Vad är det för syfte med det?
Ska den bli helt avtrubbad o inte ha några reaktioner kvar alls:confused:

då får man köpa sig en häst som är 25+

den kommer att lära sig att du springer bakom den när du börjar att tömköra den.
Den får mer o mer erfarenheter med åren. Det kommer naturligt- om man nu inte gör affär av allt.
 
Senast ändrad:
Sv: Nh

1. vi bombar inte våra hästar i huvudet med rep.
2. allt med preseningar och rep och det där på kroppen, det är till för att stärka bandet mellan människa och häst. få relationen starkare. typ: med mig är du alltid trygg.

det handlar liksom inte bara om att få hästen att vänja sig vid saker den kan komma att vara med om om 3 år, tex.

(valde citera dig men vet inte riktigt om min reaktion är mot dig eller folket i allmänhet;))

Immunicering /preseningar/andra suspekta påhitt Skiljer sig inte nämnvärt från "utsäckningen" man gör med en unghäst för att vänja den vid rörelse på/mot ryggen utan att riskera sig själv. Tankesättet är väldigt likt med tankesättet i boken "bli vän med din häst" (skriven tidigt nittiotal tror jag..) och "Handbok i ridning" - Båda böckerna är klassiska ryttare och Klassiska tekniker ^^

Att snurra ett rop i ansiktet på hästen.. mjeam, allt beror väl på vad man vill med det? En häst blir inte spörädd av ett spörapp, lika lite som en häst blir huvudskygg av ett rop som inte rör vid den. (Däremot blir den huvudskygg av folk som rappar spö i huvet på den kontinuerligt...:cool:)

Att höja "toleransnivån" som jag pratade om tidigare (som är Psykiskt/träningsbetingat... går också att läsa om i "handbok i ridning") under kontrollerade former kan rädda ens rumpa :D Det är ju också en form av tillitsträning - ju mer udda grejer din häst ser/råkar ut för som inte går åt fanderns bygger upp "ledarrelationen" till dig - Ah, matte e med, så då är det lungt. Eg ingen skillnad mellan "den" höjningen av tolerans nivån eller den höjda toleransnivån hos många tävlingshästar ^^

Immunicering/making broke/höja toleransnivån är eg. mkt gammalt - vi gör det varenda gång vi rider in en häst eller försöker få den att acceptera nya saker på ett positivt sätt. Det har bara fått ett fancy namn nu för tiden ^^
 
Sv: Nh

Vad är det för syfte med det?
Ska den bli helt avtrubbad o inte ha några reaktioner kvar alls:confused:

då får man köpa sig en häst som är 25+

den kommer att lära sig att du springer bakom den när du börjar att tömköra den.

Njaej, det är inte riktigt rätt - Det går att lära en häst att reagera alt inte reagera beroende på situationen.

Min tant och min gubbe tex. Båda två kan man vifta - tjoa - tjimma runt någon reaktion. MEN lägger man till de kommandon och de positioner som de vet betyder "jobb" så jobbar dom. Ingen av dom är "slöa" eller "avtrubbade" i reaktionerna - däremot så vet dom skillanden mellan "fullek" och "jobb".

Oh, naej.. jag e fortfarande ingen NH utövare - av någon sort.
 
Sv: Nh

Det är en klar skillnad mellan NH kontra hoppning, dressyr etc.
NH är ett synsätt på vårt liv med häst. De övriga är sätt att använda hästen på. Därför funkar inte din jämförelse.

Om man hoppar med sin häst och pryglar den, så hoppar man likafull med sin häst.
Men om man som NH-anhängare arbetar med sin häst och pryglar den, så har man hamnat utanför NH. Inom NH finns inget utrymme för att göra så. Och då spelar det heller ingen roll om man själv vill kalla sig NH-människa. Man är det per definition inte.
Vilket vi som kan vår NH vet, men många andra inte gör, utan förleds att tro att prygling ingår i NH. :(

Mitt standardexempel:
Om jag kallar mig för 2-metershoppare i höjdhopp, är jag 2-metershoppare då? Trots att jag i verkligheten knappt klarar 1 m!? :o

LIA
 
Sv: Nh

Men då får du ju träna 1000-tals andra saker som också "skullle kunna hända". jag köper inte det där försvaret för att vifta i ansiktet med rep.

Nja, jag tränar tex att lägga grimskaftet runt hans ben, att kunna flytta dem som jag vill med hjälp av grimskaftet. På så vis vänjer han sig vid att ha saker kring benen som kanske begränsar hans rörelsefrihet något. Skulle han då tex fastna i nått gammalt stängsel, eller en rot, i skogen, så är chansen större att han lugnt stannar och väntar på att jag hjälper honom loss.

Jag övar honom att klämma sig mellan mig och läskiga saker så att han blir van vid den sortens situation, så han inte ska bli klaustrofobisk i en liknande situation som tex när vi lastar i transporten.

Han får lära sig att gå på presenningar för att lära sig att även om marken ser konstig ut, så är det ok om matte säger så. Då blir han inte rädd för blöta fläckar på vägen (ja, jag har haft en häst som var sån i början)

Tillsut har han insett att hur tokiga saker jag än hittar på, så dör han inte av det, och då kan han slappna av. Tex har vi inte trafiktränat honom ännu precis, dock träffar han ju bilar ibland och det märks faktiskt stor skillnad på hans reaktion på bilarna nu jämfört med tidigare. Även bilar med släp osv verkar inte farliga längre.

Så, det handlar ju om att bygga upp hans självförtroende och förtroende för mig, inte att lära honom specifika saker.
Och jag VIFTAR INTE i hans ansikte! :mad: Det går tydligen inte att förklara i text, tror du att en häst någonsin skulle låta mig slänga rep kring hans huvud om jag viftade?? Orkar inte försöka förklara det bättre för döva öron :(
 
Sv: Nh

Axel: :rofl::rofl: ja men det är väl klart att jag gör? Hur ska jag annars få det att galoppera i longeringen eftersom jag inte använder spö?:rofl::rofl:

Nej, men däremot har jag barn som ränner runt och tjoar och tjimmar och det är INGET h*n får reagera på. Däremot höjer jag en arm betyder det "flytta den och den delen - dit eller dit" Beroende på vart på hästen min "fokusering" hamnar. Bak, mitten, fram, höger, vänster. Men h*n får inte börja förflytta sig varje gång jag höjer en arm - det blir så jobbigt att borsta öronen då... ;)
 
Senast ändrad:
Sv: Nh

Det gäller att föregå med gott exempel- som ledarhästen gör.
Att den lär sig att den är trygg med dig o att du inte utsätter den för faror o att du beskyddar den.

Det är precis samma som med hunden- att den inte tycker att du är en svag ledare o då tar över den rollen.

Föutsätt inte att den ska bli rädd för allt möjligt- uppträd som om du är helt orädd.

En sak som många gör uppsuttet- är att de tar tygeln/ håller i kopplet när man förväntar sig ngt.

Vad händer då?
Du skickar signaler att det ÄR ngt farligt på gång. Hunden/ hästen blir exalterad.

Om ngn får rida mina hästar så får de aldrig ta tygeln förrän hästen verkligen far iväg o då släppa den på en gång igen.
Slappna av!!!även om du är rädd.
Sitt som en pannkaka o vissla.

Kanske har du något medfött isf som jag saknar. För det där funkar inte alltid.
Vår granne har två små skälliga hundar som springer i stora lovar runt hästarna när man passerar deras gård. Min vuxna häst bryr sig icke, tittar knappt åt dem ens, och jag bryr mig heller inte då jag vet att varken de eller hästen gör nått.
Så kom unghästen och vi tog vägen över grannarnas gårdsplan tillsammans med vuxna hästen, för att ta en prommis. (detta alltså inte samma dag hästen kom, ville bara förtydliga) Hundarna kommer och jag tänkte ju inte på det, min häst är ju lugn som vanligt och vi stannar och snackar med grannarna lite. Hundarna kretsar runt lite som vanligt och då går lillhästen till attack :eek:
Visar sig sedan att han går till attack både mot hundar och katter, både när han är själv och när vi är med.
Ingen av oss var nervös och vi förutsatte bara att unghästen skulle ta det lugnt när vuxna hästen gjorde det.
Så, hur förklarar du det?
Och hur skulle du löst problemet?
 
Sv: Nh

Ja, visst är det det. Men HUR gör vi det då i så fall?
Kan du förklara för mig hur jag vinner min hästs förtroende så att han inte blir rädd om en helikopter landar bredvid?
Jag vill jättegärna veta, för nått sånt har vi då aldrig lärt oss på ridskolan, och så mycket hispiga hästar man ser ute på tävlingar osv så tror jag inte de personerna heller lärt sig "ditt sätt".
Så snälla, berätta.

Man kan ju inte träna med helikoptrar oftast:D Men man tränar företroendet i alla sammanhang som man kan på ett naturligt sätt.

Det är svårt att beskriva helt för det är en kedja av att du känner att du är "ledaren" dvs den som avgör vad ni ska göra och när och att du har det självförtroendet att du kan bestämma att nu gör vi detta!!

Hästen ska lyssna på dej, det är grunden. Om den varvar upp och du finns intill eller sitter på den ska den kunna hejda sej och lyssna på vad du vill, om du säger något. Den kan vara upprörd men den ska lyssna och kunna fokusera på dej.

Det kan man träna genom att söka upp lagom farliga saker som gör den lite uppprörd och sen prata med den, lägga handen på den osv och se att den reagerar positivt dvs, bryr sej om vad du vill och följer ditt sätt att reagera.
Den ska sluta tro att den ensam måste lösa farligheten, den har nån med sej som kommer att fatta besluten.


Där måste du gå successivt fram och börja med det du vet att du grejar själv, dvs kanske inte helikoptern direkt, utan bilar, maskiner motorcyklar, hundar, motorsågar ja allt som du har "tillgång" till i vardagen. Det spelar inte så stor roll vad, utan det är din och hästens relation som avgör vad som händer när det blir nya saker.

Sen är din egen inställning A och O. Om du anser att alla farligheterna är ofarliga så för du över det till hästen. MEn om du TROR att hästen kommer att bli uppprörd så kommer den tro att du blir spänd av farligheten och alltså blir den räddare.......:crazy: = ond cirkel

Så du måste lita på att hästen kan hålla sej lugn, bara du är lugn = god cirkel.

Gå som om det är världens mest naturliga att man möter en traktor eller vad det är, var beredd att parera OM hästen kastar runt tex, men ha lös tygel och bara gå.

Om man på så sätt lär hästen att jag tar besluten och det är bra beslut som inte skadar hästen (det är viktigt!) så spelar det inte SÅ stor roll vad man möter eller ber hästen om. Om du gör som vanligt, ber den gå oavsett och även om den tittar och blåser (på helikoptern) så vet den att du avgör om ni ska fly eller ej (:angel:) så länge du är lugn kan hästen vara lugn.

Det är samma vid markhantering. Om jag säger att den ska stå still och få en presenning över sej så ska göra det, om den litar på mej och vet att jag fattar besluten - utan att ha tränat just detta.

Man behöver eg inte ens träna på nånting om man bara har den relationen och är säker på den, att hästen lyssnar på mina beslut, för att den litar på mej. Och om det är så märker man dagligen om man är uppmärksam på sin häst.

Sen kommer hästen att kunna lita på även andra människor i de allra flesta fall, om även de förmedlar att de är "ledare" och kan fatta besluten. OM hästen successivt märker att en ny människa inte riktigt är den ledarfiguren så kommer de problem man ibland ser när en "snäll" häst blir "förbytt" hos ny ägare och den nya ägaren känner sej lurad på sin snälla häst.....:crazy:

Det är väldigt viktigt att själv vara fokuserad på hästen, man kräver att den ska vara fokuserad på mej, dvs att man kommunicerar i lägen där hästens rädsla tex skulle kunna ta över.


De här människorna som har den här tryggheten i att kunna förstå och kommunicera med hästar öht kan förmedla det till de allra flesta hästar direkt, hästen känner att det är någon att lita på. Då låter de den människan fatta besluten.

På samma sätt är vissa väldigt självständiga och trygga hästar självklara ledare i alla flockar och andra hästar litar på dem och låter dem bestämma.
Såna använder man bla i unghästutbildning, som en hjälp för människan att lära hästen hur saker fungerar.

Hästar är så himla olika. En del är självsäkra individer som bevarar sitt kalla huvud i alla lägen, andra flippar för småsaker. (Med flipppar menar jag inte hoppa till och showa upp sej utan verkligen bli rädd, det är helt olika saker men människor misstolkar ofta det ena för det andra.)

Man måste utgå från den individ man har att göra med när man bedömer hur man ska lägga upp träningen. Jag ser det här som en del i upppfostran precis som allt annat, men det kommer allra först.

Har man hästen från den är ung så ingår det här med förtroendet i allt långt innan man har en tanke på att rida. Om man får en ny häst så börjar man därifrån.


Blev lite långt. Det finns mycket att skriva om det här, men det ska nog inte bli längre:o
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
13 198
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
3 177
Senast: Ridinglady
·
Träning Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10...
2
Svar
20
· Visningar
3 403
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp