Dejta långsamt?

[Smurfoff]

Men alltså.
Han kommer till dig trött efter sjukdom, säger att han inte är lagd för något mys, och du initierar ändå sex och undrar sen varför han "skämtar" om att det bara känns som att du vill ha honom för hans kropp. Han kanske faktiskt känner sig utnyttjad?

Och vadå "sex ska man ha när man inte ses så ofta"? Vad i hela? Sex har man för att båda parter vill ha sex.

Din inställning till varken förhållanden eller sex är inte sund. Lägg ner detta och ta hjälp.

Nu har du missuppfattat mig helt. Såklart jag inte tvingar mig på honom att ha sex. Det är såklart båda som vill. Men nu tog jag första steget och han kände egentligen inte för mys men sen sa han att han ångrar absolut inte de men att han fick lite ont i huvudet. Jag skulle aldrig tvinga någon att ha sex. Men ja såhär svårt ska de absolut inte vara när man dejtar och att känna att allting jag gör är fel. Jag har ingen lust ens att skriva till honom som jag hade innan. Så jag känner att nu får de liksom rinna ut i sanden. För tror knappast han kommer ändra sig helt plösligt och bli kärleksfull och visa intresse som han gjorde de två första veckorna när vi sågs...

 

[Thaliaste]

Oftast är det jag som tar initiativet till sex, och han kan då "inte hålla sig". Men jag anser det är något man har när man inte ses så ofta. Vilket han inte tycker man behöver ha varje gång för det inte bara ska handla om sex. Men jag känner jag hela tiden ska behöva ursäkta mig för mina handlingar. Han har aldrig någonsin sagt något om att han gör fel. Eller bett om ursäkt för att han varit sur och tråkig, utan han har alltid ursäkter.

Känns sexet en bekräftelse på att du är älskvärd/åtrådd, eller varför är det så viktigt att ha sex när ni ses? Om han säger nej till sex, hur känns det då?

 

[Milosari]

Nu har du missuppfattat mig helt. Såklart jag inte tvingar mig på honom att ha sex. Det är såklart båda som vill. Men nu tog jag första steget och han kände egentligen inte för mys men sen sa han att han ångrar absolut inte de men att han fick lite ont i huvudet. Jag skulle aldrig tvinga någon att ha sex. Men ja såhär svårt ska de absolut inte vara när man dejtar och att känna att allting jag gör är fel. Jag har ingen lust ens att skriva till honom som jag hade innan. Så jag känner att nu får de liksom rinna ut i sanden. För tror knappast han kommer ändra sig helt plösligt och bli kärleksfull och visa intresse som han gjorde de två första veckorna när vi sågs...

Men ser du verkligen inte mönstret? Du anpassar dig HELA tiden! Hade du velat fortsätta om han ändrade sig igen och blev som innan?

 

[Lhas]

Känns sexet en bekräftelse på att du är älskvärd/åtrådd, eller varför är det så viktigt att ha sex när ni ses? Om han säger nej till sex, hur känns det då?

Fast sex är en viktig pusselbit särskilt i början av en relation?
Jag har aldrig varit med om att man inte vill ha sex med varandra första tiden.

 

[Fruentimber]

Nu har du missuppfattat mig helt. Såklart jag inte tvingar mig på honom att ha sex. Det är såklart båda som vill. Men nu tog jag första steget och han kände egentligen inte för mys men sen sa han att han ångrar absolut inte de men att han fick lite ont i huvudet. Jag skulle aldrig tvinga någon att ha sex. Men ja såhär svårt ska de absolut inte vara när man dejtar och att känna att allting jag gör är fel. Jag har ingen lust ens att skriva till honom som jag hade innan. Så jag känner att nu får de liksom rinna ut i sanden. För tror knappast han kommer ändra sig helt plösligt och bli kärleksfull och visa intresse som han gjorde de två första veckorna när vi sågs...

Man kan känna sig nödgad till att ha sex utan att någon "tvingar" en. Jag tycker du agerar fullständigt respektlöst som inte lyssnar på honom och det han försöker signalera. För mig ser det fortfarande ut som att du går på som ett godståg och jag förstår varför han blir avståndstagande. Jag hade också blivit skitsur, faktiskt.

 

[Fruentimber]

Fast sex är en viktig pusselbit särskilt i början av en relation?
Jag har aldrig varit med om att man inte vill ha sex med varandra första tiden.

Så som TS framhåller det handlar det ju snarare återigen om hennes bekräftelsebehov snarare än att faktiskt vilja ha sex. Att sen inte acceptera att han inte vill, är ju helt omdömeslöst.

 

[kolblakkur]

Fast sex är en viktig pusselbit särskilt i början av en relation?
Jag har aldrig varit med om att man inte vill ha sex med varandra första tiden.

Alla tycker inte om sex.
Inte ens i förälskelsefasen.

 

[em-pirre]

Fast sex är en viktig pusselbit särskilt i början av en relation?
Jag har aldrig varit med om att man inte vill ha sex med varandra första tiden.

För dig kanske.

 

[Smurfoff]

vi har jättebra sex och har en stor lust när vi är med varandra. Det är egentligen de enda som funkar i vårt dejtande de är just sexet.

 

[a1agnlju]

Nu har du missuppfattat mig helt. Såklart jag inte tvingar mig på honom att ha sex. Det är såklart båda som vill. Men nu tog jag första steget och han kände egentligen inte för mys men sen sa han att han ångrar absolut inte de men att han fick lite ont i huvudet. Jag skulle aldrig tvinga någon att ha sex. Men ja såhär svårt ska de absolut inte vara när man dejtar och att känna att allting jag gör är fel. Jag har ingen lust ens att skriva till honom som jag hade innan. Så jag känner att nu får de liksom rinna ut i sanden. För tror knappast han kommer ändra sig helt plösligt och bli kärleksfull och visa intresse som han gjorde de två första veckorna när vi sågs...

Ja, eller tala om för herrn varför du vill avsluta. Ett sånt där surkart till offerkofta kan man vara utan, och det kan han gott och väl få höra.
Du kommer träffa rätt så småningom, det är jag säker på. Var dig själv så lurar du varken dig själv eller kommande partners.

 

[RedQueen]

Men kära värld, ni är verkligen inte rätt för varandra. Du behöver arbeta med ditt bagage och han behöver arbeta med sitt, ingen av er borde dejta någon alls så som det ser ut nu. Det som kommer hända är att ni blir bittra på den andra för att denne inte tillgodoser det behov ni har utav den andra för att ingen av er verkar ha en sund syn på förhållanden och kärleksrelationer.

Det enda ni gör just nu är att spåra ur fullständigt trots att bromsarna skriker och varningslamporna blinkar för fullt. Snälla, för ditt bästa, avsluta och gå in för terapin för din skull.

 

[Lingon]

Alla tycker inte om sex.
Inte ens i förälskelsefasen.

Och det är otroligt viktigt att man är lika i det avseendet.

 

[Fruentimber]

Ja, eller tala om för herrn varför du vill avsluta. Ett sånt där surkart till offerkofta kan man vara utan, och det kan han gott och väl få höra.
Du kommer träffa rätt så småningom, det är jag säker på. Var dig själv så lurar du varken dig själv eller kommande partners.

Men det är ju det som är problemet, TS kan inte vara sig själv utan ångar på och respekterar inte ens när killen säger nej. Jag förstår inte hur han kan anklagas för att vara "surkart till offerkofta"?

Hade rollerna varit omvända, där TS mött en man som inte lyssnat på hennes nej och som är alldeles för på, så hade ju kören stämt in med ett "dumpa" och att karln är en rövhatt. Med tanke på TS märkliga föreställningar kring förhållanden och sex så får vi nog ta in i beräkningen att hans upplevelse och berättelse är en helt annan än det som kanske kommer fram här.

 

[MiaMia]

Det är jättesvårt utifrån TS beskrivningar att avgöra om han använder trötthet/sjukdom som ursäkt, eller om han verkligen är det och bara vill ha ett umgänge på hänga-i-soffan-nivå den dagen. Och om han manipulerar och och har sexet som mål eller om han svarar på de förväntningar som TS uttrycker om att man ska ha sex när man ses.

I ljuset av de beteendemönster som @Mallju beskrivit sedan tidigare ser jag det som att det mycket väl kan vara rimliga reaktioner i förhållande till det. (Men då är jag också en sådan som betraktar det som viktigare i en relation att man kan dela alla dagar med varandra, inkl. seg-i-soffan-tillfällen, än att sex och bekräftelser ska komma frekvent.)

Oavsett så spelar det nu inte någon roll hur det är med det. Det är tillräckligt tydligt att ni inte är kompatibla med varandra, vare sig sett till hur ni vill ha en relation eller sett till era omsesidiga beteendemönster.
På den grunden finns ingen potential att fortsätta med honom.

Och NEJ, du ska inte "låta det rinna ut i sanden".
Du ska ha ryggrad nog för att säga att du märker att ni inte kommer passa ihop och göra ett avlsut.

 

[RedQueen]

vi har jättebra sex och har en stor lust när vi är med varandra. Det är egentligen de enda som funkar i vårt dejtande de är just sexet.

Och det är det största tecknet på att avsluta. Ni kommer inte kunna ha ett förhållande om det är det enda ni ska bygga ert förhållande på och ni klarar uppenbart inte av att bygga tillit och tillgivenhet för varandra.

Jag förstår verkligen inte varför ingen av er ser det utan fortsätter som om problemen ska försvinna av sig självt om ni bara ger det lite mer tid. Sådana problem så tidigt kommer inte försvinna om man inte går in för att verkligen jobba med dom som ett par och det gör ingen av er utan ni har bara kört på erat race utan eftertanke.

 

[Zpunk]

Men det är ju det som är problemet, TS kan inte vara sig själv utan ångar på och respekterar inte ens när killen säger nej. Jag förstår inte hur han kan anklagas för att vara "surkart till offerkofta"?

Hade rollerna varit omvända, där TS mött en man som inte lyssnat på hennes nej och som är alldeles för på, så hade ju kören stämt in med ett "dumpa" och att karln är en rövhatt. Med tanke på TS märkliga föreställningar kring förhållanden och sex så får vi nog ta in i beräkningen att hans upplevelse och berättelse är en helt annan än det som kanske kommer fram här.

Jag tänker lite samma, om jag hade sagt att jag var trött och inte sugen på närhet i en tidig fas och den andre ändå initierar så hade jag känt mig pressad att ställa upp… och sen varit ledsen och känt mig skyldig efteråt och försökt ta mig därifrån snarast.

Men oavsett vems upplevelse som är ”sann” så kännas det solklart att det inte är en bra matchning mellan TS och denna kille.

 

[Smurfoff]

Jag är väl trött på att dejta och orkar inte börja om igen. Är väl därför jag håller kvar i de. Jag ska snart påbörja min KBT behandling och hoppas få hjälp att fokusera på mig själv och inte på en kille. Jag är rädd för att bli ensam. Att inte få familj osv. Men är jag själv som förstör hela tiden.

 

[Lingon]

Jag är väl trött på att dejta och orkar inte börja om igen. Är väl därför jag håller kvar i de. Jag ska snart påbörja min KBT behandling och hoppas få hjälp att fokusera på mig själv och inte på en kille. Jag är rädd för att bli ensam. Att inte få familj osv. Men är jag själv som förstör hela tiden.

I det här fallet känns det mest som att ni inte passar ihop tycker jag. Men jag tror också att du har mycket att vinna på att gå i terapi. Så när du träffar en du verkligen passar med så är du redo.

 

[Valerianovna]

Jag är väl trött på att dejta och orkar inte börja om igen. Är väl därför jag håller kvar i de. Jag ska snart påbörja min KBT behandling och hoppas få hjälp att fokusera på mig själv och inte på en kille. Jag är rädd för att bli ensam. Att inte få familj osv. Men är jag själv som förstör hela tiden.

Numera är det ju så bra att vill man ha barn behöver man inte ha en man med i bilden, så den stressen kanske inte är någon du behöver lägga på dig själv just nu? Jag vill inte säga att det är obefogat att vara rädd för att bli ensam, men det låter som att den här rädslan för med sig massor med negativa konsekvenser för ditt liv här och nu, och det är ju definitivt något att jobba med i din terapi

 

[RedQueen]

Jag är väl trött på att dejta och orkar inte börja om igen. Är väl därför jag håller kvar i de. Jag ska snart påbörja min KBT behandling och hoppas få hjälp att fokusera på mig själv och inte på en kille. Jag är rädd för att bli ensam. Att inte få familj osv. Men är jag själv som förstör hela tiden.

Fast det finns inga garantier för att det skulle vara bättre i en tvåsamhet än i sin ensamhet.

Däremot är det en garanti att livet blir enklare och bättre om man känner sig själv och kan se när och vad som triggar igång ångest och annan problematik. Och det underlättar också när man bygger sin självkänsla och självförtroende utifrån hur man själv ser på sig än bekräftelse från andra genom hela livet, vare sig man är i ett förhållande eller inte.