Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?
Aldrig! Eller kanske i en situation för att undvika allvarlig fara, typ om jag möter en bil i en skarp kurva som ligger för nära min sida, då skulle nog jag också dra i tyglarna på ett eller annat sätt.
Situationen du beskriver uppstår bara om man misslyckats med grunden, har faktiskt aldrig varit med om att en häst betett sig så. Inte ens problemhästar med mångårig vana att sticka och skena och slänga av ryttare fortsätter med det om dom får lära sig att man kan lita på att ryttarens reaktioner inte blir så kraftfulla och att det inte blir något dragande så fort hästen känner sig spänd och osäker.
Man brukar ju säga att det egentligen inte är hästen som skenar, utan ryttaren. Det ligger något i det, för hästen reagerar FÖRST men händer inget från ryttaren då så blir det inte mer än några hastiga steg eller något ryck i sidled. Ryttaren, som har en långsammare reaktionsförmåga, reagerar på hästens reaktion, oftast med att hålla i sig, både med ben och tyglar, samt drar i tyglarna för att få stopp. Alla dom reaktionerna är själva skälet till att hästen skenar.
Om hästen inte lyssnar så är det heller inte ok, för då har ryttaren inte varit tillräckligt tydlig eller haft tillräcklig förmåga att motivera, i det läget är det i sånt fall ryttaren som ska bestraffas, inte hästen.
Men under inlärning, när hästen kanske tror att den ska ligga på och går emot tyglen i ett försök att´utforska betydelsen av dessa tingestar, då är det ok att hålla emot (EJ DRA) tills dess att hästen släpper. Bara för att vara tydlig att det är inte så det ska vara. Men då är det iof hästen som drar i tyglarna
Funderade nyss över frågan: När är det okej att dra/slita hästen i munnen? Vad skulle ni svara på det? Tänk er såna situationer då hästen exempelvis skenar i fullfart på banan eller utomhus och man inte får stopp på den, då hästen bockar och man vill få den att sluta eller om hästen inte lyssnar på banan och man blir irriterad.
Alla får ha egna åsikter och spekulationer
Aldrig! Eller kanske i en situation för att undvika allvarlig fara, typ om jag möter en bil i en skarp kurva som ligger för nära min sida, då skulle nog jag också dra i tyglarna på ett eller annat sätt.
Situationen du beskriver uppstår bara om man misslyckats med grunden, har faktiskt aldrig varit med om att en häst betett sig så. Inte ens problemhästar med mångårig vana att sticka och skena och slänga av ryttare fortsätter med det om dom får lära sig att man kan lita på att ryttarens reaktioner inte blir så kraftfulla och att det inte blir något dragande så fort hästen känner sig spänd och osäker.
Man brukar ju säga att det egentligen inte är hästen som skenar, utan ryttaren. Det ligger något i det, för hästen reagerar FÖRST men händer inget från ryttaren då så blir det inte mer än några hastiga steg eller något ryck i sidled. Ryttaren, som har en långsammare reaktionsförmåga, reagerar på hästens reaktion, oftast med att hålla i sig, både med ben och tyglar, samt drar i tyglarna för att få stopp. Alla dom reaktionerna är själva skälet till att hästen skenar.
Om hästen inte lyssnar så är det heller inte ok, för då har ryttaren inte varit tillräckligt tydlig eller haft tillräcklig förmåga att motivera, i det läget är det i sånt fall ryttaren som ska bestraffas, inte hästen.
Men under inlärning, när hästen kanske tror att den ska ligga på och går emot tyglen i ett försök att´utforska betydelsen av dessa tingestar, då är det ok att hålla emot (EJ DRA) tills dess att hästen släpper. Bara för att vara tydlig att det är inte så det ska vara. Men då är det iof hästen som drar i tyglarna