När ens vänner inte stödjer ens förhållande

[Trani]

Ja vi har mycket att jobba på för att inte hamna i samma mönster som förut. Ja vi har pratat och rett ut våra frågetecken från det som tidigare hänt. Vart säger jag emot mig själv?

Du säger att ni har "mycket att jobba på" för att kunna få det att fungera samtidigt som du säger att ni båda är helt annorlunda nu och situationen är helt annorlunda nu och det är en helt annan grej nu. Vad behöver ni då jobba på?

 

[Kilauea]

Ok, har svårt att formulera mig märker jag, men jag hoppas ni orkar läsa ändå

Jag har också varit den där kompisen. Av olika anledningar är kontakten liten numera, men det jag hört av våra gemensamma bekanta är de numera (min kompis och våra bekanta) har en tyst gemensam överenskommelse om att inte nämna honom eller deras förhållande när de träffas. Hon har förstått att hennes förhållande med honom inte är uppskattat och de gemensamma bekanta har förstått att hon ändå kommer stanna (tills nästa sak händer).

Det har varit så jobbigt att vara där, som nån annan sa, och trösta när det behövs för att veckan efter hålla med om hur gullig han är. När hon gråtit och gråtit och sagt att "aldrig mer" för att sen sätta sig i samma sits igen och igen och igen....
Alla förtjänar bättre än så!

 

[Thomasine]

Jag har också varit den där kompisen.

Det har varit så jobbigt att vara där, som nån annan sa, och trösta när det behövs för att veckan efter hålla med om hur gullig han är. När hon gråtit och gråtit och sagt att "aldrig mer" för att sen sätta sig i samma sits igen och igen och igen....
Alla förtjänar bättre än så!

Jag har också varit den kompisen som lyssnade, tröstade, skällde och tom försökte medla mellan dom en gång. Det fanns inga tecken på fysiskt våld, något som vi andra diskuterade med jämna mellanrum tills en midsommarafton som slutade med att jag (vem annars i det "mesiga" gänget) ringde efter polisen, fraktade väninnan till sjukhus där man sydde ihop hennes överläpp och ögonbryn och slutligen lämnade av henne hos hennes mamma.

Jag antog att nu var det slut på detta destruktiva förhållande men icke. Resultatet var att hon ringde mig och meddelade att hon hade flyttat in hos V och hans villkor för att dom skulle bo tillsammans var att hon bröt kontakten med mig och ett par andra i det gamla gänget. Hon och jag träffades i hemlighet några gånger men jag orkade inte med det och sa vi skall inte träffas mer.

Ganska många år efter detta träffades vi igen i förbindelse med ett jubileum och det gick knappt att känna igen henne. Under kvällen berättade hon vad som hänt senare. Hon hade blivit så misshandlad att hon fått missfall och att han dömdes till åtta års fängelse och utvisning för försök till mord.

Att hon borde ha lyssnat på oss andra, det sa hon aldrig.

 

[TinyWiny]

Jag är som din vän. Jag är så trött på att höra hur elak han är, vad han säger och gör för elaka saker ena dagen för att nästa dag få höra hur fantastisk, snäll och underbar han är. Jag har lyssnat på det i drygt två år nu. Jag har sagt rakt ut flera gånger att nej, han är inte snäll. Ingen som gör som han gör är snäll. Jag har sagt flera gånger att jag aldrig hade orkat med ett liknande förhållande och jag har sagt att jag inte vill höra mer. Jag orkar inte mer. Ändå berättar hon och ältar om och om igen. Om du gör likadant så är jag inte alls förvånad att din vän nu säger ifrån. Du måste respektera hennes åsikt och du måste inse att du inte har rätt att älta era problem eller ert förhållande överhuvudtaget.

Det är jättejobbigt att se någon man tycker om gå tillbaka till någon om och om igen när man vet att hen kommer göra ens vän illa. Det finns så enormt många fina, underbara, fantastiska människor här i världen som aldrig skulle komma på tanken att bete sig illa mot sin partner. Varför inte gå ut och hitta en av dem? Någon som älskar en som man är och som accepterar även ens mindre smickrande sidor. Någon man kan lita på och känna sig trygg med.

