När ett rykte blir en sanning

Svenska uppfödare ganska skakig just nu. Priserna ökar och likaså importen av iberiska dressyrhästar - som har fått ett rykte om att vara snälla damhästar i motsats till SWB som bara anses avlas för toppsporten. Ridsports redaktionschef Lena Sellman tittar på problemet.

 

[Brynja]

Att toppryttare väljer swb gör inte nödvändigtvis att vi hobbyryttare vill ha det. Jag vill ha en frisk, sund och glad häst som fått bra förutsättningar i början av livet, helst uppfödd i åldersblandad flock på stor kuperad mark. Kan den hoppa en meter är det okej, jag tycker det är roligast att testa olika grenar och nya saker och bara hänga tillsammans (men utmana oss däremellan). Den får gärna vara mellan 150 och max 165, liiite grövre. Hellre ohanterad än felhanterad. Och då är jag ändå ung och hoppas kunna va potentiell spekulant på att köpa häst i 40-50 år till.

Iaf jag tycker det är lika roligt att träna från marken samt gå på promenader med hästen för hand som att rida. Jag behöver verkligen ingen toppatlet. Att swb ska avla fram så bra hästar att ryttareliten väljer dessa, och att det på nåt vis är den gyllene sista pusselbiten som gör att vi hobbyryttare gör detsamma... Nä, då får man nog tänka om?

 

[Lhas]

Vore väldigt intressant att sticka ut och provrida några SWB när jag blivit lite mer sadelvan igen (om den dagen kommer). Hur omöjliga är de liksom? Låter ju som rena rama monstren. Befinner de sig ens i samma universum som den genomsnittlige varm-/halvblodshästen för 20 år sedan?

Som jag minns det genomsnittliga halvblodet var det en lite grövre häst med rätt chill inställning till det mesta,många gick i barngrupperna på ridskolan

 

[Lhas]

DET tänker jag då inte klaga på, välkomnar hästar över 170

För min del får dom gärna stanna på 160

 

[Lingon]

Och storleken?
Varför så stora?

Jag förstår inte heller varför de måste vara så stora. Jag är 165 cm och en häst som är 170 cm är för stor. Inte att rida. Men i annan hantering. Rykta på ryggen när jag inte ens kan se ryggens ovansida. Lägga på sadel, täcke, tränsa osv. Mycket smidigare och enklare med en häst på 150-160 cm! Där är min idealhöjd på häst!

 

[Nytant]

För min del får dom gärna stanna på 160

Jag förstår inte heller varför de måste vara så stora. Jag är 165 cm och en häst som är 170 cm är för stor. Inte att rida. Men i annan hantering. Rykta på ryggen när jag inte ens kan se ryggens ovansida. Lägga på sadel, täcke, tränsa osv. Mycket smidigare och enklare med en häst på 150-160 cm! Där är min idealhöjd på häst!

Iberier till er alltså, och SWB till mig (om jag kan sitta kvar ).

 

[iNHALE]

Jag säger inte emot dig men jag utgår ifrån att en equiterapeut vanligen inte träffar de oproblematiska hästarna.

Nä så är det ju självklart men när ett väldigt stort antal av ens klienter tillhör en viss grupp så börjar man snabbt se ett sammanhang och ett mönster. Sen kan man fundera på om det generellt beror på dålig kvalité på hästarna eller om det beror på att hästarna tränas på ett sätt som gör att de går sönder oftare än hästar som inte tränas på just det sättet, eller om det är en kombination.

 

[Lingon]

Att toppryttare väljer swb gör inte nödvändigtvis att vi hobbyryttare vill ha det. Jag vill ha en frisk, sund och glad häst som fått bra förutsättningar i början av livet, helst uppfödd i åldersblandad flock på stor kuperad mark. Kan den hoppa en meter är det okej, jag tycker det är roligast att testa olika grenar och nya saker och bara hänga tillsammans (men utmana oss däremellan). Den får gärna vara mellan 150 och max 165, liiite grövre. Hellre ohanterad än felhanterad. Och då är jag ändå ung och hoppas kunna va potentiell spekulant på att köpa häst i 40-50 år till.

