Missfall... men vad händer sedan?

S

saltahajen

Fick i helgen en blödning (gravid i 7:e veckan). Blev först orolig såklart men konstaterade rätt snabbt med tanke på hur jag mådde, å ursäkta men vad som kom ur mig (!!!) att det nog rörde sig om ett missfall!
Fast jag redan visste vad barnmorskan skulle säga så ringde jag ändå i dag och hon sa precis som jag redan visste att det hela kommer lösa sig med naturen. Blev jag sämre fick jag ringa upp!
Trodde jag skulle bryta ihop totalt av att någon gång i mitt liv få vara med om detta då vi kämpat ett tag och jag verkligen har velat detta! Men nix så är inte fallet!
Känner mig... jag skall väl inte säga glad men jag har humöret uppe och ser redan fram emot ett nytt försök och ser detta inte som ett hinder!
MEN... jag är rädd att OM det skulle bli det samma IGEN hur kommer jag att reagera då? Finns det någon med erfarenhet av detta? Förresten hur länge blödde ni/hade ont?
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Jag har inte själv fått missfal så kan inte svara på hur det är. Men jag gissar på att det kan vara rätt olika från person till person.

Däremot så skulle jag vilja säga att det är bra att du redan nu kan se framåt till nästa försök.:bow:
Att det blir ett missfall så här tidigt tyder ju på att det var något fel på fostret. Naturens egna sätt att rensa bort de "svaga"

Att du får ett missfall betyder ju dessutom inte alls att det kommer bli så igen. Visst kommer du vara nervös och undra. Men du kan inte göra nått. Naturen har sin gång. Och vad jag vet så är det mer vanligt med lyckade graviditeter än missfall, så tror och hoppas jag att det går bra nästa gång.:laugh:
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Min väninna fick två missfall och två utomkveds på ett år. Visst tog det jättehårt psykiskt på henne men hon tänkte att hon i alla fall KUNDE bli gravid. Och just att det nog var något fel på fostret. Sen har jag läst statistik på att om man får ett missfall så är chansen pytteliten att man får ett till, medan om man fått ett utomkveds är risken större att man får ett till.

Så chanserna är alltså jättesmå att du får ett missfall till. Hur du kommer känna vet jag inte men om du lever hälsosamt så finns det inget du kan göra åt saken. Det hjälpte mej att tänka så i alla fall när jag fick missfall i v 11. Det var inget jag kunde gjort annorlunda.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Utomkveds betyder inte att det är fel på fostret det är bara det befruktade ägget som inte fastnar i livmodern utan någon annanstans.

Det finns tom fall där barn har lyckats växa utanför livmodern och förlösas fullt friska.

Såg att din vännina även fick två missfall så det var kanske dessa du syftade på.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Jag fick missfall förrförra veckan.hade lite värk i magen & blödde, åkte på UL där man konstaterade att moderkakan(tror jag det är) var kvar, eller det som fostret legat i så det var tal om skrapning men tror att det löste sig själv förra veckan men ska åka in på UL igen & kolla det.
Har ingen aning om hur du skulle reagera, jobbigt nog att få missfall en gång, flera ggr vet jag inte.
Jag har en son så jag är glad att jag har honom, även om vi hade planerat en till, men det kanske går nån gång.

Jag tror att stress var en bidragande orsak till mitt missfall, men man får oxå se det så att naturen tar bort det som kanske inte hade blivit bra, om barnet hade varit skadat eller kanske inte kunnat leva utanför mamman.
Då tror jag ändå det är bättre att få ett tidigt missfall än ett mkt sent för de flesta rent psykiskt & fysiskt, men jag ser absolut inte mitt barn som foster som många gör.
Jag såg mitt barn som ett barn, att folk som gör abort kanske tröstar sig med att det inte är ett barn det handlar om är deras sak, men mitt barn var ett barn för mej.

Har för mej att 1 av 5 graviditeter slutar i missfall & majorteten av dessa har inga problem att bli gravida i framtiden.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Ja precis, det var så jag menade. Läste inte igenom vad jag hade skrivit.

Jag har varit gravid tre gånger, en gång var jag ung och inte alls redo, då kändes det inte som ett barn, andra gången kände jag på mej att något var fel och ut kom det efter 11 veckor. Tredje gången kände jag att " ja, nu är allting rätt" och ut kom Sam.

Jag var inte direkt nervös när jag blev gravid igen efter missfallet. Jag tänkte att det som sker det sker. Och så tänkte jag att de allra flesta graviditeterna går ju faktiskt helt bra och ut kommer en frisk unge.

