När ett rykte blir en sanning

Svenska uppfödare ganska skakig just nu. Priserna ökar och likaså importen av iberiska dressyrhästar - som har fått ett rykte om att vara snälla damhästar i motsats till SWB som bara anses avlas för toppsporten. Ridsports redaktionschef Lena Sellman tittar på problemet.

 

[Roheryn]

Hur kommer det sig då att man inte lyckas föra in prestationer i databasen? Mycket märkligt eftersom just hållbarhet, ridbarhet och prestation går lite hand i hand. Jag håller med dig, en stor nackdel.

Lyckas och lyckas - det handlar nog mer om att komma överens och bestämma sig för vilka tävlingsresultat som ska räknas och HUR de ska räknas in, hur de ska viktas gentemot resultat vid avelsvisningar osv. Att rent matematiskt få in det i formlerna tror jag är det lilla problemet jämfört med just det där att bestämma sig.

Som jag skrev i mitt förra inlägg finns ju också rådatat redan på plats - alla resultat från world ranking-tävlingar registreras på hästen i World Fengur (databas för alla i världen registrerade islandshästar).

 

[crazyrabbitlady]

Resultat från world ranking-tävlingar finns ju redan i World Fengur, på alla hästar som någonsin startat en WR-tävling, så det skulle ju vara en bra start att de resultaten tas med i BLUPen. Men hur mycket ska t.ex. ett T1-resultat väga jämfört med ett T2-resultat jämfört med töltpoängen på en avelsvisning? Inte helt lätt att besvara!

Ja, och iaf tävlingsdeltagande på en del tävlingar på lägre nivåer. Men de viktar ju om olika delar då och då så det skulle väl behövas på ev tävlingsresultat med. Men definitivt svårt.

 

[Shaggy]

Jag har uppfattat att det drivs fram av "andra sidan" som argumenterar för att man inom SWB-aveln borde ändra fokus så att de ska passa alla? Det finns ju ganska många som drivit den linjen och det kan jag förstå blir provocerande.
Jag har inte uppfattat att SWB-folk generellt blir särskilt provocerade av att en del gillar annat?

Jag skrev inte SWBfolk generellt utan skrev de som för den här typer av resonemang och mitt inlägg gäller dem inte alla andra Att diskussionen kommer upp om att SWB aveln borde ändra fokus tycker jag oftast hör ihop med just resonemanget att alla ska ha en SWB. Eftersom dagens SWB inte passar alla på samma sätt som den äldre typen gjorde så kräver ju den ståndpunkten att aveln måste ändra fokus för att tillverka den produkt som folk säker efter.

 

[Fabian In Memoria]

Jag tror den stora skillnaden i ditt fall är ridskolehäst vs inte ridskolehäst.
Ridskolehästar är ju generellt utvalda för att vara lite mer stabila än många andra. Dessutom lever de tryggt och förutsägbart och hänger med sin flock hela tiden. Det fanns ju gott om totalgalna hästar och ponnyer även förr, men de arbetade förmodligen inte som ridskolehästar. Med reservation för ponnysarna kanske, jag åkte av ridskolans ponnyer stup i kvarten när jag var yngre och vi fick göra lite mer livade övningar

Ja, kanske det. Fast jag har mina aningar om att hästen jag köpte måste ha använts i någon form av verksamhet i Belgien. Han är trots allt väldigt stabil, van att gå i ridhus i grupp, och liksom kunde vissa övningar på ett sätt som man kanske inte gör när man rider privat. Jag hittar inga tävlingsresultat, men startlistor på indoor-tävlingar på olika ridskolor. Och så hade han stått på samma ställe sedan 2012. Han är nog egentligen så nära en lugn och stabil häst man kan komma

 

[Nytant]

Jag var också i villfarelsen att ett halvblod (som de hette på min tid) var en stabil sund allroundridhäst. Vi hade flera stycken som gick även i barngrupperna på min första ridskola
Köpte därför ett (belgiskt) varmblod utan att förstå hur högt i blod en sådan var!

Ja, kanske det. Fast jag har mina aningar om att hästen jag köpte måste ha använts i någon form av verksamhet i Belgien. Han är trots allt väldigt stabil, van att gå i ridhus i grupp, och liksom kunde vissa övningar på ett sätt som man kanske inte gör när man rider privat. Jag hittar inga tävlingsresultat, men startlistor på indoor-tävlingar på olika ridskolor. Och så hade han stått på samma ställe sedan 2012. Han är nog egentligen så nära en lugn och stabil häst man kan komma

Förvirrad – är detta samma häst, eller pratar vi två olika? Får ingen sammanhängande bild, men jag kanske missar något. (Obs genuin fråga, menar inte att låta dryg!)

 

[Lattematte]

Jag har bara suttit på SWB/KWPN de senaste (nästan) 20 åren och är en vanlig, inte särskilt duktig ryttare. Jag är inte gammal nog att minnas stammen från 70 till tidiga 90-talet, men jag har aldrig ens reflekterat över att man inte skulle kunna ha varmblodiga ridhästar. Visst alla är såklart inte lämpliga, men just att det inte skulle finnas några är för mig en främmande tanke. Kanske har jag haft tur, att först haft föräldrar och sedan själv/gemensamt lyckats hitta ston med fint temperament och som sedan fått avkommor jag, trots ingen regelbunden ridning i ryggen, vågat sitta på utan hög puls.

Kanske har jag bara haft tur?

Eller bra balans?

 

[Valerianovna]

Eller bra balans?

Helt okej med amatörmått mätt, men som jag skrev i ett annat inlägg så går allt vad bockserier och avancerad akrobatik bort. Jag har inte heller haft hästar som varit extremt tittiga, och vi har även tränat på att hantera stress och bygga relationer så det har inte varit många ordentliga kast heller.
Sen har jag inte avverkat större mängder hästar de senaste 15 åren, kanske 10-12 stycken varav flera varit unga och sålts till nya hem och ett par som fått sluta sina dagar hos oss. Så jag har sett en ganska liten bit av marknaden såköart. Provridit kanske runt 30 hästar under den tiden, eftersom jag köpt i den prisklassen där hästarna haft någon anledning att inte kosta över 100". Av alla dem var det 2 som ledde till besök på akuten men med var som var småblessyrer som behövde kollas bara.
Jag är också livrädd för det mesta vad hoppning heter

 

[Fabian In Memoria]

Förvirrad – är detta samma häst, eller pratar vi två olika? Får ingen sammanhängande bild, men jag kanske missar något. (Obs genuin fråga, menar inte att låta dryg!)

Ja, det är samma häst! Köpte en vad jag trodde trygg och stabil häst ( och med min referensram innebär det typ en ridskolehäst). Men han visade sig vara lite piggare och lite tittigare än vad jag hade förväntat mig ( men det kan jag lära mig att leva med då han är så otroligt lugn, snäll och stabil i all hantering). Har nu fått höra att det bara är normalt och den häst jag förväntade mig inte finns eller är lobotomerade. Men vi hade en incident (han blev rädd för något okänt och stegrade sig och gick över med mig under) som gjorde att jag blev väldigt osäker på om jag någonsin skulle rida igen och än mindre på min häst. Upptäckte sedan en gammal munskada som i kombination med ett skarpt bett säkert bidrog till situationen.

Men jag är helt seriös när jag säger att han nog är åt det stabila hållet i jämförelse med andra varmblod.

 

[A_NN_A]

Jag håller med om att det är bra att man kan säga att man inte vill eller vågar, och att det är okej. Däremot undrar jag om det inte blir vanligare att folk skaffar egen häst tidigt eller när de är oerfarna och att de då helt enkelt inte reder ut en standardhäst? Det gjorde ju folk förut också såklart, men kanske inte lika ofta som nu?
Tex att man inte hunnit bygga upp balans och stabilitet i sadeln tillräckligt mycket och därför hamnar på snedden eller åker av om hästarna reagerar. Förr var det kanske lite väl "jaja, upp i sadeln igen" men nu hamnar lite väl mkt skuld på att hästen skulle vara onormal.

Hästar är trots allt hästar. Det är normalt att de hoppar åt sidan eller vänder om de bli rädda. Det är normalt att de drar iväg om de blir skrämda och det är normalt att de gör otäcka saker om de känner sig trängda eller liknande. Helt okej att bli rädd, men man kanske inte ska kräva att hästarna ska agera som om de vore lobotomerade för det?

Det här har jag funderat mycket över. Folk förväntar sig att en trygg häst ska vara halvdöd. Jag har en liten minishettis som är helt fantastisk. Han har ett underbart temperament och många är dom gånger jag önskat att han var i storhästformat.
Det är inte samma ska som att han aldrig reagerar över något. Han kan dra iväg en bit när han blir skrämd, men han återgår snabbt till sitt stabila jag.

En bättre häst än honom är svårt att hitta, men jag undrar om han är stabil nog för den som vill ha en "bombsäker" häst.

Gällande SWB eller PRE.
Jag hade en SWB som hobbyhäst i elva år. Hon var avlad för hoppning och hade mycket temperament och hög energi.
Hon var alldeles fantastisk att rida, en ren ynnest att ha en sån häst som sin egen. Hon bjöd dock på både bakbensgång, panikrace och bockserier. Hon kunde lufsa som en 40-åring ena sekunden för att i nästa dra iväg i 180 för att en buske inte såg ut som dagen innan.

Jag fick ta bort henne för några år sen och efter ett år kände jag att jag ville ha häst igen. 47år gammal tänkte jag att jag behövde hitta något lite lugnare. Som någon sagt innan så går dom åt som smör i solsken och jag hann liksom inte.
En hästförmedlare i närheten började lägga upp filmer på en PRE (jag tänkte aldrig köpa, bara titta) och det var något med den där hästen.

Det slutade såklart med att jag köpte honom och att läsa om alla lugna och stabila PRE gör mig lite förvirrad. Det är inte vad jag har lufsande ute i min hage. När han blir rädd är det upp på bakbenen, 180 graders vändning och galopp från faran. Det går att övertyga honom, men det tar en bra stund för energin att gå ner. Han är en trygghetsknarkare av rang och behöver vänjas in på nya rutiner. Om han drar i sidled och jag tappar balansen en aning blir det bockserie. Han vill inte att man svajar omkring. Är inte jag lugn blir han aldrig lugn. Har jag en dag när jag är uppe i varv får han vara ifred.

Däremot uppför han sig klanderfritt hos veterinären, vilket även mitt halvblod gjorde.
Ingen av dessa två hästar är nervvrak, men de har båda hög energi. De är vaksamma och håller koll på vad som händer och det tar tid innan man vinner deras förtroende.

Jag tror mer det har med individ än ras att göra. Det närmsta bombsäker häst jag träffat är min mini. Jag hoppas alla får ha en sån häst i sitt liv, oavsett om den är 84 eller 184cm hög. Bonusbild på Erik, den bombsäkra

 

[TinyWiny]

Som många andra undrar jag om en del av problemet är att vi begär för mycket av våra hästar och för lite av oss själva. Och att vi tar oss an det hela som konsumenter som vill ha det som utlovades i produktbeskrivningen, utan att tänka särskilt mycket på att hästen inte är en slutprodukt utan precis som vi bara en ingrediens i det hela. Kraven och förväntningarna vi har på hästen måste vara rättvisa och rimliga, och vi får inte glömma oss själva som en del av ekvationen. Förväntar man sig att en häst bara ska "funka", oavsett omständigheterna, då tycker jag man är ganska fel på det, och jag undrar hur många som tänker så.

Samtidigt är det som @TinyWiny är inne på en bra utveckling att man vågar prata om rädslor, och att inse sina begränsningar och ha med det i sitt val av häst är ju väldigt ansvarsfullt och klokt.

Men jag funderar på hur vanliga de där bombsäkra hästarna är och har varit från första början? (Och, sidospår, hur mycket av denna bombsäkerhet är egentligen bara inlärd hjälplöshet? Jag tycker personligen inte det är rimligt att förvänta sig bombsäkerhet av en häst.) Jag kommer liksom på två såna hästar genom min ridtid.

