Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

[Ewa]

Efter att hela mitt liv sagt att jag ALDRIG skall skaffa barn, är jag nu i femte månaden och jätteglad över att få bli mamma, stolt, förväntansfull och nyfiken. Kanon helt enkelt!

MEN... i beslutsprocessen ältade jag givetvis för och nackdelar, hur mitt liv kommer att förändras etc etc, speciellt på hästfronten. Jag kom fram till att inte sjutton skall det behöva betyda att min karriär är slut, det finns juh tusen exempel på det motsatta, barn ÄR inte slutet på livet...

MEN... någonstans har det gått snett, överallt, från alla håll får jag höra att det inte är så, jag kommer inte kunna ha min häst, kunna utvecklas, sälj hästen, glöm att du kan klara det här osv osv, det även från ANDRA hästmänniskor?

Slutsats: Är det några speciella omständigheter att just JAG inte skulle fixa detta? Eller är det så alla andra också får höra samma saker? Är det något speciellt just i min omgivning/landsända?

Jag är smått förvirrad, kastas mellan min egna optimistiska syn på allt, och allt jag får höra från omgivningen. givetvis inser jag att det INTE kommer att bli SOM NU. Jag kommer att behöva massor med hjälp, förmodligen mer hjälp än jag är värd, men är jag verkligen galen som tycker att det inte ska behöva komma till att sälja min älskling bara för att jag skall bli MAMMA?

 

[lizan]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

jag känner MASSOR med mammor som fått barn när dom haft häst utan att sälja den!

så nog ska du klara det också!

 

[Mammadutt]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

wooohaaa grattis till bullen i ugnen

Vill det så går det! Det finns många... många som klarar av att kombinera barn och häst... men det är inte lätt på några sätt, att ha häst utan barn är ju t.o.m ibland rätt slitigt.

Man får helt enkelt se över hur det funkar bäst för en själv, vrida och vända ur alla synvinklar. Finns massor med lösningar... Fodervärd, delfodervärd, medryttare, skötare, ta med bebis till stallet, barnvakt....

Hoppas det löser sig och grattis än en gång!

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Jo jag tycker juh som att det skall vara möjligt, men jag har nog väldigt lätt att ta åt mig av vad alla "andra" säger, det känns juh som om det är mig personligen det är "fel" på efter ett tag.

En del ligger nog i bakgrunden att jag under en lång period varit deprimerad och haft det jobbigt med att ta hand om mig själv, men jag kan juh inte leva i det förflutna!
Nu mår jag juh bra!

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Jo duttan, jag har juh som också tänkt så, att lösningarna är många, men jag har fått litet till svar att "du kan juh inte räkna med att andra skall ta ditt ansvar".... I frågan om skötare/medryttare alltså...

 

[Mammadutt]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Men det är ju upp till blivande skötare/medryttare/fodervärd att ta med dig, diskutera igenom och komma fram till hur det hela skall uppdelas och fixas praktiskt (och ekonomiskt) inte andra utomstående... För sist jag var med i gamet så innebar medryttare eller delfodervärd ett bra lass med ansvar även det

Man får försöka kasta skitsnack på gödselstacken och försöka göra det bästa i ens egen situation... alltså sätta sig själv före de som försöker tillrättavisa en.

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Ja visst är det ett stort lass, men jag hoppas juh att eventuella fodervärdar medryttare skötare gör det för att dom VILL! Jag tänker juh inte tvinga någon Jag tror ibland vi helt enkelt lever i en del av sverige där Jantelagen är så djäkla stark att man blir knäckt bara av att försöka leva sitt eget liv, man skall helst leva alla andras liv också... *sucka*

Mot gödselstacken med skiten, helt rätt.. men det är såååå förbannat svårt att INTE ta åt sig!

 

[Mammadutt]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Ja visst är det svårt... det är tyvärr så vad man än gör har alltid någon en synpunkt. Tack och lov är ju endel kritik konstruktiv och väl menad så allt är ju inte skit... men det räcker för att fylla gödselstacken ändå.

och precis du ska ju inte leta fodervärd/medryttare med pistol i handen utan hitta en som vill vara det inkl allt ansvar som det innebär. För att undvika tjaffs får man se till att noga gå igenom allt och skriva papper osv.

Har sett många som sätter ut sina hästar helt på foder under barnets första år... men själv skulle jag nog bli tokig att måsta ge upp det ena för det andra om även bara för ett år. Men alla är ju olika, och man behöver ju inte göra så drastiskt som en del säkert vill... alltså att sälja... kompromissa är nog det bästa man kan göra om man är osäker. Och det borde ju krylla av potentiella fodervärdar till din underbara kuse

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Konstruktiv kritik har jag verkligen inget emot, jag menar jag är juh inte allvetande! Skillnaden ligger juh så mycket i HUR man säger något, om någon frågar på ett vänligt sätt hur man tänkt planera för att man vet att dom bryr sig på ett vänligt sätt, jämfört med en kort-i-tonen kommentar är juh milsvid.

Uttrycket "Har du funderat på hur du skall lösa det med hästen" är juh helt ok jämfört med "Men HUR skall du klara av hästen" ....

Jaja, jag är nog bara känslig...

Och sälja, nej, det känns INTE som ett alternativ, känns inte rättvist att jag skall behöva sälja min drömhäst bara för att jag blir mamma. Bäbisen växer juh, Det handlar juh inte om att hästen under resten av sin livstid skall vara "suspenderad" så att säga... Och inte tror jag det är bättre för hästen heller, att behöva byta hem och miljö jämfört med att vara litet mer *ledig* under en tid....

Och precis som du säger, jag skulle nog bli GALEN om han inte fanns "tillgänglig" i min närhet, vet juh bara hur jag känt det medans jag varit borta nu!

 

[lizan]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

min första medryttarhäst var ju för att ägaren var gravid.
för henne blev det som så att 3 skötare hade 2 dagar var, sen tog dom andra i stallet dagen som "blev över" (ingen av oss skötare kunde).

sen efter ett halvår flyttade en skötare och ägaren började då ta dom dagarna själv, sen slutade även den andra och det blev hon o jag som delade upp det hela.

hitta någon seriös som vill hjälpa dig så är det inga problem!

 

[Ramona]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Inte ska du behova salja hasten, eller ge upp pa ditt liv for att det blir tillokning.
Ger du upp allting kommer du ju att bli helt galen av att sitta hemma med bebisen.

Bebisar sover mycket, och de sover lika bra i barnvagnen som i spjalsangen, sa det ar bara att ta med bebisen till stallet. Frisk luft har ingen dott av annu!!
Jag har en bekant som precis fatt tvillingar, och de sover sa sott nar hon rider. Dessutom finns det ett par stalltjejer som mer an garna hjalper till att gunga vagnen nar det blir for mycket gnall. Nagra turer ut i skogen har det inte blivit, men hon ar i stallet i alla fall. Tror att hon spenderar mer tid i stallet an vad hon nagonsin gjort. Mer tid nar hon inte behover arbeta heltid och barnen gar att ta med sej.

Jag tycker att de flesta sager att man maste ta hand om sej sjalv, for annars kan man inte avra en bra mamma, fru, medmanniska osv. Och det stammer. Ger du upp ditt liv och dina intressen kommer du att bli bitter och olycklig. Visst for man anpassa sitt liv lite till barnen, men ett helt nytt liv behover du inte inforskaffa. Barn ar en tillokning pa det du redan har....inte en ursakt for att gora sej av med allting.
Du kommer att prioritera om vad som ar viktigt i livet, helt klart, men du maste ha kvar dina intressen.

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

barnet lär du inet ångra(på lång sikt,vissa vill ju kasta dem i elementen ibland o det kan jag förstå,känslan,inte handlingen)

Visst kan du ha häst..jag vet en ung mamma som har dressyrhäst o två pojkar,en på 9 mån kanske(jag är SÅ intresserad av barn) och en på 3-4 år..
hon har ridit hela tiden,men anpassat efter nbarnens sovtider
ungarna är med i stallet,inga problem..de ä även me o stängslar,fia med hö osv..mamman är dessutom korniskt sjuk så kan hn så kan du

en veerinär jag kännervar borta från jobbet två dagar endast,sedan hade honmed barnen i bilen..kanske ingetatt rekomenndera,mend e blir självständiga...

Lyssna mindre på vad folk säger o funder amer på hur du skall lösa det du vill göra så skall du se att du fixar det också

Thina

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Tack Thina Kram på dig! Jag tror jag vet vem tvåbarns mamman är, känner juh också henne litet grand Jag får tänka på henne varje gång någon säger något negativt...

 

[Sofiplopp]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Klart du ska behålla hästen!
Jag tycker mest det låter som om du har en massa trista typer i din omgivning som letar fel och vill att du inte ska klara det.
Inse att det kommer att bli jobbigt MEN att du är beredd att ta det jobbet - och sedan är det bara att göra det.
Dessutom är det ju inget du behöver bestämma just nu - skulle du känna att "nej det är för mycket" så kan du lösa det problemet DÅ. Varför måla f*n på väggen i onödan?

Lycka till med både bäbben och hästen!

 

[LinnéaL]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Kul med barn ! Jag tror inte alls att du behöver sälja din häst. Jag har själv inga barn, men ett jobb långt från hem och stall. När jag skaffade min häst var jag skitnervös över att inte hinna med, men samtidigt hade mitt mål varit att köpa ny häst så fort ekonomin tillät och därför gjorde jag det trots tvivel om Tiden (detta fantastiskt stressande begrepp). Nå väl. I min iver att bevisa för en skeptisk omvärld och mig själv att jag faktiskt skulle kunna jobba heltid med lång pendling och ha häst körde jag stenhårt i början. Skar in sekunder där det gick, steg upp oändligt tidigt och planerade, planerade, planerade den berömda Tiden. Alltid med lätt stress i magen.. :smirk:

Och det har gått bra. Efter ett tag märkte jag att jag hann med. Visst blir det långa dagar, och jag och maken syns inte så mycket. Men det är det värt. Hästen bidrar ju i hög utsträckning till min mentala hälsa.

Jag förstår inte riktigt vad de människor sysslar med som hävdar att det inte GÅÅÅÅR att ha ett intresse som tar mycket tid samtidigt som man har barn/jobbar mycket eller så. Det handlar ju i mångt och mycket om att prioritera. I mitt fall är det bortprioritering av att umgås med vänner i veckorna och att överhuvudtaget se på TV . Jag vet inte vad du måste prioritera bort. Givetvis underlättar det om man har en omgivning som kan hjälpa en lite när man behöver komma loss.

Hur som helst. Detta blev svamligt. Jag ville egentligen bara uttrycka mitt stöd för dig i din strävan att behålla hästen. De i min omgivning som är föräldrar och i samband med detta har givit upp sina intressen har blivit riktigt tråkiga att umgås med.. Men så är ju jag personligen jäkligt ointresserad av barnprat. Och, precis som många andra, känner jag ett par småbarnsmammor som är (lyckliga) hästägare!

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Där sade du någonting mycket klokt, och en polett trillade faktiskt ner, "skulle du känna att "nej det är för mycket" så kan du lösa det problemet DÅ. Varför måla f*n på väggen i onödan?"

Det tar jag till mig med stor tacksamhet! Allt BEHÖVER juh faktiskt inte planeras in i minsta detalj i förväg!

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Jag förstår vad du menar med prioriteringar, och uppoffringar, och du har en poäng där, jag har nog en HEL del annat jag kan prioritera bort istället för häst och barn, jag har inte en partner som kräver min närvaro jämt, och har inte speciellt många vänner utanför stallmiljön jag umgås med, så jag lär inte behöva såra någon på det planet!

 

[Sofiplopp]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Dessutom finns det faktiskt en fördel till - nämligen att PAPPAN får chans att umgås med bebben utan att du är med hela tiden! Jag tror att många mammor lägger beslag på bebben totalt och pappan får inte en chans att komma till. Det är mycket bättre för hans och bebbens relation att de får en massa tid för sig själva redan från början - och du blir en bättre mamma om du inte måste ge upp allting som DU tycker är roligt!
Jag menar - hur många killar skär ner på till exempel fotbollsträningen, bilmekandet etc när de får barn? Inte många ...

Kanske också ska tillägga att jag har två killar som är 10 och 12 nu, och jag har haft häst hela tiden - oftast två stycken - plus att syrran och jag har haft eget stall som vi hjälpts åt att sköta allting i. Visserligen har hon dragit det tyngsta lasset många gånger, men det var också självvalt eftersom hon jobbade så hon var ledig dagtid och då ville hon vara i stallet. Men det första jag gjorde på kvällarna när ungarnas pappa kom hem, det var att kasta mig in i bilen och sticka iväg till hästarna en timme eller två - underbart! När de var riktigt små hade jag bara ett russ (syrran tog hand om halvblodet) - en unghäst, som jag borstade och pysslade med, samt körde in så småningom. Alla stora planer jag hade för hans och min framtid på tävlingsbanan hjälpte mig massor när det kändes tungt och motigt hemma, med sjuka barn, vaknätter och så vidare ...
Kort sagt blev jag en mycket bättre och mer harmonisk mamma tack vare hästarna ÄVEN om det var jobbigt och tungt många gånger, både tidsmässigt och ekonomiskt.

Ha så skoj!

 

[Ewa]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Tack

 

[Wassego]

Sv: Nä nu behöver jag litet moraliskt stöd/input!

Jag är smått förvirrad, kastas mellan min egna optimistiska syn på allt, och allt jag får höra från omgivningen. givetvis inser jag att det INTE kommer att bli SOM NU. Jag kommer att behöva massor med hjälp, förmodligen mer hjälp än jag är värd, men är jag verkligen galen som tycker att det inte ska behöva komma till att sälja min älskling bara för att jag skall bli MAMMA?

Själv skaffade jag tre hästar när jag redan hade tre barn, varav den minsta var ett halvår. Klart att man kan ha både barn och hästar även om det blir mer jobb och mycket pusslande. Det klarar du! :smirk: