Det var lite därför jag skrev vanligen, även om många ser det som friskvård tror jag antalet med problem kontaktar och använder ET oftare. Men som jag skrev tidigare, jag säger inte emot att SWB nu skiljer sig mot hur de var längre tillbaks.
Ja det där var en rätt rejäl tankevurpa.
Att dra hela kåren över en kam för ca. 3 skribenter (som jag känner till men jag har kanske missat några) de senaste åren, varav endast två lever på sin hästverksamhet är också kanske lite hårt.
OT, men det där sista är så intressant för mig, för jag har genuint aldrig tänkt på ridningen i termer av "Vad är rimligt att lägga på en hobby?". Har dock förstått att många resonerar så. (Att jag sen behövt kämpa hårt för den begränsade financial literacy jag har ska jag inte sticka under stolen med, så det är kanske så man borde tänka
) För mig är det liksom irrelevant vilken kategori det faller under, för mig handlar det rakt av om att leva det liv jag vill leva. Har jag råd att hålla på med hästar på det sätt jag vill? Om svaret är ja är det fantastiskt, och då lägger jag inte mindre pengar på det för att det skulle kunna klassas som en hobby.OT, men det där sista är så intressant för mig, för jag har genuint aldrig tänkt på ridningen i termer av "Vad är rimligt att lägga på en hobby?". Har dock förstått att många resonerar så. (Att jag sen behövt kämpa hårt för den begränsade financial literacy jag har ska jag inte sticka under stolen med, så det är kanske så man borde tänka
Självfallet! I praktiken är det kanske hugget som stucket vad man kallar det, men många verkar ha en mer medvetet avgränsad budget för hästeriet utifrån att det är en hobby. Och det är ingenting jag kritiserar, jag tycker det är helt vettigt och legitimt om man ser på det så, även om jag inte gör det. Sen är mina pengar absolut slut när de är slut
Avelsvärdering av islandshästar är faktiskt helt frikopplad från den sportsliga prestationen, även om det till stor del såklart är samma egenskaper som belönas. Men det är ju enbart avelsbedömningar som ligger till grund för BLUP-beräkningen till exempel (vilket jag tycker är synd, hade gärna sett att tävlingsresultat räknades in).
Ja precis! Många duktiga equiterapeuter ser både knackiga hästar och de ”utan anmärkning”. Är man anställd på en klinik är det inte konstigt att man ser mer problem/sjukdomar precis som tex en hovslagare som jobbar på klinik i regel ser mer sjukdomsfall än den som åker runt till stall enbart.
Vad roligt att höra det perspektivet också. Jag har inte heller några direkta egna minnen eller erfarenheter av det där stoiska halvblodet. Och jag tycker diskussionen också blir svår eftersom alla begrepp är så relativa. Min tolkning av en het häst kanske inte är samma som någon annans. För mig personligen finns också ett inslag av "the devil you know", även om den djävulen blivit hetare. Jag skulle nog, trots allt, känna mig mer bekväm med att sitta upp på en modern nordtysk sporthäst än en importerad iberier där jag helt saknar referensram. Om det blir aktuellt för mig att skaffa häst kommer jag antagligen åka ner och provrida i mina gamla hemtrakter, direkt hos uppfödare eller hos förbund inför auktion. Sen kan det ju visa sig att de hästarna numera ligger löjligt långt ifrån vad jag klarar av, och då får jag äta upp det här inlägget, eller PM:a dig @Valerianovna
Kan bara hålla med
Jag tror egentligen att önskan om den där säkra hästen alltid har funnits men har en känsla av att det idag är så mycket mer okej att säga att man inte vill ha en häst som har som vana att bocka i galoppen, trippa på bakbenen i skogen och göra 180 graders svängar när hen blir rädd. För bara 20 år sedan var det något folk kanske möjligtvis sa till en kompis, kanske någon modig vågade viska det till sin ridlärare men det var inget man vanligtvis var ärlig med ens mot sig själv för det var liksom så inte okej att känna så. Var man rädd så var man feg och hade inte på hästryggen att göra liksom. Jag läser fortfarande sådana där dumheter som att "banden mellan häst och ryttare blir starkare av att man flyger av" eller "man behöver ramla av 100 gånger innan man blir en bra ryttare" osv. osv. och det där är det såklart inte ens ett litet uns sanning i. Vare sig häst eller människa får ut något som helst positivt av att ramla av.
Jag vet inte hur det ser ut inom övriga grenar men inom de delar av distansen som jag rör mig så är en kontroll av equiterapeut som del av hästhållningen relativt standard. Det är alltså fullt friska hästar utan några problem där man vill säkerställa att inga problem uppstår.
Som många andra undrar jag om en del av problemet är att vi begär för mycket av våra hästar och för lite av oss själva. Och att vi tar oss an det hela som konsumenter som vill ha det som utlovades i produktbeskrivningen, utan att tänka särskilt mycket på att hästen inte är en slutprodukt utan precis som vi bara en ingrediens i det hela. Kraven och förväntningarna vi har på hästen måste vara rättvisa och rimliga, och vi får inte glömma oss själva som en del av ekvationen. Förväntar man sig att en häst bara ska "funka", oavsett omständigheterna, då tycker jag man är ganska fel på det, och jag undrar hur många som tänker så.
Det kan inte bero på att swb utmålas som nått som enbart proffs klarar av och att det inte finns några normalt funtade eller hela swb? Det är tyvärr den bilden jag får av många som importerar. Finns inga bra swb utan det enda som är bra är importer.
Det är en väldigt bra fråga. Det är lite som att man inte rider på riktigt om man inte har en SWB. Att det inte går att vara seriös, duktig, whatever på andra raser.
