Min tuffa ponny

ThroughMyEyes

Trådstartare
Min ponny är för tuff för mig. Den är sex år gammal och har börjat med massor dumheter som jag inte kan lösa. Jag är livrädd för den!
Min tränare tror att allt ska bli bra om jag kan tuffa till mig lite. Men jag kan nog inte det. Hästen blir ju bara värre och värre.
Den stegrar sig när man lyfter framhovarna, sparkar en när man lyfter bakhovarna. Den knuffar omkull en när man leder och kliver på en när man ligger ner. Den stegrar om man ber den om något och sparkar efter en när man longerar.
Hovslagaren fick ge den en rejäl omgång för att kunna verka hovarna. Jag blir bara så rädd så jag inte vet vad jag ska göra.
Jag är rädd att jag förstört hästen, alla säger att den bara är i trotsåldern. En del säger att jag bara ska vänta så blir den snäll när den blir äldre men allt känns så hemskt. Jag är rädd för att vara med hästen för jag bara blir skakad hela tiden.
Jag tänkte att man kanske kan sälja den och undrar nu vad jag kan få för råd angående det. som.. tips när man bör sälja liksom. Om man kan få tag i en snäll häst, eller om alla hästar kommer bli galna för att jag är så usel. (Min förra häst var snäll men vi fick avliva honom för ett år sedan.)
 
Sv: Min tuffa ponny

Min häst var en jäkel när hon var 5 år, hon är i sig skarp i temperamentet och en ung sådan häst har en tendens att testa sina gränser extra hårt. Jag blev inte rädd för henne men jag tröttnade rejält och kände att jag låter någon annan ta fajten med henne så att hon inte hinner befästa några dumheter.

Det kan mkt väl vara så att din häst är i en "trotsperiod" såsom alla tonåringar hamnar i där de ska testa sina gränser och se vad de får och inte får göra. Om du då blir rädd för den ser den att den får sin vilja fram och det hela blir en ond spiral.
Det kan säkert också vara så att du skulle få bukt med den om du var tuffare, men jag tycker att det verkar irrelevant i dagsläget. Eftersom du säger att du är rädd för den så är det en väldigt dålig utgångspunkt just nu. Det viktiga är att du får hjälp Nu och inte väntar ut det, är min åsikt. Ju längre du väntar ju större är ju risken att ponnyn hinner befästa problemen mer.

Vi kan alla behöva hjälp ibland, det betyder inte att man är usel. Jag kände mig ganska usel när min häst var jobbig men samtidigt kände jag vilken oerhörd lättnad det var att låta någon annan ta hand om henne ett tag. Vi var så trötta på varandra så både jag och min häst behövde en paus ett tag från varandra. Nu kommer vi bra överens igen, jag har blivit mer konsekvent och tuff mot min häst och framförallt har hon mognat och blivit äldre (6 år nu) och testar mindre. Men hon kommer alltid att vara en häst som kräver tydliga gränser.

Mitt råd till dig är att ta hjälp av någon, antingen någon som kan hjälpa dig i er hemmiljö men annars skicka den till en tillridare/utbildare med goda referenser. De flesta utbildare hjälper även till med försäljning om man vill det. Och man passar inte ihop med alla hästar, ibland kan man behöva sälja för att personkemin inte stämmer men det handlar inte om att man är usel utan att man bara inte passar ihop. Man gifter sig ju inte med alla människor heller :)

Styrkekramar från mig :)
 
Senast ändrad:
Sv: Min tuffa ponny

Jag skulle lämna den till en duktig unghästtränare, det blir om inte annat lättare att sälja den om den får lite hyfs. Rid gärna för tränaren/utbildaren innan du bestämmer dig för att sälja.
 
Sv: Min tuffa ponny

För det första. Du är inte det allra minsta usel för att du fegar ur en tuff häst. Jag tycker du låter jätteförståndig som själv förstår att läget just nu är ohållbart och att det inte kommer bli bra av sig självt. Det GÅR inte att "tuffa till sig" när man vet av erfarenhet att man kommer råka illa ut och att risken finns att man faktiskt blir riktigt rejält skadad på kuppen i hanteringen av sin häst. Tuff kan man bara vara när man är rätt säker på att man kommer klara av situationen i slutändan. Om man inte är suicidal eller rent löjligt envis förstås.

Som lil-sis säger så kan du lämna ponnyn till någon som har väldigt mycket erfarenhet och som du litar på. När du får hem den efter lite uppfostring så ser du till att det finns folk omkring dig som kan stötta dig i din hantering tills du känner dig trygg och känner att du är ledaren och att hästen tar din rättning. Först DÅ är det möjligt för dig att "tuffa till dig" och ta tag i problem som uppstår.

Den proceduren kan ta lång tid. För din egen skull skulle jag råda dig att lämna ponnyn till den där erfarna tränaren och låta den stå på försäljning där. Sedan köpa en häst som du känner dig trygg med redan från början. Alla hästar är inte tuffa och för dig passar i nuläget bättre med en mild, vänlig häst som är färdigskolad för vardagsbruk på marken. Du skulle snabbare få självförtroendet tillbaka och du behöver inte ta lika mycket hjälp för att komma dit.
 
Sv: Min tuffa ponny

Jag rider och tränar hantering för en tränare som ponnyn lyssnar jättemycket på. När vi jobbar med hästen tillsammans eller när tränaren instruerar mig fungerar det på banan.
Är det inte dumt att bara lämna hästen där? Jag känner det som att det är jag som måste lära mig mera för hästen är smart och lär sig fort av tränaren men jag behöver repetitioner hela tiden och klarar ändå inte av jätteenkla saker för att jag blir så fruktansvärt rädd så fort ponnyn inte gör som jag vill. Men jag har faktiskt tänkt på att låta min tränare få fason på den så att det går att sälja. Men jag känner mig bara så självisk och ond som ger upp hästen bara för att jag ska må bra och trivas.
Jag tror att det enda som gör att jag ens står ut med min ponny är att min granne har supertrevliga hästar som jag får rida på. De är helt underbara, snälla, lydiga och mysiga. En av dem är en ung outbildad häst precis som min och skillnaden är jättestor. Grannes häst är snäll, kelig och intresserad, aktar noga så att han inte råkar knuffas eller trampas när min ponny gör allt för att kliva på mig och knuffa omkring på mig, hästar är verkligen olika personligheter.
 
Sv: Min tuffa ponny

Jag har funderat på att lämna henne där så att jag kan sälja henne, men det känns så själviskt och elakt.

Jag rider och tränar hantering för en tränare. Ponnyn är jättelyhörd mot tränaren och ganska mycket mot mig när tränaren instruerar mig. Men på egen hand går det inget vidare.
 
Sv: Min tuffa ponny

Jag rider och tränar hantering en gång i veckan, det fungerar bra på banan ihop med tränaren men inte själv. När jag tränar ensam utan tränaren märker ponnyn direkt att jag är rädd tror jag.
I ridningen är hästen ingen dröm att rida precis, hon är ju väldigt busig.

Jag känner nog att personkemin är usel. Hästen är tuff, viljestark, självsäker. Helt enkelt allt jag inte är. Försäljaren sade att ponnyn var trygg i sig själv och väldigt mild, så jag fick köpa den för att jag skulle vara snäll mot den. För snäll tydligen.

Jag har spenderat månader med att vara förtvivlad och inte veta vad sjutton jag ska ta mig till. Mina föräldrar har ingen erfarenhet och jag känner nästan ingen som har häst och de jag känner säger saker i stil med "Jag skulle aldrig sätta mig på den där hästen!"
 
Sv: Min tuffa ponny

Hur gammal är du själv? Din tränare vet hon lr han om att du är rädd för hästen? När tränaren är med säger du att det går ganska bra. Vad är då största skillnaden när du är själv? Tänker du annorlunda då?

Du är inte självisk om du säljer en häst du inte klarar av. Din ponny behöver ha nån som säger till utan att va rädd och få ponnyn att växa genom nya intryck och massor med beröm när hon gör rätt. I dagsläget ser din ponny inte dig mer än en flugskit tyvärr. Tänk dig själv hur kul är det att umgås med någon som är rädd för en? En del skulle säkert visa att det är ok medan andra tar tillfället i akt och börjar härja. På det viset är de ganska lika oss fast de visar det tydligare. Som du sa att de är så olika. Du får tänka över om du vill ha kvar ponnyn, i ditt fall skulle jag absolut vilja att du tog hjälp utifrån oavsett. Vore även bra om dina föräldrar vet om läget om du är minderårig.
 
Sv: Min tuffa ponny

Nu först läste jag sista inlägget ditt. Nr 7.

Kommer med lite fler frågor om du vill svara. Vad gör hon vid väldigt busig? Om du ska rida ut tex. Hur ser ett sådant pass ut? Vad gör ponnyn och vad gör du då?

Är det nån skillnad från marken kontra uppsuttet?

Sluta att vara förtvivlad :). På ett lr annat sätt löser det sig. Det som är bra med dig är att du vågar ta hjälp och även är villig att sälja hästen om det inte går. Om med inte går menar jag _din_ ändring. Lätt för mig att säga att du måste tuffa till dig. Mer konstruktivt är att ta upp exempel och jobba med dem. När du reagerar med rädsla kan du omvandla rädslan till något annat?
 
Senast ändrad:
Sv: Min tuffa ponny

Jag är 20 men jag är väldigt barnslig. Ja, min tränare vet att jag är rädd, men det händer inte så många läskiga saker just under träningspassen och jag vet att om något händer, som att ponnyn stegrar så tar tränaren genast över om jag inte kan lösa det. Jag tänker nog att det är säkrare ihop med tränaren eftersom om jag gör fel så är det inte så farligt och om hästen blir helt vild som hon blir ibland så finns det en person med erfarenhet av just det där för att lösa det.

När du säger hjälp utifrån menar du av tränaren då?

Jag är väldigt osäker på om jag ska sälja eller behålla och försöka. Just nu lutar jag åt att vilja sälja henne till någon som klarar av henne. Men då måste jag nog kunna förklara varför för min familj (de avgudar ponnyn, för hon är jättejättemegasupersöt och snäll om man inte kräver något, om man bara går till henne i hagen med ett äpple och kliar henne är hon trevig) Och för min tränare som är så positiv till att fortsätta kämpa på i all evighet.
 
Sv: Min tuffa ponny

Hon slänger av mig genom att tex bocka. Hon stegrar, springer omkring och hoppar.

Jag rider inte ut längre, sist hamnade jag på sjukhus. Hon stannade och stod och darrade en lång stund och jag fick inte fram henne. Sedan exploderade hon bara och for framåt i full fart och började bocka som besatt så jag åkte av.

Ett tag ledde mamma mig men hon är så rädd för det nu sedan ponnyn blivit ännu värre, nu vägrar hon göra något med ponnyn.

Uppsutten finns ingen kontroll, på marken kanske jag har lite kontroll ibland tror jag i varje fall.
 
Sv: Min tuffa ponny

Att lämna bort hästen verkar vara det enda rätta - för er bådas skull. Det ska vara roligt att rida!
En vän till mig har fått liknande "tuffa" hästar som hon fått till väldigt trevliga individer senare, det finns folk för de hästarna också så hon kan få det bra även om det inte är hos dig. Lycka till!
 
Sv: Min tuffa ponny

Jag är väldigt osäker på om jag ska sälja eller behålla och försöka. Just nu lutar jag åt att vilja sälja henne till någon som klarar av henne. Men då måste jag nog kunna förklara varför för min familj (de avgudar ponnyn, för hon är jättejättemegasupersöt och snäll om man inte kräver något, om man bara går till henne i hagen med ett äpple och kliar henne är hon trevig) Och för min tränare som är så positiv till att fortsätta kämpa på i all evighet.

Du har inget att förklara.

* Hon passar dig inte helt enkelt, svårare än så är det ju inte.

* Din mamma vill ju inte ha med hästen och göra, det borde ju göra att de utan förklaringar lätt förstår din situation.

* Hon har skickat dig till sjukhus och skadat dig många gånger. Det är en mycket vettig anledning till att sälja.

* Du tycker inte att det är roligt att hantera och rida henne, vilket gör att ingen av er har så mycket utbyte av att umgås med varandra. Det är ett mycket bra argument till att sälja.


Jag tror det är ganska liten andel av hästaffärer som har starkare skäl till försäljning. Du är inte egoistisk, jag tror båda skulle vinna på det. Men med det sagt så tror jag att du och ponnyn skulle kunna hitta varandra med mycket slit och mycket tid. Hur lång tid och hur mycket slit beror på både dig och ponnyn. Och frågan är om det verkligen är värt det, för vad är vinsten för dig och din ponny som ni inte skulle kunna uppnå snabbare och enklare var och en på sitt håll?
 
Sv: Min tuffa ponny

Säg ifrån (och då menar jag på skarpen) och visa att det är du som är bossen, hästen ska inte bestämma över dig! :O

Vet att det finns många som har svårt att säga ifrån och det blir något i stil med "nämen gulleplutten så ska du inte göra.."
öva hemma framför spegeln tills du känner dig säker, hästen mår inte dåligt för att man säger ifrån ibland vid oaccepterat beteende, använd spö/grimskaft om du känner dig osäker och hästen inte lyssnar. De är inte dumma, bara testar gränserna och då måste man vara hård och inte släppa/tillåta.
Det får vi göra med en av ridskolans stora hästar (över 170) som är en drummel och bara klampar på, då får man påminna honom att "hörre du du nu är det jag som bestämmer".

Om du verkligen inte känner att du klarar av det ta hjälp av någon som lär dig.
Övning ger färdighet, lycka till med din ponny. :up:
 
Sv: Min tuffa ponny

Men du! Så där kan du ju inte ha det!
Det är ju fullkomligt livsfarligt att ha en häst som skickar av en och reser sig och bockar etc.

Jag tycker absolut att du ska försöka göra dig av med hästen.
Ska du få den omskolad så pass att du själv klarar av den och kan vara helt trygg på den kommer det ta tid. För det låter som att det finns en del att arbeta med i den hästen.
Att bara skola om den så att en orädd ryttare klarar den tar inte lika lång tid.
Men iom att den nu lyckats skrämma dig så måste man få den att bli betydligt coolare och lydigare så att du vågar rida den och inte problemen återkommer.
Det blir en dyr historia att lämna bort en häst så länge.
Och det blir ju också kanske trist att vara utan häst så länge.
Jag hade satsat på att sälja den.

Det finns lugna och milda hästar som är mer lämpade för rädda ryttare.
Och att vara rädd är inget att skämmas över!
Jag tror rätt många skulle bli rädda om de hamnat på sjukhus eller riskerade göra det varje gång de satt på sin häst!

Jag har haft en hel del ridrädda elever. En tjej var så rädd för sin häst att hon skakade, ibland grät höll på att kräkas inför varje ridpass.
Hon ville däremot fortsätta med just den hästen. Så med det ekipaget gjorde vi så att jag red hästen i en månad cirka. Sen gradvis började vi sätta upp tjejen efter att jag ridit hästen trött. Hon fick då lära sig hur hon skulle avstyra bockningar, resningar, kast etc.
Idag rider hon barbacka ut, hoppar lite på skoj, tävlar msv dressyr etc.
Men då har hon under ett års tid ridit lektion flera ggr/v och jag har ridit hästen någon/några g/v och mer i perioder vid behov.
Ska du fortsätta med just den här hästen tycker jag du borde kolla om det inte finns någon tränare som kan erbjuda liknande koncept.

Lycka till!
 
Sv: Min tuffa ponny

alla hästar är supermegasöta i hagen om man ger ett äpple.Du får förklara för din familj hur läget är, det ska vara kul att ha häst !!!
sälj och kö en trevlig ponny, gärna äldre förlåtande.
 
Sv: Min tuffa ponny

Klart att det inte är elakt. Det ska i grunden vara kul att ha häst och alla passar inte med alla individer.
 
Sv: Min tuffa ponny

Idag rider hon barbacka ut, hoppar lite på skoj, tävlar msv dressyr etc.
Men då har hon under ett års tid ridit lektion flera ggr/v och jag har ridit hästen någon/några g/v och mer i perioder vid behov.

Snabbt marscherat! Hade hästen grundutbildning innan det ballade ur? Annars måste jag göra stora vågen till ryttaren för att hon kommit så långt så fort (inte bara utbildningsmässigt)! Och till dig som tränare/utbildare också såklart. Till hästen med, förmodligen.
 
Sv: Min tuffa ponny

Jag har funderat på att lämna henne där så att jag kan sälja henne, men det känns så själviskt och elakt.

Det är varken själviskt eller elakt, det låter som ett klokt alternativ om det är det du vill göra. För ärligt talat, det bästa för hästen vore ju att få lära sig NU hur man uppför sig för om beteendet fastnar så att hon blir en "problemhäst" är ju inte det bästa för henne heller, eller hur?

Antingen gör du som tuaphua föreslår och hittar någon erfaren som kan varva ridningen med dig så att hästen dels lärs sig vett och etikett och du får en chans att bygga upp självförtroendet.
Eller så lämnar du bort den för tillridning och försäljning till någon som du vet/tar reda på är duktig.

Jag är själv en "rädd ryttare" och har stått bredvid min häst och skakat som ett asplöv innan uppsittning och den hästen var bara "tittig" och inte ett dugg elak eller tuff, han behövde bara en ryttare att lita på och det var inte jag så länge jag var rädd. Med en väldigt bra instruktör tog vi oss igenom det och kom ut så oerhört mycket starkare på andra sidan. Men hade han varit tuff så som du beskriver din vette 17 om jag hade kravlat mig upp igen faktiskt... O_o
 
Sv: Min tuffa ponny

Det är nog så, men man blir ju så fixerad vid att hästen ska bo hos en och att det är "hemma" för hästen. Måste nog komma över det.

Jag har ägt totalt tre hästar. Min första ponny har jag kvar, hon är jättesnäll men för liten för mig. Min andra häst fick vi avliva tyvärr, han var supermegasnäll. Min tredje häst är denna här tuffa så jag har aldrig behövt sälja en häst förut så det känns jättekonstigt.
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 109
Senast: Juli0a
·
Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 887
Senast: Mabuse
·
Hästhantering Hej, jag rider in en unghäst i nuläget. Hon är 3år, och väldigt tuff i psyket på både gott och ont. Hon blir sällan rädd för saker men...
Svar
6
· Visningar
1 554
Senast: skiesabove
·
Hästhantering Jag är så nära på att ge upp min häst jag snart har haft i 1 år. Jag hade sett så mycket framemot att ha häst igen men allt verkligen...
Svar
15
· Visningar
3 199
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp