När olikheterna känns som en belastning

[Vallmo]

Tanken är att han ska flytta hit. Men tyvärr har han inte hittat/fått något jobb här än.

Ja, det är är delvis så. Jag flyttade från gården, sålde hästarna och flyttade in i villa.

Bytte hästlivet o blev mer en "stadsbrud" typ. Bytte intresse och prioriterade om lite i livet. Inte sp små förändringar precis.

För mig låter det som ni redan gjort slut.
Du har sagt upp ert gemensamma liv med gård och hästar och flyttat in i en egen villa.
Han har inte hittat något jobb på din nya ort, ännu och det verkar inte vara något uttalad tidsaspekt på när det ska ske.

I mitt förra långa förhållande, alltså före min nuvarande sambo, flyttade jag ifrån honom och vår gemensamma lägenhet för att arbeta utomlands i ett år.
Jag hade redan då gjort slut med honom i mitt huvud, även om jag inte ville fatta det.
Och inte han heller, för den delen.

När jag kom tillbaka så gjorde jag på samma sätt.
Jag köpte en egen lägenhet, meddelade honom och sen flyttade jag ifrån honom, helt enkelt.

Inser nu att jag gjorde likadant med killen jag träffade efter det.
Det var en kort historia, bara några månader, men samma grej.

Det här är absolut inget jag är särskilt stolt eller nöjd med.
Berättar mest för att dela med mig av min erfarenhet.

 

[Squie]

Jag tänker att kanske har han fått en livskris. Kanske en depression som inte kommit till ytan än.

 

[Centaur]

Du tror inte det är distansen som får dig att tveka?
Vill han också flytta till stan? Det kanske blir bättre när ni bor ihop igen? Det är en stor skillnad på att vara sambos och ha ett distansförhållande och man får nästan för mycket tid att fundera när ens partner är långt borta och inte en del av vardagen.

 

[Raderad medlem 6459]

Det verkar som att du har väldigt många dos and don'ts när det gäller relationer?

Tack för att du kan skriva dos and don'ts utan en massa extra ' hit och dit! Jag får eksem av do's and don't's .

@norrsol Du och jag verkar rätt lika och jag skulle inte fixa nån som vill bara vill planera, inte drömma. Jag och min man kan, tillsammans, drömma oss bort på resor som vi nån gång vill göra, företag vi nån gång vill starta, liv vi nån gång vill leva. Jag tycker om när man kan drömma fritt, inte bara rationellt. Så jag förstår om du tycker att det känns tråkigt .

 

[mandalaki]

@niphredil jag får erkänna att jag först skrev do's, stirrade skeptiskt på det och googlade

 

[Koltrast]

@niphredil jag får erkänna att jag först skrev do's, stirrade skeptiskt på det och googlade

Pluspoäng för ärlighet

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil jag får erkänna att jag först skrev do's, stirrade skeptiskt på det och googlade

Pluspoäng för ärlighet

 

[Pilot]

Själv har jag svårt att drömma om vad som helst. Har jag väldigt förtjust i ett land t.ex. så kan jag spinna vidare på det. Skaffa hus där, var det ska ligga, hur ska det se ut. Vilka djur jag ska ha. Vilket jobb.

Däremot att drömma om något random går fet bort. Som typ att flytta till Finland. Skulle aldrig få för mig och kan således inte "dagdrömma" mig bort.

Tänker att det kanske är så för din man? Att ni har helt andra önskningar i livet?
Vissa är ju väldigt nöjda med var de är. Så där bara.

Själv undrar jag varje år varför jag fortfarande inte flyttat till ett varmare land. Även om jag börjar inse att det antagligen inte kommer hända. Men har inte gett upp hoppet och inte slutat dagdrömma..

 

[norrsol]

Du tror inte det är distansen som får dig att tveka?
Vill han också flytta till stan? Det kanske blir bättre när ni bor ihop igen? Det är en stor skillnad på att vara sambos och ha ett distansförhållande och man får nästan för mycket tid att fundera när ens partner är långt borta och inte en del av vardagen.

Det är oerhört slitsamt att ha ett distansäktenskap. I Maj har jag bott här i 2 år. Detta tog längre tid än jag kunde tro. Som den obotliga optimist jag är då trodde jag kanske det skulle ta 1 år för honom att hitta ett jobb här. Nu är jag rädd att tänk om de tar 4 år att hitta ett jobb.

 

[norrsol]

Jag tänker att kanske har han fått en livskris. Kanske en depression som inte kommit till ytan än.

Känns inte så.

 

[norrsol]

Själv har jag svårt att drömma om vad som helst. Har jag väldigt förtjust i ett land t.ex. så kan jag spinna vidare på det. Skaffa hus där, var det ska ligga, hur ska det se ut. Vilka djur jag ska ha. Vilket jobb.

Däremot att drömma om något random går fet bort. Som typ att flytta till Finland. Skulle aldrig få för mig och kan således inte "dagdrömma" mig bort.

Tänker att det kanske är så för din man? Att ni har helt andra önskningar i livet?
Vissa är ju väldigt nöjda med var de är. Så där bara.

Själv undrar jag varje år varför jag fortfarande inte flyttat till ett varmare land. Även om jag börjar inse att det antagligen inte kommer hända. Men har inte gett upp hoppet och inte slutat dagdrömma..

Genom att drömma o planera kan man i fantasin ändra sig 100 gånger utan att behöva investera i både tid o pengar. Man kanske till o med kommer på vad/hur/när man vill göra saker eller inte göra saker.

 

[Raderad medlem 6459]

Genom att drömma o planera kan man i fantasin ändra sig 100 gånger utan att behöva investera i både tid o pengar. Man kanske till o med kommer på vad/hur/när man vill göra saker eller inte göra saker.

Precis! Jag älskar att bara få diskutera och fundera över tusen och en saker, även om de aldrig händer. Ibland ändrar man sig ju efter vägen, men det har ändå varit fint att få dela den drömmen tillsammans.

 

[Hyacinth]

Det är oerhört slitsamt att ha ett distansäktenskap. I Maj har jag bott här i 2 år. Detta tog längre tid än jag kunde tro. Som den obotliga optimist jag är då trodde jag kanske det skulle ta 1 år för honom att hitta ett jobb här. Nu är jag rädd att tänk om de tar 4 år att hitta ett jobb.

Kan han inte flytta ändå, så blir jobbsökandet kanske en högre prio?

 

[norrsol]

Kan han inte flytta ändå, så blir jobbsökandet
Han har ju jobb där han bor & att vara arbetslös är inget alternativ vi vill ha.

 

[norrsol]

Jag tror att det är detta du behöver prata med honom om. Är han inställd på att följa med på din "nya väg", eller har han andra planer/åsikter?

Om en relation ska fungera så bör man vara två om att göra sådana ändringar som du gjort i ditt/erat liv nu.

Men han kanske är jättepepp på att bli stadsbo han med, utan att ha pratat med dig om det. Jag är en sådan som "glömmer" att berätta för min partner vad jag tänker rätt ofta, det är inte illa menat utan vi har bara rätt olika behov av att prata med varandra.
Så fråga honom vad han känner helt ärligt, innan du drar slutsatsen att ni vuxit ifrån varandra.

Han var med på planerna att flytta hit på sikt. Dock fick jag arbete här väldigt fort, han trodde inte jag skulle få jobb här så snabbt. Så i tanken tänkte han väl att flytten hit skulle ta några år till.