När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[Lyan]

Jag har faktiskt anmält till en webbutställning. Det är både spännande och jobbigt. Jobbigt för att det betyder att jag måste utställningsfixa alla (även om det inte behöver vara lika nitiskt som en riktig utställning) men samtidigt så anmälde jag alla just för att jag då måste fixa dem för de är alla i behov av ett bad och allmän tillsnofsning. Jag har bara klippt klorna sista månaderna.

Hittade denna när jag städade. Känns ju inte direkt mindre jobbigt nu

 

[TygerTyger]

Jag har faktiskt anmält till en webbutställning. Det är både spännande och jobbigt. Jobbigt för att det betyder att jag måste utställningsfixa alla (även om det inte behöver vara lika nitiskt som en riktig utställning) men samtidigt så anmälde jag alla just för att jag då måste fixa dem för de är alla i behov av ett bad och allmän tillsnofsning. Jag har bara klippt klorna sista månaderna.

Hittade denna när jag städade. Känns ju inte direkt mindre jobbigt nu
Visa bifogad fil 60382

Du tyckte säkert så när du skaffade den. Det är helt okej att ändra sig. Jag kommer att tänka på något Micael Dahlén, som har forskat och skrivit mycket om lycka, har sagt. (Nu har jag inget tillgängligt att citera direkt utan det blir ungefärligt och ganska svamligt.)

Ens nuvarande jag och det tidigare är inte samma person. Erfarenheterna har byggts på, nya minnen har skapats och tidigare har minskat i betydelse. Själva cellerna som bygger upp kroppen byts ut. Det är helt rimligt att ens drömmar och intressen också ändras allteftersom tiden går. Det är viktigt att våga följa drömmarna man har nu och inte råka låsa sig vid att jobba mot samma mål som man ville uppnå när man var yngre, t.ex. för att de är tydliga och man har råkat säga saker som "När jag blir stor ska jag bli veterinär" hundra gånger. Det kanske inte alls är aktuellt eller rimligt 10 år senare.

 

[Lyan]

Du tyckte säkert så när du skaffade den. Det är helt okej att ändra sig. Jag kommer att tänka på något Micael Dahlén, som har forskat och skrivit mycket om lycka, har sagt. (Nu har jag inget tillgängligt att citera direkt utan det blir ungefärligt och ganska svamligt.)

Ens nuvarande jag och det tidigare är inte samma person. Erfarenheterna har byggts på, nya minnen har skapats och tidigare har minskat i betydelse. Själva cellerna som bygger upp kroppen byts ut. Det är helt rimligt att ens drömmar och intressen också ändras allteftersom tiden går. Det är viktigt att våga följa drömmarna man har nu och inte råka låsa sig vid att jobba mot samma mål som man ville uppnå när man var yngre, t.ex. för att de är tydliga och man har råkat säga saker som "När jag blir stor ska jag bli veterinär" hundra gånger. Det kanske inte alls är aktuellt eller rimligt 10 år senare.

Men jag vill inte förändras. Jag vill tillbaka till den jag var när jag kunde tillbringa timmar hos marsvinen utan en massa ångest och när jag kunde gå med hundarna tre timmar på berget. Nu är jag glad om jag lyckas gå en halvtimme utan att ångesten förstör allt. Jag är så trött och allt känns så hopplöst. Jag bara ligger i sängen hela tiden för jag orkar, och ibland vill, inget annat. Om det inte ändras snart så MÅSTE jag ta ett beslut om att göra av med marsvinen och vaktlarna för som det är nu så är det precis så att jag klarar att sköta dem. Igår höll jag på att glömma både hö och vatten men kom tack och lov på det!
Att de har fått sellnic (marsvinsskabb) igen gör verkligen inte saken bättre

Kl
Webbutställningen slutade inte alls som jag hade hoppats. Det blev bara Epica som fick ett bad och jag stod i allra sista stund och panikfotade alla med enorm ångest. Jag kommer med stor sannolikhet inte att göra om detta!

 

[Lovisaleonora]

Men jag vill inte förändras. Jag vill tillbaka till den jag var när jag kunde tillbringa timmar hos marsvinen utan en massa ångest och när jag kunde gå med hundarna tre timmar på berget.

Fast det ÄR ju en förändring från nuvarande tillstånd. Du vill alltså få till en förändring. Du vill ha något som liknar ett tidigare tillstånd. Det är ju fortfarande förändring från nuvarande.

Vindrutan måste vara större än backspegeln.

 

[Lyan]

Fast det ÄR ju en förändring från nuvarande tillstånd. Du vill alltså få till en förändring. Du vill ha något som liknar ett tidigare tillstånd. Det är ju fortfarande förändring från nuvarande.

Vindrutan måste vara större än backspegeln.

Jo, det har du ju rätt i. Det jag menar är att jag inte vill ha förändringen som har skett. Jag vill tillbaka till sommaren 2018 för det är enda tiden i mitt liv som jag har mått bra. Som det är nu så önskar jag att jag aldrig hade fått uppleva det för man kan inte sakna något man inte vet vad det är

 

[Lovisaleonora]

Du vill inte tillbaka. Du MÅSTE sluta fokusera på vad som har hänt, det kan du inte påverka. Det är framtiden du kan påverka och forma. Det är bara destruktivt att tänka i de formerna du gör - det påverkar ditt mående negativt.

Istället för att önska att du aldrig upplevt xxx (negativ tanke) fokusera på vad du vill åstadkomma. Bara att du vet var du vill är ju ett oerhört försprång, då slipper du i alla fall värka fram den biten. Du behöver fundera ut hur du ska komma tillbaka.

Och nej, jag tror inte det har med att göra hur många djur du hade då, utan hur du mådde då. Du kan må likadant med fler eller färre djur, beroende på var du står nu. Vad behöver du förändra för att må bättre framöver? Vad är jobbigt nu? Ta bort så mycket som möjligt av det som är jobbigt.

 

[DarkInNight]

Ursäkta om jag blandar ihop dig med någon annan, men var det inte du som hade låga järndepåer?

Tänker ifall det kan vara en anledning till att du mår sämre nu?
Låga järndepåer kan påverka måendet och orken väldigt negativt.

 

[Lyan]

Du vill inte tillbaka. Du MÅSTE sluta fokusera på vad som har hänt, det kan du inte påverka. Det är framtiden du kan påverka och forma. Det är bara destruktivt att tänka i de formerna du gör - det påverkar ditt mående negativt.

Istället för att önska att du aldrig upplevt xxx (negativ tanke) fokusera på vad du vill åstadkomma. Bara att du vet var du vill är ju ett oerhört försprång, då slipper du i alla fall värka fram den biten. Du behöver fundera ut hur du ska komma tillbaka.

Och nej, jag tror inte det har med att göra hur många djur du hade då, utan hur du mådde då. Du kan må likadant med fler eller färre djur, beroende på var du står nu. Vad behöver du förändra för att må bättre framöver? Vad är jobbigt nu? Ta bort så mycket som möjligt av det som är jobbigt.

Nej, antalet djur hade inte med mitt mående att göra. Det som gjorde att jag mådde bra och funkade var att medicinerna funkade och det gör de inte längre. Så länge medicinerna inte funkar så kommer jag aldrig att klara att förändra mig för jag har verkligen NOLL självdisciplin och så fort något blir det minsta lilla jobbigt (och i princip allt är jobbigt) eller jag känner ångesten komma smygande så stänger jag ned direkt, ger upp och går och gömmer mig under täcket och när jag väl ligger där så tar jag mig inte därifrån oavsett hur gärna jag än vill

 

[Lyan]

Ursäkta om jag blandar ihop dig med någon annan, men var det inte du som hade låga järndepåer?

Tänker ifall det kan vara en anledning till att du mår sämre nu?
Låga järndepåer kan påverka måendet och orken väldigt negativt.

Jag har haft det innan men jag vet inte om jag har det nu. Jag har börjat med järntabletter igen men märker ingen skillnad än så länge. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog innan jag märkte skillnad sist

 

[Brassneck]

Nej, antalet djur hade inte med mitt mående att göra. Det som gjorde att jag mådde bra och funkade var att medicinerna funkade och det gör de inte längre. Så länge medicinerna inte funkar så kommer jag aldrig att klara att förändra mig för jag har verkligen NOLL självdisciplin och så fort något blir det minsta lilla jobbigt (och i princip allt är jobbigt) eller jag känner ångesten komma smygande så stänger jag ned direkt, ger upp och går och gömmer mig under täcket och när jag väl ligger där så tar jag mig inte därifrån oavsett hur gärna jag än vill

Fast du, det där är INTE du som har ”dålig självdisciplin”. Du är sjuk och det kan du inte hjälpa, det har inget med dina egenskaper att göra.

Var snäll mot dig själv! Om du har ett sjukdomstillstånd och dina mediciner inte funkar så är det väl extremt rimligt att du inte orkar och bara vill ligga i sängen. Det är som att säga till nån med brutet ben att den personen har dålig självdisciplin för att den inte är uppe och går (typ).

Har inte läst hela tråden nu, men vad görs för att dina mediciner ska funka? Jag tänker att det (+ev annan vård) är grunden för att du ska må bra igen och orka med det du tycker är roligt.

 

[Lovisaleonora]

Nej, antalet djur hade inte med mitt mående att göra. Det som gjorde att jag mådde bra och funkade var att medicinerna funkade och det gör de inte längre. Så länge medicinerna inte funkar så kommer jag aldrig att klara att förändra mig för jag har verkligen NOLL självdisciplin och så fort något blir det minsta lilla jobbigt (och i princip allt är jobbigt) eller jag känner ångesten komma smygande så stänger jag ned direkt, ger upp och går och gömmer mig under täcket och när jag väl ligger där så tar jag mig inte därifrån oavsett hur gärna jag än vill

Hade kanske situationen mer än med medicinerna att göra? Du var på ett bra ställe i livet och medicinerna gav precis den input som behövdes för att få ihop bilden?

 

[Lobelia]

Jag har gick i samtal (typ kbt light) hos en psykiatriker i 12,5 år till hon gick i pension och nu går jag och pratar av mig hos en som är skötare. Både de och andra läkare anser att riktig terapi inte är lönt då jag ändå inte klarar att förändra mig pga min inställning till livet och brist på vilja och självdisciplin.

Det var det dummaste jag hört på länge, de konstaterar alltså att terapi inte är lönt för att du är i behov av terapi?

12,5 år hos samma person utan något resultat kan ju tyda på att du behöver någon annan typ av terapi eller att personkemin inte var gynnsam för resultat.

 

[Lobelia]

Så länge min inställning är ”livet suger och jag orkar inte bry mig” så kommer ingen terapi att funka 2018 hade jag precis börjat med nya mediciner men alla mediciner antingen slutar funka eller planar ut till något halvdant efter ett tag.

Inte mycket. Det mesta är kantat av ångest

Fast hade du haft självdisciplin etc hade du ju inte behövt hjälp. Det går att komma åt det jag lovar. Nu har jag inte haft i närheten av så jobbigt som du haft, men självdisciplin på vissa områden var under all kritik.

Efter att ha löst upp de underliggande knutarna så behöver jag inte någon större självdisciplin, det går enormt mycket lättare.

 

[Lobelia]

Fast det går bara om man kämpar för det

Och du måste kämpa helt själv utan hjälp? Tänk om det inte är så? Tänk om livet inte måste vara en kamp?

 

[Lobelia]

Jo, det har du ju rätt i. Det jag menar är att jag inte vill ha förändringen som har skett. Jag vill tillbaka till sommaren 2018 för det är enda tiden i mitt liv som jag har mått bra. Som det är nu så önskar jag att jag aldrig hade fått uppleva det för man kan inte sakna något man inte vet vad det är

Backa tiden går inte, men det går att påverka mående. Tänk om du kan må ännu bättre?

 

[Lyan]

Fast du, det där är INTE du som har ”dålig självdisciplin”. Du är sjuk och det kan du inte hjälpa, det har inget med dina egenskaper att göra.

Var snäll mot dig själv! Om du har ett sjukdomstillstånd och dina mediciner inte funkar så är det väl extremt rimligt att du inte orkar och bara vill ligga i sängen. Det är som att säga till nån med brutet ben att den personen har dålig självdisciplin för att den inte är uppe och går (typ).

Har inte läst hela tråden nu, men vad görs för att dina mediciner ska funka? Jag tänker att det (+ev annan vård) är grunden för att du ska må bra igen och orka med det du tycker är roligt.

Jo. Noll självdisciplin och avsaknad av kämparanda är nog de mest framträdande egenskaperna i min personlighet Enda gångerna det har funnits ett uns av dem är när jag varit hypomanisk eller när medicinerna funkat (eller så har de bara tillfälligt gjort mig hypomanisk. Vet inte).

Fast att jag bara ligger i sängen går ut över djuren och det är inte okej. Hundarna ligger så snällt under täcket hos mig men jag vet att de är understimulerade och helst hade velat gå långa rundor i skogen (utom Pärla för hon hade helst velat bo under mitt skinn).

Det sätts in fler och fler mediciner men ingen funkar mer än någon månad och aldrig så som jag mådde 2018.
Det finns nog inget kvar jag tycker är roligt längre

 

[Lyan]

Hade kanske situationen mer än med medicinerna att göra? Du var på ett bra ställe i livet och medicinerna gav precis den input som behövdes för att få ihop bilden?

Jag tror inte det. Jag började med en först som gjorde att jag mådde bättre men jag var fortfarande trött så då fick jag en till utskriven och det var få det vände. Jag fick mer energi och mer glädje. Jag kunde träna och gick äntligen ned till vikten jag må bra att ligga på. Jag kände mig snygg och började med ett instagramkonto som gick mycket bra och jag fotade massor varje dag, sydde, skötte djuren och gick promenader. Träffade pojkvännen (nu ex). Fortfarande inte så mycket intresse kvar för marsvinen som jag haft innan dock så just marsvinen är något som har minskat successivt under många år.
Sedan raderade instagram mitt konto utan förvarning eller förklaring och jag hade jobbat så hårt för det så det var ett riktigt slag i magen och nog det som gjorde att det började gå sämre igen men jag minns inte när det började gå nedåt förutom att jag blev så fruktansvärt ledsen för min instagram. Såhär i efterhand undrar jag om medicinen faktiskt inte funkade utan att jag bara var hög som ett hus till den hade stabiliserat sig

 

[Lobelia]

Jo. Noll självdisciplin och avsaknad av kämparanda är nog de mest framträdande egenskaperna i min personlighet Enda gångerna det har funnits ett uns av dem är när jag varit hypomanisk eller när medicinerna funkat (eller så har de bara tillfälligt gjort mig hypomanisk. Vet inte).

Fast att jag bara ligger i sängen går ut över djuren och det är inte okej. Hundarna ligger så snällt under täcket hos mig men jag vet att de är understimulerade och helst hade velat gå långa rundor i skogen (utom Pärla för hon hade helst velat bo under mitt skinn).

Det sätts in fler och fler mediciner men ingen funkar mer än någon månad och aldrig så som jag mådde 2018.
Det finns nog inget kvar jag tycker är roligt längre

Du visar kämparanda här, i och för sig lite missriktad. Du kämpar verkligen för att övertala oss att du inte duger, inte för att du lyckas lura mig

Jag tror inte du får ett dugg bättre självdisciplin av att gång på gång upprepa hur dålig självdisciplin och kämparanda du har, det skulle kunna få den bästa att bli helt håglös. Det är det sämsta du kan göra för tt vända på det skulle jag tro.

 

[Lyan]

Det var det dummaste jag hört på länge, de konstaterar alltså att terapi inte är lönt för att du är i behov av terapi?

12,5 år hos samma person utan något resultat kan ju tyda på att du behöver någon annan typ av terapi eller att personkemin inte var gynnsam för resultat.

Hon konstaterade att normal KBT inte var lämpligt för mig pga min inställning och andra har hållit med. För att terapi av någon form ska funka så måste man ha viljan och kraften att förändra sig och det har inte jag

Fast hade du haft självdisciplin etc hade du ju inte behövt hjälp. Det går att komma åt det jag lovar. Nu har jag inte haft i närheten av så jobbigt som du haft, men självdisciplin på vissa områden var under all kritik.

Efter att ha löst upp de underliggande knutarna så behöver jag inte någon större självdisciplin, det går enormt mycket lättare.

Min självdisciplin har blivit sämre och sämre efterhand som jag ”kommer på” att jag inte ”behöver” göra saker och så försvinner det mer och mer hela tiden. Det gick bättre till en viss gräns och sedan vände det och gick nedåt och förutom sommaren 2018 så har det fortsatt så.
Hela jag är en knut i så fall och så länge jag inte orkar kämpa så kommer den inte att lösa upp sig

Och du måste kämpa helt själv utan hjälp? Tänk om det inte är så? Tänk om livet inte måste vara en kamp?

De har försökt hjälpa mig men det har inte funkat. Hela mitt liv ända från min barndom har varit en kamp jag inte orkar kämpa

Backa tiden går inte, men det går att påverka mående. Tänk om du kan må ännu bättre?

Jag tvivlar på det. Jag önskar det så jävla mycket men jag tror inte att det är möjligt så länge de inte hittar någon mirakelmedicin

 

[Lyan]

Du visar kämparanda här, i och för sig lite missriktad. Du kämpar verkligen för att övertala oss att du inte duger, inte för att du lyckas lura mig

Jag tror inte du får ett dugg bättre självdisciplin av att gång på gång upprepa hur dålig självdisciplin och kämparanda du har, det skulle kunna få den bästa att bli helt håglös. Det är det sämsta du kan göra för tt vända på det skulle jag tro.

Men det är ju så det är. Det är inte att jag försöker övertyga någon, jag bara konstaterar fakta. Jag försöker inte ens ändra något längre för jag har misslyckats så många gånger att jag inte klarar att misslyckas mer. Jag utgår från absolut noll och försöker att ta varje grej jag gör, även om det bara är att borsta tänderna (som inte ens det funkar ) till något positivt. Att jag har klarat något istället för att misslyckas med något jag har bestämt som sedan inte blir av. Sedan blir jag såklart besviken ändå hela tiden, tex när det är jättefint väder och jag ligger hemma under täcket istället för att ge hundarna en härlig promenad