Jag lyssnar gärna på mina vänner oavsett om det är roliga, krångliga, tråkiga, sorgliga eller hemska saker de behöver prata om men det här ältandet år efter år, nej det orkar jag faktiskt inte med. Varje människa har ansvar för sitt liv och för att göra sitt liv så bra som möjligt. Då kan man inte stanna hos människor som gör en illa. Då måste man gå vidare.

 

[Rialavargen]

Jag

 

[stjarnhimmel]

Jag

Du?

 

[Amha]

Jag har också varit den kompisen som lyssnade, tröstade, skällde och tom försökte medla mellan dom en gång. Det fanns inga tecken på fysiskt våld, något som vi andra diskuterade med jämna mellanrum tills en midsommarafton som slutade med att jag (vem annars i det "mesiga" gänget) ringde efter polisen, fraktade väninnan till sjukhus där man sydde ihop hennes överläpp och ögonbryn och slutligen lämnade av henne hos hennes mamma.

Jag antog att nu var det slut på detta destruktiva förhållande men icke. Resultatet var att hon ringde mig och meddelade att hon hade flyttat in hos V och hans villkor för att dom skulle bo tillsammans var att hon bröt kontakten med mig och ett par andra i det gamla gänget. Hon och jag träffades i hemlighet några gånger men jag orkade inte med det och sa vi skall inte träffas mer.

Ganska många år efter detta träffades vi igen i förbindelse med ett jubileum och det gick knappt att känna igen henne. Under kvällen berättade hon vad som hänt senare. Hon hade blivit så misshandlad att hon fått missfall och att han dömdes till åtta års fängelse och utvisning för försök till mord.

Att hon borde ha lyssnat på oss andra, det sa hon aldrig.

Herrejävlar! Helt sjukt vad lite manipulation kan göra med en...

 

[Rialavargen]

Du?

Ha ha ha, sorry.

 

[Red_Chili]

Jag har också varit den kompisen som lyssnade, tröstade, skällde och tom försökte medla mellan dom en gång. Det fanns inga tecken på fysiskt våld, något som vi andra diskuterade med jämna mellanrum tills en midsommarafton som slutade med att jag (vem annars i det "mesiga" gänget) ringde efter polisen, fraktade väninnan till sjukhus där man sydde ihop hennes överläpp och ögonbryn och slutligen lämnade av henne hos hennes mamma.

Jag antog att nu var det slut på detta destruktiva förhållande men icke. Resultatet var att hon ringde mig och meddelade att hon hade flyttat in hos V och hans villkor för att dom skulle bo tillsammans var att hon bröt kontakten med mig och ett par andra i det gamla gänget. Hon och jag träffades i hemlighet några gånger men jag orkade inte med det och sa vi skall inte träffas mer.

Ganska många år efter detta träffades vi igen i förbindelse med ett jubileum och det gick knappt att känna igen henne. Under kvällen berättade hon vad som hänt senare. Hon hade blivit så misshandlad att hon fått missfall och att han dömdes till åtta års fängelse och utvisning för försök till mord.

Att hon borde ha lyssnat på oss andra, det sa hon aldrig.

Fysjutton vilken ledsam berättelse...

 

[Koltrast]

Fysjutton vilken ledsam berättelse...

Verkligen. Och det är mycket ledsamt att vi är många som stått bredvid och varit den där vännen. Jag har också varit det. Bäddat soffa mitt i natten, tröstat, peppat, för att sedan se henne gå tillbaka, om och om igen. Det är lätt att tröttna och ge upp.

Vi är också många, som liksom jag, också varit på andra sidan. Varit den som blivit manipulerad att stanna i en relation medan vännerna gav upp och försvann. Det är svårt, men det går att ta sig loss.

 

[Paddington]

Jag har också varit den vännen, men i mitt fall var det min syster. Efter 6år tröttnade jag på att vara stöttande, förstående, lyssnande och komma med råd för oavsett vad jag sa eller gjorde så hände det inget utan hon fortsatte i samma destruktiva förhållande.
Hon tappade mer el mindre kontakten m hela sin familj för att vi inte orkade längre, min bror var mer öppen mot henne med vad vi visste om hennes karl å vad han gjort men det enda som hände var att min bror och syster tappade kontakten helt.

I somras ringde hon och berättade att de skulle gå ifrån varandra - han hade hittat någon annan. Det tog 15år för min syster att komma ur det förhållandet...

Nu säger hon att det är det bästa som hänt henne - att han hittade någon annan för hon hade aldrig klarat av att ta sig ur det förhållandet själv.