Iaf jag tycker det är lika roligt att träna från marken samt gå på promenader med hästen för hand som att rida. Jag behöver verkligen ingen toppatlet. Att swb ska avla fram så bra hästar att ryttareliten väljer dessa, och att det på nåt vis är den gyllene sista pusselbiten som gör att vi hobbyryttare gör detsamma... Nä, då får man nog tänka om?

För mig handlar det inte bara om swb utan om sporthästen halvblod oavsett vilket förbund den är registrerad i. De är sporthästar för eliten.

Om man jämför med hundar: Det finns ingen som skulle säga att en malinois är den mest lämpliga hund för en hobbyhundägare som bara vill ha en trevlig kompis att gå promenader med. Medan det är en synnerligen lämplig hund för de som vill tävla på hög nivå i bruks.

Det börjar kanske bli liknande i hästvärlden? Att vissa raser är mer för tävling och träning på högre nivå än andra. Och en del raser är mer lämpade för hobbyryttaren som vill hoppa max en meter och ha en trevlig kompis att prova lite allt möjligt med.

 

[Lhas]

För mig handlar det inte bara om swb utan om sporthästen halvblod oavsett vilket förbund den är registrerad i. De är sporthästar för eliten.

Om man jämför med hundar: Det finns ingen som skulle säga att en malinois är den mest lämpliga hund för en hobbyhundägare som bara vill ha en trevlig kompis att gå promenader med. Medan det är en synnerligen lämplig hund för de som vill tävla på hög nivå i bruks.

Det börjar kanske bli liknande i hästvärlden? Att vissa raser är mer för tävling och träning på högre nivå än andra. Och en del raser är mer lämpade för hobbyryttaren som vill hoppa max en meter och ha en trevlig kompis att prova lite allt möjligt med.

Ja jag tror som du.

 

[Brynja]

För mig handlar det inte bara om swb utan om sporthästen halvblod oavsett vilket förbund den är registrerad i. De är sporthästar för eliten.

Om man jämför med hundar: Det finns ingen som skulle säga att en malinois är den mest lämpliga hund för en hobbyhundägare som bara vill ha en trevlig kompis att gå promenader med. Medan det är en synnerligen lämplig hund för de som vill tävla på hög nivå i bruks.

Det börjar kanske bli liknande i hästvärlden? Att vissa raser är mer för tävling och träning på högre nivå än andra. Och en del raser är mer lämpade för hobbyryttaren som vill hoppa max en meter och ha en trevlig kompis att prova lite allt möjligt med.

Kloka tankar, jag håller med jag har inget emot halvblod i sig och där jag rider nu finns några 15+ åriga halvblod jag tycker om. Att de yngre hästarna är importer och/eller av andra raser/korsningar kanske inte är en slump?

Sen när de medel man använder för att utvärdera hästarna är fokuserade på sportslig prestation - ja då är det dit aveln går. Islandshästarna går ju åt samma håll men den aveln är ju iaf friare på Island som jag förstått.

 

[TinyWiny]

För mig handlar det inte bara om swb utan om sporthästen halvblod oavsett vilket förbund den är registrerad i. De är sporthästar för eliten.

Om man jämför med hundar: Det finns ingen som skulle säga att en malinois är den mest lämpliga hund för en hobbyhundägare som bara vill ha en trevlig kompis att gå promenader med. Medan det är en synnerligen lämplig hund för de som vill tävla på hög nivå i bruks.

Det börjar kanske bli liknande i hästvärlden? Att vissa raser är mer för tävling och träning på högre nivå än andra. Och en del raser är mer lämpade för hobbyryttaren som vill hoppa max en meter och ha en trevlig kompis att prova lite allt möjligt med.

Det tror jag med. Problemet blir ju när de hästar som inte toppade säljs till hobbyryttare. De hästarna är ändå för svåra för hobbyryttaren trots att de inte är bra nog för eliten. Det blir som med travarna. De som inte vinner några pengar säljs som ridhästar men de har ändå alltför mycket vinnarskalle och nerv för att bli den där trevliga ridhästen. Undantag finns såklart som det alltid gör men rent generellt.

 

[SiZo]

Jag säger inte emot dig men jag utgår ifrån att en equiterapeut vanligen inte träffar de oproblematiska hästarna.

Det handlar nog snarare om ägaren. Jag tar ut ET 2 gånger/år oftast - oavsett status på hästarna. Jag ser det som friskvård som håller veterinären borta. Och jag vet att många andra använder ET på samma sätt som jag. Så jag tror absolut inte att det behöver vara så att de mest ser hästarna med problem.

 

[iNHALE]

Och storleken?
Varför så stora?

Storleken är ju en sak som verkligen ligger mång av dem i fatet. När jag var barn ansågs en häst på 170 vara en gigant. Ridskolans största häst på 173 (tror jag han var) var en riktig bjässe. Numera är 170 ganska standard. Är hästen under 165 räknas den som liten och under 160 är i princip ponny-storlek.

 

[Valerianovna]

Problemet är att uppfödarna anser sig ha rätt att få tillbaka produktionskostnaden (+ lite vinst) trots att marknaden säger att hästarna inte är värda så mycket. Inget har ett större värde än vad folk är villiga att betala för det. Oavsett hur mycket det kostat att producera. Sån är verkligheten.

Kanske är svenskfödda hästar en lyxprodukt som få har råd att köpa? I så fall får ju uppfödarna anpassa sig till den verkligheten.

Tja, anser sig ha rätt.... på vilken annan marknad förväntas tillverkaren regelmässigt gå hundratusentals kronor back per produkt, oavsett om ändamålet är hobby? Det går ju inte, så ja svenskfödda hästar (och då inte bara SWB för det kostar ju nästan lika mycket på andra raser) är en lyxprodukt, det går nog inte att undkomma även om man har försökt. Jag tror uppfödarsiffrorna backar i år, förhoppningsvis mest på amatöravelssidan eftersom den inte bär sig medan toppskiktet har hästbrist. Vi får se hur det slår internationellt också med den energikris som kan komma att uppstå i flera nationer.

Men detta är lite också varför jag tycker diskussionen blir tråkig och stampar i samma fotspår hela tiden, för ingen ideologisk lösning finnes, utan den som finns marknadsmässigt är båda parterna lite halvt missnöjda med. Sånt är livet, och att diskutera i looper runt det gör inte att konsumenterna blir några 100k rikare att spendera på en lyxvara, eller ger några 100k tillbaka till producenten.

 

[Valerianovna]

Det tror jag med. Problemet blir ju när de hästar som inte toppade säljs till hobbyryttare. De hästarna är ändå för svåra för hobbyryttaren trots att de inte är bra nog för eliten. Det blir som med travarna. De som inte vinner några pengar säljs som ridhästar men de har ändå alltför mycket vinnarskalle och nerv för att bli den där trevliga ridhästen. Undantag finns såklart som det alltid gör men rent generellt.

Sen är det ju inte bara sådana hästar som ägare får problem med. Det är inte så lätt att köpa rätt häst eftersom man oftast köper innan man känner hästen.

 

[Lingon]

Det tror jag med. Problemet blir ju när de hästar som inte toppade säljs till hobbyryttare. De hästarna är ändå för svåra för hobbyryttaren trots att de inte är bra nog för eliten. Det blir som med travarna. De som inte vinner några pengar säljs som ridhästar men de har ändå alltför mycket vinnarskalle och nerv för att bli den där trevliga ridhästen. Undantag finns såklart som det alltid gör men rent generellt.

Jag håller med. Jag tror att man måste fokusera mycket mer på ridbarhet och temperament utöver talang för sporten. Just för att de där hästarna som inte får talangen iaf ska ha en bra ridbarhet och temperament för hobbyryttaren.

Hobbyryttare vill nog också ha hästar som inte behöver ridas 6 gånger i veckan för att inte klättra på väggarna och bli tokiga. Hästar som kan vila några dagar när livet kör ihop sig utan att det är fara livet att rida dem sen.