Alla andra hästar jag ridit, från den lilla Welsh Mountain-kille som var min första medryttarhäst som barn, har haft saker för sig, om man ska uttrycka det så. Han bockade vid uppsittning och under uteritterna gjorde han gärna 90 graders-svängar in på sidovägar i galoppen, precis i sista sekunden så att jag fortsatte rakt fram. En gång blev han skrämd av en skördetröska och slängde av mig så jag skadade mig rätt rejält, en helt normal hästreaktion enligt mig och jäkligt olyckliga omständigheter bara. Vi pratade om honom som "lite busig". Men andra skulle kanske upplevt honom som en problemhäst?

Eller det 4-åriga New Forest-stoet som jag red efter jag växte ur lillkillen. Hon började skena på uteritter och blev het och svår att hålla, men det var ju för att vi slarvred som bara den, och jag som yngst i gänget inte hade förmågan att säga emot fartdårarna jag red med. Gissar hejvilt att hon hade blivit direkt livsfarlig om hon inte gått på lösdrift. Men – en helt vanlig häst, en jättetrevlig ridponny, som bara inte mådde bra av oansvarig ridning.

Jag kan bara prata för mina hästar men någon inlärd hjälplöshet handlar det inte om här (och de var inte bombsäkra från början) utan istället om att hästen inte har behov av stora åthävor eftersom jag lyssnar på dem när de vrider en mm på ena örat. Jag skulle vid ett tillfälle förklara för en varför jag bytte sadel till min ena häst men hen fattade/såg verkligen inte den lilla förändring som hästen visade med den förra sadeln medans den för mig var helt uppenbar. Jag ser ömsesidig respekt, att man lyssnar på varandra och alltid ser till hästens bästa och att hen vet det som den bästa vägen till ett säkert umgänge med hästen. Man kan ha hur många pryttlar som helst på hästen och sig själv för att öka säkerheten men om hästen inte känner sig trygg och säker med människan kommer man aldrig komma till ett säkert umgänge med hästen.

 

[MissFideli]

Jag vill ha en säker häst. I den bemärkelsen att den inte ska bli rädd för varenda postlåda, vända och springa ifrån för att en sten hamnat fel på grusvägen, inte bli helt okontrollerbar och skena hem för att en fågel flyger upp osv. Betyder det att den är lobotomerad för många?
I så fall förstår jag varför det är så långt mellan köpare och uppfödare.

 

[Nytant]

Jag vill ha en säker häst. I den bemärkelsen att den inte ska bli rädd för varenda postlåda, vända och springa ifrån för att en sten hamnat fel på grusvägen, inte bli helt okontrollerbar och skena hem för att en fågel flyger upp osv. Betyder det att den är lobotomerad för många?
I så fall förstår jag varför det är så långt mellan köpare och uppfödare.

Jag tycker det sammanfattats så bra i tråden redan bl.a. av @MiniLi. Jag tycker man kan ha sina önskemål, men oavsett vad man önskar så måste man lämna utrymme för det faktum att hästen är ett flyktdjur, och ett stäppdjur, och ett flockdjur. Det är det djur vi väljer att sätta oss på. Vad vi vill ha kan realistiskt bara rymmas inom ramarna för det.

Sen tänker jag igen att det där med "att vara säker" inte är en inneboende, statisk egenskap hos hästen, utan något som är beroende av en massa externa faktorer i kombination med vem hästen är. Ryttaren är en faktor, och en massa saker som ryttaren/hästägaren kontrollerar är andra. Sen finns det såklart saker som vi inte kontrollerar. T.ex. som jag nämnde tidigare i tråden en skördetröska som gjorde att min ponny slängde av mig, gjorde en U-sväng och sprang över mig.

Jag tror absolut att hästen du beskriver finns, under rätt förutsättningar, men jag tror inte det går att utesluta att även den hästen kan reagera precis som du beskriver att du inte vill vid enstaka tillfällen under olyckliga omständigheter, eller oftare än så om den ges fel förutsättningar.

 

[MissFideli]

Jag tycker det sammanfattats så bra i tråden redan bl.a. av @MiniLi. Jag tycker man kan ha sina önskemål, men oavsett vad man önskar så måste man lämna utrymme för det faktum att hästen är ett flyktdjur, och ett stäppdjur, och ett flockdjur. Det är det djur vi väljer att sätta oss på. Vad vi vill ha kan realistiskt bara rymmas inom ramarna för det.

Sen tänker jag igen att det där med "att vara säker" inte är en inneboende, statisk egenskap hos hästen, utan något som är beroende av en massa externa faktorer i kombination med vem hästen är. Jag tror absolut att hästen du beskriver finns, under rätt förutsättningar, men jag tror inte det går att utesluta att även den hästen kan reagera precis som du beskriver att du inte vill vid enstaka tillfällen under olyckliga omständigheter, eller oftare än så under fel förutsättningar.

Tack, jag vet precis hur hästar funkar efter 35 år som hästmänniska Så det behöver du inte lära mig. Men vet vi att alla de som söker en bombsäker häst verkligen söker en som aldrig någonsin reagerar för nått? Eller är det nått "ni" kunniga skriver på dom?

 

[MiniLi]

Jag vill ha en säker häst. I den bemärkelsen att den inte ska bli rädd för varenda postlåda, vända och springa ifrån för att en sten hamnat fel på grusvägen, inte bli helt okontrollerbar och skena hem för att en fågel flyger upp osv. Betyder det att den är lobotomerad för många?
I så fall förstår jag varför det är så långt mellan köpare och uppfödare.

Men hur många hästar beter sig så hela tiden? Ingen vill väl ha en häst som skenar pga en fågel, det är inte önskvärt någonstans och känns knappast som att det förekommer frekvent?

 

[Nytant]

Tack, jag vet precis hur hästar funkar efter 35 år som hästmänniska Så det behöver du inte lära mig. Men vet vi att alla de som söker en bombsäker häst verkligen söker en som aldrig någonsin reagerar för nått? Eller är det nått "ni" kunniga skriver på dom?

Förstår inte riktigt varför du drar till med en så nedlåtande och otrevlig ton plötsligt? Upplevde du mitt inlägg som mästrande på nåt vis? Det var ett helt genuint bidrag till den diskussion om en sakfråga jag trodde vi hade, och jag hade formulerat mig ungefär likadant oavsett vem jag adresserat eftersom det är det jag tycker i frågan. Att det jag skrev inte var ny information utgick jag ifrån, särskilt som det ju nämnts om och om igen i tråden redan.

Hursomhelst, jag tycker det är jättetråkigt med diskussioner som förs på det här sättet, så du kommer inte få ett svar från mig.

 

[tuaphua]

Det här har jag funderat mycket över. Folk förväntar sig att en trygg häst ska vara halvdöd. Jag har en liten minishettis som är helt fantastisk. Han har ett underbart temperament och många är dom gånger jag önskat att han var i storhästformat.
Det är inte samma ska som att han aldrig reagerar över något. Han kan dra iväg en bit när han blir skrämd, men han återgår snabbt till sitt stabila jag.

En bättre häst än honom är svårt att hitta, men jag undrar om han är stabil nog för den som vill ha en "bombsäker" häst.

Gällande SWB eller PRE.
Jag hade en SWB som hobbyhäst i elva år. Hon var avlad för hoppning och hade mycket temperament och hög energi.
Hon var alldeles fantastisk att rida, en ren ynnest att ha en sån häst som sin egen. Hon bjöd dock på både bakbensgång, panikrace och bockserier. Hon kunde lufsa som en 40-åring ena sekunden för att i nästa dra iväg i 180 för att en buske inte såg ut som dagen innan.

Jag fick ta bort henne för några år sen och efter ett år kände jag att jag ville ha häst igen. 47år gammal tänkte jag att jag behövde hitta något lite lugnare. Som någon sagt innan så går dom åt som smör i solsken och jag hann liksom inte.
En hästförmedlare i närheten började lägga upp filmer på en PRE (jag tänkte aldrig köpa, bara titta) och det var något med den där hästen.

Det slutade såklart med att jag köpte honom och att läsa om alla lugna och stabila PRE gör mig lite förvirrad. Det är inte vad jag har lufsande ute i min hage. När han blir rädd är det upp på bakbenen, 180 graders vändning och galopp från faran. Det går att övertyga honom, men det tar en bra stund för energin att gå ner. Han är en trygghetsknarkare av rang och behöver vänjas in på nya rutiner. Om han drar i sidled och jag tappar balansen en aning blir det bockserie. Han vill inte att man svajar omkring. Är inte jag lugn blir han aldrig lugn. Har jag en dag när jag är uppe i varv får han vara ifred.

Däremot uppför han sig klanderfritt hos veterinären, vilket även mitt halvblod gjorde.
Ingen av dessa två hästar är nervvrak, men de har båda hög energi. De är vaksamma och håller koll på vad som händer och det tar tid innan man vinner deras förtroende.

Jag tror mer det har med individ än ras att göra. Det närmsta bombsäker häst jag träffat är min mini. Jag hoppas alla får ha en sån häst i sitt liv, oavsett om den är 84 eller 184cm hög. Bonusbild på Erik, den bombsäkra

Det är väl med iberiska hästar lite samma som det varit och i viss mån är med islänningarna. Folk stöter på islänningar eller lektionsästar som valts ut för sitt stadiga lynne och skolats att vara tåliga, trygga etc. Folk stöter på Iberier som antingen är stadiga eller tagits rätt brutalt och blivit introverta och ger upp försök att kommunicera och gå emot. Sen tror de att alla iberier är så.
Sen blir det lite väl spännande för en del när de sen får hem hästen som dels kan vara mkt balanskänslig, har takt- och balans-problem, är för svår för ryttaren att linjera, är spänd, som kliver av kontakt i handen och är mkt het etc. Vissa av dem är vana att hållas mkt kort och kan våga börja visa missnöje eller rädslor när hot om smärta, typ stryk/sporrar/seretas/stångbett etc försvinner.

Precis som med överrörliga halvblod så kräver vissa såna individer ryttare i god balans. Är man överrörlig är man mer känslig för balansmissar.
Är man obalanserad som ryttare påverkar man hästens balans. För vissa hästar leder det till slitageridning och för vissa till stress eller rent av utbrott.

Sen finns det så klart olika lynne på Iberier. Vissa är bra skolade, har avlats klokt och har en stabil grund fysiskt som psykiskt. Jag har ridit flera som i grunden är trygga och hyfsat stadiga. Men också många som är mkt känsliga, som har sviter av dålig hantering/ridning etc.

Precis som med alla andra hästar kan man ta rejält betalt för en bra häst.
Och många har väl inte råd. Då får man välja skalle eller exteriör. Eller mellanmjölk liksom.

Jag minns att mina tränare tex köpte en PRE som hade fantastisk exteriör. Tränaren ville rida skolor ovan mark och visste att en skalle som är ”fel” går att träna. Men för skolor ovan mark krävs en viss exteriör. Så valet var klart trots att spanjorerna var övertygade om att den bara skulle funka i avel och inte gå att rida in ens. Den blev dock kanon!
En sån PRE i en rädd dams händer hade blivit katastrof. Det blev det med Lusse-hingsten de köpte från en rädd tant också. De vågade inte ens gå in till den. Även han funkade kanon sen med rätt handlag. Den hade också funkar som tjurfäktningshäst och gått svårklass hoppning innan tanten köpte.
Så precis som i alla raser finns bombsäkra och krutdurkar.

 

[tuaphua]

Ang halvblod tycker jag man fått lite mer fokus på att avla på mentalitet också. Och tack och lov börjar fler och fler lära sig något om hantering och inte bara ta lektioner i ridning.

Däremot skulle många hästar må bra av att få blåsa ur i galopp lite. Många dressyrhästar exploderar fortfarande när man ska galoppera. Det är laddat och de blir heta. Kollar man en polohäst som mest bara rida i galopp så är det noll laddat för dem. Många dressyrhästar skulle må bra av mer galopp.
Många går ju och nästan bara väntar, omedvetet, på ngt som gör att de sprätter till och kan ladda ur lite.

Sen ang att rida ut så känns det som något folk inte vet hur man gör. Den kunskapen att läsa häst och rida ut finns inte på samma sätt. Och då blir uteritterna spända och läskiga. Och det blir liksom lite lotto om det går bra eller dåligt IOM att man varken vet vad hästen kan reagera på, hur och hur man tränar bort och bryter stress, explosivitet etc.
IOM att vissa hästar är så mkt mer rörliga, stora, med stora rörelser etc så upplevs det av många läskigare än på tex en fjording.
Tappar man en gångartskanon 10 steg bär det av mkt längre och snabbare än på fjordingen.

Avlar man på nästa gångartskanon så kan man få superkänsliga hästar som rör sig för trist för eliten och är för reaktiva och känsliga för gemene man. De hästarna får jag ofta möta i jobb som rehabtränare eller problemlösare. Min egen häst är en sån. Jag tycker ju han ger en härlig ridkänsl och han funkar fint för mig och min tränare. Men reagerar ryttaren på saker och spänner sig eller blir hetsig kommer han balla ur rätt fort. Och han kan absolut bocka och försöka ha av någon som tex gör en stor galopphjälp eller sitter obalanserat.

Tyvärr är det många som inte har självinsikt nog att veta vad de klarar av för häst.
Och när man begränsas ekonomiskt blir det väl så att man måste välja. Sämre psyke/knepigare, sämre exteriör/gång eller gambla lite med import.
Ett bra halvblod med utbildning kan man ju faktiskt ta rätt bra betalt för om man har kontakter. Och det är väl mer här det spricker än att alla tror att alla SWB är endast för eliten. Det blir för dyrt.
Jag kommer nog köpa nästa häst från DK för att få mer häst för pengarna.

 

[MissFideli]

Men hur många hästar beter sig så hela tiden? Ingen vill väl ha en häst som skenar pga en fågel, det är inte önskvärt någonstans och känns knappast som att det förekommer frekvent?

Det finns många som inte vågar rida ut. Skulle det bero på att hästen möjligtvis nån gång ev kanske blir rädd? Vi tror olika där, helt enkelt.

 

[MissFideli]

Förstår inte riktigt varför du drar till med en så nedlåtande och otrevlig ton plötsligt? Upplevde du mitt inlägg som mästrande på nåt vis? Det var ett helt genuint bidrag till den diskussion om en sakfråga jag trodde vi hade, och jag hade formulerat mig ungefär likadant oavsett vem jag adresserat eftersom det är det jag tycker i frågan. Att det jag skrev inte var ny information utgick jag ifrån, särskilt som det ju nämnts om och om igen i tråden redan.

Hursomhelst, jag tycker det är jättetråkigt med diskussioner som förs på det här sättet, så du kommer inte få ett svar från mig.

Du förklarade för mig att hästar fungerar på olika sätt, jag svarade att det behöver du inte förklara. Det var inte mer än så.

 

[Andromedae]

En sak som jag har tänkt på är att jag upplever hur det finns en hel del hästägare, speciellt förstagångsköpare, som inte räknar inte tid som en faktor.

Har tyvärr flertalet gånger sett människor som köpt en häst, pushat för hårt (velat göra hundra saker inom ett par veckor efter att ha fått hem den) och sedan menar att det på något sätt är hästens fel om den reagerar.

Saker introduceras inte ens, utan det förväntas bara funka trots att man faktiskt inte har gett chansen att låta hästen känna en.

Tyvärr har jag också sett flera som skyller på hästen för sina egna tillkortakommanden. Istället för att ha modet att säga okej, jag redde inte upp det här - jag behöver hjälp, så säger de att hästen är omöjlig och beter sig orimligt.

Sedan finns det ju tack och lov hästägare som inte är så också. Som är bättre på att läsa av hästen för att inte hamna i situationen där hästen behöver agera ut. Kanske inte för att hästen i sig är mer "säker", utan för att den inte pressas på samma sätt utan får chansen att utveckla sitt förtroende till ryttaren.