Aliide
Trådstartare
Efter 10 år som upptagen och i en trygg samborelation så har jag varit singel ett tag. Har inte alls känt ett behov av att ha en man, tvärtom. Jag har velat vara ifred, ensam och bara ägna tid åt mig själv.
Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.
För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.
Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?
Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.
Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.
För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.
Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?
Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.