 

[Nytant]

För mig handlar det inte bara om swb utan om sporthästen halvblod oavsett vilket förbund den är registrerad i. De är sporthästar för eliten.

Om man jämför med hundar: Det finns ingen som skulle säga att en malinois är den mest lämpliga hund för en hobbyhundägare som bara vill ha en trevlig kompis att gå promenader med. Medan det är en synnerligen lämplig hund för de som vill tävla på hög nivå i bruks.

Det börjar kanske bli liknande i hästvärlden? Att vissa raser är mer för tävling och träning på högre nivå än andra. Och en del raser är mer lämpade för hobbyryttaren som vill hoppa max en meter och ha en trevlig kompis att prova lite allt möjligt med.

Vilken bra analogi!
Och jag håller med om att det egentligen är meningslöst att prata SWB isolerat, det är mest för diskussionens skull.
Men det känns märkligt, jag har ändå vuxit upp med just det som kallas sporthästar och som känns naturligt för mig att återvända till - Holsteiner, Hannoveraner, etc. - men som de beskrivs nu för tiden låter det som att man knappt skulle våga sitta upp.

 

[Nytant]

Hobbyryttare vill nog också ha hästar som inte behöver ridas 6 gånger i veckan för att inte klättra på väggarna och bli tokiga. Hästar som kan vila några dagar när livet kör ihop sig utan att det är fara livet att rida dem sen.

Där blir ju hästhållningen också en faktor. Vad händer med samma hästar på lösdrift t.ex.? Livsfaran kanske försvinner.

 

[TinyWiny]

Sen är det ju inte bara sådana hästar som ägare får problem med. Det är inte så lätt att köpa rätt häst eftersom man oftast köper innan man känner hästen.

Såklart inte. Problem kan man få oavsett.

 

[Lingon]

Tja, anser sig ha rätt.... på vilken annan marknad förväntas tillverkaren regelmässigt gå hundratusentals kronor back per produkt, oavsett om ändamålet är hobby? Det går ju inte, så ja svenskfödda hästar (och då inte bara SWB för det kostar ju nästan lika mycket på andra raser) är en lyxprodukt, det går nog inte att undkomma även om man har försökt. Jag tror uppfödarsiffrorna backar i år, förhoppningsvis mest på amatöravelssidan eftersom den inte bär sig medan toppskiktet har hästbrist. Vi får se hur det slår internationellt också med den energikris som kan komma att uppstå i flera nationer.

Men detta är lite också varför jag tycker diskussionen blir tråkig och stampar i samma fotspår hela tiden, för ingen ideologisk lösning finnes, utan den som finns marknadsmässigt är båda parterna lite halvt missnöjda med. Sånt är livet, och att diskutera i looper runt det gör inte att konsumenterna blir några 100k rikare att spendera på en lyxvara, eller ger några 100k tillbaka till producenten.

Man kan inte anse sig ha rätt att sälja en produkt som är dyrare än vad köparen har råd med eller är villig att lägga på produkten. Uppfödarna måste ju anpassa sig till marknaden. Tillgång och efterfrågan styr.

 

[Valerianovna]

Vore väldigt intressant att sticka ut och provrida några SWB när jag blivit lite mer sadelvan igen (om den dagen kommer). Hur omöjliga är de liksom? Låter ju som rena rama monstren. Befinner de sig ens i samma universum som den genomsnittlige varm-/halvblodshästen för 20 år sedan?

Jag har bara suttit på SWB/KWPN de senaste (nästan) 20 åren och är en vanlig, inte särskilt duktig ryttare. Jag är inte gammal nog att minnas stammen från 70 till tidiga 90-talet, men jag har aldrig ens reflekterat över att man inte skulle kunna ha varmblodiga ridhästar. Visst alla är såklart inte lämpliga, men just att det inte skulle finnas några är för mig en främmande tanke. Kanske har jag haft tur, att först haft föräldrar och sedan själv/gemensamt lyckats hitta ston med fint temperament och som sedan fått avkommor jag, trots ingen regelbunden ridning i ryggen, vågat sitta på utan hög puls.

Kanske har jag bara haft tur?