Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

[mino]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Vad roligt att denna diskussion har kommit igång!

Vad det gäller teoretiserande så tycker jag inte att Juul är särskilt teoretisk, snarare tvärtom. Anna Wahlgren tycker jag har en mycket mer strikt och statisk ram för umgänget. Det är snarare så att jag tycker att han kunde vara lite mer teoretisk och på så sätt mer tydlig i var han står.

Och ang detta

Barn blir överlyckliga över att höra att de är duktiga, varför snuva dem på den biten? Blir de som vuxna "duktiga flickor" med prestationsångest så är det något väsentligt större fel i uppfostran än att de fått veta att de är duktiga på att åka rutchbana.

Problemet med beröm/kritik är att man kan förlora självtilliten, att andra måste till för att avgöra om man är på rätt spår. Likaså tycks vi blanda ihop beröm med att bli sedd. Om nån säger att man har en fin tröja så blir man glad för att tröjan syntes. Beröm=någon lägger märke till mig. Det krävs alltså en aktiv handling för att bli sedd, dvs att jag har köpt en speciell tröja/klippt mig/sminkat mig/gått ner i vikt/haft alla rätt på matteprovet för att bli sedd. (får återkomma, nu skriker dottern)

 

[Halvhalt]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Problemet med beröm/kritik är att man kan förlora självtilliten, att andra måste till för att avgöra om man är på rätt spår. Likaså tycks vi blanda ihop beröm med att bli sedd. Om nån säger att man har en fin tröja så blir man glad för att tröjan syntes.

Jag håller med att här finns en uppenbar fara om man inte tänker sig för. Beröm för berömmandets skull är aldrig bra utan bör fylla en önskvärd funktion. Är man ute efter att bekräfta barnets begynnande "jag" eller låta det känna att det är "sett" finns många andra minst lika bra - om inte bättre - sätt. Däremot får inte heller själva berömmandet bli skuldbelagt eller klassat som något av ondo, så att föräldrar plötsligt får för sig att det är helt fel i alla lägen. Det tror jag inte heller barn skulle må bra av.

Jag tror det viktigast är att man ibland funderar över sin egen approach och valet av fostran. Och just för att "börja tänka" lite mer självreflekterande kan ju teorier vara behjälpliga ibland, även om man aldrig får glömma att det är just vad det är, alltså teorier...

Peace och godnatt/Halvhalt

 

[Halvhalt]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Problemet med beröm/kritik är att man kan förlora självtilliten, att andra måste till för att avgöra om man är på rätt spår. Likaså tycks vi blanda ihop beröm med att bli sedd.

Jag håller med att här finns en uppenbar fara om man inte tänker sig för. Beröm för berömmandets skull är aldrig bra utan bör fylla en önskvärd funktion. Är man ute efter att bekräfta barnets begynnande "jag" eller låta det känna att det är "sett" finns många andra minst lika bra - om inte bättre - sätt. Däremot får inte heller själva berömmandet bli skuldbelagt eller klassat som något av ondo, så att föräldrar plötsligt får för sig att det är helt fel i alla lägen. Det tror jag inte heller barn skulle må bra av.

Jag tror det viktigast är att man ibland funderar över sin egen approach och valet av fostran. Och just för att "börja tänka" lite mer självreflekterande kan ju teorier vara behjälpliga ibland, även om man aldrig får glömma att det är just vad det är, alltså teorier...

Peace och godnatt/Halvhalt

 

[Sar]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Finns det nån som gör det? Jag har aldrig sett något sådant.

När jag hör argument som "man ska vara som man är" och "det som står i böcker är teori - i praktiken ser det helt annorlunda ut" får jag känslan av att det bara är ursäkter för att slippa jobba med sig själv. Men det kanske bara är fördomar hos mig. (Jag har träffat en del stelbenta, opedagogiska människor som kört med just sådana argument, tyvärr... )

Jag tycker jag läser varje dag (främst på fl) om föräldrar som känner sig osäkra och därför fullständigt köper olika slags "pedagogikkoncept" oavsett om det passar deras barn eller ej.
Jag tror att om man lyssnar inåt så kan man i de flesta fall KÄNNA vad som känns rätt för en själv och ens barn. Litegrann som med hästar, tror man på sig själv och för sig naturligt har man ytterst sällan ledarskapsproblem. Känner man sig däremot osäker och försöker göra som man läst eller blivit tillsagd men inte känner sig helt naturlig med det så blir det ofta trassel.
Självklart har man dock stor nytta av att höra olika teorier, diskutera med andra föräldrar och höra om vad som varit mer eller mindre lyckat. Jag menar INTE att man skulle vara så stockkonservativ att man inte kan ta till sig andra sanningar, jag tycker att man ständigt är öppen för allt som man kan ta till sig för att bli en bättre förälder till sina barn. Så du har nog lite fördomar men det finns givetvis den sortens föräldrar också.
Tjingeling

 

[Sar]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

jag tycker nog Juul skuldbelägger berömmet lite för mycket för att passa mig (i alla fall av det jag minns att han skrev, det var ju ett tag sedan). Däremot är det självklart tänkvärt att inte automatiskt rapa beröm om prestationer, man kan lägga upp det på andra sätt.

Du har helt rätt i att Anna W är mer strikt med sina scheman etc, däremot får jag känslan av att hon koncentrerar sig mer på "formen" och tvärtemot Juul inte ger lika mycket åsikter om umgänget och pedagogiken mellan barn och förälder. Men jag känner att jag börjar halka ut på svag is nu, jag går nog låta bli att diskutera mer tills jag läst om boken. Det kan ju hända att jag minns fel ...

 

[mino]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

ja jag tycker att han är rätt oklar på den punkten. Jag tror att man kan tolka det som att man ger beröm när man håller på med någon specifik aktivitet, tex lär barnet att cykla och man vill stärka barnets självförtroende just när det gäller cyklingen, men att man inte ger beröm i såna mer allmänna situationer som nämndes ovan med rutschkanan.

Personligen tror jag att det är väldigt svårt att låta samspelet styras av en teori och i många fall är det helt överflödigt. Men jag tycker att man kan göra en liknelse mellan Juul och NH, Juul presenterar ett helt förhållningssätt, en sorts medvetet föräldraskap som bygger på respekt och jämlikhet. Problemet lär väl bli att få det omvandlat i praktiken så att det inte bara blir som när man står där och viftar med grimskaftet framför mulen och hästen bara glor förvånat.

 

[havreflinga]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Jag tror att om man lyssnar inåt så kan man i de flesta fall KÄNNA vad som känns rätt för en själv och ens barn.
---
Känner man sig däremot osäker och försöker göra som man läst eller blivit tillsagd men inte känner sig helt naturlig med det så blir det ofta trassel.

Jag tror inte att det för alla funkar att lyssna inåt och så gör man rätt. De som känner sig osäkra och väljer att göra som någon annan sagt/skrivit hör inget när de lyssnar inåt. Förmågan att lita till sin egen inre röst hänger ihop med självkänslan och den egna tryggheten. Man kan inte ge folk trygghet och självkänsla bara genom att uppmana dem att lyssna inåt.

Men det motsatta (att sticka till dem en bok och säga "följ detta!") funkar inte heller! Det som funkar bäst, tror jag, är att erbjuda en mängd olika teorier och tvinga dem till att sparka igång det egna tänket och ta ställning.

 

[Halvhalt]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Du har helt rätt i att Anna W är mer strikt med sina scheman etc, däremot får jag känslan av att hon koncentrerar sig mer på "formen" och tvärtemot Juul inte ger lika mycket åsikter om umgänget och pedagogiken mellan barn och förälder.

Jag tror främst det beror på att Anna Wahlgren skriver utifrån en väldigt pragmatisk utgångspunkt med sina egna personliga erfarenheter som grund - och därför väljer att vara väldigt konkret i sina tips och förklaringar. Juul utgår nog i de flesta resonemang mer ifrån ett metaperspektiv som tar avsprång i just teorier, vilka han i allafall ursprungligen tillägnat sig genom sina studier och sin yrkeserfarenhet. Båda sätt att närma sig frågan har sina förtjänster.

Anna Wahlgren är säkert väldigt bra framför allt när man behöver någon som konkretsierar hur jag skall göra i praktiken i en given situation, lite som att läsa en handbok som ger direkta råd ochlösningar på olika problem. Juul ger visserligen många exempel som också ger råd men förhåller sig väl egentligen mest på just metaplanet, d.v.s. där generella värderingar står i fokus. Läsaren tvingas sedan själv omsätta detta i konkret handling.

Det ena behöver inte utsesluta det andra och vad man föredrar är antagligen både individuellt och situationsbetingat.

/Halvhalt

 

[Halvhalt]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Men jag tycker att man kan göra en liknelse mellan Juul och NH, Juul presenterar ett helt förhållningssätt, en sorts medvetet föräldraskap som bygger på respekt och jämlikhet. Problemet lär väl bli att få det omvandlat i praktiken så att det inte bara blir som när man står där och viftar med grimskaftet framför mulen och hästen bara glor förvånat.

Hahaha...det där var ju både en bra och en kul liknelse! Och nog dessutom i många fall kanske precis så det ser ut? Det är inte lätt att omsätta teori/värderingar i praktik alla gånger - vare sig det handlar om hästar eller barn.

mvh/Halvhalt

 

[Halvhalt]

Sv: Någon som vill diskutera Jesper Juul? *långt*

Och nog dessutom i många fall kanske precis så det ser ut?

Öh...var har jag lärt mig Sverige någonstans...? Blev några ord som försvann här tror jag!?

/Halvhalt