När blir DU rädd?

[Zandrizen]

Sv: När blir DU rädd?

Förra veckan blev jag livrädd när jag insåg att om hästen hade sparkat några centimeter närmare mig så hade hon sparkat in mitt huvud i spiltväggen och då hade det gått riktigt illa Lite läskigt när man tänker på det i efterhand.

Flög av en häst för något/några år sedan och drämde i ryggen rätt rejält. Hoppade upp och red igen. Men sen i en vecka efteråt var jag lite skakis och "mesig" när jag red. Var inte rädd för att rida eller att hästen skulle hitta på något direkt. Var mest bara rädd för att skada mig illa om jag skulle trilla av. Men genom att bara försöka fortsätta rida som vanligt så gick det över på en vecka.

Nu är jag inte rädd för att ramla av längre direkt. Men om jag skulle ramla av och tappa fjörden så är risken att han springer ut på stora vägen stor och det är jag rädd för!

 

[Tigertofflan]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blir bara rädd vid ett tillfälle, och det är när jag känner att jag inte har kontroll. När jag känner att jag inte når fram till hästen. Detta gäller både på hästryggen och i lina.
Annars blir jag aldrig rädd. Snabba galopper, stegringar, bockningar och sparkar har jag inga problem med, så länge jag känner att jag har kontroll över situationen.

 

[Bison]

Sv: När blir DU rädd?

jag blir rädd om hästen drar så jag tappar kontrollen, att den skenar o blir okontaktbar, det är fruktansvärt, att inte veta om den kommer stanna, när o var, försöka hoppa av innan man faller av. Har sldrig varit ädd i hela mitt liv men efter att ha haft ett par riktiga mardröms upplevelser under hösten har jag blivit livrädd för att tappa kontrollen.

 

[malinsky]

Sv: När blir DU rädd?

10

Ja, visst är han underbar

Att han sen är dryga 170 gör att han blir rätt stor när han håller på. Men ska jag ha honom kvar så är det bara att reda ut problemen! :smirk:

Han försöker dock inte "aktivt" få av mig. Han blir mest bara hysterisk och vet inte var han ska ta vägen.

Men som jag skrev, jag ska ta hjälp

 

[Magnum]

Sv: När blir DU rädd?

Nån gång har det hänt när man ska hämta hästarna i hagen att de inte vill komma, så när man kommit halvvägs för att hämta dom så ändrar de sej och kommer i full galopp mot en, då är man inte så kaxig längre..
Blev sparkad i en sån situation en gång(inte ialla menat av hästen dock) och fick en revbensskada som följd..

Det tycker jag numera är läskigt, förut gjorde det mej inget.

 

[Polly_Mulle]

Sv: När blir DU rädd?

Ridmässigt: När hästen närmar sig panik och jag vet om att jag har en halv millisekund på mig att vända paniken och få honom under kontroll. Har som tur var bara hänt några få ggr varav jag misslyckades en gång med resultat att vi gick omkull i ett elstaket. Som tur var är han inte särskilt lättskrämd...

Sedan är jag rädd varje år när han får sin rörslsestörning som inte går att få tag i då han inte är halt, öm eller liknande, bara oren. Han har inte ont och allt är kollat för att se om det ligger något bakom. Finns inget! Men då är jag skräckslagen...

 

[Stefffie]

Sv: När blir DU rädd?

*kl*

Jag blir rädd när jag som någon ovan sa, känner att jag förlorat kontrollen, oavsett i vilken situation det är, om jag är på marken eller ryggen. Hästen kan steppa omkring hur mycket som helst, blåsa, trampa på stället, småhoppa och småstegra, men när jag känner att "shit, snart klarar jag inte denna hästen längre" och då jag inte längre vet vart det barkar, då är det läskigt. Det jag framförallt är rädd för är att hästen ska dra iväg ngnstans, ut på en väg o bli överkörd eller springa och skada sig på ngt annat sätt.

 

[Elisha]

Sv: När blir DU rädd?

haha en gång, för typ 6 år sen (jag va väl 10 år då ungefär) så skulle jag och en kompis hämta in storasysterns ponny från hagen, och ponnyn var ledare i hagen och vi ganska okunniga, ponnyn lunkar iväg när vi kommer och vi går såklart efter, en bra bit, tills hagens andra hästar (typ 5 st) börjar skritta efter oss, tillslut börjar dom trava och sen tillslut razar! dom efter oss nästintill, vi springer som fan och får slänga oss ut genom el-stängslet!

