mylisen

Trådstartare
I ett par års tid har en tjej i min dotters klass utsatt henne för taskigheter.
N sitter och stör min dotter E som försöker jobba.
N upprepar henne namn om och om igen tills L blir irriterad och undrar vad hon vill.
Då ska N visa henne en söt katt eller en gullig kanin eller vad fan det nu är.
De går i femman.
När L inte bryr sig om hennes tjatande, återigen på lektionstid, så börjar hon picka henne på armen tills hon inte står ut längre.
Råkar L säga ifrån eller be henne sluta så börjar N gråta och säger att hon blivit "kränkt" av min dotter.
Hon har även ljugit om att L ska ha gjort saker så att hon får gå till "mobbingfröken" och prata.
Senare har det framkommit att det inte varit sant men har L fått nån ursäkt?? NEJ
Denna jävla unge har nu sagt till min dotter att hon ser ut som en flodhäst, att det ser ut som att hon har två magar, och inte för att vara taskig men du borde kanske ha baddräkt på dig för att se smalare ut!!
Jävlar vad jag gick i taket då!
Det är inte första ggn hon kläcker ur sig såna här saker, men jag minns inte det som varit förut nu i all förtvivlan.
Jag har sagt till fröken förut att INTE sätta N brevid L eftersom det inte fungerar.
Flyttade dem då men sen satt hon ungdjäveln bredvid igen!!
Vad händer?
Jo allt börjar om igen.
Jag tog kontakt med kuratorn som sa att det här är mobbing.
Min dotter har inte varit i skolan på en vecka pga att hon har sån ångest och är så ledsen.
Hon har legat och gråtit på kvällarna så sängen skakat och idag ville hon inte gå upp för att hon mådde så dåligt över att beh gå till skolan imorgon.
Ikväll ringde min man till fröken och sa att han skulle följa med imorgon.
Nja det var väl inte så bra, fick han till svar.
Vi måste ju tänka på N, hon är ju så ledsen nu över allt som hänt.
:eek::eek::eek: ska VI tänka på N?? Men vår dotter då??
Hur i helvete tror de hon mår??
VEM är det som blivit utsatt??
Jag är så arg så jag vet inte var jag ska ta vägen och jag vet inte vad jag ska göra...... :devil:
fy fan jag mår skitdåligt och inte kan jag göra nåt heller.....
Vad gör man, var vänder man sig??
De har ju redan valt att tycka synd om mobbaren som mår såååå dåligt och är sååå ledsen.
Vill bara skrika rakt ut!
 
Sv: Mobbad

Lyssnar inte lärarna, gå till rektorn, får ni inte respons där heller, gå vidare till skolinspektionen. Så där får det inte gå till och det är lärarnas sak att ta tag i det. (eller ja, skolans sak)
 
Sv: Mobbad

Vilken rolig skola.. Har din dotter några kompisar i klassen? Har N några kompisar i klassen?
Går det inte placera om barnen så de får sitta brevid andra? Killar kan också funka, brukar bli mycket gjort då om de funkar i personkemin. :)

Risken är att Ns föräldrar eller N själv pratar strunt om din dotter så var för di ddotters skull inte allt för PÅ på Ns föräldrar utan dra helst upp de med läraren eller kuratorn eller rektorn och be de flytta på N för de är tack vare henne det inte funkar.

Föräldrar som själva är lite kaxiga tycker oftast de är kul att deras dotter mobbas och därför börja snacka skit om du försöker förhindra dennes populäritet...
 
Sv: Mobbad

de har flyttat på N till andra sidan av klassrummet.
men HON har ju inte gjort nåt så det är sååå synd om henne.
nähä men fyra andra tjejer i klassen kan intyga att det visst hänt, så då ljuger alla dem då?
Min dotter har många kompisar i klassen och är väldigt omtyckt, det har däremot inte N.
Det är nästan ingen som vill va med henne längre.
 
Sv: Mobbad

jag upplever inte att skolan tar det här på allvar.
det har ju blivit så stort det här säger fröken.
ja....mobbning är väl en stor sak?!
och det är väl bättre att ta tag i det nu innan det blir en total katastrof som inte går att lösa?
 
Sv: Mobbad

Skolan borde ha en antimobbingplan, be att få se den.
Där står precis hur de ska agera för att förebygga mobbing, när det redan skett osv.
Ifrågasätt (igen) sedan deras agerande utifrån den.

Absolut ska de ta tag i det nu, tyvärr verkar det vara rätt vanligt att lärarna stoppar huvudet i sanden och inte vill låtsas om problemen.
Men som sagt, strunta i att ta mer med läraren, hon verkar ju inte lyssna ändå.
Gå högre upp.
 
Sv: Mobbad

Men vänta nu.

För det första tycker jag att du ska lugna ner dig helt och hållet. Att kalla det andra barnet för ungjäveln är inte okej.
Vad är det hon gjort som är så förskräckligt ? Velat ha uppmärksamhet då din dotter velat vara ifred och hon har sagt till på ett sätt så att den andra flickan har blivit ledsen och gått till läraren ?

Och resultatet skriver du själv - den andra flickan vill ingen umgås med men din flicka är omtyckt. Vem är det som är mobbad egentligen ?

Självklart ska detta tas upp till diskussion i skolan men om det ska bli en konstruktiv diskussion så måste du lugna ner dig. Kommer du dit och beter dig som du skriver här kommer ingen ta dig på allvar. Du måste försöka se saken från två håll.
 
Sv: Mobbad

Fast vad menar du att TS dotter gjort fel?
Hon ber den andra flickan sluta picka på armen och tjata på henne, eftersom hon försöker koncentrera sig på lektionen. (här borde ju läraren säga ifrån till N tycker jag)

Att kalla någon flodhäst osv är väl inte speciellt trevligt.
Skulle inte heller umgås med någon som betedde sig så.
TS dotter ligger hemma och gråter, är det ok tycker du?

TS: Prata med rektorn, be att få ett möte med rektorn och dotterns lärare.
 
Sv: Mobbad

Ingen av oss var där - ingen av oss vet exakt vad som hände. Skulle den andra flickans föräldrar skriva i tråden så skulle vi säkert få en helt annan version.

Vad som är tjatande för den ena kanske bara är fråga en gång för den andra. Vad som är picka på armen på ett irriterande sätt för den ena kanske är peta på armen en gång för den andra. Om den andra flickan känner sig kränkt av att TS dotter sa till så kan det vara allt från att hon sa till på ett snällt sätt och just bad henne sluta eller så sa hon något kränkande. Vad vet vi ?

Självklart tycker jag också att läraren borde sagt till den elev som stör.

Och ja, det är skittaskigt att kalla någon för flodhäst och det ska naturligtvis redas ut.

TS dotter mår dåligt av att gå till skolan trots att hon är omtyckt och har många kompisar. Men varför vill hon då inte gå till skolan ?

Jag tycker ärligt talat inte att den andra flickan ska kallas för ungjävel av en vuxen, det är skitlågt, lika lågt som att ett barn kallar ett annat barn för flodhäst.

Är det ingen annan än jag som ser att den här historien kan se ut på lite olika vis beroende på vem som man frågar ?

Sen är ju kontentan att skolan verkar dålig på att se och åtgärda problem.
 
Sv: Mobbad

Nej nej, självklart ska man inte kalla någon ungjävel, där håller jag helt med dig.
Men som sagt, vi vet egentligen ingenting om vad som har hänt.
Därför tror jag att samtal med lärare, förälder(kanske den andra flickans föräldrar också) och ev rektor kan vara bra. För att reda ut händelsen/händelserna ordentligt och få stopp på det, innan det urartar till något mer.
 
Sv: Mobbad

det är kuratorn som klassat detta som mobbning.
tjatandet har varit konstant om och om igen tills hon svarar.
säger hon ifrån börjar N gråta och säger att hon blivit kränkt = Min dotter får skäll.
det finns vittnen och andra bevis för att hon både sagt och skrivit detta till min dotter.
ändå nekar hon till allt och alla andra ljuger, typ halva klassen då.
jag har inte kallat henne ungdjävel inför henne utan skrivit av min ilska här.
detta har pågått i över ett års tid och ingen lyssnar.
så NU har det gått för långt.
det händer massa annat åxå men orkar inte ta upp allt här.
mycket småsaker som hon även gör och säger till oss vuxna.
så nej............jag kan faktiskt inte tycka synd om henne längre när jag redan försökt få rätsida på saker och ting.
läraren tycker att det här är en bagatell och att de kan lösa allt själva.
rektorn är en mes som inte vill ta tag i konflikter.
mitt enda hopp står till kuratorn som faktiskt är riktigt bra
 
Sv: Mobbad

Vad händer om din dotter går till läraren och säger hur det är, dvs hon ber N sluta med tjat/pickande, men N struntar i det ? Kanske kan läraren hjälpa henne att få N att sluta. Det handlar ju om din dotters arbetsro.

Har någon frågat henne varför hon tjatar/pickar på just din dotter ? Vad händer om don dotter svarar "normalt" utan att säga ifrån.

Vad menar du med att det finns vittnen och bevis på att hon sagt och skrivit saker till din dotter ?

Hur kan den här tjejen förpesta tillvaron så till den grad för din dotter så att hon inte vill gå i skolan, om det är ditt barn som är populärt och har vänner medan denna tjej inte har någon som vill umgås med henne ?

Du får ursäkta men jag får inte ihop detta alls.
 
Sv: Mobbad

Jag tycker det låter som att den andra tjejen mår väldigt dåligt och försöker få uppmärksamhet från ts dotter. Kanske ts dotter är den enda som inte är elak mot henne?
Att hon använder sig av ord som kränkt är ju bara ett uttryck från vuxenvärlden, ledsen vore nog mer korrekt ord.

Tror hela klassen skulle behöva samtala om hur man ska behandla andra, utan att någon ska känna sig påhoppad.



Ts: att kalla din dotter mobbad bara för att de är två tjejer som är "osams" är ju rejält överdrivet och känns faktiskt lite nedvärderande mot folk som faktiskt ÄR mobbade.
Att hon gråter innebär inte automatiskt att man blir mobbad i skolan, hon är ju uppenbart konflikträdd så det är nog snarare pga det.
 
Sv: Mobbad

Är det ingen annan än jag som ser att den här historien kan se ut på lite olika vis beroende på vem som man frågar ?

Jo, det finns fler. Jag vet ju vad jag sa till mina föräldrar när jag varit i slagsmål :angel:

Klassen har uppenbarligen problem, och TS dotter och säkerligen minst en annan mår dåligt av det. Lärare och skolledning bör självklart ta tag i detta, för allas skull.
 
Sv: Mobbad

Hej! Jag förstår din ilska och tycker väldigt synd om din dotter.
När jag var liten var jag nämligen i ungefär samma sits som din dotter, och jag minns hur jobbigt det var.
Men, jag vill ändå säga det att: Ta vara på den där kuratorn som faktiskt vill göra något.
När det hände mig när jag var liten fick vi flytta flera mil bort, bara för att slippa min "plågoande", då skolan tyckte det var helt rätt att flytta på mig istället för mobbaren. Där fanns det ingen på hela skolan eller någonstans som ens försökte hjälpa...
För han som mobbade mig "var ju bara kär i mig":grin:
Kan känna att trots att ett barn är kärt i ett annat är det inte jätteokej att han biter, sparkar, slår och kastar sten så gott som dagligen.

Så ta vara på kuratorn som vill hjälpa, sen känner jag lite spontant det att... Även om du är jättearg på N... Har någon försökt prata med henne?
Om N inte har några vänner och din dotter är populär, så kan det ju faktiskt vara så att N är avundsjuk. N kanske mår jättedåligt av att ingen vill vara med henne och därför försöker mobba ner din dotter för att nå status och därmed kanske vinna vänner.
Nu funkar det ju inte så, men det kanske N behöver få förklarat för sig?

Lycka till med allt och ge din dotter massa pepp från mig! Jag vet precis hur urtrist sånt här kan vara.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Mobbad

En tanke som kommer upp i mitt huvud när jag läste denna tråd är : Är det ingen som tänkt tanken på att lära sina barn att försvara sig? Så fort ens barn blir illa behandlad så tuggas det om utredning, samtal, rektor, antimobbningsplaner ... Och visst, det vore en dröm om det fungerade. Men gör det verkligen det?

