När ens vänner inte stödjer ens förhållande

[Mixoman]

Nu var det i den här tråden jag skrev så eftersom jag inte vill skriva ut vad som hänt. Inga utav mina vänner skulle någonsin tro att han vart våldsam för det skulle han aldrig vara!
Nej förhållandet var aldrig destruktivt.

Jag ville ha svar på hur jag skulle hantera situationen med min kompis, inget om förhållandet i sig därför tycker jag inte att jag har någon anledning till att förklara vad som hänt heller.

Då förstår jag inte varför du ens behöver nämna din pojkvän.

Ett halvårs vänskap och hon vill inte ens lyssna när du ska förklara hur det ligger till med din stora kärlek. Dumpa kompisen och gift dig med killen!

 

[Raderad medlem 94602]

Jag förstår inte riktigt vad det är för typ av råd du vill ha. Pojkvännen är ju ingen idé att ta upp något om. När det gäller honom har du redan allt klart och beststämt, oavsett vad dina vänner säger. Eller någon på buke...
Kvar blir då din vän att "diskutera".
Vad är det för råd om henne som du hoppas på att få?

 

[tott]

Jag har förklarat för honom hur jag har sett på situationen, frågat honom om varför saker som hände hände och sedan diskuterat utifrån det. Han har vart svår tidigare att prata med på det här sättet och att se sina egna fel. Nu har han vart väldigt mottaglig för hur jag uppfattat situationen och tagit åt sig utav det. Vi båda är väldigt överens om att vi inte kan ha det på det viset som det tidigare var. Vi har pratat väldigt mycket om det här och jag känner att jag fått svar på mina frågor som har känts bra för mig.

Det låter bra, men...sen är det det praktiska kvar - att han verkligen vill göra och gör någonting för att förändra situationen. Det är förmodligen arbetsdrygt och jobbigt för honom...och så faller han tillbaka i samma mönster.
Vill inte måla fan på väggen, och vet precis hur du tänker och känner, men den riktiga sanningen är nog inte så lätt. Min erfarenhet av jobbiga men härliga förhållanden.

 

[chandelier]

Först säger du att ni har mycket att jobba på men när folk uttrycker skepsis så blir det annat ljud i skällan?

Du säger emot dig själv i din iver att försvara din pojkvän. Om ger du samma intryck till din kompis så förstår jag dennes attityd.


Och det här:
...låter inget vidare.

Ja vi har mycket att jobba på för att inte hamna i samma mönster som förut. Ja vi har pratat och rett ut våra frågetecken från det som tidigare hänt. Vart säger jag emot mig själv?

Jag säger - dumpa. Kärleken ska vara enkel och ge energi, helt enkelt. Den ska inte vara något som utesluter delar ur ditt liv eller gör det mer komplicerat. Svårare än så är det inte. Faktiskt.

Numera är den enkel förutom anledningen till trådstarten.

 

[chandelier]

Jag förstår inte riktigt vad det är för typ av råd du vill ha. Pojkvännen är ju ingen idé att ta upp något om. När det gäller honom har du redan allt klart och beststämt, oavsett vad dina vänner säger. Eller någon på buke...
Kvar blir då din vän att "diskutera".
Vad är det för råd om henne som du hoppas på att få?

Jag ville ha råd hur jag ska bemöta henne för att inte det här ska förstöra våran vänskap.

Det låter bra, men...sen är det det praktiska kvar - att han verkligen vill göra och gör någonting för att förändra situationen. Det är förmodligen arbetsdrygt och jobbigt för honom...och så faller han tillbaka i samma mönster.
Vill inte måla fan på väggen, och vet precis hur du tänker och känner, men den riktiga sanningen är nog inte så lätt. Min erfarenhet av jobbiga men härliga förhållanden.

Hittills har han verkligen ansträngt sig för att förändra situationen. På alla sätt jag skulle kunna begära från honom. Hur det går längre fram det vet vi inte än. Men just nu känns allt bättre än det någonsin gjort med honom.

