När blir dejt ett förhållande?

Aliide

Trådstartare
Efter 10 år som upptagen och i en trygg samborelation så har jag varit singel ett tag. Har inte alls känt ett behov av att ha en man, tvärtom. Jag har velat vara ifred, ensam och bara ägna tid åt mig själv.

Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.

För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.

Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?

Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.
 
Efter 10 år som upptagen och i en trygg samborelation så har jag varit singel ett tag. Har inte alls känt ett behov av att ha en man, tvärtom. Jag har velat vara ifred, ensam och bara ägna tid åt mig själv.

Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.

För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.

Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?

Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.
Kan tycka att man övergår från dejt till relation när man bestämmer det gemensamt. För vissa kommer det naturligt och efter ett tag känns det som "det är vi två, så är det bara" och man börjar anpassa sitt liv efter varandra, även om man kanske inte bor ihop än. För andra så blir det mer en direkt fråga, typ "vad tror du om att ta det här ett steg längre?" Är du osäker så fråga honom vad han tycker, säg vad du känner och vad du tycker och se hur han reagerar.
 
Varför skulle ni inte kunna fortsätta ses när tid, ork och lust finns även när ni är i ett förhållande? Det finns inget som säger att man måste börja kompromissa fram möten någon gång alls utan man kan fortsätta träffas när andan faller på hela livet.

Vi gemensamt har kommit fram till när det är seriöst genom att prata.
 
Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.

Då gör du det. :up:

Du är inte skyldig någon något, gör det du vill. Vill han något annat får ni diskutera det, men det finns inget regelverk han kan hänvisa till för att få sina önskemål och åsikter att väga tyngre.
 
Det finns garanterat(!) de som har vissa "riktlinjer" som de tänker att de och sin eventuellt blivande partner ska gå efter. Själv vill jag inte igen ha ett förhållande med någon utan att ha diskuterat vad för "regler" som i så fall ska gälla, för något jag insett är att folk ser väldigt olika på det här med förhållanden.

Själv kan jag inte tänka mig att kalla mig för flickvän till någon som jag inte känner väl, och jag tycker det är svårt att känna någon ordentligt efter bara några få träffar.
 
En kompis till mig säger att det är när man har haft sex tre gånger, om inget annat bestämts innan.
Tror inte den regeln är huggen i sten dock ;-)
Den som fick för sig att hen och jag har ett förhållande bara för att vi hade haft sex tre gånger, kan vara helt säker på att det förhållandet då genast kommer att upphöra. :grin:

Givetvis finns det inga regler för detta överhuvudtaget. Det är upp till de inblandade att namnge sitt umgänge, om de vill det.

Jag lutar åt att det är intressantare om man älskar varandra eller inte, än vad relationen kallas.
 
Den som fick för sig att hen och jag har ett förhållande bara för att vi hade haft sex tre gånger, kan vara helt säker på att det förhållandet då genast kommer att upphöra. :grin:

Givetvis finns det inga regler för detta överhuvudtaget. Det är upp till de inblandade att namnge sitt umgänge, om de vill det.

Jag lutar åt att det är intressantare om man älskar varandra eller inte, än vad relationen kallas.

Hade den regeln gällt så hade vi varit ett par redan dejt nr 2
 
Efter 10 år som upptagen och i en trygg samborelation så har jag varit singel ett tag. Har inte alls känt ett behov av att ha en man, tvärtom. Jag har velat vara ifred, ensam och bara ägna tid åt mig själv.

Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.

För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.

Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?

Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.
För att svara lite mer seriöst på din fråga, skulle jag kontra med: Varför är det viktigt? Vad behöver du vetskapen till? Vilken skillnad gör det om du kallar det din dejt eller om du kallar det din pojkvän/partner/särbo?

För egen del lutar jag åt att om vi vill vara med varandra och är det, så räcker väl det. Jag behöver inget namn på relationen egentligen.

Jag fick en gång frågan här på buke hur jag kunde veta om jag är ihop med den person jag bor ihop med, och mitt svar blev på ett sätt faktiskt "Jag vet inte". :D

Vi är med varandra för att vi vill vara det, och det har vi velat rätt stor del av tiden de sista 17 åren. Spelar det någon roll om vi har ett "förhållande" eller inte?
 
För att svara lite mer seriöst på din fråga, skulle jag kontra med: Varför är det viktigt? Vad behöver du vetskapen till? Vilken skillnad gör det om du kallar det din dejt eller om du kallar det din pojkvän/partner/särbo?

För egen del lutar jag åt att om vi vill vara med varandra och är det, så räcker väl det. Jag behöver inget namn på relationen egentligen.

Jag fick en gång frågan här på buke hur jag kunde veta om jag är ihop med den person jag bor ihop med, och mitt svar blev på ett sätt faktiskt "Jag vet inte". :D

Vi är med varandra för att vi vill vara det, och det har vi velat rätt stor del av tiden de sista 17 åren. Spelar det någon roll om vi har ett "förhållande" eller inte?

Nu är du sådär onödigt "på" och förnedrande igen. Bara för att det inte spelar dig någon roll om du är ihop med den du bor med eller inte, så finns det många (inkl. jag själv) som känner nån slags trygghet i att veta om man är ett par eller inte.

Jag och 52an pratade om just det - om vi var ihop eller inte, och jag tipsade honom om att fråga chans på mig då det blev dags - och det gjorde han ;) En tid innan han gjorde det så hade vi bestämt att vara exklusiva. Kändes tryggt för mig.
 
När man kommer överens om det. Det enkla svaret.

Är det viktigt att vara exklusiva tycker jag man ska ta den diskussionen redan på första dejten (inte "du och jag" kanske, mer allmänt hur just jag ser på förhållanden och vad som är viktigt)

Ovanstående sa vad jag tänkte. Att när man kommer överens om det, men att man om exklusivitetsbiten är viktig (för mig är den det relativt tidigt) så bör man ta upp det tidigt, att man dejtar varandra. Det finns en massa människor som börjar tjafsa om "men vad är det då för skillnad på det och ett förhållande". Och för vissa kanske det inte är någon skillnad, för MIG är det en jävla skillnad...

Jag tillhör de som gärna dejtar minst ett par månader, men exklusivt.

Nu här senaste, den var ju lite speciell eftersom det var ett uttalat KK-förhållande från början. Sen gick något snett ;P Men det blev ju tvunget att till och med ta upp "ska vi dejta?/nu dejtar vi" och iom den diskussionen så kom vi överens om att det var exklusivt med,men i övrigt hade ingen någon brådska med att etikettera. När det sas uttalat blev ett förhållande var det en slump det kom på tal, jag refererade reaktionerna från jobbet sen han taggat mig på FB. Jag har varit singel sen Hedenhös, till omgivningens stora stress, så det blev ju regelmässiga förhör. Jag refererade lite frågestormen, typ "Herregud, de borde börja jobba på SÄPO eller något, kom knappt innanför dörren så började attacken, vem är han, var träffade du honom, är ni tillsammans, berätta mer, är du kär...". Hans svar "Vad svarade du på det då, är vi tillsammans?"

Sen tog det nog över en månad till innan det ändrades på facebook etc. Där är väl en god markör annars - när man ändrar relationsstatus på FB (om man har sån) - DÅ är man tillsammans iaf, tveklöst ;P

Tillägg: Sex tre gånger regeln hade helt gått åt helvete här, dessutom har jag personligen en tro på att det åtminstone är bra att veta vad personen man har ett förhållande med heter, vilket inte alltid hade varit fallet med den regeln ;P
 
För mig är man ett par/i ett förhållande när man gemensamt kommer överens om det. För mig finns det inga saker man måste ha gjort för att räknas som par eller att man måste vara ett par för att göra vissa saker som ex träffa föräldrar eller så. Jag hoppas att man dessutom inte måste ändra sitt sätt att umgås på bara för att man är i ett förhållande. Om man dejtar och trivs bra på det sättet/frekvensen man träffas känns det jättedumt att ändra det från "en dag till en annan" bara för att man ena dagen dejta och nästa är ett par. Man umgås väl på det sättet och så ofta man vill oavsett relationsstatus.
 
Efter 10 år som upptagen och i en trygg samborelation så har jag varit singel ett tag. Har inte alls känt ett behov av att ha en man, tvärtom. Jag har velat vara ifred, ensam och bara ägna tid åt mig själv.

Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.

För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.

Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?

Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.
Jag tänker att det låter som du har en bild av hur ett förhållande ska se ut och dejtande ett annat.
Och grejen är ju att ni kan ju fylla det som ni vill. Ett förhållande behöver inte innebära flytta ihop, skaffa barn etc. Utan det är ju fullt möjligt att göra som ni gör nu men ändå ha ett förhållande.

Så egentligen är det ju bara ni som bestämmer ihop om ni har ett förhållande eller inte samt hur det ska se ut.
 
Ska väl tilläggas att skillnaden för mig mellan dejt och förhållande är att man bland annat är trogen. Nu ställde den här killen ett önskemål, som innebar att vi enbart ligger med varandra. Vilket jag accepterade på grund av superbra sex. Så min linje mellan vad som är vad är plötsligt utsuddad

I mina tidigare år så kunde jag dejta många män samtidigt, en del delade jag säng med andra bara middag. Tydligen så kan man dejta och vara trogen utan att vara i ett förhållande. Krångligt ;)
 
Ska väl tilläggas att skillnaden för mig mellan dejt och förhållande är att man bland annat är trogen. Nu ställde den här killen ett önskemål, som innebar att vi enbart ligger med varandra. Vilket jag accepterade på grund av superbra sex. Så min linje mellan vad som är vad är plötsligt utsuddad

I mina tidigare år så kunde jag dejta många män samtidigt, en del delade jag säng med andra bara middag. Tydligen så kan man dejta och vara trogen utan att vara i ett förhållande. Krångligt ;)
Ja det finns alla varianter.

Jag har precis börjat dejta en kille, vi har träffats fem gånger bara.,
Vi sa båda nyligen att vi hade avslutat medlemskapet på dejtingsidan och inte skulle träffa andra.
Det var ingen av oss som krävde det utan det kom naturligt då han sa något om att det inte kändes aktuellt att vara kvar på dejtingsidan utan ville koncentrera sig på det vi har.
 
Efter 10 år som upptagen och i en trygg samborelation så har jag varit singel ett tag. Har inte alls känt ett behov av att ha en man, tvärtom. Jag har velat vara ifred, ensam och bara ägna tid åt mig själv.

Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.

För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.

Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?

Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.

Tänk så bra att ha ett förhållande så som du beskriver att du vill träffas.
Man behöver ju inte behöva binda upp sig på varandra för att ha ett förhållande. Jag o min sambo "fortsatte" våra vanliga liv i ca 1 år efter att vi träffats.. Skillnaden blev när vi flytta ihop, då planera man mer dagarna efter/med varandra.

Så jag tycker att ni kan väl ha det som ni har det nu, även om det är ett förhållande :)
 
Efter 10 år som upptagen och i en trygg samborelation så har jag varit singel ett tag. Har inte alls känt ett behov av att ha en man, tvärtom. Jag har velat vara ifred, ensam och bara ägna tid åt mig själv.

Valde att bryta upp med gamla livet (för att komma ifrån exet och vår bekvämlighetszon) genom en flytt på över 50 mil och nytt jobb. Efter påtryckningar ifrån vänner testade jag att gå ut på en dejt och äta middag. Vi hade det väldigt trevligt och har träffats ett par gånger sedan dess, både hos honom och mig. För första gången på många många år känner jag en otroligt stor fysisk attraktion till en människa. Han får mig att känna mig som ingen annan tidigare på det planet. Detta ska ej förväxlas med kärlek, utan är mer en åtrå och lust.

För mig tar det tid att bli kär, det är något som får växa fram ju mer man vågar öppna upp sig själva. Den här killen verkar vara helt inne på relationsbiten. Jag gillar honom absolut, men vill inte kasta mig in i något. Inte heller vill jag ha "dörren öppen ifall något bättre dyker upp". Har inget intresse i att dejta massa män, lära känna nytt folk och ligga runt.

Men när går man ifrån dejtande till ett förhållande? Finns det några typiska riktlinjer för någon så oerfaren som jag?

Helst hade jag velat fortsätta dejta ett par månader till, för att sen se vart det utvecklas. Dvs man ses när man kan, gör inte så mycket avkall på sitt egna liv och sin tid. Utan man ses när det finns tid, ork och lust mer än att man kompromissar fram möten.

Jag träffade en ny man efter min skilsmässa och vi blev "blixtförälskade" på första daten. Vi visste bägge 2 att det skulle "bli vi" så att säga. Antar att det är ovanligt men vi räknar oss som ett par från den dagen trots att vi inte hade sex på första daten....det blev på andra ;)

Jag tror att huvudsaken är att man är eniga och kan prata om hur man vill ha det!! Det finns inget rätt eller fel!! Lycka till!!

Mvh anaby :)
 

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 368
Senast: gullviva
·
  • Låst
Relationer Har träffat en kille från tinder vi började prata ganska omgående och tog varandras snap. Vi bor väldigt nära varann så vi träffades...
12 13 14
Svar
273
· Visningar
51 766
Senast: Mineur
·
Relationer Ja, jag kan inte vara den enda? Jag verkar ha träffat en kille, jättefin på alla sätt och vis och jag känner mig faktist alldeles...
2 3
Svar
51
· Visningar
6 191
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 380

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp