Josseliten
Trådstartare
Tidigt i våras startade jag en tråd (med mitt andranamn Hanna) där beskrev jag mitt juridiska läge med mitt ex som försökte snuva mig på allt och lite till.
Det har nu blivit att jag inte gick helt tomhänt ut separationen. Jag fick det jag skulle. Det räckte med att ringa en jurist som angav sig till mitt ex.
Mitt ex fick då ge mig det belopp jag hade juridisk rätt till och jag fick även bilen istället för husvagnen. Hade jag orkat hade jag fått kämpa och då hade jag fått mer, men jag valde att släppa det eftersom jag inte orkade utan bara ville komma undan honom.
Det har gått upp för mig att jag levt i en bubbla i 15 år med denna mannen. Han har misshandlat mig psykiskt nått otroligt och även fysiskt vid några tillfällen.
Först nu i oktober (vi gick isär i feb) har han tagit sitt ansvar för våra gemensamma barn. Hans älskarinna som han haft vid sidan av mig i ca 2 års tid flyttade in till honom och hon blev gravid direkt. När bebisen kom tog han sitt ansvar för våra 2 gemensamma barn. Han fortsatte att klandra mig dagligen för att jag var en dålig mamma och gjorde allt för att trycka ner mig.
Jag fick nog och blockerade honom och nu har vi en kontaktperson som sköter kontakten mellan oss. Vilket funkar. (Kontaktpersonen är min mamma och det var familjerådgivningen som sa att detta var värt att testa efter att dom läst hur han skriver till mig). Han försöker trycka ner min mamma och det funkar inte för honom. Jag har en ständig oro över hans nästa steg för att ställa till det för mig för bråk verkar han verkligen vilja ha.
Dock så har jag mina söner flyttat in i en stor trea (bodde ju hos mina föräldrar när jag stack eftersom jag var tvungen att flytta omgående då en psykiska misshandeln blev för jobbig och för att det faktiskt var mitt ex som sååå många gånger förr gjorde slut men med "öppen ångerrätt" och ville som sååå många gånger förr att jag skulle stanna i vårt gemensamma hus med barnen och sköta allt medan han kunde komma o gå som det behaga honom).
Jag har blivit så mkt starkare. Jag står helt på egna ben och trots mina tvivel som min förövare planerat i mitt huvud så klarar jag detta så himla bra. Jag är fri från honom. (Så fri jag kan bli). Hans psykningar ser jag på ett helt annat sätt nu. Som att han sitter i en sandlåda och gör bort sig. Och varför jag stannade hos denna man i 15 år är sjukt. Jag är faktiskt äcklad av honom och undrar hur jag kunde kämpa för den människan. ?
Fick mycket goda råd här i våras och vill tacka !!
Det har nu blivit att jag inte gick helt tomhänt ut separationen. Jag fick det jag skulle. Det räckte med att ringa en jurist som angav sig till mitt ex.
Mitt ex fick då ge mig det belopp jag hade juridisk rätt till och jag fick även bilen istället för husvagnen. Hade jag orkat hade jag fått kämpa och då hade jag fått mer, men jag valde att släppa det eftersom jag inte orkade utan bara ville komma undan honom.
Det har gått upp för mig att jag levt i en bubbla i 15 år med denna mannen. Han har misshandlat mig psykiskt nått otroligt och även fysiskt vid några tillfällen.
Först nu i oktober (vi gick isär i feb) har han tagit sitt ansvar för våra gemensamma barn. Hans älskarinna som han haft vid sidan av mig i ca 2 års tid flyttade in till honom och hon blev gravid direkt. När bebisen kom tog han sitt ansvar för våra 2 gemensamma barn. Han fortsatte att klandra mig dagligen för att jag var en dålig mamma och gjorde allt för att trycka ner mig.
Jag fick nog och blockerade honom och nu har vi en kontaktperson som sköter kontakten mellan oss. Vilket funkar. (Kontaktpersonen är min mamma och det var familjerådgivningen som sa att detta var värt att testa efter att dom läst hur han skriver till mig). Han försöker trycka ner min mamma och det funkar inte för honom. Jag har en ständig oro över hans nästa steg för att ställa till det för mig för bråk verkar han verkligen vilja ha.
Dock så har jag mina söner flyttat in i en stor trea (bodde ju hos mina föräldrar när jag stack eftersom jag var tvungen att flytta omgående då en psykiska misshandeln blev för jobbig och för att det faktiskt var mitt ex som sååå många gånger förr gjorde slut men med "öppen ångerrätt" och ville som sååå många gånger förr att jag skulle stanna i vårt gemensamma hus med barnen och sköta allt medan han kunde komma o gå som det behaga honom).
Jag har blivit så mkt starkare. Jag står helt på egna ben och trots mina tvivel som min förövare planerat i mitt huvud så klarar jag detta så himla bra. Jag är fri från honom. (Så fri jag kan bli). Hans psykningar ser jag på ett helt annat sätt nu. Som att han sitter i en sandlåda och gör bort sig. Och varför jag stannade hos denna man i 15 år är sjukt. Jag är faktiskt äcklad av honom och undrar hur jag kunde kämpa för den människan. ?
Fick mycket goda råd här i våras och vill tacka !!