 

[mandalaki]

Om det nu är så annorlunda och toppen den här gången så kommer väl även kompisen att upptäcka det? Och då är ju problemet löst.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag ville ha råd hur jag ska bemöta henne för att inte det här ska förstöra våran vänskap.



Hittills har han verkligen ansträngt sig för att förändra situationen. På alla sätt jag skulle kunna begära från honom. Hur det går längre fram det vet vi inte än. Men just nu känns allt bättre än det någonsin gjort med honom.

Jag tycker isf att du får respektera hennes åsikt och låta henne ha den utan att försöka övertala henne till annat. Ni har väl 1000 andra saker att prata om än din pojkvän och ni måste ju inte träffas alla tre varje gång.
De gånger i kompisgäng, fester osv när ni råkar vara alla tre på samma ställe så får ni båda respektera varandras åsikter. Prata som vanligt och var som vanligt med varandra. Så svårt kan det inte vara.
Jag är inget jättefan av alla respektive/släktingar heller men jag kan absolut acceptera dom och umgås normalt tillsammans ändå.

 

[Elisha]

Jag skriver under på detta. Hade önskat att mina vänner varit starkare.

Å jag med!

 

[Rialavargen]

Jag ville ha råd hur jag ska bemöta henne för att inte det här ska förstöra våran vänskap.



Hittills har han verkligen ansträngt sig för att förändra situationen. På alla sätt jag skulle kunna begära från honom. Hur det går längre fram det vet vi inte än. Men just nu känns allt bättre än det någonsin gjort med honom.

Varför gjorde han inte det förra gången? Det borde väl komma naturligt u en kärleksrelation?

För övrigt: många önskar nog att de hade en kompis såsom din.
Tänk vad fantastiskt att ha en vän som bryr sig så mycket om mig, att vännen faktiskt klarar av att vara besvärlig, bråkig för att få mig att förstå sammanhanget.
Många vänner tiger ofta still och står vid sidan av och låter katastrofen ske. Denna vän tar ställning. Frågan är, hur ska hantera att vännen sätter en gräns?
Jag läser in i din defensiva text att du vill få vännen att ändra åsikt. Jag gillar inte det. I synnerhet inte när åsikten verkar vara sund (utifrån det jag läst i dina rader).
Mitt råd acceptera hennes ställningstagande.

 

[tott]

Hittills har han verkligen ansträngt sig för att förändra situationen. På alla sätt jag skulle kunna begära från honom. Hur det går längre fram det vet vi inte än. Men just nu känns allt bättre än det någonsin gjort med honom.

Jag önskar dig/er på riktigt lycka till och att förändringen är för evigt.
Min erfarenhet är annorlunda, men det finns givetvis också solskenshistorier

 

[AraSlei]

Jag är i din väns situation, en av mina bästa vänner har haft ett av-på-förhållande med en man i drygt 3 år. Hon tycker (som du) att hon är klarsynt, de talar om sina problem mycket och arbetar på dem hela tiden - men de tar myrsteg framåt och det dyker hela tiden upp nya problem när/om de löst de gamla. Man upplever att hon tycker att det är okej att han behandlar henne som skit, eftersom de alltid pratar om det, diskuterar och kommer fram till en lösning. Sedan är det bra några veckor, och sedan börjar det om igen.

Hon säger ofta att hon aldrig stannat om han inte blivit bättre, att hon inte tar någon skit osv - men det är precis vad hon gör, gång på gång.
Jag har sagt ifrån till henne, för jag orkar faktiskt inte att lyssna på hur han behandlar henne som skit längre. Jag har ingen lust att umgås med honom, men är trevlig mot honom om vi träffas.

Sista halvåret har han bättrat sig något, kanske kommer jag tänka om i framtiden. Men jag tror helt ärligt att hon hade kunnat ha ett betydligt mer okomplicerat och kärleksfullt förhållande med någon annan.

 

[chandelier]

Då förstår jag inte varför du ens behöver nämna din pojkvän.

Ett halvårs vänskap och hon vill inte ens lyssna när du ska förklara hur det ligger till med din stora kärlek. Dumpa kompisen och gift dig med killen!

Nej jag har insett att det var väldigt dumt. Jag trodde att det behövdes lite bakgrundsinfo för att jag skulle kunna få några råd men oj vad fel jag hade.
Haha helst vill jag ha kvar båda i mitt liv och gifta mig är jag inte riktigt redo för än

Om det nu är så annorlunda och toppen den här gången så kommer väl även kompisen att upptäcka det? Och då är ju problemet löst.

Jag hoppas hon gör det

Jag tycker isf att du får respektera hennes åsikt och låta henne ha den utan att försöka övertala henne till annat. Ni har väl 1000 andra saker att prata om än din pojkvän och ni måste ju inte träffas alla tre varje gång.
De gånger i kompisgäng, fester osv när ni råkar vara alla tre på samma ställe så får ni båda respektera varandras åsikter. Prata som vanligt och var som vanligt med varandra. Så svårt kan det inte vara.
Jag är inget jättefan av alla respektive/släktingar heller men jag kan absolut acceptera dom och umgås normalt tillsammans ändå.

Tack! Absolut, jag förväntade mig inte att någon skulle ta tillbaka honom med öppna armar som om inget hade hänt. Men jag förväntade mig inte hennes reaktion heller, det blev lite av en chock faktiskt.
Självklart måste jag respektera hennes åsikt och jag hoppas hon kan respektera mitt val också.
Min dröm är inte att de ska bli bästa vänner men att de ska kunna vistas i samma rum på ett civiliserat sätt. Som hon uttryckt det kommer hon inte kunna det och det känns väldigt tråkigt.

Varför gjorde han inte det förra gången? Det borde väl komma naturligt u en kärleksrelation?

För övrigt: många önskar nog att de hade en kompis såsom din.
Tänk vad fantastiskt att ha en vän som bryr sig så mycket om mig, att vännen faktiskt klarar av att vara besvärlig, bråkig för att få mig att förstå sammanhanget.
Många vänner tiger ofta still och står vid sidan av och låter katastrofen ske. Denna vän tar ställning. Frågan är, hur ska hantera att vännen sätter en gräns?
Jag läser in i din defensiva text att du vill få vännen att ändra åsikt. Jag gillar inte det. I synnerhet inte när åsikten verkar vara sund (utifrån det jag läst i dina rader).
Mitt råd acceptera hennes ställningstagande.

Vi stod på olika ställen förut. Det gör vi inte nu.
Jag förstår hur du menar och jag tar till mig av det. Jag hoppas att vi kan ha en fungerande relation ändå. Jag hade haft lättare att acceptera hennes ställningstagande om hon kunde motivera det på ett annat sätt än bara att hon har en känsla.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag är i din väns situation, en av mina bästa vänner har haft ett av-på-förhållande med en man i drygt 3 år. Hon tycker (som du) att hon är klarsynt, de talar om sina problem mycket och arbetar på dem hela tiden - men de tar myrsteg framåt och det dyker hela tiden upp nya problem när/om de löst de gamla. Man upplever att hon tycker att det är okej att han behandlar henne som skit, eftersom de alltid pratar om det, diskuterar och kommer fram till en lösning. Sedan är det bra några veckor, och sedan börjar det om igen.

Hon säger ofta att hon aldrig stannat om han inte blivit bättre, att hon inte tar någon skit osv - men det är precis vad hon gör, gång på gång.
Jag har sagt ifrån till henne, för jag orkar faktiskt inte att lyssna på hur han behandlar henne som skit längre. Jag har ingen lust att umgås med honom, men är trevlig mot honom om vi träffas.

Sista halvåret har han bättrat sig något, kanske kommer jag tänka om i framtiden. Men jag tror helt ärligt att hon hade kunnat ha ett betydligt mer okomplicerat och kärleksfullt förhållande med någon annan.

Är också i den sitsen. Eller snarare har varit, för numera håller jag mig undan denna vän. Tror min vän har hållit på i över 3 år med sitt förhållande och jag är så jäkla led på att höra om dessa problem och "åh vad underbart det är" och sen "åh vad allt är jobbigt" så jag orkar inte med henne. Det är ömsom tröst och pepp och ömsom lyckönskningar och vara glad för hennes skull och det tar så enormt mycket energi att hänga med i hennes berg och dalbana över denne man att jag har gett upp! Spelar ingen roll att jag upprepade gånger sagt att jag inte orkar höra mer om honom så kommer det ändå nått litet om ska berättas.
Och jag ser att den relationen har långsamt ätit upp den XX som jag en gång lärde känna och jag ser att hon har fått en rad nojor och annat gällande relationer som hon inte hade förr. Men hon själv säger att hon är sååååå lycklig.
I hennes fall är han ständigt närvarande fast inte i egenskap som person. Utan som samtalsämne.

 

[tott]

Är också i den sitsen. Eller snarare har varit, för numera håller jag mig undan denna vän. Tror min vän har hållit på i över 3 år med sitt förhållande och jag är så jäkla led på att höra om dessa problem och "åh vad underbart det är" och sen "åh vad allt är jobbigt" så jag orkar inte med henne. Det är ömsom tröst och pepp och ömsom lyckönskningar och vara glad för hennes skull och det tar så enormt mycket energi att hänga med i hennes berg och dalbana över denne man att jag har gett upp! Spelar ingen roll att jag upprepade gånger sagt att jag inte orkar höra mer om honom så kommer det ändå nått litet om ska berättas.
Och jag ser att den relationen har långsamt ätit upp den XX som jag en gång lärde känna och jag ser att hon har fått en rad nojor och annat gällande relationer som hon inte hade förr. Men hon själv säger att hon är sååååå lycklig.
I hennes fall är han ständigt närvarande fast inte i egenskap som person. Utan som samtalsämne.

En liten OT-fundering. Är det bara män som lyckas få kvinnorna så hoppfulla och "troende" i något som inte är så bra, eller gäller det vice versa också?

 

[stjarnhimmel]

En liten OT-fundering. Är det bara män som lyckas få kvinnorna så hoppfulla och "troende" i något som inte är så bra, eller gäller det vice versa också?

Det finns det motsatta också, det har jag definitivt sett.

 

[stjarnhimmel]

Är det så TS att du pratat mkt om relationen?

Jag hade ett tag en person där jag tröttnade på att lyssna på personens förhållande. Dvs ena veckan fick man höra att han var världens sämsta och då skulle man bekräfta och hålla med. Sen nästa vecka var han världens gulligaste och då skulle man bekräfta o h hålla med.

Det blev för mkt dramatik för min smak. Min lösning var att säga hur det låg till och att jag inte orkade lyssna hela tiden. Personen förstod inte alls.

 

[AraSlei]

Är också i den sitsen. Eller snarare har varit, för numera håller jag mig undan denna vän. Tror min vän har hållit på i över 3 år med sitt förhållande och jag är så jäkla led på att höra om dessa problem och "åh vad underbart det är" och sen "åh vad allt är jobbigt" så jag orkar inte med henne. Det är ömsom tröst och pepp och ömsom lyckönskningar och vara glad för hennes skull och det tar så enormt mycket energi att hänga med i hennes berg och dalbana över denne man att jag har gett upp! Spelar ingen roll att jag upprepade gånger sagt att jag inte orkar höra mer om honom så kommer det ändå nått litet om ska berättas.
Och jag ser att den relationen har långsamt ätit upp den XX som jag en gång lärde känna och jag ser att hon har fått en rad nojor och annat gällande relationer som hon inte hade förr. Men hon själv säger att hon är sååååå lycklig.
I hennes fall är han ständigt närvarande fast inte i egenskap som person. Utan som samtalsämne.

Det suger verkligen energi ur en!

Min vän har insett att jag lyssnar max någon minut, innan jag byter samtalsämne, och har i princip slutat prata om honom. Det är skönt.
De perioder när hon beklagade sig som mest bad jag henne förklara varför hon är tillsammans med honom, om plussidan verkligen är längre än minussidan. Jag tror att insikterna det gav var för jobbiga att hantera, och då var det lättare att sluta beklaga sig till mig.

 

[Araminta]

Ska redan nu erkänna att jag inte lusläst de sista inläggen i tråden. Ursäkta om jag upprepar något.

Jag har varit din vän. Min bästa vän var under en två års period i ett förhållande som jag tyckte var katastrofalt. Det tyckte inte hon. Jag var extremt rak mot min kompis "jag tål inte din partner och jag tycker han beter sig väldigt illa mot dig". Hon höll med om att vissa bitar inte var helt ok men att han var värd att kämpa för.

Fine.

Vi tyckte olika, som vi gör om många saker. Jag träffade min bästa kompis på tu man hand och undvek hennes partner när vi sågs i större samlingar. Svårare än så behöver man inte göra det.

Nu visade det sig att min magkänsla stämde - han var ett manipulativt as och det insåg min kompis tids nog också. Men jag insåg rätt fort att hon måste göra den insikten på egen hand. Visst svor jag när hon ringde kl fyra på morgonen och behövde sovplats för tredje gången men jag vill inte och kan inte styra mina vänner. Lika lite som de styr mig. Vi kan diskutera och försöka sätta oss in i varandras situation men vi behöver inte vara överens. Vår vänskap bygger förhoppningsvis på andra grunder.

 

[Rialavargen]

Nej jag har insett att det var väldigt dumt. Jag trodde att det behövdes lite bakgrundsinfo för att jag skulle kunna få några råd men oj vad fel jag hade.
Haha helst vill jag ha kvar båda i mitt liv och gifta mig är jag inte riktigt redo för än



Jag hoppas hon gör det



Tack! Absolut, jag förväntade mig inte att någon skulle ta tillbaka honom med öppna armar som om inget hade hänt. Men jag förväntade mig inte hennes reaktion heller, det blev lite av en chock faktiskt.
Självklart måste jag respektera hennes åsikt och jag hoppas hon kan respektera mitt val också.
Min dröm är inte att de ska bli bästa vänner men att de ska kunna vistas i samma rum på ett civiliserat sätt. Som hon uttryckt det kommer hon inte kunna det och det känns väldigt tråkigt.



Vi stod på olika ställen förut. Det gör vi inte nu.
Jag förstår hur du menar och jag tar till mig av det. Jag hoppas att vi kan ha en fungerande relation ändå. Jag hade haft lättare att acceptera hennes ställningstagande om hon kunde motivera det på ett annat sätt än bara att hon har en känsla.

Nej jag har insett att det var väldigt dumt. Jag trodde att det behövdes lite bakgrundsinfo för att jag skulle kunna få några råd men oj vad fel jag hade.
Haha helst vill jag ha kvar båda i mitt liv och gifta mig är jag inte riktigt redo för än



Jag hoppas hon gör det



Tack! Absolut, jag förväntade mig inte att någon skulle ta tillbaka honom med öppna armar som om inget hade hänt. Men jag förväntade mig inte hennes reaktion heller, det blev lite av en chock faktiskt.
Självklart måste jag respektera hennes åsikt och jag hoppas hon kan respektera mitt val också.
Min dröm är inte att de ska bli bästa vänner men att de ska kunna vistas i samma rum på ett civiliserat sätt. Som hon uttryckt det kommer hon inte kunna det och det känns väldigt tråkigt.



Vi stod på olika ställen förut. Det gör vi inte nu.
Jag förstår hur du menar och jag tar till mig av det. Jag hoppas att vi kan ha en fungerande relation ändå. Jag hade haft lättare att acceptera hennes ställningstagande om hon kunde motivera det på ett annat sätt än bara att hon har en känsla.

Jag tycker det osar som om du inte ger oss hela sanningen.
Jag har svårt att tro att din vän tar ställning emot din pojkvän, på grund av att du och din pojkvän stod på olika ställen???
Jag tycker trådar som dessa är oerhört spännande:-), men det är svårt att bena ut, när information selektivt ges. Selektivt till förmån för pojkvännen.

 

[Korven]

Det förträngs väldigt mycket när trycket utifrån kommer nära.