Något att bita i - lastningsproblem ;)

[Alexandra_W]

). Även hos oss har närliggande grannar höjt på ögonbrynen då vi kommit backande varv på varv efter att ha fått tipset att backa tills hästen ger upp... Undrar vem som uppfann denna metod? Sämsta jag någonsin testat.

Nja, det var faktiskt den som funkade med stoet. ATt backa henne tills hon vilel kräkas på det när hon började kasta sig. Och att bestämma att "du får gå med två hovar upp på rampen, sen ska du gå av". Du vet ston, lura dem att det är DERAS idé så är det lugnt sen

Fast med Vision är det faktiskt den klart sämsta metod jag provat ja..

En sak som har funkat för oss ibland är det där med lång lina bakom rumpan på hästen och sen genom grimman och in runt bommen i transporten. (Håller med om att detta sätt inte känns speciellt kul dock.) Läste att du också testat detta men jag tror att vi har kört lite annan variant på det. Själv har jag lagt linan runt bommen med en gång, har alltså inte gett honom någon chans att backa av överhuvudtaget. Dessutom lägger jag aldrig nån belastning på linan, den finns bara som motstånd om han försöker backa. (Försöker man "dra" på honom så blir han hysterisk och börjar sprattla som en galning...) De gånger som linan har funkat bra är då han inte har fått chansen att gå bakåt alls, hur mycket han än bråkar. Känner han med en gång att det inte går att gå bakåt så accepterar han det (typ som när man väl har fått stängt bommen på transporten).

Fast V har jag inte linan bakom bakdelen på honom, då tar det hus i helvete. UTan han DRAS in. Och han slåss, ochs prattlar, och kämpar. Men eftersom linan alltid obönhörligen drar honom inåt, och han eg bara har att välja på om han ska röra på benen så han går in, eller om han ska släpas in liggandes, så har han inte så mycket för sitt sprattel och sina idiotanfall.

Att bara ha linan sträckt UTAN att dra funkar inte. Han ör för smart, han kastar sig framåt så han får slack på den och BLIXTSNABBT slänger han sig bakåt så han knäcker linan. Så det gäller att vara SNABBT med sitt dragande, så han aldrig får någon slack på linana.

Dock måste han varenda gång prova om det inte går att slita av sakerna idag då.

Jag har varit inen hela tiden på att nästa transport blir en step-up. Därom råder ingen tvekan. Men jag vill i ärlighetens namn inte köpa en ny transport till en häst jag inte vet om han håller. Och som bara åker tur och retur till veterinären och nån lite jäkligt lätträknad tur till ridhuset. Det är inte riktigt ekonomiskt försvarbart när jag har en transport som är okej etc.

Däremot, när jag fick mina pengar från ovan så var jag inne på att köpa en Henra med step up (jag har provlånat en sån tre dagar och Vision tycker om den, accepterade den t om med ramp, men det KAN ju varit en bra dag bara). Men sen kom ju det här med hasdefekten, och en häst som kanske kommer åka två gånger om året känns det ganska onödigt att köpa en transport för 55 000 kr till när jag de facto redan har en transport. En annan sak om vi kommit igång med träning och tävling och åkt två ggr i veckan.

Så än är jag elak Senaste året har han dock åkta ståndsmässigt, i Tasjas extra breda, långa höga Ifor, med step up. VIsion dyrkar den (och NEJ han får ingen Ifor för då måste jag köpa ny BIL också! ) Men de resorna blir så dyra för matte att de motsvarar en månadsavbetalning på ny Henra *sucka* Men som sagt, jag vill se att han tänker bli frisk igen innan det blir någon ny transport till herrn.

Men jag har också för ett par år sedan kommit till den punkten att jag resignerat och insett att step-up är enda utvägen om det ska åkas regelbundet och tävlas och så.

 

[Alexandra_W]

Här finns en bild på hur de går in i step-up:

http://hem.passagen.se/xyplex/stepuplast.jpg

Detta är en Ifor Williams. Den har ganska högt insteg.