 

[moonlightgarden]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blev rädd när jag flög av Emilio, då blev jag rädd för att hoppa. Efter det hade jag bara Knutte i nästan en hel termin å vågade enbart hopa med honom. Det var lite underhållande för med alla andra kunndew han tydligen bara tvärstanna med framför hindrena men med mig så var han en ängel.

Jag har aldrig blivit rädd för min häst, med min häst när hon gjort sig illa. men hon har aldrig gjort sig illa allvarligt någon gång. Jag har blivit sur på henne ett tag å bestraffat henne med att låta beastiebabe rida i några veckor efter det dock

 

[Elna]

Sv: När blir DU rädd?

med nuvarande medryttarhästen har jag aldrig varit rädd. den enda gången jag vet att jag varit riktigt chockad/rädd var med egna hästen. första gången hon fick "blackout" när vi mötte kossor. hon var livrädd och backade ut på ett fält där hon stod i en kvart och bara blåste av skräck. hon märkte inte att jag satt på ryggen längre, gick inte att kontakta henne på något vis, därefter backade/sidsteppade hon rakt ut i vägen, fortfarande rätt ovetandes om att jag satt på ryggen...

fick hem henne tillslut, och det hände aldig något så obehagligt igen, men det var första (och hittills enda) gången jag kände att jag nite hade NÅGON som helst kontroll, och det är rätt otäckt när man sitter på en 650-kilos klump...

Huvva. Hände mig för omkring 10 år sedan när grannbondens kor smitit och kommit in i hästhagarna och jag skulle rida förbi. Min häst kastade sig åt vänster och höger, hoppade över ett dike helt okontollerat, bockade, sparkade, stegrade, skenade 50 meter åt ena hållet och tillbaka - och jag hade bara kul. Var totalt orädd. Skulle det hända idag när jag just börjat om efter några års uppehåll skulle jag nog inte kunna stå upp efter den ridturen. Har numera kommit på att man KAN göra illa sig OM man faller av.

Blev däremot väldigt rädd när vägen rasade in i ett stort hål så bakdelen sjönk ner ovan hasarna, tur vi bara skrittade. Var dessutom jätterädd hon skulle gjort illa sig, gammal som hon var.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blir oftast inte rädd men tänker på vad som kan hända när hästen sticker iväg osv, så då blir man lite mer försiktig.

Nu på äldre dar har jag börjat tänka på vad konsekvenserna kan bli om jag tex sitter upp barbacka även fast jag vet att hästen är vild redan innan uppsittning, om det är så så hittar jag oftast på nått annat för jag vill inte att varken jag, häst eller utomstående blir skadad.

Men när hästen har stuckit i vagnen o dessutom kickat har jag blivit lite smått skrajsen, det kan hända så mycket allvarligare grejer med vagn än om man rider.

Men om jag är rädd då gör jag inte det nått mer. Så jag är nog inte rädd av mej.

Men jag kom på en gång när jag varit rädd. Det var förra sommaren när vi var ute en blåsig dag o red, hästen blev rädd för ett knak i skogen, jag blir irriterad o tycker inte han ska fjolla sej så vi fortsätter framåt, tillslut hör jag ett tiktigt knak o ser hur ett vääääldigt stort träd håller på att fall åt vårat håll. Då kan jag säga att jag blev rädd, hästen tvärvände o drog men jag skänkla på ändå.
Kan ju säga att våra hjärtan pickade på ganska bra efter det på vägen hem.

 

[IngelaH]

Sv: När blir DU rädd?

Jag har ju lovat min neurokirurg i Uppsala, att inte ramla av och att inte hoppa... Så jag kan väl känna att när min dam blir istadig, för att hon inte får gå dit hon vill, att jag blir lite skraj. För min dam, tvärnitar, studsar lite och när hon känner att det inte hjälper, racar hon baklänges.

Där går min gräns för vad jag tycker är trevligt. Då släpper jag oftast tyglarna och låter henne gå dit hon vill, för då lugnar hon ner sig, eller också hoppar jag av, när jag får henne att stanna. När jag säger racar baklänges, då menar jag racar... Hon travar alltså baklänges och inte en halvmeter utan hon kan trava baklänges 10 meter och mer ändå.

Jag är ju eg. stelopererad i nacken, så när damen racar baklänges, har jag inte full koll var vi hamnar. Utan damen har klivit ner i dikesslänter och på andra olämpliga ställen, där jag har känt ryck och liknande i nacke och rygg.

Jag har jobbat med det här problemet i ett antal år nu och jag måste säga att det går bättre och bättre. Det händer inte lika ofta, utan jag hinner parera, hoppa av och leda henne vidare, eller känner en bit innan att något ska hända, så att jag agerar innan hon hittar på något .

Det har faktiskt inte bara varit feghet från min sida, så att det är damen som tagit övertaget över mig. Min kompis försökte rida henne ett par gånger i början när jag satte igång henne och jag hade problem. Det hände samma sak för henne. Damen backade ner i ett dike och när kompisen drev på för att få henne framåt, tjongade hon till med huvudet så att min kompis antagligen fick en liten hjärnskakning . Men som sagt var, sen dess har vi fått bättre koll på varandra. Min dam vet vad jag går för och utmanar mig bara så där lagom, som det är nyttigt för mig numera.

Det är inte alltid det är kul att sitta mitt i vägkorsning på sjuttioväg i balanstrav... med drakblåsande häst heller. Men det är sånt man får räkna med, när någon har ställt ett blomsterarrangemang vid inkörsvägen, eller grannens hästar nyss släppts ut på bete...

Det är inte lätt med 22-åriga unghästar... Men hon är ändå det bästa jag har.

 

[nyponros]

Sv: När blir DU rädd?

I hanteringen och ridnigen av min egen häst blir jag väldigt sällan rädd, jag känner honom så bra så jag vet alltid hur han reagerar (ja, nästan alltid) och hur jag ska lösa det. Dock blir jag nervös om han tex börjar backa ner mot diken och taggtrådar, eller är tittig och "hoppig" i närheten av en väg.

Min egen rädla, överlag med ridningen vore att gå omkull med en häst. har aldrig varit med om det tack o lov men det är verkligen ngt jag är rädd för att göra. Sen är det ju mindre roligt med hästar som ställer sig och bockar skyhögt på stället, eller reser sig högt och försöker slita sig när man leder....
Har varit med om det senare, då höll jag dock kvar och fick ner hästen igen (kanske dumt pga säkerhet, men bra efersom jag vann!) men jag var ganska skakis efteråt:smirk:

 

[nexxa]

Sv: När blir DU rädd?

Min häst är livrädd för traktorer/stora bilar/lastbilar och jag har trillat av pga det, blir väldigt spänd när ngt fordon kommer då jag vet hur han brukar reagera

 

[Panzerkat]

Sv: När blir DU rädd?

mm, det var MYCKEt otäckt.. efter den ridturen ställde jag in hästen i boxen, fixade allt (jag var väldigt spak kan jag säga), cyklade hem, la mig på sängen och stortjöt och funderade på att sälja hästen..

Stackars, kan förstå det...har det blivit bättre?

 

[FeatherCloud]

Sv: När blir DU rädd?

tjaa, hästen har jag inte kvar, hon är avlivad sen ett par år tillbaka, men det blev faktiskt bättre under tiden jag hade henne..

vi hade koterapi (med mig på backen ) och mha mycket morötter och lugna ord kunde hon tom. lukta på kossor över staketet...
vi tog mycket promenader, så förtroendet fanns iaf på backen, så ble vhon någon gång lika rädd igen så hoppade jag helt enkelt av...

hon fick en sån där blackout en gång till under sitt liv, men då var det en husvagn (stillastående, 300 m bort :smirk: ) av alla saker som var läskig.. då blev hon först paralyserad, och försökte sen springa/fly rakt över mig, men vaknade när jag illvrålade och klippte till/viftade med tyglarna i hennes ansikte..

kanske drastiskt, men hellre det än att krossas av en bjässe-häst...

 

[Panzerkat]

Sv: När blir DU rädd?

Så jag kan väl känna att när min dam blir istadig, för att hon inte får gå dit hon vill, att jag blir lite skraj. För min dam, tvärnitar, studsar lite och när hon känner att det inte hjälper, racar hon baklänges.

Där går min gräns för vad jag tycker är trevligt. Då släpper jag oftast tyglarna och låter henne gå dit hon vill, för då lugnar hon ner sig, eller också hoppar jag av, när jag får henne att stanna. När jag säger racar baklänges, då menar jag racar... Hon travar alltså baklänges och inte en halvmeter utan hon kan trava baklänges 10 meter och mer ändå.

Alltså...förlåt att jag skrattar, men det lät helt sjukt med en häst som springer baklänges, hur måste det se ut? (Lite uppiggande skratt i bedrövelsen)

 

[Panzerkat]

Sv: När blir DU rädd?

Min egen rädla, överlag med ridningen vore att gå omkull med en häst. har aldrig varit med om det tack o lov men det är verkligen ngt jag är rädd för att göra.

Ja, men det är ju rent ut sagt farligt. Jag har inte gjort det, men var nära att kullerbytta med ponny en gång, volta med en häst kan ju gå väldigt illa.

 

[Lazio]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blir rädd när min valack blockerar sig och det inte går att få nån kontakt med honom.
Då kan han kasta sig in i saker, han bryr sig inte vad som händer liksom, han ska bara bort.
Har hänt 2 ggr och det var en gång när han blev rädd för en grej och en gång när han skulle lastas.

När han blev rädd är bland det jobbigaste/läskigaste jag varit med om. Han var inte alls stabil i psyket då som han är nu, dessutom hade han nyss fyllt 3.
Var ute och red och han blev skrämd av några hundar som kom springandes och skällde. Dom sprang innanför ett staket men han blev helt övertygad om att dom skulle och jaga efter honom, så han flög ut på en åker i full galopp, när jag fick stopp på honom backade han och backade ner i ett djupt dike med bakbenen så han höll på att slå över bakåt, blev rädd för det och kastade sig framåt, skenade över åkrarna och upp i skogen där det är en backe som vi brukar klättra i.
Där blev det äntligen stopp och jag trodde jag skulle kunna få kontakt med honom men han stod och skakade och när jag försökte vända reste han sig rätt upp och rasade nerför backen in med rumpan i ett träd och då slängde jag mig av.
Jag började grina och stod där i skogen i säkert en timme och klappade hästen som stod och skakade och var blöt av svett.. ingen kul upplevelse precis.

Annars har jag gjort allt, omkullridningar, avkastad, stegrande hästar, ursparkad ur vagn, omkulldragen, översprungen.. så jag har inget att vara rädd för..

 

[Arabizar]

Sv: När blir DU rädd?

Jag har ju lovat min neurokirurg i Uppsala, att inte ramla av och att inte hoppa... Så jag kan väl känna att när min dam blir istadig, för att hon inte får gå dit hon vill, att jag blir lite skraj. För min dam, tvärnitar, studsar lite och när hon känner att det inte hjälper, racar hon baklänges.

Där går min gräns för vad jag tycker är trevligt. Då släpper jag oftast tyglarna och låter henne gå dit hon vill, för då lugnar hon ner sig, eller också hoppar jag av, när jag får henne att stanna. När jag säger racar baklänges, då menar jag racar... Hon travar alltså baklänges och inte en halvmeter utan hon kan trava baklänges 10 meter och mer ändå.

Jag är ju eg. stelopererad i nacken, så när damen racar baklänges, har jag inte full koll var vi hamnar. Utan damen har klivit ner i dikesslänter och på andra olämpliga ställen, där jag har känt ryck och liknande i nacke och rygg.

Jag har jobbat med det här problemet i ett antal år nu och jag måste säga att det går bättre och bättre. Det händer inte lika ofta, utan jag hinner parera, hoppa av och leda henne vidare, eller känner en bit innan att något ska hända, så att jag agerar innan hon hittar på något .

Det har faktiskt inte bara varit feghet från min sida, så att det är damen som tagit övertaget över mig. Min kompis försökte rida henne ett par gånger i början när jag satte igång henne och jag hade problem. Det hände samma sak för henne. Damen backade ner i ett dike och när kompisen drev på för att få henne framåt, tjongade hon till med huvudet så att min kompis antagligen fick en liten hjärnskakning . Men som sagt var, sen dess har vi fått bättre koll på varandra. Min dam vet vad jag går för och utmanar mig bara så där lagom, som det är nyttigt för mig numera.

Det är inte alltid det är kul att sitta mitt i vägkorsning på sjuttioväg i balanstrav... med drakblåsande häst heller. Men det är sånt man får räkna med, när någon har ställt ett blomsterarrangemang vid inkörsvägen, eller grannens hästar nyss släppts ut på bete...

Det är inte lätt med 22-åriga unghästar... Men hon är ändå det bästa jag har.

Min grålle typ tokbackade i vintras (hände bara 1gång) men det räckte låter som samma beteende...
det va inge vidare, helt okontrollerbar va han vid detta tillfälle,det sjuka va att vi va typ 100 meter från stallet på väg hem,han backade alltså från stallet

mvh Arabizar