När måste man vara tacksam?

[Ninnurur]

Det kanske är ett sätt för dem att bearbeta SIN sorg efter en fin vän? Det kan man ju acceptera och förstå egentligen, men likväl borde de förstå att DIN sorg inte är deras, vilket DE borde acceptera och förstå. Att du vill sörja på ditt sätt (sorgen kommer ju alltid att finnas där, men i olika skepnader) men faktiskt vill komma vidare i ditt liv.
Det måste de ju acceptera. Det känns mer som något man i så fall ger till en familjemedlem än en fd. partner.
Så ja, ställ undan den och ge den till dottern OM hon nu skulle vilja ha den framöver.
Eller hör med hans släkt om de skulle vara intresserade, de borde förstå och ha mer glädje av den.

Jag har fått många bilder på mamma sedan hon gick bort, några har jag ramat in och satt upp på byrån bland minnessaker, men det är ju bara jag som bestämmer vad jag vill ha framme efter henne.
Och en förstorad bild som jag själv inte valt hade ärligt talat inte hamnat där.
Det skulle kännas som att andras sorg gör "intrång" i min.
Jag hade förklarat läget då och sagt att den/de som gav den till mig fantastiskt skulle ha mer "glädje" av den, att den för mig vore överflödig.

Jag hoppas att det här blev någorlunda begripligt så att du förstår vad jag menar, på ett ungefär i alla fall.

Hans familj ska också få en tydligen och dottern kommer inte minnas honom tillräckligt för att en stor förstoring är något vettigt.

Jag förstår ju att det är deras sätt att bearbeta, men jag kan inte låta bli att tycka att det är enormt taktlöst och fel. Som jag sa, jag har min sorg, pracka inte på mig andras också! Jag är glad att jag får medhåll från många, då är jag inte knäppare än vanligt iaf

 

[escodobe]

Hans familj ska också få en tydligen och dottern kommer inte minnas honom tillräckligt för att en stor förstoring är något vettigt.

Jag förstår ju att det är deras sätt att bearbeta, men jag kan inte låta bli att tycka att det är enormt taktlöst och fel. Som jag sa, jag har min sorg, pracka inte på mig andras också! Jag är glad att jag får medhåll från många, då är jag inte knäppare än vanligt iaf

Jag hade tagit emot den och ställt den på vinden, det är nämligen inte alls säkert att dottern kommer reagera så som du tror. Hon kanske blir jätteglad åt bilden När hon är äldre. Om hon inte är det så kasta den då.

 

[Ninnurur]

Jag hade tagit emot den och ställt den på vinden, det är nämligen inte alls säkert att dottern kommer reagera så som du tror. Hon kanske blir jätteglad åt bilden När hon är äldre. Om hon inte är det så kasta den då.

Om jag hittar någon vettig plats i något av källarförråden så sparar jag det. Har ju inte obegränsat med utrymme för att spara en massa. Det är ju fullt av sadlar och all hästutrustning där!

 

[Squie]

Jag hade tagit emot den och ställt den på vinden, det är nämligen inte alls säkert att dottern kommer reagera så som du tror. Hon kanske blir jätteglad åt bilden När hon är äldre. Om hon inte är det så kasta den då.

Om jag tänker mig in i hur jag hade velat ha det om min pappa gått bort när jag var mindre. Jag hade blivit jätteglad om mamma sparat tavla till mig så jag fick avgöra själv hur jag vill göra + en möjlighet att faktiskt få "se" min pappa. Jag hade då blivit delaktig i beslutet som rör mitt liv. En viktig del i mitt liv.

 

[Cambrie]

Jag tycker bara det låter skumt jag. Men för all del om det finns plats så sätt undan och spara. Personligen hade jag inte velat ha en sådan på väggen...

 

[TinyWiny]

Jag tycker att det är en märklig gåva. Om det hade varit en förstoring på din häst strax efter han dog hade jag förstått det och om du själv hade valt att förstora ett foto strax efter hans död hade jag också förstått det men inte nu. Nu blir det bara märkligt. När min förra hund dog fick jag en förstoring på honom en månad efter att han hade dött av min dotter. Det är den finaste gåvan jag har fått i mitt liv men hade jag fått en förstoring av min sambo om han hade dött och dessutom över ett år senare av hans vänner så hade jag undrat om de inte ville att jag skulle gå vidare med mitt liv. Som om jag för alltid var fjättrad vid honom och inte fick gå vidare. Du behöver inte ha några foton av honom framme alls om du inte vill. Det viktiga är att din dotter får ha det.

Jag tycker att du ändå ska spara det om du har möjlighet för chansen finns att din dotter vill ha det när hon blir vuxen även om hon inte kommer sätta upp det på väggen hon heller.