Min erfarenhet säger mig att det inte funkar så, att mobbning är en av de svåraste saker i världen att bryta. Och att skolor ofta inte lyckas ..

Fick ett råd, en uppmaning av min far en gång när jag var liten. Det löd: Slå honom på näsan om han inte släpper ditt hår. Ok, man ska inte slåss, men man har rätt att försvara sig! Killen det gällde hängde bara en gång till i mitt hår. Samtidigt betonade min pappa att "bara om det handlar om att försvara sig, om någon är våldsam mot dig".

Man har rätt att försvara sig! Att försvara sig är också att våga säga ifrån. Direkt till den det gäller. Att inte låta sig pickas på. Detta är också något jag verkligen påtalat till mina barn. Man har alltid rätt att försvara sig, och man förtjänar aldrig att ta emot elakheter. Styrka nog att stå upp för vem man är och vad man tror på. Att inte stå och ta emot skit, helt enkelt. Styrka nog att inte stå bredvid och se på när någon annan får skit ... Det vill jag ge dem.

Världen är ingen trevlig plats där alla blir korrekt behandlade. Och det är den här världen dem är födda att leva i. Förr eller senare står dem där själva och då vill jag att dem skall klara sig.

Vet ju ingenting om din dotters situation mer än vad du skrivit. Ditt inlägg nr 2 säger mig att om nästan alla har tagit avstånd från den där andre ungen så ÄR det ju väldigt synd om henne.

Hon som inte förstår det sociala samspelet och reglerna som finns. Det som gör att man funkar med andra människor. Det som ungar i den åldern (om allt är som det ska) håller på att lära sig. Man får inga vänner om man inte kan fungera i ett socialt sammanhang.
 
Sv: Mobbad

Bokstaven N fungerar inte riktigt på mitt tangentbord, så där det är ett konstigt ord, prova sätt i ett N och se om det fallit bort.




TS dotter mår dåligt av att gå till skolan trots att hon är omtyckt och har många kompisar. Men varför vill hon då inte gå till skolan ?

Kanske för att hon är mobbad av den andra flickan Och av lärarna som belastar henne för att vara mobbaren???


Jag ser inte hur det ska vara TS dotters ansvar att ta hand om den andra flickan om hon inte gillar att umgås med henne? Varför ska de sättas ihop eller ens tvingas behöva umgås om de inte gillar varandra.
Sagan "alla barn ska kunna leka med varandra" är just en saga, verkligheten är annorlunda. Det innebär givetvis inte att mobbing eller utfrysning är ok men det innebär däremot att vuxna ska kunna acceptera att barn som inte funkar ihop ska inte sitta tillsammans... Det är väldigt ologiskt att sätta barn som inte trivs med varandra tillsammans? Så varför sätter de då detta bar bredvid TS dotter trots påtryckning från förälder att TS dotter inte vill det? :confused:

Det är antagligen synd om den andra flickan, på allvar. Men jag ser inte varför vuxna ska få henne att må bra genom att skylla allt på TS dotter? Kan man inte se det egentliga problemet så ska det inte maskeras med ett annat och skyllas undan. Det är bara att dölja problemet och slippa ta itu med det...

Den andra flickan mår uppenbarligen inte bra, ta reda på varför. Det kan vara allt ifrån att flickan har det tungt hemma, att hon är mobbad i skolan, att hon har en (kanske odiagnostiserad) diagnos eller att hon helt enkelt är bortskämd och lärt sig att lägga skulden på andra och på så sätt få sympatigull... Eller så är det ngt annat som vi inte vet.

Själv funderar jag på varför hon konstant upprepar TS dotters namn och pickar henne på armen tills dess att TS dotter ger upp och blir irriterad och först Då reagerar och då på ett sätt som visar att hon inte förstår att hon inte betett sig ok. 11 år gammal, då borde man kunna sociala regler. Kan man inte sociala regler är det dags för vuxna att reagera och fråga sig varför? (dvs det är inte barnets ansvar eller uppgift utan oss vuxnas).



Till TS:

Vet du om flickan har någon diagnos? Det är givetvis en helt okvalificerad gissnign från min sida men jag undrar varför hon 11 år gammal inte kan förstå att det inte är acceptabelt att picka någon på armen eller upprepa någons namn tills dess att denna reagerar. Det hade varit åldersmässit logiskt beteende om det varit frågan om små barn, de som kan säga "Mamma" hundra gånger tills mamma reagerar och ger dom uppmärksamhet.

