Min son har krångel med kompisar

[athena]

Min son är 8 år och har alltid varit något av en enstöring. Han leker gärna ensam och har mycket svårt att delta i de andra barnens lekar. Han är en bestämmartyp och blir sur och arg om de andra inte gör som han säger. Detta resulterar såklart i att de inte vill leka med honom.

Nu har han fått ett allt större behov av kompisar (säg de senaste 1-2 åren), men det är svårt att få det att funka. Vi bor på en liten ort med en pytteskola (för liten enligt min mening). De är 10-12 stycken i klassen, en 1-3a, det finns ingen jämnårig som han går ihop med. Så återstår yngre barn (som han kan bestämma över, och som lätt tröttnar på det) eller äldre (som är riktiga tuffingar och inte är snälla mot honom).

Jag pratar en del med skolans personal om detta men de menar att de inte kan göra mer. Den här veckan har han klagat extra mycket, han tycker inte att han har någon att leka med på rasterna och att alla är dumma. Jag har just avslutat ett långt samtal med hans klassfröken men tycker inte att jag blev mycket klokare.

Personalen tror jag upplever att problemet är hans, och att han själv måste göra nåt åt det (vilket såklart är sant på sitt sätt). De tycker inte att han är mer utstött än ngn annan och jag känner tyvärr att de inte alls stöttar honom utan mer irriteras över att han skapar konflikt (vilket i sig också säkert är sant).

Hemma har han en del kompisar som han leker med, men det finns så himla få barn i hans ålder så för det mesta är ingen 'ledig' när han ringer till dem. Det är aldrig någon som ringer till honom, vilket han själv också konstaterat och klart och tydligt uttryckt sitt missnöje över.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag ska prata med honom ikväll och försöka få honom att förstå att han måste ändra attityd för att situationen ska förbättras, men hur gör man det utan att trycka ner honom i skorna?

 

[Mayara]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Ja du det är inte lätt det här med kompisar... Jag vet inte om jag kan ge dig några råd, men jag ska försöka.

Kan han kanske gå med i någon aktivitet av något slag som kan passa honom där han kan knyta nya kontakter med andra barn med samma intresse som kanske inte bor just i närheten av er?

Kan byte av skola vara ett alternativ för att hitta fler jämnåriga kompisar att välja bland. Det låter som om ni bor på en liten ort med liten skola och då kan det kanske bli så att kompisarna "tar slut" lättare som du beskriver.

Hur är det med hans självkänsla? Kan det kanske hjälpa honom med en samtalskontakt av något slag. t.ex. skolkurator.

Jag tror också att det är viktigt som du säger att han måste se sin del i det som sker. Det är inte ens fel att två bråkar som man brukar säga. Du kanske kan ge honom små uppgifter han kan träna på i skolan. Kanske att låta någon annan bestämma eller att "bita ihop" och inte bli arg. Att ni pratar om det här ska naturligtvis inte få honom att bli nedtryckt, men man måste ju också förstå att man har ett ansvar i sitt eget liv. Berätta också om saker han är bra på! För det finns det ju massor, eller hur!!? Ingen kan vara bra på allt men alla är bra på nåt! Kolla även på www.friends.se där har jag för mig att det finns bra sidor för föräldrar! Lycka till och kram! Mayara

 

[oz_joj]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Han tycks ha lite svårt att läsa av det sociala samspelet och kan behöva hjälp med det. Kanske idé att prata med skolan om att han har behov av särskilt stöd pga sina sociala svårigheter, gärna upprätta åtgärdsprogram och ev få extratid för tex samtal om hur man interagerar med andra, varför det blir fel, hur man kan lösa konflikter, etc. Kanske finns det handledning att få för pedagoger och/eller sonen/familjen? Tycker inte riktigt ni ska ge er, sonens problem lär nog inte minska om man bara struntar i dem.

Finns det andra saker han "avviker" med? Funderade på om han kan ha någon diagnos. Apergers är en höfungerande diagnos åt det autistiska hållet där de ofta har svårt att läsa av situationer, etc.

 

[athena]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Tack för era svar . Jag har inte pratat med honom ikväll, vi var båda för trötta för att kunna föra ett bra samtal så jag bestämde mig för att skjuta upp det.

Någon aktivitet har jag själv funderat på - det vore bra för honom. Häromkring är det mest bara sport för hela slanten, och det är han tyvärr helt ointresserad av. Jag ska prata med honom om det också. Tror det vore väldigt bra.

Byte av skola - ja, kanske. Det säger han själv att han vill ibland. Men det känns som en väl drastisk åtgärd. Jag tror också att ha finner en viss trygghet i sin lilla skola. Det är en svår avvägning.

Jag har svårt att tro att han har nån form av diagnos, han är väldigt 'normal' för övrigt - fast jag har iofs inget att jämföra med. Han har alltid haft lätt för sig i skolan, men har svårt att koncentrera sig emellanåt. Han kan också ha svårt att se konsekvenserna av sina handlingar, och tar inte alltid åt sig av förmaningar utan gör samma 'misstag' om igen.

När jag pratar med personalen upplever jag dem inte beredda att lägga någon energi på det, utan de lägger s.a.s. skulden på hans beteende. Hans fröken sa idag att hon tycker att han är för liten för att förstå om man pratar med honom om hans del i allt, och att man ska vänta ut det. Men jag känner att risken finns att man istället cementerar beteendet om man inte tar tag i det nu.

 

[bliss]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Tack för era svar .

När jag pratar med personalen upplever jag dem inte beredda att lägga någon energi på det, utan de lägger s.a.s. skulden på hans beteende. Hans fröken sa idag att hon tycker att han är för liten för att förstå om man pratar med honom om hans del i allt, och att man ska vänta ut det.

De vet antagligen inte vad de ska göra. Om ett barn är för litet att prata med, eller har andra kognitiva "hinder" anpassar man sin kommunikation så att barnet förstår bättre . Man ska väl ha en helhetssyn i skolan på barns kunskapsutv och sociala utv (?)

Tycker du också att han är för liten för att förstå?

Här hemma brukar jag ibland "rita och berätta" om vi pratar om något knepigt. Min pojke är 7, ingen diagnos och väldigt verbal och bra på perspektivbyte. Ändå har jag använt detta någon gång. (Är väl lite "yrkesskadad" då jag har arbetat en del med alternativ och kompletterande kommunikation och visuellt stöd). Detta kan hjälpa din pojke att byta perspektiv så att han förstår hur hans beteende upplevs av andra. Tror jag .

Men jag känner att risken finns att man istället cementerar beteendet om man inte tar tag i det nu.

Du har så rätt!

 

[athena]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Jag tror inte att problemet är att de inte vet - de vill inte. För dem är det en ansträngning de inte är vana att göra och därför känns det som en börda att ta tag i. Nu låter det som att jag har en negativ bild av personalen, det är i viss mån sant men självklart är inte skulden deras. Jag önskar bara att de kunde ge mig stöd, som professionella pedagoger!

Det är så frustrerande när man stöter på problem som man inte klarar av - söker hjälp - får ingen hjälp. Då blir liksom problemet ännu större...

Jag tycker inte han är för liten för att förstå, jag tror att han förstår - men han klarar inte hantera det ändå. Till viss del ser han sin egen roll men kommer inte ur beteendet.

Rita och berätta är en idé .

 

[oz_joj]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Jag tycker inte han låter för liten som 8-åring.

 

[oz_joj]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Här hemma brukar jag ibland "rita och berätta" om vi pratar om något knepigt. Min pojke är 7, ingen diagnos och väldigt verbal och bra på perspektivbyte. Ändå har jag använt detta någon gång. (Är väl lite "yrkesskadad" då jag har arbetat en del med alternativ och kompletterande kommunikation och visuellt stöd). Detta kan hjälpa din pojke att byta perspektiv så att han förstår hur hans beteende upplevs av andra. Tror jag .

Jag funderade just på detta med att rita och samtala. Vad kallas den metoden? Händelseberättelser? Nej, jag minns inte. Men det är en utarbetad metod som används av vissa. Verkar bra.

 

[oz_joj]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Jag tror inte att problemet är att de inte vet - de vill inte. För dem är det en ansträngning de inte är vana att göra och därför känns det som en börda att ta tag i. Nu låter det som att jag har en negativ bild av personalen, det är i viss mån sant men självklart är inte skulden deras. Jag önskar bara att de kunde ge mig stöd, som professionella pedagoger!

Ge dig inte! Säg att du BEHÖVER deras hjälp. Kontakta rektor om just läraren inte lyssnar. Var inte otrevlig och så men bestämd och mån om ditt barn.

 

[bliss]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Jag funderade just på detta med att rita och samtala. Vad kallas den metoden? Händelseberättelser? Nej, jag minns inte. Men det är en utarbetad metod som används av vissa. Verkar bra.

"Ritprata" brukar det kallas, även bland oss som jobbar med t ex AS. Om man använder en mer strukturerad metod pratar man om sociala skript, sociala berättelser och seriesamtal. Kanske det du tänkte på?

 

[sandystar]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Hej jag arbetar med barn mellan 6-11år, som någon skrev tidigare så kan händelse berättelser vara jätte bra och tydliga för barnen. Det kan också vara bra att sätta sig ned och prata om hur man hittar nya kompisar och vad man behöver göra för att behålla dem. Det låter självklart att man bara går fram och frågar om man får vara med och leka men det är det inte för alla barn. Kan vara bra att förklara tydligt att om du inte låter de andra barnen få vara med och bestämma så tycker de inte att dom att det är roligt att leka med dig. Förklara specifika situationer osv.

Om du inte känner att du får någon hjälp från skolan måste det finnas andra ställen du kan vända dig till hör med skolsköterskan. Hoppas verkligen för er båda att ni kan komma på något som kan hjälpa honom att hitta vänner..

 

[oz_joj]

Sv: Min son har krångel med kompisar

"Ritprata" brukar det kallas, även bland oss som jobbar med t ex AS. Om man använder en mer strukturerad metod pratar man om sociala skript, sociala berättelser och seriesamtal. Kanske det du tänkte på?

Tack! Sociala berättelser var ordet jag sökte. Har haft 2 elever med AS men de hade även assistenter. Underbara barn att arbeta med tycker jag.

 

[Javan]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Jag funderade just på detta med att rita och samtala. Vad kallas den metoden? Händelseberättelser? Nej, jag minns inte. Men det är en utarbetad metod som används av vissa. Verkar bra.

Tänker du på boken Sociala berättelser? Den bygger på den metod du beskriver? Vet att våra specialpedagoger använder sig av den i situationer som liknar denna.

 

[vickis-pajala]

Sv: Min son har krångel med kompisar

jag tycker det var "lågt" av skolan att anse att dom INTE kan göra mer för din son, alla barn ska väll inbjudas till lek och dom vuxna är ju där för att se till att ALLA barn får vara med

min mellan flicka hon går i år två och har välldigt viljestarka klasskompisar och även hon är envis som en åsna och bestämmande och oftast var det tjejerna i klassen som hadde välldigt svårt att komma överens om vem som skulle bestämma lek idag på rasten

klassläraren upprättade en lista där tjejernas namn stod och även veckodagarna och på frukostrasten på måndag var det nadja som bestämmde lek och på tisdag var det nästa och så vidare och det funkar reglen var enkel att var det då nadjas dag så var det hon som fick bestämma lek och ingen fick lägga sig i så turvisas dom och det funkar.

 

[Javan]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Tack för era svar . .


När jag pratar med personalen upplever jag dem inte beredda att lägga någon energi på det, utan de lägger s.a.s. skulden på hans beteende. Hans fröken sa idag att hon tycker att han är för liten för att förstå om man pratar med honom om hans del i allt, och att man ska vänta ut det. Men jag känner att risken finns att man istället cementerar beteendet om man inte tar tag i det nu.

Detta är ett beteende som åtminstonne vi har med i våra åtgärdsprogram och min åldersgrupp är 7-8 åringar, arbetar som grundskollärare i en 1-2:a. Jag tycker att hon resonerar felaktigt att inte ta tag i det och att man ska låta ngt växa till sig? Din pojke behöver ju hjälp nu precis som du har insett INNAN alla kompisar försvunnit på lilla skolan för att han "är bara sån". Vad är det för inställning? Varför ska vi överhuvudtaget försöka förändra ngt då?

Jag upplever att 7-8 åringar förstår det mesta man pratar om (nu pratar jag inte om autistiska barn eller andra diagnosbarn) utan det som kan vara svårt är att leva upp TILL det man pratat om vilket kräver stadig uppföljning och många diskussioner både INNAN ngt hänt och efter. Här är sociala berättelser JÄTTEBRA att använda som diskussionunderlag innan ngt hänt och för att kunna prata kring händelser som hänt på ett mera neutralt vis. Lägger in en länk till boken på bokus: http://www.bokus.com/b/9197434701.html

Trodde skolan kommit längre än till att vi ser om det växer bort.

Ge dig inte! Kräv ett åtgärdsprogram kring detta och en EVK så det protokollförs. Sen ser du till att följa upp det och fråga vad du kan hjälpa till med hemma. De kanske måste ta dit ngn utomstående då de inte verkar ha komptens nog för ett problem som jag i och för sig anser att de borde kunna arbeta med.

Lycka till!

lägger till: bli inte avskräckt av att det står att boken används till barn med neuropsykiatriska funktionshinder vi använder den som metod till "vanliga" barn på vår skola.

 

[förvirrad]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Jag läste din tråd igår men ville inte skriva då eftersom jag tänkte att eftersom jag själv har Asperger så kanske jag överreager på en liten sak. Nu är det dock andra som föreslagit Asperger så nu skirver jag iallafall.
Det du beskriver om problem med kompisar och lätt för att lära stämmer precis på mig. Jag har haft problem med kompisar genom hela skolan och jag har alltidhaft extremt lätt för att lära mig saker. Jag tog mig igenom hela grundskolan utan att plugga det enda jag hade problem med var engelskan. Det du beskriver om att han har gör om samma misstag gång på gång är typiskt för Asperger.
Jag tycker du ska läsa boken "Om Aspergerssyndrom" av Tony Attwood (jag vet inte om båda kononanterna ska dubbeltecknas). Läs den boken den är skriven på ett bra strukturerat sätt och plockar även fram det possitiva med problemet. Andra böcker jag läst ger mig ångest för att de framställer Asperger på ett sätt som om man skulle vara dummare om man har det vilket man faktiskt inte är, man är bara annorlunda.
Nu ska jag skriva något som många kommer tycka är fel men det struntar jag i.
Om han inte har stora problem (om du nu kommer fram till att han kan ha Asperger) så kanske ni ändå ska vänta med en utredning. Jag gjorde min utredning som vuxen (du och jag är jämnåriga) och kan konstatera att jag av flera orsaker inte skulle velat ha diagnosen som barn. En diagnos kan var en tillgång men den kan i många sammanhang även var en belastning. Jag har träffat alltför många som bortförklarar barns dåliga beteende med att h*n har ju X. Det gör att barnen aldrig får gränser uppsatta vilket gör att problemet med diagnosen förstärks. Många idiotförklarar även dessa barn så de får inte samma möjligheter i skola osv.
Har ett barn stora problem så ska man givetvis göra utredning.
Jag tror inte jag lyckas få fram exakt det jag vill ha sagt men jag hoppas du förstår ändå.

 

[Messy]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Någon aktivitet har jag själv funderat på - det vore bra för honom. Häromkring är det mest bara sport för hela slanten, och det är han tyvärr helt ointresserad av. Jag ska prata med honom om det också. Tror det vore väldigt bra.

scouterna.

kalasbra, samarbete, mkt aktivitet, ansvar osv...

 

[oz_joj]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Vad bra att du svarade i tråden! Som sagt har jag haft två elever med diagnosen Asperger och jag tycker de båda var underbara människor som hade ett djup som många av oss andra saknar. Så visst, det är en diagnos som gör livet besvärligare i vissa fall, eftersom samhället har så svårt för de som inte följer normen, men samtidigt finns en annan dimension hos er som jag tycker är fantastisk.

 

[athena]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Hinner inte svara nu men vill bara säga Tack! till alla som svarat. Jag återkommer till tråden ikväll när barnen lagt sig.

 

[pewa]

Sv: Min son har krångel med kompisar

Trodde skolan kommit längre än till att vi ser om det växer bort.

Förstår TS oro, men blir arg när jag läser skolans attityd. Barn är inte medvetet "okompisar" eller elaka. Har barnen problem med interaktionen med andra barn tycker jag att det border vara av skolans intresse att hjälpa till med detta. Det KAN inte vara hans problem det måste vara ett gemensamt problem.

Vilken skillnad det är på skolor och skolar. Det finns mycket att önska om min dotters skola, ibland så undrar jag hur det tänker och planerar saker.
Men på denna punkten verkar de vara ljusår från din son skola. Det är också en 1-3 (med 33 barn) och det finns dagligen planerade aktiviteter som just skall stödja det sociala samspelet. Alla barn har faddrar eller fadder barn som det jobbar med. Efter julen får de nu varje veckan en "hemlig" kompis. Någon som de skall stötta, leka extra mycket med, vara snäll mot under veckan. På fredagarna får de gissa vem som varit deras hemliga kompis under veckan, man får inte avslöja det innan. Förra terminen hade de lekgrupper (4-5 st) med utsedd lekansvarig. Denna hade till uppgift att välja lek och se till att alla fick/var med.
De har utöver faddrarna haft utpekade rastkompisar. Det märks väldigt tydligt att de jobbar väldigt aktivt med leken och det sociala samspelet. Är ett barn utan lekkamrater så brukar det inte undgå deras blickar utan de hjälper barnet in i någon grupp. På bra sett, jag har inte sett några sura miner utan barnen verkar ganska lätt acceptera nya barn i leken.

Inte mycket till råd, men stöttning till dig att skolan borde hjälpa till.