Min största rädsla - hård hand

[OsCoxae]

Precis som rubriken lyder så är min rädsla att jag ska vara för hård i handen. Vet kanske inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta men...?
Någon annan som känner likadant? Jag försöker ju ge en så liten hjälp som möjligt i tygeln inledningsvis och då är ju kanske inte risken så stor att man är för hård på det viset - men kanske sitter jag och håller för hårt/statiskt/o.s.v. även när jag inte ger någon tygelhjälp.
Jag tycker att det är irriterande att man inte kan veta hur det känns för hästen

 

[flashlight]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Handen blir lätt hård om ryttaren är spänd eller har svårt med balansen.

Men märker du något på hästen?

Jag tror det är Sally Swift som har ett tänk som är bra, tänk att tyglarna är två pinnar som går till hästens mun. Då blir din hand inte bakåtverkande utan framåt. (OCh det är bakåtverkande hand som blir hård)

Sen tänk på att en slapp instabil tygelfattning med glappande kontakt är mer elakt mot hästen än en jämn men lätt kontakt. Kanske till och med mer elakt (om det går att jämföra två dåliga saker) än en hård hand. I rädslan att vara hård är det lätt att bli för slapp och en glappande tygel ger hästen upprepade små ryck i munnen som inte är så roliga.

Fråga din tränare/ridlärare om hur din hand är, det är dumt att oroa sej om man kanske har en bra hand, och i rena ängslan iställlet får en glappande tygel, som sagt.

 

[OsCoxae]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Det är nog det allra bästa - fråga ridläraren.
Hon sa åt mig att höja handen många gånger idag så där har jag i alla fall en sak att träna på!
Tack för dina tips!

 

[biffen]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Ett tips.
Ta en kompis till hjälp som håller i bettet med sina händer som mun, testa dina tygeltag - byt roller.

Mkt nyttigt!

En följsam hand, som inte "krampar" eller går bakåt är en mjuk hand. Handen ska tänka framåt!

 

[Lusidor]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Det mina visat mest obehag inför är en hand som "glömmer känna in" och gör saker på "rutin" tex tar upprepade inkonsekventa tygeltag utan lyhördhet för hästens svar på ett tygeltag. Typ växelvis "plockande" eller bakåtgående sega tygeltag.
Då har de fått bekymrade ögon, gapat och krupit ihop bakom hand (tom tuffa travaren) och uppenbart förflyttat all sin koncentration till sin mun och gått och aktat sig där i stället för att få lugn o ro i munnen då de arbetar riktigt så de kan fokusera på sin kropp och rörelsen framåt.
Även om jag inte tyckte att "de händerna" var så speciellt hårdhänta. Mer osäkert ogenomtänkta och ej lyhörda o reaktionssnabba inför hästens svar.

 

[jacko]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Min tränares elever får öva väldigt mycket på detta också. Torrövningar får en verkligen att förstå hur det känns i hästens mun.

Om man vill att hästen ska komma "hela vägen fram" har jag upplevt det (via torrövningarna) att det värsta man kan göra är att glappa i kontakten. Likaså en för mesig kontakt gör att gångarterna och schwungen inte heller kan utvecklas. Men till "tuttinutt" duger det alldeles utmärkt.

 

[Helan]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Alla är vi barn i början, både du och hästen. Det är bättre att ta ett (1)lite "hårdare" tygeltag en att sitta och tjata med en massa små. Funkar det lilla tygeltaget inte första gången, ta ett "kraftigare" så att hästen förstår och på så sätt lär sig till gången efteråt.
För att inte bli statisk i handen, tänk Gummisnodds-känsla. Kontakten ska vara fjädrande och när hästen skrittar så pendlar huvudet framåt-bakåt så kan armen och handen inte vara helt stilla utan måste följa i rörelsen.
Handleden är vanligt att bli stum i, du ska ha gångjärn åt alla håll.
Minst lika viktigt är det att vara rörlig och avslappnad i armbågen. Det är vanligt att den låser sig på många ryttare, då blir kontakten stum.
Även om du vill vara lätt i handen så kanske du inte kan vara det till 100% innan du/hästen lärt sig vad det innebär. Man måste använda handen på ett förnuftigt sätt fram tills den dagen ni är samspelta och kan rida med en trådfin kontakt hela passet igenom.

 

[lektra]

Sv: Min största rädsla - hård hand

För många är rädslan att vara ostadig, då kompenseras detta med att bli hård i handen. Som vanligt så gör man fel

Det är inte handen man ska spänna. Man ska lägga energin till axlarna och skulderbladen som håller fast så handen inte kan föras bakåt. Man uppnår inget med att föra handen bakåt (förutom möjlig handbroms).

Försök släpp spänningarna i armen/handen och lägg den vid axeln. På så sätt måste du använda sitsen mer.

 

[bigganl]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Svaret får du av hästens mun. Är hästen mjuk och fin i munnen har du inte en hård och stum hand.

 

[kulltorp]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Jag känner igen mig i dina tankar. Jag har gjort så att jag har suttit på min häst som står still. Jag har med ena tygeln velat få henne att böja sig i halsen så att hon luktar på min fot. Jag har tagit i tygeln olika mjukt/hårt och känt efter när jag har fått en mjuk följsamhet i böjningen av halsen. För mig hjälpe det att blunda för att riktigt kunna känna känslan. Jag kommer ibland på mig att vara osäker på om jag är hård i handen- Då gör jag den här övningen för att få in känslan i kroppen så att säga.
Hoppas att du kan ha nytta av mitt lilla tips.
Lycka till
/Annika

 

[Totola]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Hur lyckas man spänna axlarna utan att spänna handleder/armbågar?
Jag får hela tiden (fast mindre och mindre lyckligtvis..) påminna mig om att slappna av i axlarna för att hålla övriga leder i armarna mjuka.
Bålen/ryggen är det enda (utifrån vad jag fått lära mig) som får/bör spännas, för stabilitetens och hållningens skull. Men inte överdriven spänning i ryggen eftersom det kan spänna höfterna = verka bromsande..

Mest förvirrad av det du skriver eftersom jag alltid fått lära mig att en spänning sprider sig till många spänningar.

 

[jacko]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Jag tycker terminologin är svår. En ryttare ska vara stabil men inte spänd. Man blir stabil genom att träna, träna och träna. Man övar genom att faktiskt spänna sina muskler och utifrån detta försöka koordinera så att man kan vara stabil inuti och mjuk utanpå. Men som jag upplever det är det en ganska lång träningstid man måste lägga ner, innan man är där (om man inte är naturbegåvning!).

Det här med spänning av muskler tolkas oftast som något negativt. Men man kan inte vara lealös, och man måste ha ett högre muskelpåslag vid ridning än vad man har när man sitter på en stol, än vad man har när man går, eller t o m joggar. För man ska sitta relativt stilla på något som rör sig utan något att förankra sig i (bålen svävar ju fritt i luften).

Ja, det blev en liten utsvävning. Jag tror att det jag ville bluddra fram var att en stabil bål medgör en rörlig och fin hand. Och för att få en stabil bål måste man veta vad man håller på med rent muskulärt. Och öva, öva och öva.

 

[Totola]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Det sista är ju lite samma som jag skrev - förutom att axlarna (som det skrevs om i inlägget jag svarade på) såvitt jag vet inte hör till bålen!
Är med på att man inte kan vara helt avslappnad heller i övriga kroppen, då skulle ju armarna sladdra fram och tillbaka okontrollerat någon form av spänning måste såklart finnas.. Men skillnad på "avspänd" användning av en muskel och dubbelspänningar/spänning i "fel" muskler dvs i onödan?

 

[lektra]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Det är väldigt svårt att spänna axlar om man inte spänner bål. Då är man nog inte mänsklig.

fast, Hm, det kanske var fel av mig att säga axel eftersom en del av överarmen går under den rubriken. Vi kan säga musklerna kring skuldergördeln. Skuldrans muskler är många, ibland små och väldigt viktiga för stabilisering av axelleden.

lite ot men endå inte...
Det absolut bästa sättet att tänka på när man ska förbättra sitsen (och hållning rent allmänt) är "ballongen". Tänk att du har en ballong precis bakom toppen på huvudet som gör dig lång. Det funkar alltså inte att sätta näsan i vädret, ryggen ska bli lång. Då faller axlar, mage och bäcken på plats. Som bonus för att man kämpar med det här så får man välja färg också... min är grön

 

[Totola]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Eller så kan man visualisera att man struttar runt som någon av grand prix-ryttarna/kändisryttarna på sina dressyrhästar. Dom brukar ha låång rygg! Jag tycker det är så roligt att härmas att man glömmer bort petigheten/självkritiken som kan störa, att man dessutom inbillar sig att man struttar runt för att stolt visa upp sig och sin vackra häst!
Vilket otroligt UNDERBART pass vi fick till igår tack vare det! Helt underbar trav och tillockmed lite tramp! Vilket inte direkt är vardagsmat även om vi övat åt det hållet ganska länge..

 

[lektra]

Sv: Min största rädsla - hård hand

Härligt

Ja, ofta är det petigheten som gör det svårt . Man får göra det svåra enkelt. Jag rider alltid bra efter att ha varit på någon större tävling och sugit in alla de fina ritterna. Det gäller att skaffa sig perspektiv på livet (erhm... hästeriet)