Om vi omvandlar det beteendet, hur skulle vi vuxna reagera om en 11 åring kommer och drar mamma i armen och säger "Mamma" 20 gånger varpå mamman ledsnar och säger Ja?
Jag skulle reagera just pga åldern och undra varför barnet gör så. Jag skulle fundera på om det finns någon bakomliggande orsak...

Låt säga att barnet har en diagnos, med rätt kunskap så kan man få barnet att må så mycket bättre Och framför allt kan man hjälpa barnet att komma in i gruppe.

Just nu beteer sig barnet så som den kan och de andra barnen tycker inte om detta beteende, klart hon mår dåligt, tyvärr tas det ut på din dotter av någon anledning. Kanske är det en effekt utav att lärarna utsätter din dotter för det genom att tvinga dom att sitta tillsammans (vilket läraren kanske gör för att de andra barnen faktist Är elaka mot flickan men din dotter inte är det utan är passiv/ignorerar/tolererar tills hon inte orkar mer).


Se inte barnet som ett elakt barn, se det som ett barn som behöver hjälp. Med eller utan diagnos.
Barnet mår inte bra och ingen vuxen (åtminstone på skolan) verkar ta ansvar att hjälpa henne. Det är inte ditt ansvar att hjälpa henne helt men kanske kan du ställa rätt frågor så att hon kan få hjälp av andra?

Man behöver inte ha en diagnos för att må dåligt och ha ett socialt "konstigt" beteende men man behöver deffintivt hjälp av en vuxen som kan se att det är något som är fel...


Slutsumman, med eller utan diagnos på den andra flickan.... är att det inte är varken din dotters fel eller den andra flickans fel... Det är personalen på skolan som aggerar fel!
Det är itne din dotters ansvar att hantera flickan, det är inte heller flickans ansvar att reda ut sig själv. Hon är för liten. Det är oss vuxna ansvaret ligger hos och vi ska kunna ta det ansvaret och göra det som är bra för Båda barnen. Din dotter ska inte behöva tvingas sitta bredvid henne, en situation som innebär att hon inte kan fly (hon kan itne gå undan om hon inte vill umgås med den andra flickan eller när hon vill vara ifred från henne).
Den andra flickan behöver hjälp från oss vuxna att lära sig vara social för som det låter av det lilla jag läst (pickingar på armen och upprepandet av namn samt att kalla din dotter för elaka saker) så vet hon inte hur hon ska betee sig och det är inget som hon kan lära sig utan hjälp från vuxna (uppenbarligen, hade hon kunnat det hade hon redan gjort det).
 
Senast ändrad:
Sv: Mobbad

Jag förstår hur du ser detta.

Och håller fullkomligt med om att skolan måste lära sig att hantera konflikter mellan barnen, liksom att barnen faktiskt måste lära sig att hantera konflikter. Jag tycker att man kan lägga ett visst ansvar på att hantera olika situationer på så stora barn som 11-åringar.

Det kan mycket väl vara så att anledningen till att TS flicka är ledsen och inte vill gå till skolan är att hon känner sig utpekad som mobbare och då är ju DET som egentligen är det stora problemet. Hon ska inte behöva känna så.

Fortfarande är det ingen av oss som vet hur detta *verkligen* gått till. Det kan vara en pickning på armen av en man inte vill umgås med, det kan vara 100. Det kan vara så att TS dotter bett snällt att den andra ska sluta, det kan vara så att hon sagt ifrån på ett taskigt sätt. Vi vet ju inte. Det kan vara så att den andra lärt sig sympatigull eller inte. Vi vet inte.
 
Sv: Mobbad

Nej vi vet inte. Men just det att vi inte vet innebär också att vi absolut inte kan belasta TS dotter för något.

Barn ska lära sig att hantera koflikter men... det finns konflikter och det finns Konflikter. Somliga mer lämpade än andra att låta barnen själv redan ut. I detta fall låter det som en Konflikt som barnen inte kan, eller ska, reda ut själva.

Jag utgår ifrån att jag kan lita på att TS dotter ger den version som är sanningen för henne.

Sen ska man ha i åtanke att en pickning på armen efter att man sagt ifrån, är en pickning för mycket...
Har TS dotter sagt att hon inte vill att den andra ska störa henne, så är allt efter det ett stort kliv in på dotterns intregritet och personlighet. Den andra flickan kan upplevas som att hon fullkomligen "skiter" i vad TS dotter har för önskemål (av TS dotter).

Jag tror sanningen ligger mer åt att den andra flickan faktist inte förstår bättre. Drag åt eller ren diagnos (men jag kan Verklign ha fel vill jag understryka!) som gör att hon inte förstår vad som är socialt ok och vad som inte är det.
Det innebär inte att flickan är hemsk, dum eller korkad. Det innebär att hon inte är som "den generella massan", det som kallas "normalt" bara för att de flesta (majoriteten) råkar vara så...
Barn med diagnos kan vara underbara, jag känner (minsT) en med autism, högintelligent, antagligen intelligentare än både du och jag, h*n har vanisnnigt högt på IQ-tester men... h*n har fått medvetet Lära sig hur man ska betee sig runt andra och det märks att det inte kommer "naturligt". Men en sån underbar människa, supersmart. När jag visar denna något så behöver jag visa det En gång, och det kan gå en, två eller tre veckor emellan när jag visar det nästa gång så behövs det inte för h*n minns hur jag gjorde sist!

Men vad hjälper det om skolan inte vet hur man ska behandla ett barn med en diagnos utan försöker trycka ner barnet i en form som alla andra faktist passar i så därför ska den andra flickan också kunna passa där? Och när hon sedan inte förstår sina övertramp så blir de andra barnen irriterade och då blir TS dotter syndabocken.


Oavsett anledning till den "sociala okunskapen" hos den andra flickan så behöver hon onekligen hjälp, det lärarna gör är att skjuta över sitt ansvar på TS dotter och när det inte fungerar så blir TS dotter syndabocken...

I detta fall ska inte barnen lösa problemen, det är de vuxna.



Jag tror vi alla kan vara överenns om att flickan, som 11-åring, inte har ett normalt socialt beteende när hon pickar någon på armen eller upprepar dennas namn tills denna ledsnar. Oavsett om det är en, tio eller hundra pickningar/namnupprepningar så har TS dotter sagt att det inte är önskvärt och då Borde flickan förstå det, socialt...

Men!
Den andra flickan förstår antagligen (som sagt) inte vad det är hon gör fel. För henne är TS dotters beteende helt ologiskt. Varför exploderar hon och blir irriterad på henne från ingenstans? Allt hon ville var att visa den söta katten? Hon tycker ju att den är söt, hon blir glad av att se på den, varför blir TS dotter då arg när hon vill visa den?
Hon har antagligen glömt bort att TS dotter sagt ifrån om att hon Inte vill se katter på lektionerna eller bli störd om något alls.

Så frågan är inte vem som mobbar, frågan är vad man kan göra för att hjälpa henne?

Nu har flickan knappt några vänner, om ens någon. Detta gör också att jag tycker det låter som hon har problem med det sociala.
Återigen, det gör henne att det är något "Fel!" på henne, bara att hon har svårt med det sociala och inte har någon som kan lära henne hur hon ska betee sig.


Men säg att jag har fel, att hon faktist är socialt kompetent. Då är det faktist ett stort klamp in på TS dotters personliga rum att inte respektera vad hon vill. Även om det bara var en pickning.

Men som sagt, jag misstänker att hon helt enkelt inte förstår bättre och det ska inte belastas på henne utan på omgivningen (vuxna) som inte göra något åt det.

Ingen av barnen ska belastas, de vet ju inte hur de ska agera när flickan gör något de inte förstår och ogillar. De är 11 år och inte utbildade psykologer, lärare eller kuratorer.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 519
Senast: Anonymisten
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 103
Senast: monster1
·
Övr. Barn Mina båda döttrar, 8 och 10, åker buss till skolan. Planeringen för bussarna är en aning bristfällig så trots att det är 4 km till...
2
Svar
32
· Visningar
3 936
Senast: Eurydome
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
2 057
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Intressanta uppfostringsmetoder?
  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp