Jag har precis haft elektrikern här och jag skakar på huvudet åt mig själv. Jag har plockat undan, dammsugit, torkat den köksbänk som jag lyckades röja av helt, torkat bort de värsta fläckarna på golvet osv, för att han skulle komma. En del var för att han lättare skulle kunna se vad som skulle göras (som jag smsade till sambon: det är väl bäst att röja på köksbänken ovanför diskmaskinen, så att han inte får en vinflarra i huvudet) (elektrikern ska bl.a. få installera vår diskmaskin), men mycket var såklart för min egen sinnesro.
För jag skäms över hur det ser ut här hemma!
Jag hade inte haft en tanke på att han kanske skulle behöva komma åt proppskåpen på övervåningen när han kommer tillbaka och fixar, utan att det räckte om vi stängde av huvudströmmen. Men när han började prata om dem frågade jag om han skulle behöva komma åt dem, "för som du ser lever vi i ett enda rat så då kanske vi måste röja lite däruppe". "Kanske, vi kan väl gå upp och kolla" svarar han. "Eller vill du inte det?" lägger han omtänksamt till. Jag insåg hur fånig jag var och travade upp med honom. Tack och lov sitter den stora centralen i dotterns rum där vi åtminstone röjt hyfsat. Värre blir det om han ska in i sovrummet.
Är det bara jag? Eller är vi fler som skäms när utomstående behöver komma in i hemmet? Jag skulle vilja kunna sluta bry mig. Jag menar herregud, hantverkare är ju hemma hos alla möjliga slags människor och det finns väl fler som har det stökigt och smutsigt och disk upp till taket. Eller?
Blir ni också nojiga när hantverkaren knackar på dörren?