Lever än iallafall. Det är tungt. fruktansvärt tungt.
Idag är det 2v han varit borta. Känns så orättvist att livet bara rullar på när mitt fotfäste är borta.
Idag kom en god vän jag tyvärr inte träffar så ofta hon hade med sig lite mat och vi kunde äta middag ihop så jag slapp laga. Mitt blodsocker är fortfarande helt uppåt väggarna.
Lokal är bestämd, mat bestämd fixat för äppelpajen som vi ska ha på minnesstunden. Lokalen tar 150p hoppas det räcker,
Min andra goda vän som flyttade till Spanien för några år sedan kommer hit den 10/10 och då ska vi samla ihop gamla gänget och träffas och umgås. Vi har blivit väldigt spridda.
Orkar inte höra av mig till folk. Var inne en sväng på jobbet och sa hej vilket kändes skönt. Idag har ja suttit med försäkringar och bank. Har möte med min bank redan nu på onsdag vilket känns tryggt. Vet inte riktigt vad vi ska gå igenom men vill ända ha lite klarhet i hur det kommer fortsätta.
Fick även sätta hårt mot hårt mot juristen och pappas bank då det fortfarande krånglar.
Bröt ihop här förut då jag måste fixa musfällan och jag tycker det är otäckt. Det var Andreas "jobb" jag behövde bara säga till att det var dags. Ska be grannen fixa 2 åt mig. Har en liten mus som går bananas i köket just nu.
Just nu känns allt verkligen nattsvart. Jag vet att jag på något sätt kommer klara det här men jag vet ärligt talat inte o jag vill.
Imorgon ska jag åka och titta på blommor. En krans vill jag ska komma från enbart mig. Vet inte hur den ska se ut. Kan man ha en med bara röda rosor tro?
Ska åka ut till stallet tidigt imorgon och ha en heldag där. Idag och igår orkade jag inte rida alls. Energin finns inte.
Min vän Sara kommer på onsdag hin kommer hjälpa mig fixa lite i huset så det blir färdigt för vintern.
Huvudet skenar åt alla håll men kroppen orkar inte med riktigt.