När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[Alexandra_W]

Sitter i djurrummet och tittar på Trubbel. Hon är inte ett dugg bättre Jag vet inte vad jag ska ta mig till

Kanske är det bäst för er båda att låta henne somna - även om tanken känns hemsk?

 

[Lyan]

Kanske är det bäst för er båda att låta henne somna - även om tanken känns hemsk? ❤

Hade jag fått bestämma så hade hon fått somna in redan för en månad sedan, men nu när min vän har lagt så mycket tid och omsorg på Trubbel så känns det otacksamt liksom eftersom hon inte vill att jag ska avliva. Hon vill att jag ska låta osteopaten behandla Trubbel minst en gång till men jag ser knappt förbättring alls. Hon är mindre stel i nacken men huvudet och ögonen är fortfarande helt felvända. Vi har en tid hos osteopaten på måndag men jag vet inte om jag ska ringa veterinären imorgon och boka tid för jag tror inte att det kommer att ske något mirakel

 

[Alexandra_W]

Hade jag fått bestämma så hade hon fått somna in redan för en månad sedan, men nu när min vän har lagt så mycket tid och omsorg på Trubbel så känns det otacksamt liksom eftersom hon inte vill att jag ska avliva. Hon vill att jag ska låta osteopaten behandla Trubbel minst en gång till men jag ser knappt förbättring alls. Hon är mindre stel i nacken men huvudet och ögonen är fortfarande helt felvända. Vi har en tid hos osteopaten på måndag men jag vet inte om jag ska ringa veterinären imorgon och boka tid för jag tror inte att det kommer att ske något mirakel Visa bifogad fil 58287

Jag förstår din känsla. Men jag tror också du känner Trubbel bäst, och att även om du vill göra din kompis glad så vill du inte det på bekostnad av Trubbels välmående. Och det märks av det du skriver att du själv är inne på att för hennes skull så är det dags nu. Så lyssna på den magkänslan tycker jag. Ibland är det finaste man kan ge sitt djur att låta det få somna.

 

[Lyan]

Jag förstår din känsla. Men jag tror också du känner Trubbel bäst, och att även om du vill göra din kompis glad så vill du inte det på bekostnad av Trubbels välmående. Och det märks av det du skriver att du själv är inne på att för hennes skull så är det dags nu. Så lyssna på den magkänslan tycker jag. Ibland är det finaste man kan ge sitt djur att låta det få somna.

Nej precis. Trubbel är viktigast och nu har hon gått sned i sju veckor. Hon har fått all möjlig medicin, omvårdnad och tid. Osteopaten sa i måndags att hon är mycket mjukare i nackmusklerna men ändå är hon lika sned. Ögonen går åt fel håll. I vanliga fall så försöker man ju kompensera ett snett huvud genom att försöka placera ögonen så horisontellt som möjligt men Trubbel tittar uppåt med det övre ögat och nedåt med det nedre trots att det borde vara tvärtom vilket får mig att tro att det är någon form av hjärntumör eller liknande. Det konstiga är att det kom över en natt. När jag hittade henne så var hon sned och hade nystagmus i ögonen. Vi trodde på öroninflammation (hennes mamma fick samma symptom när hon hade öroninflammation). Hon blev bättre och var nästan helt bra för att sedan bara bli sämre igen. En annan konstig sak är att det verkar bara sitta i huvudet. Visst, hon är inte helt stadig i kroppen pga sitt sneda huvud, men hon har inga svagheter eller olikheter vilket borde funnits vid en stroke eller hjärntumör. Allting är ett mysterium.

Jag måste ringa till veterinären men jag vet inte hur jag ska klara det Trubbel är min favorit Hon är så levnadsglad och otroligt tam. Hon har alltid hittat på en massa hyss och har en enorm personlighet. Att vara så sned begränsar henne jättemycket och även om hon fortfarande har go i sig så kan hon inte hitta på all skit och bus hon brukar göra.

Hon är dessutom dotter till min absoluta favorit någonsin, min underbara Xiexie, och hon är så lik Xiexie! Jag har hennes kullsyster Bonnie men Bonnie är inte uppvuxen hos mig utan hon flyttade som bebis och kom hit igen som fyraåring så jag har inte alls samma band till henne och hon är inte alls lik Xiexie utan hon är mer som deras far.