 

[Raderad medlem 94602]

En liten OT-fundering. Är det bara män som lyckas få kvinnorna så hoppfulla och "troende" i något som inte är så bra, eller gäller det vice versa också?

Finns vice versa också. Jag har en man i min närmaste omgivning som levt i ett sådant förhållande. Han tog mycket stryk psykiskt och har väl vissa spår av det än i dag.
Kärlek kan göra en blind. Även TRON på kärlek och ÖNSKAN om kärlek, kan förblinda.

 

[Kilauea]

Även TRON på kärlek och ÖNSKAN om kärlek, kan förblinda.

Det där är nog väldigt sant!

 

[monster1]

Jag har också varit den kompisen som lyssnade, tröstade, skällde och tom försökte medla mellan dom en gång. Det fanns inga tecken på fysiskt våld, något som vi andra diskuterade med jämna mellanrum tills en midsommarafton som slutade med att jag (vem annars i det "mesiga" gänget) ringde efter polisen, fraktade väninnan till sjukhus där man sydde ihop hennes överläpp och ögonbryn och slutligen lämnade av henne hos hennes mamma.

Jag antog att nu var det slut på detta destruktiva förhållande men icke. Resultatet var att hon ringde mig och meddelade att hon hade flyttat in hos V och hans villkor för att dom skulle bo tillsammans var att hon bröt kontakten med mig och ett par andra i det gamla gänget. Hon och jag träffades i hemlighet några gånger men jag orkade inte med det och sa vi skall inte träffas mer.

Ganska många år efter detta träffades vi igen i förbindelse med ett jubileum och det gick knappt att känna igen henne. Under kvällen berättade hon vad som hänt senare. Hon hade blivit så misshandlad att hon fått missfall och att han dömdes till åtta års fängelse och utvisning för försök till mord.

Att hon borde ha lyssnat på oss andra, det sa hon aldrig.

Så efter att hon genomgått det där som du berättar om så tycker de det är viktigt att hon säger att ni hade rätt och hon hade fel och hon borde lyssnat?

 

[tara]

Hej!
Använder mitt anonyma nick nu.

Jag har haft ett av och på förhållande med en kille i snart två års tid. Han är världens underbaraste kille som jag älskar oerhört mycket. P.g.a. vissa omständigheter har vi inte fått det att fungera tidigare och mina vänner tycker att han är en skit och inte värd mig.
De här sakerna som tidigare hänt är sådant som vi nu har rett ut, pratat, pratat och pratat om till den nivån att vi båda känner att vi vill försöka igen nu en sista gång. Jag har förlåtit honom även om vi båda har mycket att jobba på för att få det att fungera.

Saken är den att en av mina vänner inte alls stödjer mig i det här. Hon har sagt det rakt ut och även att det känns tråkigt att jag ska vara med någon som inte kommer att vara välkommen att umgås med mina vänner. Vi är ett väldigt tight kompisgäng och har ofta middagar och liknande på helgerna.
De andra i "gänget" anser att jag självklart gör som jag vill och att de alltid är på min sida även om de inte litar på honom förrän han bevisat att han är värd det. Vilket är förståeligt.

Det här känns såklart skitjobbigt att en av mina närmsta vänner är så anti en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag vet nu inte hur jag ska hantera situationen. Jag vill såklart behålla både min vän och min pojkvän och jag vill även att de ska kunna vistas i samma rum någon gång. Just nu känns det som att det här kommer slita oss isär.
Hur gör man?

Gör det inte till ett problem. Umgås med dina vänner. Släpp tvåsamheten när du är med dina vänner.

 

[Lager]

Hej!
Använder mitt anonyma nick nu.

Jag har haft ett av och på förhållande med en kille i snart två års tid. Han är världens underbaraste kille som jag älskar oerhört mycket. P.g.a. vissa omständigheter har vi inte fått det att fungera tidigare och mina vänner tycker att han är en skit och inte värd mig.
De här sakerna som tidigare hänt är sådant som vi nu har rett ut, pratat, pratat och pratat om till den nivån att vi båda känner att vi vill försöka igen nu en sista gång. Jag har förlåtit honom även om vi båda har mycket att jobba på för att få det att fungera.

Saken är den att en av mina vänner inte alls stödjer mig i det här. Hon har sagt det rakt ut och även att det känns tråkigt att jag ska vara med någon som inte kommer att vara välkommen att umgås med mina vänner. Vi är ett väldigt tight kompisgäng och har ofta middagar och liknande på helgerna.
De andra i "gänget" anser att jag självklart gör som jag vill och att de alltid är på min sida även om de inte litar på honom förrän han bevisat att han är värd det. Vilket är förståeligt.

Det här känns såklart skitjobbigt att en av mina närmsta vänner är så anti en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag vet nu inte hur jag ska hantera situationen. Jag vill såklart behålla både min vän och min pojkvän och jag vill även att de ska kunna vistas i samma rum någon gång. Just nu känns det som att det här kommer slita oss isär.
Hur gör man?

Fast varför måste pojkvännen och din kompis umgås överhuvudtaget?

Får erkänna att när jag läser din text så blir jag klart mer fundersam över din PV, än över kompisen. Men visst - jag känner inte nån av er.

Har själv en vän vars sambo jag verkligen tycker illa om. Däremot tycker jag såklart om min vän, och umgås gärna med henne. Så vi löser det ofta så. Hon och jag umgås med våra gemensamma vänner. Hon och sambon umgås med hans vänner.

Om det nu skulle hända något så vill jag inte att hon står ensam, och när vi träffas pratar vi politik, resor, hästar, träning, och allt annat spännande - men Icke att jag ägnar kväll efter kväll åt att analysera denna karls beteende och alla hans eventuella tankar och känslor.

Om kritiken mot PV kommer från omsorg om dig så ska du vara rädd om kompisen även om du inte håller med. Om det är för att hon är trött på att vara terapeut så (kanske) det är en rimlig irritation. Om det är så att hon personligen tycker illa om din PV så är väl det också något som bör accepteras? Träffa kompisen utan PV och gör roliga saker som ger energi. Alla måste inte älska alla.

 

[Fan of Bill]

Jag säger - dumpa. Kärleken ska vara enkel och ge energi, helt enkelt. Den ska inte vara något som utesluter delar ur ditt liv eller gör det mer komplicerat. Svårare än så är det inte. Faktiskt.

Skulle nog snarare säga att det är just precis det där som är det svåra - att få till det med rätt någon som gör kärleken enkel och fyller på med energi.

Men jag förstår vad du menar och håller med dig i sak.

 

[starcraft]

Det är svårt att svara något konkret när man inte vet hur allt riktigt gått till, hur ni är osv. Generellt är jag emot på- och av-relationer även om jag har en tendens att dras till dem själv. Jag tror bara det kan funka om orsaken det inte funkade är av yttre omständighet och denna omständighet förändrats - ex ett distansförhållande som inte längre är på distans. Beteendeförändringar tror jag inte på (been there...) så din kompis kan ha rätt.

Eller också kan hon vara som en av de som påstår sig vara närmast mig, allmänt emot mina förhållanden, ibland utan att ens träffat killen. När jag dejtat är det inte alltid så, men hon har varit emot de jag faktiskt blivit tillsammans med. Och jag är inte den som stöter och blöter mina relationsproblem i tid och otid med denna, så det är inte därför. Men det är svårt att veta när ni känt varandra så kort tid om det är en normal reaktion för henne.

Men om du vill behålla både vän och pv så föreslår jag att du träffar dem separat. De måste ju inte umgås om någon part inte vill det. Och för er vänskaps skull bör du inte diskutera din relation när denna vän är med.

 

[Thomasine]

Så efter att hon genomgått det där som du berättar om så tycker de det är viktigt att hon säger att ni hade rätt och hon hade fel och hon borde lyssnat?

Nei, det är inte viktigt för mig att hon säger att hon borde ha lyssnat men jag tycker det är lite märkligt. Jag hjälpte inte till för att få någon personlig credit utan för att jag såg vad som hände.

 

[monster1]

Nei, det är inte viktigt för mig att hon säger att hon borde ha lyssnat men jag tycker det är lite märkligt. Jag hjälpte inte till för att få någon personlig credit utan för att jag såg vad som hände.

Hon kanske inte tycker att det är gynnsamt att titta på bakåt och tänka jag borde ha... Eftersom det bara leder till känslor av skuld. Om hon gått i terapi för det som hänt så har hon antagligen fått de rekommendationerna av sin terapeut.