När ens hem påminner om den man försöker glömma

[OUL]

Hej Buke. Jag är en sån som mest lurkar runt och läser här men nu känner jag att jag skulle behöva lite tips och råd.

För lite mer än tre månader sedan tog det slut med mitt ex. Det var inget rent uppbrott, lögn efter lögn uppdagades och jag har nog aldrig känt mig så utnyttjad, lurad och sårad som när jag tillslut förstod vad som pågick. Han var ett kräk, helt enkelt (ursäkta mitt språk). Sedan det tog slut har jag bott med min mamma och hennes man, först för att jag inte klarade av att vara ensam, sen för att jag inte åt alls om ingen bokstavligt talat tvingade mig (min mamma är fantastisk) men nu är jag mest kvar här för att jag inte klarar av att vara i min lägenhet.

Jag har haft den lägenheten i mer än två år men precis innan jag träffade exet så fick jag ECT-behandling som tyvärr raderade nästintill allt mitt minne ifrån de senaste 5-6 åren, och mycket innan det också. År 2015 kommer jag nästan inte ihåg överhuvudtaget, annat än precis innan jul och nyår. Så nu påminner min lägenhet om honom, så jäkla mycket. Han bodde där i perioder och vi var alltid där när vi umgicks, jag har bara minnen därifrån med honom.

Jag åker dit en gång i veckan ungefär för att kolla posten och se till så allt är okej men så fort jag kommer in där så mår jag bara illa. Jag kan inte tänka på något annat, alls. Jag vill bara inte vara där för att det bara skriker han över hela stället.

Så vad kan jag göra? Finns det överhuvudtaget något att göra, förutom att flytta? Jag har tänkt tanken att jag kanske borde flytta, speciellt eftersom exet bor ca 150 m därifrån men det är en väldigt fin lägenhet för pengarna i övrigt och bara tanken på att hitta en ny lägenhet, flytta alla grejer och fixa känns helt övermäktig. Jag är sjukskriven pga min sjukdom och har precis kommit till ett läge där jag orkar andas igen, det är kul att träna hund igen och jag bara orkar leva igen men en flytt vet jag verkligen inte om jag klarar av...

Idéer? Alla svar uppskattas något enormt!

 

[Skjøldur]

Hej Buke. Jag är en sån som mest lurkar runt och läser här men nu känner jag att jag skulle behöva lite tips och råd.

För lite mer än tre månader sedan tog det slut med mitt ex. Det var inget rent uppbrott, lögn efter lögn uppdagades och jag har nog aldrig känt mig så utnyttjad, lurad och sårad som när jag tillslut förstod vad som pågick. Han var ett kräk, helt enkelt (ursäkta mitt språk). Sedan det tog slut har jag bott med min mamma och hennes man, först för att jag inte klarade av att vara ensam, sen för att jag inte åt alls om ingen bokstavligt talat tvingade mig (min mamma är fantastisk) men nu är jag mest kvar här för att jag inte klarar av att vara i min lägenhet.

Jag har haft den lägenheten i mer än två år men precis innan jag träffade exet så fick jag ECT-behandling som tyvärr raderade nästintill allt mitt minne ifrån de senaste 5-6 åren, och mycket innan det också. År 2015 kommer jag nästan inte ihåg överhuvudtaget, annat än precis innan jul och nyår. Så nu påminner min lägenhet om honom, så jäkla mycket. Han bodde där i perioder och vi var alltid där när vi umgicks, jag har bara minnen därifrån med honom.

Jag åker dit en gång i veckan ungefär för att kolla posten och se till så allt är okej men så fort jag kommer in där så mår jag bara illa. Jag kan inte tänka på något annat, alls. Jag vill bara inte vara där för att det bara skriker han över hela stället.

Så vad kan jag göra? Finns det överhuvudtaget något att göra, förutom att flytta? Jag har tänkt tanken att jag kanske borde flytta, speciellt eftersom exet bor ca 150 m därifrån men det är en väldigt fin lägenhet för pengarna i övrigt och bara tanken på att hitta en ny lägenhet, flytta alla grejer och fixa känns helt övermäktig. Jag är sjukskriven pga min sjukdom och har precis kommit till ett läge där jag orkar andas igen, det är kul att träna hund igen och jag bara orkar leva igen men en flytt vet jag verkligen inte om jag klarar av...

Idéer? Alla svar uppskattas något enormt!

 

[Skjøldur]

Eftersom ingen annan svara så gør jag det. Enda alternativet som jag kan komma på, ær att hyra ut lægenheten møblerad. Gå dit tillsammans med din kæra mamma och hæmta det som du måste behålla och slæng alla struntsaker. Låt någon second-hand affær komma och hæmta resten och sen får du væl i værsta fall ta slutstædningen genom en stædfirma. Då du fått en hyresgæst så ær mitt førslag att du flyttar in ett rum i något kollektiv dær man turas om att laga middag før då behøver du inte æta ensam. Om ett år eller två kanske du trots allt længtar tillbaks till lægenheten... Kanske ær du ihop med en bra kille då, och vem vet -exet kanske flyttar... Mycket kan ske.

 

[Monstermom]

Skapa nya minnen i lägenheten. Möblera om. Byt färgtema (gardiner, soffkuddar, mm - småsaker gör skillnad!). Skura stället från golv till tak. Gör saker där som han aldrig sett och aldrig kommer att ha med att göra, gör symboliska saker för att ta tillbaka ditt hem. Flytta inte in rakt av om du känner att du verkligen inte klarar det, börja med att spendera tid där på dagarna lite mer än att bara titta till stället en gång i veckan.

Jag förstår att det är extra svårt när du förlorat så mycket tid, men förlusten av dina minnen blir mindre ju mer du gör nu. Fyll just idag med nya saker så gör det inte så mycket att det fattas några år bakåt efter ett tag. Jag har själv förlorat några år (för ca 10 år sedan nu, av annan anledning än du), det jobbigaste för mig var att andra mindes. De mindes/minns saker om mig som jag inte hade någon som helst aning om, det gjorde mig arg och otrygg. Men man lever idag, inte igår. Minnen är inte pålitliga för fem öre ändå.

 

[Angua]

Håller med om att möblera om, kanske måla om lite, skaffa nytt och kanske byta ut vissa saker. Hqr du inte råd med nytt så är loppisar ett kul och billigt sätt att förnya sitt hem. Kolla även bortskänkesgrupper på fb.

Att skura rent är också ett bra förslag, gör det till en "reningsritual" och tänk dig att du fördriver allt av ex et och återerövra din lägenhet. Kanske tom byta lås för att känna att han aldrig kan komma in där igen?

 

[Inte_Ung]

Så vad kan jag göra? Finns det överhuvudtaget något att göra, förutom att flytta?

Du får väl göra som alla som skaffar en bostad tillsammans och blir kvar i den när partnern flyttar.
Göra den till dig egen.
Styla om till oigenkännlighet så att det känns som en annan lägenhet.

 

[OUL]

Åh, tack för massa bra tips! Blev inspirerad nu kände jag Tyvärr går nog inte den lilla ettan att möblera om speciellt mycket, det finns liksom bara ett sätt möblerna kan stå på men att byta gardiner, soffkuddar, mattor, sängkläder osv. kan jag ju prova. Och så ska jag köpa blommor. Massa blommor.

Jag har hyrt ut lägenheten i sommar så då får jag lite extra pengar som jag kan lägga på inredning. Helst av allt hade jag velat byta säng men sånna är så jäkla dyra.. Nåja, det kommer väl. Jag får börja spara! Jag hade hoppats att med tiden skulle det känns bättre att vara där men det har snarare blivit tvärt om, det känns nästan värre. Men det har å andra sidan inte gått så lång tid så såren har liksom inte hunnit läka än. Jag blir så jäkla sur på mig själv också, att jag låter honom få fortsätta förstöra för mig. Jag önskar att jag bara kunde radera alla minnen av honom istället... Men jag ska försöka, jag ska verkligen försöka. Han har sårat mig nog nu känns det som.

 

[OUL]

Eftersom ingen annan svara så gør jag det. Enda alternativet som jag kan komma på, ær att hyra ut lægenheten møblerad. Gå dit tillsammans med din kæra mamma och hæmta det som du måste behålla och slæng alla struntsaker. Låt någon second-hand affær komma och hæmta resten och sen får du væl i værsta fall ta slutstædningen genom en stædfirma. Då du fått en hyresgæst så ær mitt førslag att du flyttar in ett rum i något kollektiv dær man turas om att laga middag før då behøver du inte æta ensam. Om ett år eller två kanske du trots allt længtar tillbaks till lægenheten... Kanske ær du ihop med en bra kille då, och vem vet -exet kanske flyttar... Mycket kan ske.

Några sånna kollektiv tror jag inte finns i den lilla stad jag bor i, tyvärr. Annars hade det varit trevligt att inte vara så ensam. Jag har hyrt ut lägenheten i sommar till min syster och hennes pojkvän som kommer hem. Det enda jag behöver göra inför det är att städa och plocka undan lite. Jag hade tänkt känna efter i augusti om det kändes lika illa då, kan jag fortfarande inte vara där utan att må illa så är det ju ett alternativ att hyra ut i andra hand. Men då måste jag ju hitta någon annanstans att bo ändå. Känns som att jag är lite för gammal för att bo med mamma (även om hon inte har något emot det, snarare tvärtom tror jag)...

 

[Kakis]

Åh, tack för massa bra tips! Blev inspirerad nu kände jag Tyvärr går nog inte den lilla ettan att möblera om speciellt mycket, det finns liksom bara ett sätt möblerna kan stå på men att byta gardiner, soffkuddar, mattor, sängkläder osv. kan jag ju prova. Och så ska jag köpa blommor. Massa blommor.

Jag har hyrt ut lägenheten i sommar så då får jag lite extra pengar som jag kan lägga på inredning. Helst av allt hade jag velat byta säng men sånna är så jäkla dyra.. Nåja, det kommer väl. Jag får börja spara! Jag hade hoppats att med tiden skulle det känns bättre att vara där men det har snarare blivit tvärt om, det känns nästan värre. Men det har å andra sidan inte gått så lång tid så såren har liksom inte hunnit läka än. Jag blir så jäkla sur på mig själv också, att jag låter honom få fortsätta förstöra för mig. Jag önskar att jag bara kunde radera alla minnen av honom istället... Men jag ska försöka, jag ska verkligen försöka. Han har sårat mig nog nu känns det som.

Budgettips: Jag bytte bara bäddmadrassen när det tog slut med mitt ex. Sängen har jag kvar. Jag hittade den nya bäddmadrassen på IKEAs fyndavdelning för halva priset för det var en fläck på den.

 

[OUL]

Budgettips: Jag bytte bara bäddmadrassen när det tog slut med mitt ex. Sängen har jag kvar. Jag hittade den nya bäddmadrassen på IKEAs fyndavdelning för halva priset för det var en fläck på den.

Smart! Ska kolla om jag hittar någon bra

 

[Korven]

Jag bor kvar i samma lgh sen 1977 och 3 ex har passerat . Inte 17 tänker jag på dom nu. Minnena bleknar faktiskt rätt bra.

 

[OUL]

Jag bor kvar i samma lgh sen 1977 och 3 ex har passerat . Inte 17 tänker jag på dom nu. Minnena bleknar faktiskt rätt bra.

Haha, skönt att höra. Jag hoppas det gör det för mig med! Har inte haft något problem med tidigare ex men just det här förhållandet och uppbrottet tog all energi och självkänsla ur mig och allt som påminner mig om honom får mig att återuppleva misshandeln och hoten. Det är inte några trevliga minnen. Men jag hoppas att tiden läker såren.

 

[Korven]

Haha, skönt att höra. Jag hoppas det gör det för mig med! Har inte haft något problem med tidigare ex men just det här förhållandet och uppbrottet tog all energi och självkänsla ur mig och allt som påminner mig om honom får mig att återuppleva misshandeln och hoten. Det är inte några trevliga minnen. Men jag hoppas att tiden läker såren.

Jag hade inte heller några trevliga minnen av sista exet. Han fick hjälp av polisen ut ur min lgh. Sen åkte han på böter för misshandel. Men på nåt vis var lgh MIN och inte hans. Han fick inte bo kvar i min hjärna heller. I mitt fall så läkte tiden såren.

 

[OUL]

Jag hade inte heller några trevliga minnen av sista exet. Han fick hjälp av polisen ut ur min lgh. Sen åkte han på böter för misshandel. Men på nåt vis var lgh MIN och inte hans. Han fick inte bo kvar i min hjärna heller. I mitt fall så läkte tiden såren.

Jag önskar verkligen att jag var så stark. Men han bor kvar i min hjärna och min lägenhet känns inte som min. Jag kan leva med allt förutom att han och hans familj mer eller mindre hotade mig till en abort som jag inte är säker på att jag ville göra. Jag vet fortfarande inte, försöker att inte tänka på det men det gör fruktansvärt ont. Jag önskar jag hade din styrka.

 

[Korven]

Jag önskar verkligen att jag var så stark. Men han bor kvar i min hjärna och min lägenhet känns inte som min. Jag kan leva med allt förutom att han och hans familj mer eller mindre hotade mig till en abort som jag inte är säker på att jag ville göra. Jag vet fortfarande inte, försöker att inte tänka på det men det gör fruktansvärt ont. Jag önskar jag hade din styrka.

Du var nog mer kär/förälskad än jag.

 

[Squie]

Jag har klippt lite i inlägget.

Åh, tack för massa bra tips! Blev inspirerad nu kände jag Tyvärr går nog inte den lilla ettan att möblera om speciellt mycket, det finns liksom bara ett sätt möblerna kan stå på men att byta gardiner, soffkuddar, mattor, sängkläder osv. kan jag ju prova. Och så ska jag köpa blommor. Massa blommor.

Jag hade hoppats att med tiden skulle det känns bättre att vara där men det har snarare blivit tvärt om, det känns nästan värre. Men det har å andra sidan inte gått så lång tid så såren har liksom inte hunnit läka än. Jag blir så jäkla sur på mig själv också, att jag låter honom få fortsätta förstöra för mig. Jag önskar att jag bara kunde radera alla minnen av honom istället... Men jag ska försöka, jag ska verkligen försöka. Han har sårat mig nog nu känns det som.

Du kan också ändra tavlor o annat du har på väggen. O blommor..det är så himla vackert. Både krukväxter och snittblommor. Massa massa färg...om man så vill.

Kan det vara så att eftersom att du inte är i din lägenhet något så blir avståndstagandet större o större? Att glipan mellan att "tycka om" sin lägenhet till "att gilla" blir större o större just för att du inte är på plats i lägenheten o bearbetar där?

Radera minnen går inte bara "sådär"..däremot tänker jag att du kanske behöver bearbeta dem. Ett sätt är att vara kreativ i lägenheten..måla om, tapetsera, etc men också att göra kreativa saker. Måla, rita, skriva etc o kanske sätta upp några alster på väggen?