En del av mig vill avvakta till osteopattiden på måndag, men då ska hon gå såhär över hela helgen för att troligen ändå få somna in på tisdag så det bästa är att ringa och få en tid imorgon men jag klarar inte det just nu

 

[Ceta]

Åh, förstår verkligen att det är jobbigt i redaktion till kompisen som inte vill avliva Var i en liknande situation med ett djur för ett par år sen. Ett djur som hen varit väldigt delaktig i, men djuret va är kroniskt sjukt och jag hade redan bestämt att vid nästa skov ska det få somna in. Tror vännen tyckte jag skulle väntat (då djuret blev bättre under förra skovet) men jag visste att det var kört och veterinären höll med, så ville inte låta djuret tyna bort.

Tror du vet vad som är bäst för ditt djur, och förhoppningsvis förstår din vän det med efter ett tag. Kanske kan du ringa veterinären för rådgivning? De kommer ju sannolikt att hålla med dig, och då kan du ju trycka mer på det när du pratar med vännen?

 

[Dorinda]

Jag tycker inte att du ska fatta något beslut om de andra djuren när du står med ett sjukt djur nu
Klart inget känns roligt just nu!

Ta ett beslut om Trubbel, vänta någon månad till och se sen hur det känns.

Sjuka djur gör att man går sönder

 

[Lyan]

Nu är Trubbel borta Mitt hjärta är helt krossat. Min älskade älskade Trubbel Allt med marsvinen känns nu ännu mer hopplöst. Kan jag ens fortsätta kämpa utan Trubbel?

Allt gick så fint till och det är en liten tröst. Veterinären höll med om hjärntumör eller stroke pga ögonen. När hon fick den lugnande sprutan så pep hon knappt. Jag tog henne i famnen. Hennes synliga öga visade nästan bara ögonvita, sedan slappnade hon av, tittade mig rakt i ögonen, slöt sina och somnade. Jag är säker på att hon visste vad som skedde och att hon ville visa mig att hon var redo att ta farväl

 

[Jenka]

Jag har varit i liknande situation. Dels pga att det inte gick att fortsätta (flytt etc) men vid annat tillfälle helt enkelt pga minskat intresse. Dessutom hade jag massa aktiviteter, tävlingar och socialt kopplat till det. Jag har inte släppt tanken på att återuppta, varken hästar eller kaniner, men har absolut tillräckligt med intressen ändå. Att ditt intresse krympt kan ju också ha att göra med att fler saker tar plats- låter som att du har mycket du vill göra!

Nu står jag snart/närmsta åren framför ett liknande scenario igen den dag jag måste ta bort min gamla hund. Är väldigt tveksam på att det blir en ny närmsta åren men har supersvårt att se mog utan hund.

Slutligen känner jag igen mig själv i att du också verkar lägga mycket prestationskrav i det du gör? Uppdatera instagram, ta på dig för mycket osv. Jag har en enstaka hobby (virkning) där jag så gott som lyckas undvika prestationsångesten, men av just den anledningen skulle jag tex aldrig ta beställningar.

Tillägg: läste sista sidan efter jag skrivit mitt inlägg. Beklagar verkligen Trubbel, men låter som ett bra beslut.

 

[Lyan]

Åh, förstår verkligen att det är jobbigt i redaktion till kompisen som inte vill avliva Var i en liknande situation med ett djur för ett par år sen. Ett djur som hen varit väldigt delaktig i, men djuret va är kroniskt sjukt och jag hade redan bestämt att vid nästa skov ska det få somna in. Tror vännen tyckte jag skulle väntat (då djuret blev bättre under förra skovet) men jag visste att det var kört och veterinären höll med, så ville inte låta djuret tyna bort.

Tror du vet vad som är bäst för ditt djur, och förhoppningsvis förstår din vän det med efter ett tag. Kanske kan du ringa veterinären för rådgivning? De kommer ju sannolikt att hålla med dig, och då kan du ju trycka mer på det när du pratar med vännen?

Min vän har skönt nog accepterat att det inte fanns mer att göra för Trubbel då hon blev så snabbt sämre de sista dagarna. Veterinären höll också med mig. Vilket var skönt för jag vacklade verkligen i mitt beslut när Trubbel glufsade i sig en stor bit paprika, grönkål och en hel näve maskrosblad på väg till veterinären, men jag insåg att det var för att hon var så hungrig av att inte ha fått i sig tillräckligt med mat inatt pga snedheten

Jag tycker inte att du ska fatta något beslut om de andra djuren när du står med ett sjukt djur nu
Klart inget känns roligt just nu!

Ta ett beslut om Trubbel, vänta någon månad till och se sen hur det känns.

Sjuka djur gör att man går sönder

Det är mycket pga sjuka djur som gör att jag står i denna situationen. Både marsvinen och hundarna är sjuka hela tiden och jag vet inte vad jag gör för fel Min vän säger att det är för att jag hjälper dem som de kommer till mig, men det gör jag inte längre. Jag gör det mest akuta och sedan går jag ned i apati och hopplöshet. Jag kommer inte längre att behandla svårt sjuka marsvin utan de får somna in då alla jag har försökt rädda de sista åren har dött och jag bara har förlängt deras lidande.

Jag funderar fortfarande över om mina killar och en hona ska flytta men behöver mer tid för att ta ett beslut. Om de flyttar så kommer jag att ha fem kvar i bara en flock och det känns rätt lagom då två av tjejerna är över fem år och inte kommer att leva för evigt.

Jag har varit i liknande situation. Dels pga att det inte gick att fortsätta (flytt etc) men vid annat tillfälle helt enkelt pga minskat intresse. Dessutom hade jag massa aktiviteter, tävlingar och socialt kopplat till det. Jag har inte släppt tanken på att återuppta, varken hästar eller kaniner, men har absolut tillräckligt med intressen ändå. Att ditt intresse krympt kan ju också ha att göra med att fler saker tar plats- låter som att du har mycket du vill göra!

Nu står jag snart/närmsta åren framför ett liknande scenario igen den dag jag måste ta bort min gamla hund. Är väldigt tveksam på att det blir en ny närmsta åren men har supersvårt att se mog utan hund.

Slutligen känner jag igen mig själv i att du också verkar lägga mycket prestationskrav i det du gör? Uppdatera instagram, ta på dig för mycket osv. Jag har en enstaka hobby (virkning) där jag så gott som lyckas undvika prestationsångesten, men av just den anledningen skulle jag tex aldrig ta beställningar.

Tillägg: läste sista sidan efter jag skrivit mitt inlägg. Beklagar verkligen Trubbel, men låter som ett bra beslut.

I mitt fall är det mer att nästan alla intressen har försvunnit efterhand Men mycket är nog att jag tar på mig för mycket som du säger. Jag kan liksom aldrig börja med ett projekt och göra det klart utan det är tusen (liten överdrift kanske) saker på en gång som jag hoppar mellan vilket gör att det blir totalt kaos i både lägenheten, djurrummet och verkstaden. Sista året har varit så extremt mycket stress med framförallt djuren men även annat som jag tar på mig. Jag älskar att pussla men jag fick hem ett pussel jag letat efter i över ett år för över ett halvår sedan och jag har inte ens börjar för att jag är så stressad.
Att jag är sjukskriven (sjukersättning sedan många år) pga svåra psykiska problem, depressioner och utmattning gör ju inte saken bättre. Djuren har tidigare varit min tillflyktsort när allt blivit för mycket men nu ligger jag apatisk i sängen istället när jag inte stressar för att få ihop lite pengar till all veterinärvård. Får hjälp av familj och vänner men jag vill ju kunna ta hand om mina djur själv både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.

Marsvinen har som sagt under många många år varit en stor del av min identitet och det är verkligen en kris nu när jag inte längre vill ha dem. Att förlora Trubbel gjorde hela situationen så himla mycket värre också för hon var min lilla älskling. Så otroligt tam, busig och underbar

 

[Ramona]

Angående att hitta ett nytt intresse så tror jag att det blir svårt. Mina intressen har försvunnit mer och mer efterhand som åren gått. Jag är alltid trött och många gånger på gränsen till apatisk. Det känns som att jag håller på att förvandlas till ett ingenting. Bara ett ångestfyllt skal.

Har du tagit blodprover och kollat om allting står rätt till?

När jag känner sådär så har jag ofta järnbrist, då min järnupptagningsförmåga strular. Dessutom blir jag väldigt trött och apatisk på p-piller har jag insett. Mår sjukt mycket bättre utan p-piller faktiskt!

 

[Lyan]

Har du tagit blodprover och kollat om allting står rätt till?

När jag känner sådär så har jag ofta järnbrist, då min järnupptagningsförmåga strular. Dessutom blir jag väldigt trött och apatisk på p-piller har jag insett. Mår sjukt mycket bättre utan p-piller faktiskt!

Många gånger. Visat på tomma järndepåer en gång men annars är det alltid bra. Vilket är ytterst konstigt med tanke på hur kasst jag äter.

Jag har haft p-ring i 8 år tror jag och innan dess p-piller i en massa år. Mår mycket bättre med preventivmedel än utan när jag har provat

 

[Lyan]

Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag går sönder av hela situationen! Jag vill verkligen inte ha marsvinen nu för jag orkar inte alls med dem och utan Trubbel känns det ännu jobbigare. Samtidigt så klarar jag verkligen inte att göra mig av med dem. Jag har fått ett erbjudande här på forumet om en av honorna som låter kanon! Men jag kan verkligen inte ta ett beslut. Just nu lever jag under extrem press och stress och har tappat mycket av minnet och när jag blir extra stressad så har jag börjat stamma. Så jag känner ju att det är inte en period jag när ta några större beslut om marsvinen men samtidigt så är det så jobbigt att släpa mig ned och mata dem och kolla så att alla mår bra med ont i magen för att någon annan kanske blivit sjuk. Jag måste städa till dem senast imorgon och bara tanken ger mig ångest men det måste ju göras! Jag tror inte att marsvinen mår dåligt alls (hoppas jag) så jag behöver ju inte stressa med ett beslut, vilket jag inte heller bör göra, men hela situationen är jobbig. Och jag kan inte låta bli att sitta och fundera över nästa marsvinsklädprojekt, men varför gör jag ens det? Jag kan inte göra av med mina djur och sedan fortsätta låtsas som ingenting genom att bära kläder och smycken med marsvin. Det känns som hyckleri!

 

[Jenka]

Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag går sönder av hela situationen! Jag vill verkligen inte ha marsvinen nu för jag orkar inte alls med dem och utan Trubbel känns det ännu jobbigare. Samtidigt så klarar jag verkligen inte att göra mig av med dem. Jag har fått ett erbjudande här på forumet om en av honorna som låter kanon! Men jag kan verkligen inte ta ett beslut. Just nu lever jag under extrem press och stress och har tappat mycket av minnet och när jag blir extra stressad så har jag börjat stamma. Så jag känner ju att det är inte en period jag när ta några större beslut om marsvinen men samtidigt så är det så jobbigt att släpa mig ned och mata dem och kolla så att alla mår bra med ont i magen för att någon annan kanske blivit sjuk. Jag måste städa till dem senast imorgon och bara tanken ger mig ångest men det måste ju göras! Jag tror inte att marsvinen mår dåligt alls (hoppas jag) så jag behöver ju inte stressa med ett beslut, vilket jag inte heller bör göra, men hela situationen är jobbig. Och jag kan inte låta bli att sitta och fundera över nästa marsvinsklädprojekt, men varför gör jag ens det? Jag kan inte göra av med mina djur och sedan fortsätta låtsas som ingenting genom att bära kläder och smycken med marsvin. Det känns som hyckleri!

Jo, visst kan du ha kläder med marsvin vare sig du har djuren kvar eller inte.

Kan du lämna iväg marsvinet på prov?

 

[Lyan]

Jo, visst kan du ha kläder med marsvin vare sig du har djuren kvar eller inte.

Kan du lämna iväg marsvinet på prov?

Fast det känns så fel. Som att jag sviker dem och om jag inte har dem längre så är de inte längre en del av min identitet och då har jag inte längre rätt att bära kläderna. Låter säkert jätteknäppt. Men ända sedan jag var tonåring så har jag varit ”Lyan med alla marsvinen”

Det är över 50 mil mellan oss tyvärr En del av mig vill lämna iväg henne för det verkar vara ett drömhem. Den andra (själviska?) delen av mig vill ha henne kvar.
Jag frågade en vän om hon ville ha mina pojkar på foder men hon hade tyvärr inte plats och jag har svårt att släppa dem till någon jag inte känner

 

[Lovisaleonora]

Fast det känns så fel. Som att jag sviker dem och om jag inte har dem längre så är de inte längre en del av min identitet och då har jag inte längre rätt att bära kläderna. Låter säkert jätteknäppt. Men ända sedan jag var tonåring så har jag varit ”Lyan med alla marsvinen”

Det är över 50 mil mellan oss tyvärr En del av mig vill lämna iväg henne för det verkar vara ett drömhem. Den andra (själviska?) delen av mig vill ha henne kvar.
Jag frågade en vän om hon ville ha mina pojkar på foder men hon hade tyvärr inte plats och jag har svårt att släppa dem till någon jag inte känner

Jag tycker du ska lämna iväg om du vet att det är ett bra hem. Jag tycker det låter som separationsångest. Från det du tror är din identitet. Din identitet är så mycket mer än marsvinen, nu har du en chans att göra något mer än marsvinen. Skapa andrum. Du kan ta upp marsvinen igen senare. Dra ner på antalet när du har en vettig chans att omplacera. Med färre i antal blir det lite lättare att mäkta med, du får nog en chans att hitta rätt med pojkarna också.

Jag hade sett det som en fingervisning från ödet att du hittat ett bra hem till honan.

 

[Lyan]

Jag tycker du ska lämna iväg om du vet att det är ett bra hem. Jag tycker det låter som separationsångest. Från det du tror är din identitet. Din identitet är så mycket mer än marsvinen, nu har du en chans att göra något mer än marsvinen. Skapa andrum. Du kan ta upp marsvinen igen senare. Dra ner på antalet när du har en vettig chans att omplacera. Med färre i antal blir det lite lättare att mäkta med, du får nog en chans att hitta rätt med pojkarna också.

Jag hade sett det som en fingervisning från ödet att du hittat ett bra hem till honan.

Ja, du har nog rätt. Men det känns som ett misslyckande att omplacera ett djur jag har skaffat. Det känns som ett svek mot uppfödaren som har anförtrott mig en av sina uppfödningar. Det är på ett sätt lättare att omplacera de jag själv har fött upp för där har jag hela kontrollen och behöver inte ha dåligt samvete, samtidigt som att det är svårare just för att jag har fött upp dem själv.

Jag hade velat ha 3-5st. Som det ser ut nu så är det inte möjligt, men tanterna kommer ju inte att leva för evigt så då kommer antalet att minska på naturlig väg.
Pojkarna tar emot fruktansvärt att omplacera för om jag gör det så förlorar jag min sista chans att ta upp aveln av min linje igen ifall jag vill det i framtiden. Jag har liksom jobbat på den linjen i 16år. Fast det finns iofs chans/risk att Epica är dräktig. Om hon är det och ungarna överlever (har haft otur med flera döda ungar sista dräktigheterna) så har jag fler chanser att fortsätta linjen även om jag omplacerar pojkarna. Om Epica får hanar så kommer de att flytta till min vän som hade hanen hon gick med (han var över 6år och hade aldrig parat och jag trodde att Epica var steril så möjligheten för ungar var minimal och eftersom min vän inte ville skaffa en unge till åt sin hane när han var så gammal så fick hon låna Epica). Om hon får honor så blir det svårare för då får jag antingen behålla eller sälja. Om hon är dräktig så tror jag bara att där är en, högst två, då hon har gått upp så lite i vikt och inte har någon direkt mage. Så det är bara att avvakta och se om det dyker upp några bebisar eller inte.

 

[Lovisaleonora]

Ja, du har nog rätt. Men det känns som ett misslyckande att omplacera ett djur jag har skaffat. Det känns som ett svek mot uppfödaren som har anförtrott mig en av sina uppfödningar. Det är på ett sätt lättare att omplacera de jag själv har fött upp för där har jag hela kontrollen och behöver inte ha dåligt samvete, samtidigt som att det är svårare just för att jag har fött upp dem själv.

Jag hade velat ha 3-5st. Som det ser ut nu så är det inte möjligt, men tanterna kommer ju inte att leva för evigt så då kommer antalet att minska på naturlig väg.
Pojkarna tar emot fruktansvärt att omplacera för om jag gör det så förlorar jag min sista chans att ta upp aveln av min linje igen ifall jag vill det i framtiden. Jag har liksom jobbat på den linjen i 16år. Fast det finns iofs chans/risk att Epica är dräktig. Om hon är det och ungarna överlever (har haft otur med flera döda ungar sista dräktigheterna) så har jag fler chanser att fortsätta linjen även om jag omplacerar pojkarna. Om Epica får hanar så kommer de att flytta till min vän som hade hanen hon gick med (han var över 6år och hade aldrig parat och jag trodde att Epica var steril så möjligheten för ungar var minimal och eftersom min vän inte ville skaffa en unge till åt sin hane när han var så gammal så fick hon låna Epica). Om hon får honor så blir det svårare för då får jag antingen behålla eller sälja. Om hon är dräktig så tror jag bara att där är en, högst två, då hon har gått upp så lite i vikt och inte har någon direkt mage. Så det är bara att avvakta och se om det dyker upp några bebisar eller inte.

Det är inget svek. Om en som uppfödare inte kan respektera att en djurköpare kan få ändrade livsförhållande tror jag en ska sluta lämna ut djur. Shit happens. Om en väljer rätt köpare, kommer den köparen att hitta bra hem även senare i djurets liv.

