Sv: När den andra föräldern inte är bra
Ni som har barn med någon som brister mycket i sitt föräldraskap, eller känner någon i den situationen - hur gick det till? Förändrades personen efter att han/hon blivit förälder, eller såg ni bristerna redan innan, men hoppades att han/hon skulle mogna? Hur var det under graviditeten?
Planerade ni att skaffa barn? Hade ni varit tillsammans länge?
Kan ni, när ni ser tillbaka och har facit i hand, se tecken på att personen inte var mogen att bli förälder?
Mina barns far har brustit mycket i sitt föräldraskap, något jag absolut inte kunde förutse.
Han var verkligen engagerad under graviditeten, han pratade med magen och gav bebisen ett smeknamn redan när vi fick reda på att han fanns
Han gjorde verkligen allt en bra förälder gör, han var hemma nästen ett år med sonen och var verkligen
Pappa, med andra barnet var det annorlunda, han var lika engagerad i början av graviditeten men han förändrades till det sämre
han var lika engagerad i sonen fortfarande men vi hade det jobbigt med pengar och att jag var tvungen att ligga still från vecka 20, det tog hårt
När graviditeten började gå mot sitt slut var vi som främlingar för varandra, det var för tufft för oss båda att vara hemma båda två (jag kunde ju inte ta hand om sonen så han fick vara hemma då) vi gick varandra på nerverna, han började flörta med en tjej på jobbet och pratade bara om henne
vilket gjorde att han tyckte det var ännu jobbigare att vara hemma, han fick ju inte ens träffa sin flört.
När min dotter var 9 månader flyttade vi isär, det tog ju tid att hitta boende osv.
När jag och barnen väl hade flyttat så insåg han vad han förlorat, han gjorde allt möjligt för att få träffa mej men ville inte ha barnen själv "för då kunde jag ju träffa någon ny" han ville inte träffa barnen när han väl förstod att det var för sent för bättring eftersom "de påminde för mycket om mej".
Det var först många år senare, när han fick barn igen som han insåg att han faktiskt hade missat så mycket av sina barns liv, han orkade tyvärr inte få till en riktig relation med sina barn (våra) så det har haltat genom åren, men jag tror att han är medveten innerst inne om hur mycket han förlorat och jag tror att han önskar nu att han handlade annorlunda då.
Så för min del fick jag barn med den bästa och mest omtänksamma människan i världen, men tyvärr var han inte mogen uppgiften att vara förälder även i svårare tider.