När anser man att ett barn far illa?

[_FiA_]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

När är det dags för socialen att rycka in? Är det när barnet inte mår bra och inte vill gå till skolan och inte har velat på väldigt lång tid? När en av föräldrarna inte orkar att lyssna på sina barn på grund av sin egen problematik? NÄR är det dags för socialen att rycka ut och gör något åt en (vad jag tror dålig) situation? Jag skulle väldigt gärna vilja höra andras åsikter om detta, när en eventuell orosanmälan kan vara på sin plats.

Vilka rättigheter har ett barn och vilka skyldigheter har en förälder? Rent juridiskt alltså.

Jag är väldigt orolig för ett barn i min omgivning, egentligen två men mest det ena barnet som har så fina förutsättningar i livet, men som hålls tillbaka på ett eller flera sätt. Där barnet behöver en riktig trygghet i sitt liv. Det andra barnet har jag inte så mycket att göra med, men oron finns förstås även för det barnet. Jag står handfallen och helt maktlös inför den här situationen.

Det är svårt att berätta om situationen, utan att röja min egen identitet, barnets eller någon annans. Inte för att någon av dem skulle befinna sig på ett forum som det här, men ändå. Föräldrarna bor inte ihop.

Vid minsta misstanke om att ett barn far illa, så ska du ringa kommunens växel och be att bli kopplad till mottagningen för barn och ungdom på Socialförvaltningen. Sedan berättar du dina misstankar så är det upp till dem att avgöra vad som måste göras. Anmäl alltid en gång för mycket än en gång för lite!

_FiA_ / Växeltelefonist

 

[Cherarriduracell]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

KL
Missförhållanden i hemmet behöver inte betyda misshandel eller övergrepp.
Det finns "missförhållanden" som för tredje part ser ut som ett grovt missförhållande, men för barn och föräldrar känns normalt. Det KAN vara väldigt stressande för barn att få påpekat att det är fel i hemmet, när man själv inte ser något fel. Det kan vara stressande för barn att tvingas till stödfamilj några dagar i veckan där man inte trivs eller blir behandlad som en i familjen, utan som en utomstående. Man räknas inte. Det kanvara stressande för ett barn att som sexton-sjuttonåring tvingas bo i lgh och ta allt vuxenansvar själv, på soc inrådan. Ibland är inte saker så illa som de ser ut.

Men man ska självklart kontakta någon ifall ett barn öppnat sig och säger att hen mår dåligt hos ena föräldern/hemma. Barn ska få må bra i hemmet.

 

[Rumpnissen]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Fast en del av idén är ju att skydda barn från det som i en del dysfunktionella familjer anses vara "normalt".
Dessutom ska det oerhört mycket till för att gå in med tvångsåtgärder, OERHÖRT. Det är förvaltningsrätten som beslutar om det. Alltså kan inte barn tvingas till stödfamilj av någon annan än sina föräldrar, om missförhållandena inte är mycket, mycket allvarliga.
Sen har du ju visst en poäng om att det kan vara stressande för barn och ungdomar. Barn och ungdomar försvarar i regel sina föräldrar in i det sista, hur överjävligt de än har det. Många gånger är det bättre att veta vad man har än vad man får. Barn är vansinnigt lojala.

 

[Cherarriduracell]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Jag upplever det inte så, men visst, barn är lojala. Barn mår även bra av att inte exkluderas,pekas ut fel på (kring) och att ha en kontinuitet. Soc menar väl, men det blir ofta fel pga bristande resurser/individbaserade lösningar

 

[Rumpnissen]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Jag upplever det inte så, men visst, barn är lojala. Barn mår även bra av att inte exkluderas,pekas ut fel på (kring) och att ha en kontinuitet. Soc menar väl, men det blir ofta fel pga bristande resurser/individbaserade lösningar

Självklart. Men balansen är ju svår. Och som sagt, frivilliga insatser är just frivilliga och ingenting socialtjänsten kan tvinga på någon.

 

[MiniLi]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Ororsanmälan kan man göra när det finns minsta misstanke om att barnen inte har det bra. Sen är det upp till socialen att utreda och bestämma om en åtgärd behövs eller inte.
Man behöver aldrig känna att det måste vara si eller så illa för att man ska kunna göra en orosanmälan, och man behöver inte ha några bevis.

Om du är orolig - anmäl!

 

[MiniLi]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Jag tror absolut på din berättelse om att systemet inte fungerade när du hade det svårt, men det betyder ju inte att det går till så varje gång.

KL

Ang polis/socialtjänst så handlar det ju om olika saker. Vissa missförhållanden som socialtjänsten skulle ta tag i är inte brottsliga, och ibland är det lämpligt med anmäl till både socialtjänst och polis.

 

[Orolig1]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Kl

Vad Rumpnissen skriver är precis jag menar med min oro för barnet. Det andra barnet är snart 17 år och denne kommer aldrig att fungera i samhället. Den dysfunktionella familjen isolerar sig och föräldern i det andra hemmet kan inte ta hand om sina barn utifrån deras bästa intressen. Jag vill inte att det barnet som jag tänker kämpa för, ska gå samma väg till mötes och ha en framtid med isolering och beroende av bidrag.

Jag lever med den ena föräldern (som har duperats av den andre sålänge de känt varandra). Mitt jobb är att stötta min sambo och jag har haft överseende med situationen hela hösten. Nu efter utredningar osv och skola som har anpassat barnets skolgång, så vill barnet inte gå till skolan och mår så dåligt. Så den andre föräldern tycker att mår man dåligt, så ska man vara hemma. I mina ögon finns det två alternativ nu, antingen följer föräldern med och stöttar barnet i skolan, och om barnet mår så dåligt så tar man kontakt med BUP för en akuttid, man väntar inte längre än man redan gjort. Och jag kommer att ställa dessa krav på min sambo, som annars riskerar att förlora sitt barn för alltid. Kanske inte till fosterfamilj, men av skäl som att sambon inte står upp för sina barn nu när de behöver.

Jag är på riktigt orolig och skulle socialen bedöma annorlunda är mina misstankar, må så vara. Jag är dock ganska övertygad om att socialen skulle hålla med mig, om de bara får vetskap om situationen och att jag finns. Socialen har varit inblandad tidigare men det finns hela tiden bortförklaringar till både det ena och det andra. Mig har de inte pratat med ngn gång trots att jag funnits i barnets liv i 7 års tid. Och jag tror ärligt talat att ingen har sagt ngt,nmin sambo som duperats av sitt ex, av den anledning att jag har sagt att den dagen socialen kommer att vilja prata med mig, så kommer jag berätta precis hur jag känner.

 

[Cherarriduracell]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Kontakta soc då ifall barnen far så illa att det äldre av dem "aldrig kommer kunna fungera i samhället"... Vad är det för prognos, ens. Alla kan fungera med rätt stöd oavsett hur fel det gått tidigare.

 

[Orolig1]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Tillägg; Jag är ganska ung, och har tidigare valt att blunda på grund av att jag inte har orkat med striden i rädsla att förlora min sambo. Nu har jag dock kommit att bry mig om barnet så mycket att jag ser barnets behov före mitt och alla andras. Vi har förmågan att ge ett bra hem och en fortsatt god uppväxt, men min sambo behöver bli fri sina rädslor och sitt ex - samt ha ngn annan som bekräftar min oro och konsekvenserna av den.

 

[Orolig1]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Ok, ber om ursäkt för det påståendet, men den andre förälderns perspektiv på livet har speglat sig på barnet på ett väldigt negativt och övertygande sätt. Alla inblandade i det hemmet är individer med diagnoser och tyvärr tror jag att den äldre har den framtiden om socialen inte agerar. Tyvärr tror jag att det är för sent oavsett. Jag vet mycket väl att alla kan fungera med rätt stöd, men som sagt, så har den andre föräldern + den egna diagnosen infekterat och fått ett alldeles för djupt fäste.

