När ett rykte blir en sanning

Svenska uppfödare ganska skakig just nu. Priserna ökar och likaså importen av iberiska dressyrhästar - som har fått ett rykte om att vara snälla damhästar i motsats till SWB som bara anses avlas för toppsporten. Ridsports redaktionschef Lena Sellman tittar på problemet.

 

[Roheryn]

Ah förlåt, jag visste inte ens att Islandshästförbundet hade en BLUP-databas

Islandshästen var den första hästras som BLUP togs fram för, i en doktorsavhandling av Thorvaldur Arnason vid SLU i Uppsala (tidigt 80-tal). Sedan kom BLUP för varmblodig travhäst (också inom ramen för Thorvaldur Arnasons arbete), och först därefter för andra raser, bl.a. SWB.

 

[Rosett]

Nä, för då har du ju inte köpt SVENSKT.

Just det! De SVENSKA hästarna som avlats fram ur importerade hästar …

 

[Lingon]

Just det! De SVENSKA hästarna som avlats fram ur importerade hästar …

Ja, det är ju i princip samma linjer i alla förbunden som avlar varmblodiga ridhästar för hoppning och dressyr.

 

[crazyrabbitlady]

Ah förlåt, jag visste inte ens att Islandshästförbundet hade en BLUP-databas

Har använts sen 1986 på islandshästar om jag minns rätt.

Edit: Sen på den, @Roheryn svarade bättre och utförligare

 

[Pilot]

Nej, så länge ryttarna också har en rimlig bild av vad en häst kan och behöver, så är det väl bra.

KL
I den här diskussionen lyfts ju två extremer på skalan – den explosiva, reaktiva elithästen som bara elitryttaren klarar av, och den "bombsäkra" hästen som många fritidsryttare letar efter. Jag tänker att det är jättebra att välja bort den första, men man kanske får acceptera att den andra är ett undantag snarare än en stor grupp hästar. Och däremellan finns ett stort spann.

Jag hänger faktiskt inte riktigt med på vad du menar med det andra stycket.

Jag är väldigt förtjust i SWB, vi har 3. Men om man avlar för att få rörliga och explosiva hästar så får man tänka på att det är en nich.

Jag hade kanske inte per automatik föreslagit varken irländare eller iberier, har träffat på en del hetlevrade.
Fördelen är dock att de är mindre och oftast inte riktigt lika rörliga (eller åtminstone är det på ett annat sätt).

 

[Pilot]

Islandshästen var den första hästras som BLUP togs fram för, i en doktorsavhandling av Thorvaldur Arnason vid SLU i Uppsala (tidigt 80-tal). Sedan kom BLUP för varmblodig travhäst (också inom ramen för Thorvaldur Arnasons arbete), och först därefter för andra raser, bl.a. SWB.

Det hade jag ingen aning om, vad intressant att veta!

 

[crazyrabbitlady]

Ja, och kanske tyvärr för islandshästarna har de litegrann (förmodligen genom all turridning) fått ryktet att de som ras är hästar som "alla" kan rida. Och då förväntar sig folk nästan det av alla individer, vilket ju aldrig kommer vara sant.


Snäll familjehäst på Island är oftast väldigt mycket "mer häst" än snäll familjehäst i Sverige.


Ja, det är säkert så. Framförallt kanske svårt att bestämma hur stort inflytande tävlingsresultat ska ha jämfört med avelsbedömningar.

Håller med.

Jag tror att stor del av det är att på ett bra sätt kunna jämföra tävlingsresulteten mot varandra och vikta på ett bra sätt. Jag gissar att det är lättare med VM-resultat än de småtävlingar jag harvar runt på

 

[Valerianovna]

Islandshästen var den första hästras som BLUP togs fram för, i en doktorsavhandling av Thorvaldur Arnason vid SLU i Uppsala (tidigt 80-tal). Sedan kom BLUP för varmblodig travhäst (också inom ramen för Thorvaldur Arnasons arbete), och först därefter för andra raser, bl.a. SWB.

Hur kommer det sig då att man inte lyckas föra in prestationer i databasen? Mycket märkligt eftersom just hållbarhet, ridbarhet och prestation går lite hand i hand. Jag håller med dig, en stor nackdel.

 

[Valerianovna]

Köpte därför ett (belgiskt) varmblod utan att förstå hur högt i blod en sådan var!

Du tror inte att det i ditt fall handlade mest om att du, som det oftast är när man ska köpa, inte kände hästen tillräckligt väl innan köpet för att avgöra om ni skulle passa ihop?

 

[Nytant]

Jag hänger faktiskt inte riktigt med på vad du menar med det andra stycket.

Nej, den delen var inget direkt svar på det du skrev. Men det kanske blev obegripligt oavsett

 

[Brynja]

Sen spelar ju rörelsemönstret in. Jag vill inte ha för stora rörelser och har inget behov av det, plus att det kan öka risken för skador. Det har inte så mycket med temperamentet att göra men påverkar ju ridningen i allra högsta grad.

 

[MiniLi]

Vore väldigt intressant att sticka ut och provrida några SWB när jag blivit lite mer sadelvan igen (om den dagen kommer). Hur omöjliga är de liksom? Låter ju som rena rama monstren. Befinner de sig ens i samma universum som den genomsnittlige varm-/halvblodshästen för 20 år sedan?

Jag tycker alltid att halvbloden beskrivs på helt verklighetsfrånvända sätt i de här diskussionerna. Jag är en helt vanlig hobbyryttare och jag har aldrig problem med att rida SWB eller andra halvblod. Jag har inte lika bra balans som när jag var yngre (hade ett gäng års uppehåll i ung vuxen ålder) så jag har inte samma klister i rumpan längre, men det är extremt sällan de halvblod/SWB/whatever som finns i min omgivning beter sig så problematiskt att man inte vågar sig upp.

Det jag alltid funderar på när jag läser sådant här är varför just SWB folk blir så extremt provocerade av att folk importerar hästar eller ens vill ha en annan ras än just SWB. Varför anser just dessa människor att deras häst är lösningen på allas drömmar om hästar och ridning. Varför ska just SWB ha någon gräddfil bland hästraserna? Varför anser dessa människor att SWB är den enda rasen som faktiskt kan betraktas som en häst och övriga raser är typ något misslyckat katten släpat in?
Helt enkelt varför är det så fruktansvärt provocerande att min dröm inte är att äga en 170+ hög häst som kan hoppa hus eller sprattla vackert med frambenen?

Jag har uppfattat att det drivs fram av "andra sidan" som argumenterar för att man inom SWB-aveln borde ändra fokus så att de ska passa alla? Det finns ju ganska många som drivit den linjen och det kan jag förstå blir provocerande.
Jag har inte uppfattat att SWB-folk generellt blir särskilt provocerade av att en del gillar annat?

Exact mina kriterier på häst. Jag vet jag har hyffsat bra balans i mina lägen, men ovannämnda scenarion är inget jag vill utsättas för

Jag tror det är ganska vanliga kriterier. Vem vill ha rodeo eller häst som står på bakbenen hela tiden? Inte jag iaf
Jag åker av direkt om det blir mer rejäla rodeokonster, när jag var tonåring och saknade självbevarelsedrift hade jag säkert rett ut det men nu håller jag mig borta från sånt om jag kan

Alla hästar kan ju bocka eller stå på bakbenen enstaka gånger såklart, men det är ju väldigt få hästar som håller på med sånt frekvent. Då är ju småponnysarna värre

 

[Valerianovna]

Ett jättebra inlägg jag precis såg angående debatten om det dåliga temperamentet på vissa hästar.

Varför ursäktar o normaliserar vi stress o försvarsbeteenden?
När hästar försvarar sig med olika beteende har vi en tendens att söka fel hos dem. Antingen i deras fysik el i deras psyke. ”Han är så hård.” ”Hon är så märrig”. Hästen är så tittig, het, laddad, vild….eller så har den ont i rygg, nacke el mun…..
Självklart kan hästar ha problem både m smärta o med hur dom är som personer. Hästar ÄR väldigt olika.
Men hur ofta ser o hör vi ryttare som tar sitt ansvar? Jag vill höra mer: ”Jag hade nog lite bråttom där”. ”Hästen var inte mogen för uppgiften, jag borde backat av”. ”Jag skulle nöjt mig o inte tjatat på.” ” Jag höll kvar lite för länge o lite för hårt”. ”Jag gasade för mkt så hästen tappade sin balans”. Eller….. ”Jag var för hård ledare”. ”Jag var för dålig ledare”. ” Jag satte inte tydliga ramar”. ”Jag fostrade min häst på ett för hårt el för vekt sätt”. ”Jag borde hjälpt hästen vara mer fysiskt o psykiskt lösgjord”.
Det är inte lätt att vara ryttare o hästägare men det kommer med ett ansvar.

Jag erkänner att sån var jag förr, för jag förstod intod inte bättre då och hade tränare som också letade felen på hästen. Nu vill jag aldrig tillbaka dit. 100% av mina problem med hästarna beror på mig på ett sätt eller annat, på rena misstag, eller på att vi inte hittat rätt orsak och lösning.

 

[MiniLi]

Jag var också i villfarelsen att ett halvblod (som de hette på min tid) var en stabil sund allroundridhäst. Vi hade flera stycken som gick även i barngrupperna på min första ridskola (red där när jag var ca 7 till ca11) tillsammans med shetlandsponny, russ, fjordingar och D-ponnysar av okänd ras. Kommer tom ihåg att några var e. Utrillo och Irak. Läste alla stamtavlor i stallet noga!

Köpte därför ett (belgiskt) varmblod utan att förstå hur högt i blod en sådan var!

Jag tror den stora skillnaden i ditt fall är ridskolehäst vs inte ridskolehäst.
Ridskolehästar är ju generellt utvalda för att vara lite mer stabila än många andra. Dessutom lever de tryggt och förutsägbart och hänger med sin flock hela tiden. Det fanns ju gott om totalgalna hästar och ponnyer även förr, men de arbetade förmodligen inte som ridskolehästar. Med reservation för ponnysarna kanske, jag åkte av ridskolans ponnyer stup i kvarten när jag var yngre och vi fick göra lite mer livade övningar

 

[Nytant]

En häst som bockade vid uppsittning hade jag antagit hade ont någonstans eller inte var tillräckligt väl inriden. Sadeltvång? Ont i ryggen? Sadel som inte passar? Eller annat. Inte tusan hade jag kallat den busig.

Nu först trillade poletten ner, och jag fattar (tror jag) varför den biten stack i ögonen på dig. Jag bytte liksom fokus halvvägs genom den kommentaren, meningen var från början inte att nämna den ponnyn som ett exempel på vanlig – frisk – busighet, som du kanske uppfattade det som. Jag är som sagt helt med på att det indikerar problem. Utan att jag utifrån mina erfarenheter blir osäker på vad folk menar med svårhanterade hästar, för det inte finns något sätt att veta vad deras baseline är. Eftersom min baseline inte är hur lugna hästar som helst, så kanske jag får en väldigt överdriven bild av de här supersvåra varmbloden.

 

[MiniLi]

Nu först trillade poletten ner, och jag fattar (tror jag) varför den biten stack i ögonen på dig. Jag bytte liksom fokus halvvägs genom den kommentaren, meningen var från början inte att nämna den ponnyn som ett exempel på vanlig – frisk – busighet, som du kanske uppfattade det som. Jag är som sagt helt med på att det indikerar problem. Utan att jag utifrån mina erfarenheter blir osäker på vad folk menar med svårhanterade hästar, för det inte finns något sätt att veta vad deras baseline är. Eftersom min baseline inte är hur lugna hästar som helst, så kanske jag får en väldigt överdriven bild av de här supersvåra varmbloden.

Du verkar ju ha en realistisk bild av hur hästar är. De är inga robotar eller gosedjur utan flyktdjur som har en hel del rädslereaktioner för sig utan att det är något fel eller konstigt. Vissa verkar vilja ha någon slags lobotomerad variant..

 

[QueenLilith]

Appropå de Stockholmska hästarna du tog upp, hur många timmar om dygnet fick de röra sig fritt i grupp i hagar där alla gångarter kunde nyttjas?
Härom året tog vi hem ett sto som stått på stor anläggning, ute 6 h, kunde vara lite boxaggressiv, kunde inte hanteras av alla på anläggningen, hade en väldigt ängslig utstrålning. Vi ställde ut henne i flocken på lösdriften och fick ett sto som var glad, nyfiken, aldrig arg i boxen, lugn och älskade pyssel. Vi tog henne till seminstationen där de ÄLSKADE henne och skämtade om att gömma henne så vi inte kunde plocka med henne hem igen. Samma häst, kort tid emellan, extremt olika beskrivningar av temperamentet. Det var inte aktuellt att rida henne då, men även om en beridarbekant fått ta första uppsittningarna hade jag kunnat tänka mig att testa henne under sadeln.

Senaste stallet hade dom stora hagar och gick i flock efter kön. Dom kunna lätt dra ett galopräs hela vägen, dock mindre utevistelse än jag vad jag tycker om. Dom gick in på eftermiddagen, medans jag nu har häst på lösdrift då jag tycker det är bättre hästliv, vi har dock tillgång till box vid behov- så sjukt smidigt.

 

[MiniLi]

Jag tror egentligen att önskan om den där säkra hästen alltid har funnits men har en känsla av att det idag är så mycket mer okej att säga att man inte vill ha en häst som har som vana att bocka i galoppen, trippa på bakbenen i skogen och göra 180 graders svängar när hen blir rädd. För bara 20 år sedan var det något folk kanske möjligtvis sa till en kompis, kanske någon modig vågade viska det till sin ridlärare men det var inget man vanligtvis var ärlig med ens mot sig själv för det var liksom så inte okej att känna så. Var man rädd så var man feg och hade inte på hästryggen att göra liksom. Jag läser fortfarande sådana där dumheter som att "banden mellan häst och ryttare blir starkare av att man flyger av" eller "man behöver ramla av 100 gånger innan man blir en bra ryttare" osv. osv. och det där är det såklart inte ens ett litet uns sanning i. Vare sig häst eller människa får ut något som helst positivt av att ramla av.

Jag tycker att förändringen mot att efterfråga säkrare hästar är jättebra men, och ett stort men, det får inte vara på bekostnad av att kunskapen hos ryttaren är så låg att de därför behöver ha en stensäker häst utan just för att man har tröttnat på rodeo, är rädd om sig själv och vill ha det trevligt ihop med sin häst.

Jag håller med om att det är bra att man kan säga att man inte vill eller vågar, och att det är okej. Däremot undrar jag om det inte blir vanligare att folk skaffar egen häst tidigt eller när de är oerfarna och att de då helt enkelt inte reder ut en standardhäst? Det gjorde ju folk förut också såklart, men kanske inte lika ofta som nu?
Tex att man inte hunnit bygga upp balans och stabilitet i sadeln tillräckligt mycket och därför hamnar på snedden eller åker av om hästarna reagerar. Förr var det kanske lite väl "jaja, upp i sadeln igen" men nu hamnar lite väl mkt skuld på att hästen skulle vara onormal.

Hästar är trots allt hästar. Det är normalt att de hoppar åt sidan eller vänder om de bli rädda. Det är normalt att de drar iväg om de blir skrämda och det är normalt att de gör otäcka saker om de känner sig trängda eller liknande. Helt okej att bli rädd, men man kanske inte ska kräva att hästarna ska agera som om de vore lobotomerade för det?

 

[Roheryn]

Håller med.

Jag tror att stor del av det är att på ett bra sätt kunna jämföra tävlingsresulteten mot varandra och vikta på ett bra sätt. Jag gissar att det är lättare med VM-resultat än de småtävlingar jag harvar runt på

Resultat från world ranking-tävlingar finns ju redan i World Fengur, på alla hästar som någonsin startat en WR-tävling, så det skulle ju vara en bra start att de resultaten tas med i BLUPen. Men hur mycket ska t.ex. ett T1-resultat väga jämfört med ett T2-resultat jämfört med töltpoängen på en avelsvisning? Inte helt lätt att besvara!

 

[Nytant]

Jag håller med om att det är bra att man kan säga att man inte vill eller vågar, och att det är okej. Däremot undrar jag om det inte blir vanligare att folk skaffar egen häst tidigt eller när de är oerfarna och att de då helt enkelt inte reder ut en standardhäst? De gjorde ju folk förut också såklart, men kanske inte lika ofta som nu?
Tex att man inte hunnit bygga upp balans och stabilitet i sadeln tillräckligt mycket och därför hamnar på snedden eller åker av om hästarna reagerar.

Hästar är trots allt hästar. Det är normalt att se hoppar åt sidan eller vänder om de bli rädda. Det är normalt att de drar iväg om de blir skrämda och det är normalt att de gör otäcka saker om de känner sig trängda eller liknande. Helt okej att bli rädd, men man kanske inte ska kräva att hästarna ska agera som om de vore lobotomerade för det?

Det är exakt det här jag menar