Sen finns det flera andra märken som har Step Up, bland annat Fautras, Henra m fl. De har dock lägre insteg (dvs mindre höjd mellan mark och transportgolv)

På Iaf Henra och Ifor kan man välja om man vill fälla som ramp, eller öppna som dörr/dörrar. Dvs man kan välja från gång till gång.

 

[ylvalill]

Tja, min pålle funkade inte backningen på iaf, han blir jättelycklig när han får backa LÅNGT bort från transporten... (Funderade ett tag på att låta honom backa in i transporten men det gick inte så jättebra... :smirk

Jag håller med om att man måste vara enormt snabb med linorna för att det skall funka. Tycker på det stora hela inte att det är en särskilt bra metod, men vad gör man...?

Min pålle har också slösat en massa pengar på veterinärbesök, dyra ledtillskott, back on track-paddar osv. men jag blir nog tvungen att köpa mig en dyr transport iaf... :smirk: Har dock ingen transport sen tidigare och det skadar ju inte att ha en, även om nuvarande pållen eventuellt inte kommer att bli såpass frisk att det blir aktuellt med träningar och tävlingar igen... Eventuella kommande pållar kanske också uppskattar transport med step-up...

 

[Alexandra_W]

Jo, köper du en av de (alla utom Fautras?) som man med ett handgrepp kan ändra från ramp till step-up som man tycker så har du ju tillgodosett alla behov =)

 

[janta]

Jag hade en connemara som betedde sig EXAKT likadant. Allt från att lita 110 % på mig till att bete sig knepigt vid lastningen. Han gick åxå på utan bekymmer efter en stunds tvekan på rampen VARENDA gång. En sekund efter han gått in la han sig i grimman och drog och slet till han kom loss. Inte det minsta rädd för transporten och allt omkring men ständigt samma visa med de där sekunderna innan jag hunnit få fast rampen. Det blev varken bättre eller sämre under de 12 år jag hade honom och han levde med mig hela sitt liv så jag vet att inget hänt honom i samband med lastning. Och när jag tänker tillbaka kom det här problemet plötsligt på sommaren då han var 2. Mycket märkligt. En annan grej han gjorde ibland, mycket sällan men ändå på ngt vis regelbundet, var att när jag hade honom bunden kunde han stå och väga lite bakåt, lite fram, ännu mera bakåt osv. Som för att kolla när det repet blev spänt och när det väl blev det la han sig bak och drog tills allt gick sönder. Sen stod han bara där å glodde som om han bara kollat vad grimman skulle tåla. Detta hände väldigt sällan kanske 2 ggr per år men han slutade aldrig med det.
Glömde säga att han åxå kastade sig ur transporten när jag skulle lasta av honom. Jag fick heller aldrig någon klarhet i vad det berodde på. Han var aldrig rädd i de här situationerna men jag upplevde inte heller att han gjorde det för att jävlas. Det var som en princip bara.

 

[Alexandra_W]

Skönt att höra att jag inte är ensam =) (förutom att min aldrig provdrar uppbindningar. Än iaf )

 

[rover]

Byt transport, köp en Fautras!
Den har ingen ramp/lem och de mest svårlastade hästarna blir som förbytta. Urlastning fram, tyst och stabil på vägen. Vår svårlastade unghäst vill numera inte gå ur transporten när man väl kommit fram!

 

[Alexandra_W]

Jag skulle aldrig köpa en Fautras. Det finns så många andra märken som ger en VALET mellan ramp eller läm.

Men om du läste hela tråden så hade du sett varför det inte inköpt någon step-up..

 

[Lady_A]

Vad händer om du drar in honon och sedan inte stänger??
Så han får försöka kasta dig men sitter fast inne i transporten??
Om du lägger en lina bakom då?? När han är innne och vill ut?? (altså lina som dratt in fortfarnade spänd + lina bakom som kan spännas om han "räcker ut med rumpan" + öppen bom och ramp??
Rycker han i timmar eller slutar han efter en halvtimme och står lika lungt som om luckan var uppe??
När du släpper ut honnom släpper du hela repet eller "halar" du långsamt ut honom en bit i taget och drar in honom igen om han vill kasta sig???

 

[Alexandra_W]

Vad händer om du drar in honon och sedan inte stänger??
Så han får försöka kasta dig men sitter fast inne i transporten??

OM linan är så spänd så att han inte kan dra minsta i den eller slacka den så provar han ett tag men inser ju snabbt att han inte kan röra sig ur fläcken och står då still.
Om det är minsta slack i linan eller om han kan skaffa sig slack genom att gå framåt (dvs man inte drar åt den så han är limmad mot bommen fram) så kastar han sig och endera brister då linan, eller så rycker den tillbaka, och kan han rycka lite i den men inte kommer loss så får han ett deluxeanfall och kastar tills han eller utrustningen går sönder.

men om man drar in honom och så drar åt så hårt så att hans bog är limmad mot bommen och linan är jättespänd mellan bindringen och grimman så KAN han ju inte röra sig ur fläcken och då står han still.

Om du lägger en lina bakom då?? När han är innne och vill ut?? (altså lina som dratt in fortfarnade spänd + lina bakom som kan spännas om han "räcker ut med rumpan" + öppen bom och ramp??

Se ovan, kan han röra sig så sliter han sönder saker och ting och kastar sig ut, och då spränger han allsköns linor etc.

Samma sak om man lastar, sätter för bom och sedan sätetr fast normallöst. Då försöker han kasta sig ut, och sitter där en BOM så kastar han den på sig ett par ggr och inser sen och står still. Sitter där en KEDJA, som sviktar lite, då får han ett anfall igen och kastar sig på kedjan tills han spränger den. Dvs känner han att något ger efter minsta lilla så kastar han sig och det våldsamt, tills det brister.

Rycker han i timmar eller slutar han efter en halvtimme och står lika lungt som om luckan var uppe??
När du släpper ut honnom släpper du hela repet eller "halar" du långsamt ut honom en bit i taget och drar in honom igen om han vill kasta sig???

OM han står med bom eller om han är fastsurrad enligt ovan så han inte KAN röra sig så är han rätt lugn och lugnar sig helt efter en stund (ffa om han är 'surrad'). Men om det som sitter bakom sviktar minsta lilla (om det är kedja t ex) då kastar han sig våldsamt på den gång på gång tills den brister. Samma sak om han är bunden i släpet men utan bom, han kastar sig tills han sliter sönder uppbindningen.

men när han inser att han sitter FAST (dvs inte kan röra sig) eller det är STÄNGT (bom) bakom så lugnar han sig hyfsat efter ett tag. Sitter han FAST så blir han helt lugn efter en stund, med bom så blir han lugn ibland och ibland hoppar han jämfota därinne. Om luckan är nere men bommen på så om man släpper linan så OFTAST provkastar han sig mot bommen ett par ggr tills han inser att 'nehe, det gick inte idag heller' och är sen lugn. Ibland provar han inte kasta sig på den. Och är luckan uppe när man släpper på repet så kastar han sig aldrig bakåt.

När jag lastar av så SLÄPPER jag repet. Det går inte att 'ångra' sig och ta in honom igen, då flippar han ur som vid pålastning när han känner att linan sträcks. Samma sak om man håller kvar ett jämnt tryck när han ska gå ut, då kastar han sig mer än om man bara släpper.

Men IBLAND har han som sagt stått helt lugn i släpet, dels lös med varken bom eller något bakom, och även med bom bakom och normalt uppbunden. Samma sak när man lastar av, IBLAND så står han lugnt tills man säger varsågod, och backar då lugnt. Ytterst sällan de gångerna kan man be honom komma framåt igen. Men oftast så minsta lilla du försöker hindra honom att gå av eller han uppfattar att man försöker hindra så kastar han sig.

idag på ÅB åkte han ju step-up, och då går han som sagt på hur lugnt som helst och direkt och utan att dra in eller något. Sen står han där helt lugn utan minsta ansats att backa. varken innan vi hade satt på bommen eller när vi satt för den och han var lös men vi inte stängt.

Men sammanfattningsvis, när det gäller ramp, så när han VET att han inte har minsta lilla chans att göra något utan han är FAST eller INSTÄNGD, då är han lugn. Men finns det eller han anser att det finns minsta chans att någon utrustningsdetalj ska ge med sig så kastar han sig tills den går sönder. Men han är som sagt LUGN när han VET att han inte kan ta sig ut (!?)

 

[Seppo]

Tänkte berätta lite om min envisa åsna till häst som egentligen är en ängel men i vissa stunder, vid lastning, kan vara helt omöjlig.

Hästen är 20 år och en fd ridskolehäst. I yngre dagar tävlade han också väldigt mycket så han är således en van åkare. Att han är van att åka märks när han väl står i transporten för då märks han inte, han står lugnt och sover i släpet.

Detta är en häst med åsikter om allt och med den bakgrund han har så kan han alla knep och trick för att kanske få slippa undan. Han har sadeltvång eller snarare så beter han sig så av ren reflex för det går alldeles utmärkt att sadla om bara hans uppmärksamhet är riktad mot något annat än sadeln. Jag brukar låta ungarna dansa jenka utanför stalldörren så att Abbe får något att titta på under sadlingsproceduren, då glömmer han att vara sur nämligen.
Han ogillar även täcken och vissa grimmor. Vissa borstar går an, andra inte. För övrigt så är han mycket trygg i sig själv men har som sagt tusen frågor och åsikter om allt men accepterar samtidigt i stort sett det mesta om jag ger honom en god anledning. Detta gäller dock inte då jag ska rycka manen eller lasta honom.

Vi har gått igenom alla faser inom lastning; försökt vänta ut hästen en hel dag, backat hästen genom sommarhagarna, lockat med mat, ryat och skrikit, varit snäll och vänlig, försökt putta på hästen, lastat från stallet, använt repgrimma, försökt använda linor i kors bakom rumpan utan resultat.

Ett stort problem har varit att få hästen så nära transporten att det kan kallas för lastning. Han vägrar nämligen ens titta åt det håll transporten står. Försöker man få honom att vända sig mot eländet kastar han sig om och drar iväg i galopp därifrån. Eftersom han vägrar stå närmare släpet än 30 meter så går det inte heller att lägga en lina runt bommen.

Men av en händelse så kom vi faktiskt på en sak som får Abbe på släpet på några få sekunder. Vi hade då hållit på över en timme och sambon började bli lite sliten och lämnade över hästen till mig. Jag kopplade om linan så att den satt under hakan på hästen som vimsade runt och var lite svår att hålla i det läget. Han drog några gånger i linan men kände väl hur det spände under hakan och som genom ett under började han gå med slak lina mot släpet och klev rätt in!

Sedan den dagen sätter vi lina eller ett grimskaft i grimma eller träns under hakan och lastar hästen plättlätt. Så här har vi åkt i ett halvår nu regelbundet och jag försökte knäppa fast linan som vanligt här om dagen men genast började hästen konstra för att sedan bara rinna in i släpet så fort linan sattes under hakan. Det lustiga är att man inte ens behöver sträcka linan mer en en gång så har han fattat vad det handlar om.

/My

 

[Laslaw]

Jag förstår inte hur du menar med "under hakan"
L

 

[Lillsillen]

Är detta verkligen din häst du talar om???
Lite lustigt för jag vet att jag kännt igen min häst i din häst vid andra inlägg också!! Symptomen är precis desamma.

Nu råkar det vara så att jag VET när min häst började kasta sig ur och spränga både linor, bommar mm. Detta var i samband med när borrelian konstaterades på henne, alltså för snart 5 år sen. Då denna dumma sjukdom kan sätta sig på balanssystemet så var det något i samband med detta som skrämde henne att åka helt enkelt, även om hon stod som en ängel under färden och inte exploderade förrän släpet stannade, och då på sekunden. (inte roligt vid rödlysen, korsningar mm!!!) Jag gjorde då allt som stod i min makt att försöka hålla henne kvar i släpet, vilket har visat sig vara helt fel.

Även jag har provat alla tänkliga metoder och även tagit hjälp vid två tillfällen av "expert" på området. Linor är helt att glömma då hon bara exploderar. Vi kunde alltså tvinga in henne men kedja runt näsan och pådrivande med grimskaft, men först efter att hon stått på bakbenen i 30-60-90 min och vevat med frambenen, å snabbt som f*n upp med luckan.

Insåg snart att hon slängde sig varje gång jag gjorde en ansats att haka på bommen eller om någon stod intill framdörren och sträkte godis mot henne, så detta har jag slutat med nu. Har kommit på att hon är livrädd för att bli bunden, trängd eller fast över huvud taget, så det enda är att jag skickar in henne lös, hon får stå lös utan bom medans jag stänger BÅDA luckor. När jag sen går fram o ska binda henne så går det bra, men är den övre luckan öppen så flippar hon ur totalt. Jag började med att låta henne åka brett, men då började hon vända sig i släpet medans jag stängde luckorna så det var inte så lätt att få henne rätt och kunna binda henne då.

I dag kan alltså jag lasta min häst sjäv och det gör jag genom att skicka in henne i släpet och själv stå kvar bakom, utanför. Men, att få henne stilla så länge som jag vill verkar helt omöjligt. Hon läser mig så j*la väl!! Jag håller nu på att lasttränar och vill att hon ska stå lös i släpet tills jag bestämmer att hon får backa. Men tänker jag att hon ska stå tills jag räkat sakta till 50, så slänger hon sig på 49, tänker jag 100 så kastar hon sig på 49. Så mitt problem är att jag måste ändra på MIG!!

Har nån förutfattad mening om att hon kommer att kasta sig, trots att jag verligen försöker hjärnträtta mig själv. I dagsläget kan vi alltså åka, men det är jobbigt med urlastningen. Hon försöker fortfarande spränga sig ut innan luckan är nere. Å så fort hon kommer ut så är allt frid o fröjd!!

Nåt jag reagerat över är Ni som backar era hästar i både 2 o 3 km, detta är helt onödigt. Det som är vesäntligt när ni backar dem, är inte hur långt ni går utan att hästen sänker huvudet. Så länge hästen inte sänker sig, så har den inte givit med sig. Att då backa i flera kilometer gör ingen nytta för hästen har för länge sen glömt varför den ska backa... stanna den hellre i baksteg och dra ner huvet på den, låt den sedan gå med sänkt huvud med Er framåt några steg så den visar sig underlägsen.

 

[Seppo]

Linan eller grimskaftet löper genom sidoringen på grimman eller bettringen, sen vidare UNDER käken på hästen (ej över nosryggen eller så) och fästes i den andra sidoringen eller bettringen beroende på om man har grimma eller träns att lasta i.

/My

 

[Alexandra_W]

Nåt jag reagerat över är Ni som backar era hästar i både 2 o 3 km, detta är helt onödigt. Det som är vesäntligt när ni backar dem, är inte hur långt ni går utan att hästen sänker huvudet. Så länge hästen inte sänker sig, så har den inte givit med sig. Att då backa i flera kilometer gör ingen nytta för hästen har för länge sen glömt varför den ska backa... stanna den hellre i baksteg och dra ner huvet på den, låt den sedan gå med sänkt huvud med Er framåt några steg så den visar sig underlägsen.

Hästen är inte underlägsen för du POSITIONERAR den i en position?

Att backa X kilometer blir en följd av att tanken med backandet är att låta hästen backa tills den själv fått nog, och då backa den lite till. Dvs att man själv bestämmer när den ska backa, ochd et är även en dominanshandling. Det syns väldigt väl på dem när de själva inte vill backa längre, just för de sänker huvudet, ofta tuggar etc.

Men när man stöter på en häst som inte ledsnar på att backa inom rimlig tid kan man backa sig varv på varv runt byn och det är fortfarande HÄSTEN som backar och inte du.

Fö om jag återknyter till min valack så inträffar det du beskriver så fort vi är av rampen. Då är hästen uppmärksam, lätthanterlig etc igen. Och således med sänkt huvud etc. Skulle aldrig drööömma om att ifrågasätta matte eller göra minsta fel..

Nåt jag lärt mig med 'resan' med valacken är att det som fungerar på en häst fungerar inte på alla andra. Ödmjukhet helt enkelt. Det finns inget universalt rätt eller fel vilket 'knep' som fungerar. Utan det får man avgöra från individ till individ.

Som din, den har 'skräck' för att sitta fast. Då är den givna lösningen att mildra den skräcken. En annan häst har klaustrofobi och är rädd för att bli instängd i litet utrymme, då får man jobba med att mildra den skräcken. En tredje är bakrädd och blir rädd när luckan fälls upp/ner, då får man mildra det. Och en fjärde får panik av att inte kunna se ut, och då får man ordna det.

Hästar är individer även när det gäller transportering. En del vill åka brett, andra smal, en del vill åka med lilla luckan nere så de SER, andra blir stressade av att se. Vissa vill åka med sällskap, andra ensamma. Och så vidare. Och samma sak är det ju med lastning, det finns inte en enda allmängiltig anledning att hästar är svårlastade, utan man måste försöka hitta ORSAKEN, och sen är ju lösningen olika beroende på orsaken.

problemet jag har med valacken är ju att hitta en orsak, det 'finns ingen' (dvs ingen lyckas hitta den) helt enkelt?

 

[Tess82]

oj vilka långa inlägg alla gör ...
jag har ett inte så långt men kanske effektivt?!om din häst inte är rädd så kan du prova med bekvämt och obekvämt metoden.då gör du på följande sätt: du frågar honom om han vill gå in i transporten....väntar...och väljer han att inte gå in då låter du honom springa runt dig ett antal varv.sedan frågar du åter, så får ni hålla på så där.det var lite så du gjorde när du backade honom men prova detta iallafall.hästar är ju av naturen bekväma djur.jag tycker det är en utmaning att ta sig an lastningsproblem.vill du ha hjälp så hör av dig. hoppas det går bra/Tess

 

[Alexandra_W]

jag har ett inte så långt men kanske effektivt?!om din häst inte är rädd så kan du prova med bekvämt och obekvämt metoden.då gör du på följande sätt: du frågar honom om han vill gå in i transporten....väntar...och väljer han att inte gå in då låter du honom springa runt dig ett antal varv.sedan frågar du åter, så får ni hålla på så där.det var lite så du gjorde när du backade honom men prova detta iallafall.hästar är ju av naturen bekväma djur

Provat det, inget som helst resultat. han sprang så glatt i linan så. Och han satte det inte ett dugg i samband med att det var för han inte gick in. Jobba är ju KUL, så även longering.

 

[Tasja]

Han kanske lider av rampfobi? *s*

Tasja

Norrlands Guld = Luleå HF!!

 

[alisson]

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Du verkar ha provat allt! Men det är ju lite samma möster, när du sadlar får du lyfta upp ett ben för att bryta det fixa mönstret.
Men HUR ska du göra det när du lastar?

 

[Lillsillen]

"Att backa X kilometer blir en följd av att tanken med backandet är att låta hästen backa tills den själv fått nog, och då backa den lite till. Dvs att man själv bestämmer när den ska backa, ochd et är även en dominanshandling. Det syns väldigt väl på dem när de själva inte vill backa längre, just för de sänker huvudet, ofta tuggar etc.

Men när man stöter på en häst som inte ledsnar på att backa inom rimlig tid kan man backa sig varv på varv runt byn och det är fortfarande HÄSTEN som backar och inte du."

Just det, visst kan man backa hästen tills hästen inte vill backa längre och då som du säger lite till. I detta läge så finns det ju ingen anledning att skena byn runt varv på varv, hästen har för länge sedan glömt bort av vilken anledning den är tvungen att backa. Var det inte lastning det var fråga om?? Nej, stanna den hellre i backsteg några meter ifrån släpet och tvinga den att sänka huvudet!!

"Fö om jag återknyter till min valack så inträffar det du beskriver så fort vi är av rampen. Då är hästen uppmärksam, lätthanterlig etc igen. Och således med sänkt huvud etc. Skulle aldrig drööömma om att ifrågasätta matte eller göra minsta fel.."

Precis så funkar min med, så länge rampen är stängd så finns bara en enda sak i huvet på henne, och det är att hon måste ut. Och som jag skrev tidigare så står ju mim helt lös, jag måste ta loss henne i fram innan jag öppnar bak och detta resulterar då i att hästen kommer utfarande som en katapult innan luckan ens har kommit ner i marken många av gångerna... inte så roligt men jag jobbar vidare på detta.

"Nåt jag lärt mig med 'resan' med valacken är att det som fungerar på en häst fungerar inte på alla andra. Ödmjukhet helt enkelt. Det finns inget universalt rätt eller fel vilket 'knep' som fungerar. Utan det får man avgöra från individ till individ"

Nej, gudarna ska veta att de är helt olika individer. Men detta beror till stor del på "ledaren". I mitt fall så är det JAG som har förutfattade meningar om vad hästeländet kommer att ta sig till med, och detta förmedlar jag ju till hästen. Det är jättesvårt att jobba bort, har man haft några lindrigt sagt kaotiska urlastningar så är det nästan omöjligt att tänka positivt i denna situation. Men, som en bra ledare för din häst, behöver du aldrig tvinga den att göra nåt den själv inte vill. Är du en bra ledare så vill hästen göra det du vill att den ska göra. Med detta inte sagt att jag är en bra ledare, för jag har LÅNGT kvar, men jag väljer den långa vägen för att hästen skall göra som jag vill bara för att den själv vill det. Jag har som sagt nu lyckats med att få henne att självmant gå in i släpet när jag står kvar ute (hon tvekar inte ens att gå in), detta är ett stort framsteg då hon tidigare mest stått på bakbenen o vevat....Men vill helst bestämma själv när hon ska ut...

"Som din, den har 'skräck' för att sitta fast. Då är den givna lösningen att mildra den skräcken. En annan häst har klaustrofobi och är rädd för att bli instängd i litet utrymme, då får man jobba med att mildra den skräcken. En tredje är bakrädd och blir rädd när luckan fälls upp/ner, då får man mildra det. Och en fjärde får panik av att inte kunna se ut, och då får man ordna det."

Från början var det ju så att hon åkte kanonbra. Inga problem alls egentligen. Sen började hon kasta sig inne i släpet så snart detta slutade rulla. Hon kunde möjligen lugna sig efter ett BRA tag, men så fort hon hörde att luckan var på väg att öppnas så blev hon galen. Hon sprängde sig ut genom kedjor o grimskaft pga nån anledning som bara hon kännde till. Duktiga jag satte dit bommar bakom henne, dubbla grimskaft mm men det blev ingen bättring hon höll på att ta självmord bara. Nästa steg var att hon inte längre ville in i släpet överhuvudtaget..... Å så har det dragit iväg...Att hon har skräck för att sitta fast är alltså inte det ursprungliga problemet. Detta är det FÖRSTA orsaken jag har hittat i samband med att jag "benat" upp hela lastningsproblemet. Detta har jag nu eliminerat, då hon ej behöver sitta fast på något sätt längre (bara när hon åker men då har det aldrig varit nåt problem) Så nu söker jag nästa orsakt till att hon ej vill stå kvar inne i släpet tills hon är ombedd att komma ut.

"problemet jag har med valacken är ju att hitta en orsak, det 'finns ingen' (dvs ingen lyckas hitta den) helt enkelt?"

Orsaken till att min häst började trassla heter BORRELIA. Detta är jag helt övertygad om. Då detta kan sätta sig på balansen, antar jag att något i samband med detta gjorde att hon fann transporteringen obehaglig. Det samma gäller sadeltvången , som innfann sig bara nån vecka innan provet togs.