Som svar på din sista fråga, jag blödde i kanske 10 dagar, tog arnikadroppar och drack blutsaft. Ont, nä inte direkt. Känslig kanske i en vecka eller så. Det är ju ett sår som ska läka.

Beklagar missfallet i alla fall, hoppas det går bättre nästa gång.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Vet inte om ni last de andra tradarna jag skrivit.. Hur som helst aven jag fick missfall for ca 2 veckor sedan var da i V12. Jag hade haft smablodningar i ca 1v innan jag akte in for UL, fick sedan akuttid for skrapning samma dag. Kan tillaggas att jag var i Sverige pa 2v semester nar detta hande. Hade inte sa ont eller stora blodningar under veckan fore skrapningen, darav att jag inte trodde att det var missfall.

Enligt doktorn sa ar det bara att tuta och kora igen nar mensen kommit igang ordentligt. Men aven jag ar valdigt skraj att det ska handa igen. Vi hade i och for sig bara forsokt sedan i mars och hade tur att det tog sig pa forsta forsoket. Sa det positiva ar att vi kan fa barn, men det minskar ju inte oron for att fa missfall igen.

kramar Krusan
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Utomkveds betyder inte att det är fel på fostret det är bara det befruktade ägget som inte fastnar i livmodern utan någon annanstans.

Det finns tom fall där barn har lyckats växa utanför livmodern och förlösas fullt friska.

Såg att din vännina även fick två missfall så det var kanske dessa du syftade på.

Hur har de kunnat växa då???
Om ett ägg sätter sig i/på äggledare/äggstock och det inte upptäcks i tid så är risken stor att äggledaren/äggstocken blir förstörd.
Fostret kan inte växa någon annanstans än i livmodern, man kan inte heller flytta ett foster som satt sig utanför livmodern utan det är döds dömt från början.

Om ägget hade kunnat utvecklas till ett barn utanför livmodern så borde ju män också kunna vara gravida och vi borde kunna få fram barn i "provrör" vad jag vet så går inte det.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

MEN... jag är rädd att OM det skulle bli det samma IGEN hur kommer jag att reagera då? Finns det någon med erfarenhet av detta? Förresten hur länge blödde ni/hade ont?

Jag har haft: missfall (tvillingar) -bebis - missfall - bebis - missfall - bebis, så tre missfall och 3 lyckade graviditeter. Tidiga missfallet första gången blödde jag som vid vanlig mens efteråt och blev gravid med sonen tämligen omedelbart.

Jag har ju den inställningen att blir det missfall, så är där grava fel på bebisen och då är det bättre för både bebis och mig med missfall, än att kanske bära fram ett levande (dödligt skadad/sjukt) barn tiden ut, föda och sedan kort därefter tappa det.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Jag har fått missfall, första graviditeten. Inga problem efter (mer än att jag mådde piss psykiskt ett tag) och blev gravid vid nästa försök, dock nästan ett halvår senare (vårt val).
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Kanske finns kvar i expressen eller aftonbladet men det stod igår om en kvinna vars barn hade växt på ena äggstocken & föddes frisk, jag läste dock inte mer än så.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Hur har de kunnat växa då???
Om ett ägg sätter sig i/på äggledare/äggstock och det inte upptäcks i tid så är risken stor att äggledaren/äggstocken blir förstörd.
Fostret kan inte växa någon annanstans än i livmodern, man kan inte heller flytta ett foster som satt sig utanför livmodern utan det är döds dömt från början.

Om ägget hade kunnat utvecklas till ett barn utanför livmodern så borde ju män också kunna vara gravida och vi borde kunna få fram barn i "provrör" vad jag vet så går inte det.

Troligtvis har de hamnat utanför äggledaren eller spräckt äggledaren utan att orsaka någon större skada och fäst sig utanför livmodern. Detta har som sagt hänt flera gånger så jätteunikt är det inte utan fullt möjligt. Däremot så upptäcks det i tid så opererar man bort det pga att det är väldigt stor risk för mamman att förblöda om något brister.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Det finns tom fall där barn har lyckats växa utanför livmodern och förlösas fullt friska.

:eek:
Det dar skulle jag vilja se bevis pa!!

Utomkvedeshavandeskap ar mkt allvarligt och tillats - savitt jag vet - ALDRIG att fullfoljas. Daremot har du ju ratt i att det inte ar ngt fel pa embryot, det har bara valt att satta sig pa fel stalle.
Men det ar inte alltid fel pa alla embryon som man far missfall med heller...ibland stoter kroppen bort perfekta embryon - det finns medicin att ta som motverkar det.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Var det inte Marwin som skrev för ett tag sedan om ett foster som växt mellan lungor och nåt annat, alltså helt utanför livmodern?

kl

Jo, utomkveds är jättefarligt och för det mesta gör det asont så det upptäcks. Men gör det inte det är det livsfarligt för kvinnan.

Missfall kan ju också bero på fel hormonbalans så att ägget inte kan fästa eller att det stöts bort efter ett par veckor (är det inte runt v 12 som man börjar producera nåt annat hormon?). Men ska man läsa statistiken så är det alltså en jätteliten chans att du får missfall igen. Lycka till i alla fall.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Det ar ju inte i alla lander man gor ultraljud som rutin heller och da kanske det inte upptacks.

Det ar ju givetvis extremt ovanligt att foster vaxer utanfor livmodern helt och hallet, men om man lider av endometrios kan ett befruktat agg fasta dar.

Far igen beratta om min lakarvan som var eld och lagor da han "hittade" ett 28 veckor gammalt foster som fast in pa utsidan av tjocktarmen pa sin mamma. Min van ar cancerlakare och fick i uppdrag att utreda vad den konstiga svulsten var for nagot, undrar fortfarande hur mamman reagerade pa beskedet. Min van vet inte, det var ju inte hans bord langre nar det inte var cancer. Men detta ar forstahands-information sa jag ar helt saker pa att det ar sant.;)
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

kl*
Snälla, förlåt mig om det här ses som en okänslig fråga, det är verkligen inte menat som det. Men vad gör man när man får missfall?
Det beror väl förstås på när, och vart man märker det, men jag har fått höra om några som suttit på toaletten när det börjat blöda rejält. Ser man något? Om man ser ngt, vad gör man med det? Spolar ner det? =S
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

:eek:
Det dar skulle jag vilja se bevis pa!!

Utomkvedeshavandeskap ar mkt allvarligt och tillats - savitt jag vet - ALDRIG att fullfoljas. Daremot har du ju ratt i att det inte ar ngt fel pa embryot, det har bara valt att satta sig pa fel stalle.
Men det ar inte alltid fel pa alla embryon som man far missfall med heller...ibland stoter kroppen bort perfekta embryon - det finns medicin att ta som motverkar det.

Tillåts och tillåts, det är mig veterligen inte tillåtet att tvångsoperera människor. Däremot avråds man från att fullfölja en sådan graviditet, men som sagt. Alla länder har inte den kontroll på mödrar som vi har i Sverige och då upptäcks inte utomkvedshavandeskap om inte mamman blir dålig och måste uppsöka läkare.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

kl*
Snälla, förlåt mig om det här ses som en okänslig fråga, det är verkligen inte menat som det. Men vad gör man när man får missfall?
Det beror väl förstås på när, och vart man märker det, men jag har fått höra om några som suttit på toaletten när det börjat blöda rejält. Ser man något? Om man ser ngt, vad gör man med det? Spolar ner det? =S

Är nog olika för alla men för min del så kom det inte som någon störtblödning på toan utan först brunaktiga flytningar och sedan bara mer och mer, lite klumpar i det också... ingenting som man kan tyda som ett foster.
 
Sv: Missfall... men vad händer sedan?

Om man får missfall tidigt i en grav tror jag inte direkt det finns några lagar eller rekommendationer. Hamnar det i toaletten och man inte vill spola ner det får man typ ta upp det. Annars kan man spola ner det. Här på Irland där de är katoliker vill de ha begravning för embryot oavsett hur litet det är och mitt var utvecklat till v 6 ungefär och de gav mej det i en liten låda. Meningen var att det skulle begravas på en kyrkogård men jag kände att det var liite saftigt så jag grävde ner det på min mark bredvid min katt som blivit ihjälhuggen.

Så det är lite upp till var och en tror jag. De flesta ser ingenting alls så tidigt i grav. Jag såg och har tom fotat. (ja lite knasig är jag).
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 426
Senast: Snurrfian
·
Kropp & Själ Stopp och belägg. Självmord är inte fegt, det är ett hemskt oönskat utfall av svår sjukdom. Inlagt av moderatorn:
4 5 6
Svar
115
· Visningar
9 287
Senast: Grazing
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 954
Övr. Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
33 242
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp