Mobbingfråga.

[Soffis]

Vår familj har hamnat i en konstig sits och jag funderar mycket på hur man ska hantera detta.
Två flickor som från och till har umgåtts sen de var små, den ena har tidigt visat att hon vill bestämma och att alla ska göra som hon vill. Hon har hela sitt liv plockat ut sina kompisar och vill hon inte ha med någon har hon fryst ut den. Våran tös har flera gånger blivit utsatt för detta och varit ledsen. De sista åren har dock deras vänskap blivit stabilare och de har umgåtts i skolan.
Nu har tjejen i fråga börjat spåra ur, hon skolkar och ljuger och har bytt umgänge. Våran tös tycker inte alls om detta och vill inte vara med henne mer. Grejen är nu att hon påstår att hon är mobbad av sina klasskamrater och det är alltså deras fel att hon inte går till skolan. Så är det inte alls, de andra tjejerna frågar alltid om hon ska hänga med, men det duger aldrig, hon tycker de är tråkiga och väljer hellre ett annat gäng. Det är ju helt ok, hon får ju vara med vem hon vill, men att påstå att hon mobbas och sprida ut att klassen är så elak och hemsk gör mig ont... Hur sjutton hanterar man "tvärtommobbing" Det är ju så tabulagt detta och alltid så synd om den som mobbas. Givetvis ska ingen mobbas, absolut ingen. Men om någon håller på så här vad gör man då. Hon lurar både sina lärare och föräldrar. Har gått så långt nu att dessa föräldrar inte hälsar på oss andra längre.

 

[Lailalotta]

Sv: Mobbingfråga.

För det första så kan ni ju inte veta säker vad det egentligen är som händer. Hon kanske vist är mobbad, men ni föräldrar ser inte det. Inte precis så barn går genom föräldrarna när de ska mobba.

För det andra så kanske hon inte mår bra. Det kanske stämmer det du säger, att hon inte är mobbad egentligen. Men det kanske är brist på självkänsla, kanske hon känner sig oälskad, och att det är ett försök att få lite medkänsla. Hur som helst så ska man nog inte klandra henne, det är ju en känslig ålder (gissar på högstadiet), prata hellre med henne och visa att man bryr sig, fråga hur det är.

Att hennes föräldrar inte hälsar på er längre behöver ju inte bero på att de tror att eran dotter mobbar henne. Utan snarare att flickorna har glidit ifrån varandra och därför kan även föräldrar glida ifrån varandra. Speciellt om hennes föräldrar kanske märker att det är något, så kanske de tycker att det är jobbigt, och kanske helt enkelt inte orkar engagera sig lika mycket när det gäller att hålla kontakten. Vill ni få lite bättre kontakt igen så hör av dig till föräldrarna och hitta på något istället.

 

[Soffis]

Sv: Mobbingfråga.

Jo då jag har allt funderat mycket på om min tös ljuger, kanske hon faktiskt är utfryst. Jag har verkligen pratat med min dotter och sagt att de ska ta henne med sig i skolan ochdet gör de. Men det är sällan hon är där och oftas vill hon inte vara med dem längre. Hon skriver "skit" om sina klasskompisar på fb, det ser jag tom. Att hon har problem fattar jag med och det vet hennes föräldrar och har tagit itu med det. Men de tror ju givetvis på allt hon säger om hur hemska alla är på skolan. Att hon alltid får gå själv osv. Saker som inte alls stämmer. Är så svårt hur mycket ska man lägga sig i ???

 

[cirkus]

Sv: Mobbingfråga.

Mobbning är subjektivt. Upplever man att man är mobbad så är man. Oavsett vad omgivningen tycker. Och då måste man ta tag i problemet.

 

[Puppan]

Sv: Mobbingfråga.

Mobbning är subjektivt. Upplever man att man är mobbad så är man. Oavsett vad omgivningen tycker. Och då måste man ta tag i problemet.

Håller i princip med, men höjer ett litet finger.
Mobbing håller på att bli ett överanvänt ord. Tänk på att mobbing, det är när en elev upprepade gånger, under en längre tid råkar ut för trakasserier från samma person eller gäng.

Om det inte är mobbing, så kan det vara ojuste behandling eller en ren och skär konflikt som alla har en del i. Dessa ska förstås också redas i, men jag tror att det är bra att fundera både en och två gånger om det verkligen handlar om mobbing, så att inte det ordet mister sin laddning och sitt värde.

 

[Soffis]

Sv: Mobbingfråga.

Men det är ju just detta jag menar. Mobbing är laddat och tycker också att det inte får förekomma. Men man måsta nog skilja lite på det, en konflikt (kanske just tjejer emellan) är ju inte samma sak och det får vi ju alla tampas med hela livet, arbetsplatser och dyl. Men bara för att man inte tycker lika eller vill umgås med någon så kallar man ju inte den som tycker annorlunda för en mobbare. Känns som man ofta idag säger att man blir mobbad utan att ens tänka efter och för de som blir kallad mobbare är det ju inte heller kul. Är inte det också en form av mobbing då ?? I detta fallet handlar det helt klart om en konflikt och där ALLA har del i problemet, även min tjej, men hon tar ju åt sig när hon blir kallad för nått hon tycker är fel. Vet nu att tjejen ska få Hjälp via sjukvården och då hoppas vi alla att det blir bra sen.

 

[cirkus]

Sv: Mobbingfråga.

Fortfarande så är det tjejens uppfattning. Hur hon känner kan ingen annan bestämma.

Jag tror inte att det finns NÅGON mobbare som tycker att den blir kallad för mobbare med rätta. Samtidigt så tror jag att de som är taskiga i regel har iallafall ite dåligt samvete och vet att det som de gör inte är riktigt okej. Men att inse att man är mobbare sitter nog hårt inne hos de flesta.

OM man inte har gjort något fel - varför tar man åt sig ?

 

[Lailalotta]

Sv: Mobbingfråga.

Kan du inte prata med någon på skolan då, klassföreståndare eller någon. För att höra deras version om hur det går till på skolan?

 

[Calazirya]

Sv: Mobbingfråga.

Men det är väl inte lätt för ett barn att tänka kring?

Jag blev faktiskt falskt anklagad för mobbing av en annan tjej när jag gick på mellanstadiet och jag minns att jag blev tokledsen och ville inte ens gå till skolan eftersom tjejen spred detta och jag blev bryskt kallad till "mobbinggruppen" inför klassen.

Jag hade absolut inte mobbat tjejen, jag hade inte gjort denna tjej någonting men jag blev ju såklart ledsen av att bli anklagad och misstrodd av vissa.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Mobbingfråga.

Jag har inget bra tips att komma med, men vill bara säga att det där är vanligare än man tror. Min lillasyster går i sjuan, och har ända sen dagis varit väldigt nära vän med en tjej. Nu har den tjejen träffat en pojkvän, som är ganska mycket äldre, och han är väl rätt så stökig och jobbig. Hon gör allt för att vara som han, har börjat skolka, hoppade av sina fritidsaktiviteter bara för att kunna vara med honom, vill aldrig vara med kompisarna utan att han är med osv.

De andra tjejerna är lite rädda för den här killen, han är äldre och han är störig. De vill inte umgås med henne när han är med, och eftersom han alltid är det har de börjat säga nej om hon nu någon gång frågar. Killen skickar sms och meddelanden på Facebook till tjejerna där han kallar dem fula saker och skäller på dem för att de inte är med hans flickvän.

Eftersom hon aldrig är i skolan har det automatiskt blivit så att min syster sökt sig till en annan tjej, som hon dessutom har fotbollen tillsammans med, och de har jätteroligt ihop. När den första tjejen väl är i skolan sitter hon bara och smsar till pojkvännen och vill aldrig vara med de andra, så jag kan faktiskt förstå att de andra tycker det är tråkigt. När man är 13 år brukar man inte vara sambo med en kille.

Vad jag har hört på min syster så har skolan i alla fall börjat ana oråd, och börjat luska i orsaken till hennes höga frånvaro. Nu går min syster på en liten skola där lärarna känner eleverna personligen och ser vad som händer och sker i klassen.

 

[cirkus]

Sv: Mobbingfråga.

Och var är tjejens föräldrar ?

 

[Soffis]

Sv: Mobbingfråga.

En liten uppdatering om vad som hänt de senaste dagarna. Föräldrarna är i alla högsta grad där och framför allt mamman, pappan har lite svårt att hantera allt. Det är en lugn och trygg familj, arbetsam och skötsam och har väl varit som "svenssons" i allmänhet.
Mamman har nu ringt mej och förklarat att hon inte orkat höra av sig, det visade sig att mina farhågor var sanna, tösen ljuger så hon tror sig själv. Mamman hade hittat en sida på henens dator som hon glömt logga ut ifrån. Där stod allt svart på vitt, hur illa hon far hemma,att mamma slår henne osv. Att mamman aldrig funnits där och att hon aldrig vill se henne mer. Det var så sorgligt alltihop. Hon har aldrig blivit mobbad , det var ett svepskäl hon tryckte i föräldrar och personal på skolan för att slippa vara där.
Vad som hänt nu är att hon har fått komma till ungdomspsyk, och soc är inkopplad. Kuratorn på skolan och familjerådgivningen.
Tjejen mår ju hur dåligt som helst och behöver riktig hjälp. Min tjej mår också dåligt över detta, och vet inte längre om hon ska tro på allt hon säger, vi vet ju att hon ljuger för fullt till henne med. Har sagt åt henne att bara vara vän och lyssna på det hon säger, och sen får hon sila det när hon kommer hem. Samtidigt är det ju skönt att föräldrarna har fattat att hon ljugit för dom och att de insåg det själva, hade jag berättat det hade de aldrig trott mej utan de hade blivit arga.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Mobbingfråga.

Och var är tjejens föräldrar ?

De bor i samma hus som tjejen, pojkvännen och tjejens syster. Tidigare har båda två, och i synnerhet mamman, verkat vara helt normala, ansvarstagande föräldrar som engagerar sig i sina barn, men sen tjejen träffade pojkvännen så har de helt förändrats.

De verkar ju inte tycka att det är ett dugg konstigt att tjejen skolkar (hon skyller alltså på diverse sjukdomar, medan klasskompisarna ser henne ute med pojkvännen så gott som varje kväll) eller att tjejen sover i samma säng som killen. De har till och med skaffat en dubbelsäng till dem.

 

[Puppan]

Sv: Mobbingfråga.

Hon har aldrig blivit mobbad , det var ett svepskäl hon tryckte i föräldrar och personal på skolan för att slippa vara där.

Det var det jag menade förut. Det är så lätt att alla börjar skandera mobbing utan att veta vad det egentligen handlar om. Det är givetvis så att skolan ska ta tag och reda ut vad som är på gång om en elev larmar, men som vuxen kan det vara bra att känna till att långt ifrån allt är mobbing och att man är lite försiktig att slentrianmässigt börja kalla allt för mobbing. Det är dumt om ordet mister sitt värde och bara blir ett i mängden. Mobbing är något oerhört hemskt som ingen ska behöva drabbas av. Konflikter och tråkningar är däremot något som vi alla råkar ut för någon gång och som inte skadar på samma sätt som den systematiserade mobbingen.

 

[viv]

Sv: Mobbingfråga.

Jag var med om precis samma sak på mellanstadiet. En tjej som det till slut visade sig var avundsjuk på mig för jag hade egen häst anklagde mig för att mobba henne. Efter många vändor hos anti-mobbningsgruppen, lärare, rektorer, samtal med både mina och hennes föräldrar kom det fram hur det var. Men jag minns fortfarande hur dåligt jag mådde, gjorde även det en lång tid efter. Det är en fruktansvärd känsla att bli oskyldigt anklagad.

 

[Soffis]

Sv: Mobbingfråga.

Jag tror att detta är vanligare än man tror, men man pratar aldrig om det. Jag säger inte att man inte ska tro på de som säger att de blir mobbade, MEN man bör nog gå igenom problemen ordentligt med båda parter för att se vad som pågår. Jag tycker det är lika illa när någon beskylls för nått som inte är sant och också en form av mobbing. I vårat fall löste sig ju allt tack vara att föräldrarna själv insåg att hon ljugit. Men de andra stackarna som aldrig får upprättelse då ???