När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[corzette]

Jo, på sätt och vis så blir jag ju samma som innan. Men tittar man tex på min Facebook där jag har 121 vänner så är 90st marsvinsfolk. Utställningarna var i flera år det enda jag tyckte var roligt, men nu är knappt ens de roliga. Dels för att jag har tröttnat men också för att det är så många som har slutat.

Marsvinen finns ju också att ta upp om jag slutar, men då finns inte min linje kvar

Jag är deprimerad och har varit under många år. Ingenting verkar hjälpa

Jag har sållat lite bland mina vänner på fb då och då. Hästvänner som jag känner att jag inte har någon som helst kontakt med har faktiskt plockats bort. De som är mer att betrakta som vänner eller på annat sätt berikar mitt liv får vara kvar. Sen är ju även de som fortsätter med sina hästar en del i att "hålla sej ajour" med den delen av sin identitet. För mej så gläds jag med bra resultat eller för den delen även dåliga. Man kommer med "grattis" eller "kämpa på" ... Man vet ju hur "tufft" det kan va i sin hobby.

Hoppas du inte ger upp ang din depression. Jag vet själv hur tufft det är att slåss för att bli frisk. Man behöver vara fullt frisk för att orka stångas mot väderkvarnarna inom vården.

 

[Ajda]

Åh vad jag känner igen mig i ditt sätt att tänka. Jag har haft häst i större delen av mitt liv. Och jag har inte bara en heller utan flera så jag lägger i princip större delen av min fritid i stallet och även större delen av mina pengar på detta intresse. Hade en period när min favvo av hästarna var skadad och det kändes rätt hopplöst. Jag får också alltid en dipp så här års när det är mörkt, kallt och skitigt. Har velat sluta ett par gånger men känt att "Vem är jag om jag inte har häst?!". Vad vill jag göra annars... ingenting annat som jag kan sänka mig att lägga min tid på. faktiskt.

Jag har inte slutat och nu är dottern biten och mycket av tiden går till att åka med henne på träningar och tävlingar. Det är jätteroligt.

Blev ju inget svar alls på ditt inlägg TS, men jag fick ventilera lite.

 

[Jenka]

Jo, på sätt och vis så blir jag ju samma som innan. Men tittar man tex på min Facebook där jag har 121 vänner så är 90st marsvinsfolk. Utställningarna var i flera år det enda jag tyckte var roligt, men nu är knappt ens de roliga. Dels för att jag har tröttnat men också för att det är så många som har slutat.

Marsvinen finns ju också att ta upp om jag slutar, men då finns inte min linje kvar

Jag är deprimerad och har varit under många år. Ingenting verkar hjälpa

Har du inga sålda tidigare som håller liv i din linje?

 

[Lyan]

Har du inga sålda tidigare som håller liv i din linje?

Det finns bara fyra kvar och de bor alla hos mig. Bonnie som är för gammal, Epica som kaaaaaaaanske är dräktig med en unge (troligen inte och kommer inte att paras mer) och så pojkarna Elli och Nosti

 

[Lyan]

Jag har sållat lite bland mina vänner på fb då och då. Hästvänner som jag känner att jag inte har någon som helst kontakt med har faktiskt plockats bort. De som är mer att betrakta som vänner eller på annat sätt berikar mitt liv får vara kvar. Sen är ju även de som fortsätter med sina hästar en del i att "hålla sej ajour" med den delen av sin identitet. För mej så gläds jag med bra resultat eller för den delen även dåliga. Man kommer med "grattis" eller "kämpa på" ... Man vet ju hur "tufft" det kan va i sin hobby.

Hoppas du inte ger upp ang din depression. Jag vet själv hur tufft det är att slåss för att bli frisk. Man behöver vara fullt frisk för att orka stångas mot väderkvarnarna inom vården.

Jag sållar också med jämna mellanrum

Jag har hjälp från vården. Problemet är att medicinerna typ inte hjälper utan som det ser ut nu så ligger problemen troligen mestadels i mitt tankesätt och brist på självdisciplin

 

[Lovisaleonora]

Jag har hjälp från vården. Problemet är att medicinerna typ inte hjälper utan som det ser ut nu så ligger problemen troligen mestadels i mitt tankesätt och brist på självdisciplin

Fast det har ju en ljus sida också, att du kan påverka ditt mående själv. Det är också ett stort ansvar, men jag tycker nog det är mer positivt än negativt.

 

[Lyan]

Fast det har ju en ljus sida också, att du kan påverka ditt mående själv. Det är också ett stort ansvar, men jag tycker nog det är mer positivt än negativt.

Fast jag klarar inte det Jag har försökt så länge! Sommaren 2018 mådde jag bra för jag hade precis börjat med en ny medicin och då funkade nästan livet vad jag kan minnas, men sedan kroppen vant sig vid medicinen så är jag trött, ångestfylld och noll självdisciplin igen 2018 är enda bra perioden jag kan minnas sedan jag gick i gymnasiet och jag gick ut 2004.
Jag är typ den svagaste människan man kan tänka sig när det kommer till självdisciplin

 

[Lovisaleonora]

Jag är typ den svagaste människan man kan tänka sig när det kommer till självdisciplin

Fast självdisciplin är som att jonglera. Inget som kommer naturligt, vissa har lättare att lära sig, andra svårare.

Hittade lite att läsa, se det inte som Peppiga Pias Peppiga tips, mer som något att fundera över om och varför det kan fungera för vissa men inte för andra. Och om du själv vet varför du inte når fram till ditt uppsatta mål

https://www.smartare-liv.se/artiklar.php?visa=hur-far-man-battre-sjalvdisciplin

 

[Lyan]

Fast självdisciplin är som att jonglera. Inget som kommer naturligt, vissa har lättare att lära sig, andra svårare.

Hittade lite att läsa, se det inte som Peppiga Pias Peppiga tips, mer som något att fundera över om och varför det kan fungera för vissa men inte för andra. Och om du själv vet varför du inte når fram till ditt uppsatta mål

https://www.smartare-liv.se/artiklar.php?visa=hur-far-man-battre-sjalvdisciplin

Efter att ha skummat listan så tror jag att en stor del (om jag utgår från listan och inte bara från att jag är svag, vilket jag också är) kan vara att jag känner TOTAL meningslöshet med allt som har med livet att göra. Jag klarar heller inte av ångesten för fem öre utan minsta lilla gnutta ångest och jag stänger ned och kan bli nästan apatisk. Jag kan verkligen inte tvinga mig om inte medicinerna funkar 100%, då klarar jag mycket mer, men aldrig allt

 

[em-pirre]

Efter att ha skummat listan så tror jag att en stor del (om jag utgår från listan och inte bara från att jag är svag, vilket jag också är) kan vara att jag känner TOTAL meningslöshet med allt som har med livet att göra. Jag klarar heller inte av ångesten för fem öre utan minsta lilla gnutta ångest och jag stänger ned och kan bli nästan apatisk. Jag kan verkligen inte tvinga mig om inte medicinerna funkar 100%, då klarar jag mycket mer, men aldrig allt

Går du i terapi?

 

[Lyan]

Går du i terapi?

Jag har gick i samtal (typ kbt light) hos en psykiatriker i 12,5 år till hon gick i pension och nu går jag och pratar av mig hos en som är skötare. Både de och andra läkare anser att riktig terapi inte är lönt då jag ändå inte klarar att förändra mig pga min inställning till livet och brist på vilja och självdisciplin. När medicinerna funkar så funkar livet rätt bra, men det är väldigt sällan På ett sätt önskar jag att jag hade kunnat radera hela 2018 för det är så jobbigt att veta hur det kan vara när det är bra och veta att det är väldigt liten chans att jag får det tillbaka

 

[Smulu]

Va?! säger läkaren att det inte är någon idé? De har väl snarare inte hittat rätt sorts behandling. Kunde du må bra 2018 så kan du baske mig må bra igen.
Kanske det finns små små glimtar av bättre mående mitt i det gråsvarta? Var är du och vad gör du just då? Kan du få in mer av det i tillvaron?

 

[Lyan]

Va?! säger läkaren att det inte är någon idé? De har väl snarare inte hittat rätt sorts behandling. Kunde du må bra 2018 så kan du baske mig må bra igen.
Kanske det finns små små glimtar av bättre mående mitt i det gråsvarta? Var är du och vad gör du just då? Kan du få in mer av det i tillvaron?

Så länge min inställning är ”livet suger och jag orkar inte bry mig” så kommer ingen terapi att funka 2018 hade jag precis börjat med nya mediciner men alla mediciner antingen slutar funka eller planar ut till något halvdant efter ett tag.

Inte mycket. Det mesta är kantat av ångest

 

[em-pirre]

Så länge min inställning är ”livet suger och jag orkar inte bry mig” så kommer ingen terapi att funka 2018 hade jag precis börjat med nya mediciner men alla mediciner antingen slutar funka eller planar ut till något halvdant efter ett tag.

Inte mycket. Det mesta är kantat av ångest

Men det är ju just inställningen du behöver få hjälp med?

 

[Lyan]

Men det är ju just inställningen du behöver få hjälp med?

Fast det går bara om man kämpar för det

 

[em-pirre]

Fast det går bara om man kämpar för det

Och det behöver du hjälp med

 

[Lyan]

Och det behöver du hjälp med

Men det går inte med min inställning. Då är det bättre att den hjälpen går till någon som går att hjälpa

 

[Lyan]

Insåg när jag såg en annan tråd att jag inte har tagit mina järntabletter på evigheter och denna förlamande tröttheten jag känt sista veckorna kanske beror på det

 

[svea]

Insåg när jag såg en annan tråd att jag inte har tagit mina järntabletter på evigheter och denna förlamande tröttheten jag känt sista veckorna kanske beror på det

Ooops! Lite multivitamin kanske också vore bra, om du inte redan tar det?

Tycker för övrigt att tråden är intressant, för jag känner mig rätt vilse som hästmänniska. Har en gammal häst och tänker inte köpa en ny. Vet inte riktigt vad jag ska göra sen, kanske hänga kvar i stallet då och då som hustomte? Vet inte om det skulle passa mig att vara medryttare, det är nog lite allt eller inget som gäller.

 

[Lyan]

Ooops! Lite multivitamin kanske också vore bra, om du inte redan tar det?

Tycker för övrigt att tråden är intressant, för jag känner mig rätt vilse som hästmänniska. Har en gammal häst och tänker inte köpa en ny. Vet inte riktigt vad jag ska göra sen, kanske hänga kvar i stallet då och då som hustomte? Vet inte om det skulle passa mig att vara medryttare, det är nog lite allt eller inget som gäller.

Jag har inte tagit vitaminer på länge för jag äter så mycket mediciner att det blir för mycket tabletter att svälja och tillskott är ofta så stora och smakar illa. Jag har iallafall börjat med järntabletter igen och får se om jag klarar att äta fler tabletter.

Om jag slutar helt så kommer jag nog fortfarande att åka på utställningar i närheten för att träffa alla. Men jag känner att helt utan marsvin vill jag nog inte vara, samtidigt som jag bara precis tar hand om dem jag har just nu. Men om jag bara har 2-3st så kan de bo i lägenheten