Och ja, jag ska anmäla det hela och sedan hoppas att jag har fel - och om jag mot förmodan har det, tänker jag inte ha dåligt samvete för att jag har tagit det här beslutet.

 

[Kattennizze]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Jag förstår vad du menar, jag har inte heller något större förtroende för socialtjänsten. Tyvärr. De verkar ha helt orimliga arbetsförhållanden och väldigt svårt att hantera grövre brottslighet.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Ok. Då väljer jag att tro mer på mina egna erfarenheter.

Om det är så att du jobbar för socialen så tycker jag att du ska skämmas som uttrycker dig sådär. Skämmas ögonen ur dig.

För det första är det okänsligt med tanke på vad Niyama precis har berättat och för det andra så är det väl fullkomligt genomkorkat att inte tro på det faktum att även de sociala myndigheterna kan göra fel? Jag vet inte hur många gånger jag läser artiklar om barn som far illa och det står att socialen har missat att fånga upp detta - trots anmälningar.

Ursäkta franskan men fy fan.

 

[Rumpnissen]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Om det är så att du jobbar för socialen så tycker jag att du ska skämmas som uttrycker dig sådär. Skämmas ögonen ur dig.

För det första är det okänsligt med tanke på vad Niyama precis har berättat och för det andra så är det väl fullkomligt genomkorkat att inte tro på det faktum att även de sociala myndigheterna kan göra fel? Jag vet inte hur många gånger jag läser artiklar om barn som far illa och det står att socialen har missat att fånga upp detta - trots anmälningar.

Ursäkta franskan men fy fan.

Om du läst tråden så framgår det ungefär vad jag jobbar med.

När jag skrev den meningen visste inte jag var Niyama blivit utsatt för, då hade jag kanske valt att uttrycka mig annorlunda. Även om jag fortfarande väljer att tro mer på mina egna erfarenheter, för jag tror att jag har en bredare erfarenhet. Det betyder inte att jag tror att Niyama ljuger, utan bara att rent generellt i sverige tror jag min bild stämmer bättre.

Jag har aldrig skrivit att socialtjänsten inte gör fel, klart som fan att fel begås. Jag har även belyst det faktum att arbetsvillkor m.m måste förbättras för att socialtjänsten ska fungera. Jag tycker faktiskt jag varit ganska tydlig på den punkten. Jag har även skrivit att hon det säkert stämmer det hon skriver, att vid grova brott kanske det är bättre att vända sig direkt till polisen.

Men att i den här tråden skriva att man inte tycker det finns någon anledning att anmäla till socialtjänsten, det kan jag bara inte hålla med om. Två fel ger inte ett rätt. Jag har sett många goda exempel på anmälningar som lett till förbättringar för familjer, enbart med frivilliga insatser, där familjerna i efterhand kan vara tacksamma för att de fått kontakt med socialtjänsten.

Och nej, jag skäms inte ett dugg.

 

[Rumpnissen]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Nu såg jag ju att jag visst borde fattat att Niyama blivit utsatt för övergrepp när jag skrev den meningen, men jag måste läst slarvigt för jag läste det bara som att hon hade erfarenhet av barn som blivit utsatt för övergrepp.
Så nu skäms jag faktiskt!

Niyama: Ursäkta för mitt plumpa och okänsliga uttryck!

 

[Gry]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Nu såg jag ju att jag visst borde fattat att Niyama blivit utsatt för övergrepp när jag skrev den meningen, men jag måste läst slarvigt för jag läste det bara som att hon hade erfarenhet av barn som blivit utsatt för övergrepp.
Så nu skäms jag faktiskt!

Niyama: Ursäkta för mitt plumpa och okänsliga uttryck!

Nuf said!

 

[Gry]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Rent allmänt vill jag bara speca upp lite. Hade ingen koll ALLS på snårskogarna innan vi blev familjehem. Men som det "är", i all korthet.

Om familjen går med på en placering är den frivillig coh barnen placeras enligt SOL. Socialen och barnet är helt i händerna på föräldrarnas åsikter. Om föräldrarna inte "går med" på vissa saker och vill upphäva placeringen eller åtgärderna coh det inte är tillräckligt grovt för ett tvångsomhändertagande så är soc utom makt. De kan tjata coh vädja, men intet mer. I vissa fall går det jättebra- alla inblandade vill väl. Ibland är det helt uppåt väggarna och sinnessjukt och föräldrarna motarbetar. Familjehemmet får inte klippa barnet, barnet får inte sova över hos kompisar, äta godis, måste få äta godis varje dag etc etc. Ni anar inte. Ni anar verkligen inte, om ni inte känner erfarna familjehem. Och familjehemmet har ingen rätt, socialen måste göra som föräldrarna säger mer eller mindre av rädsla för upphävande av placering.

Om det är riktigt illa tas barnet om hand enligt LVU. Är det skyndsamt så sätts barnet på jourhem ev. LVU ska klubbas igenom av kammarrätten coh kan överklagas. Barnet och föräldrarna får varsin advokat. Socialen kan tycka vad de vill men det är INTE de som bestämmer. Det är kammarrätten. Klubbas inte LVU igenom och föräldrarna vägrar en SOL- placering är det kört. Man får inte tvinga sig på med åtgärder, lock och pock går dock. Därför måste soc ha mkt kött på benen innan en LVU. Väldigt mkt. Inte bra för barn att bli ryckta så hux flux, in i ny familj etc och sen hem igen. Kammarrätten kan överklagas. Föräldrarna kan begära "hemställan" obegränsat antal ggr. Varje dag i flera månader om de vill, vid LVU. Finns fall...

Vid SOL coh LVU är det föräldrarna som är vårdnadshavare och måste skriva på allt; pass (många vägrar för att jävlas, många tycker att det är självklart att skriva på), vaccinationer, skolsaker, skolsköterska, psykologkontakt etc etc.

Efter tre år kan man göra en vårdnadsöverflyttning om vh inte har ngn framtid med barnet alls.

Nu är anknytning i ropet som bara den och det antas vara enormt viktigt med umgänge, till nästan vilket pris som helst. På gott eller ont, det diskuteras. FLitigt.

Soc gör utredningar och så vidare men det pratas också om att det måste finnas slipade "advokatliknande familjehemssekreterare" eftersom det avgörs i rätterna, om barnet ska omhändertas eller inte. Det går då rakt inte att ta ett barn utan att det är ordentligt underbyggt. Tyvärr funkar inte tillbakaflytten lika övervakat. Många upplever att barnen kastas tillbaka till sin familj.

Är barnet över 15 år men det inte är tillräckligt allvarligt för en LVU, utan en SOL, så kan barnet vägra och då gäller barnets åsikt, rent juridiskt, inte soc eller föräldrarnas åsikter. Mao, vill inte det aktuella 17 åriga barnet delta i soc stöttningar så behöver det inte. Men man kan ju lirka...

 

[Orolig1]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Om det funkar bra i en familj och inte alls i den andra.. Kan socialen bestämma att barnet blir skriven hos den förälder där det funkar hos? Tänker nu på 14-åringen. Hur funkar sådan? Måste man gå till rätten själva eller hur funkar det med barn som bara får bo hos sin ena förälder i bland?

 

[Gry]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Är det så illa att det behövs ett LVU kan man göra så. Om inte, så är alla insatser frivilliga även om soc kan upplevas som att det inte är så frivilligt.

 

[Rumpnissen]

Sv: När anser man att ett barn far illa?

Bra inlägg. Bara en liten detalj om folk vill börja googla. Det är förvaltningsrätten som är första instans och beslutar om LVU. Om det beslutet överklagas är det kammarrätten som är nästa instans.