Jag hade tagit besluten utifrån vad som händer. Omplacera honan som du har bra hem åt. Hör dig försiktig för om någon är intresserad av pojkarna, kanske finns rätt person därute? Om Epica är dräktig, fatta det beslutet då.

Det går inte att ha en plan för alla saker som kan hända, du får bara lita på dig själv att du klarar av att fatta rätt beslut oavsett vilket val livet ställer dig inför.

 

[Lyan]

Det är inget svek. Om en som uppfödare inte kan respektera att en djurköpare kan få ändrade livsförhållande tror jag en ska sluta lämna ut djur. Shit happens. Om en väljer rätt köpare, kommer den köparen att hitta bra hem även senare i djurets liv.

Jag hade tagit besluten utifrån vad som händer. Omplacera honan som du har bra hem åt. Hör dig försiktig för om någon är intresserad av pojkarna, kanske finns rätt person därute? Om Epica är dräktig, fatta det beslutet då.

Det går inte att ha en plan för alla saker som kan hända, du får bara lita på dig själv att du klarar av att fatta rätt beslut oavsett vilket val livet ställer dig inför.

Jo, kanske är det så. Fast brodern till denna honan fick jag hem förra vintern och då var jag hans fjärde eller femte hem på ett år trots noggrann omplacering från början. Så det kan gå jättefel ändå. Han hade också varit lätt att omplacera då han är kastrerad nu och söt som socker men jag har lovat honom att han aldrig mer ska behöva flytta.
Hans syster flyttar till en bukefalist på söndag och där känns det jättebra. Jag kommer att sakna henne men hon kommer att få ett bättre hem där än hos mig.

Jag är fortfarande inte säker på om Epica är dräktig men det lutar åt inte. Men är det bara en unge så kan de lura en och rätt vad det är så sitter det bara ett miniatyrmarsvin i buren
Epica är förresten den som är på min avatar

Pojkarna kommer jag att avvakta med så det inte blir för många som försvinner samtidigt. Fast på ett sätt hade det varit skönt att bli av med så många som möjligt på en gång men samtidigt så är det så jobbiga beslut så jag klarar inte att göra fler just nu.

 

[corzette]

Jag har varit hästtjej sen jag hade egen vilja. Sålde min sista häst i våras men har inte ridit "seriöst" på flera år. Jag undrade också vad jag skulle bli utan häst... Svaret är samma person som innan !
Nu har jag trappat ner under låååååång tid men inte ångrat nåt beslut.
Syrran fick ett jättegulligt ponnyföl i våras. Jag var med och fölvaka via internet men inte ens masat mej ut och tittat på fölet "live" och hon bor endast 30 min ish bort med bil.
Såååå inser ju att jag just nu pausat mitt hästintresse rätt så bra.

Hästar (i mitt fall) finns ju "där" om/när jag vill ta upp det igen.

Hoppas det löser sej för dej och ta hand om dej för de låter som om du är i en depression och jag tycker du borde kolla upp det. Annars kan du varken ta hand om dej eller djur.

 

[Lyan]

Jag har varit hästtjej sen jag hade egen vilja. Sålde min sista häst i våras men har inte ridit "seriöst" på flera år. Jag undrade också vad jag skulle bli utan häst... Svaret är samma person som innan !
Nu har jag trappat ner under låååååång tid men inte ångrat nåt beslut.
Syrran fick ett jättegulligt ponnyföl i våras. Jag var med och fölvaka via internet men inte ens masat mej ut och tittat på fölet "live" och hon bor endast 30 min ish bort med bil.
Såååå inser ju att jag just nu pausat mitt hästintresse rätt så bra.

Hästar (i mitt fall) finns ju "där" om/när jag vill ta upp det igen.

Hoppas det löser sej för dej och ta hand om dej för de låter som om du är i en depression och jag tycker du borde kolla upp det. Annars kan du varken ta hand om dej eller djur.

Jo, på sätt och vis så blir jag ju samma som innan. Men tittar man tex på min Facebook där jag har 121 vänner så är 90st marsvinsfolk. Utställningarna var i flera år det enda jag tyckte var roligt, men nu är knappt ens de roliga. Dels för att jag har tröttnat men också för att det är så många som har slutat.

Marsvinen finns ju också att ta upp om jag slutar, men då finns inte min linje kvar

Jag är deprimerad och har varit under många år. Ingenting verkar hjälpa