Min pappa mår dåligt

[BornAgain]

Om man inte skriver - hur vet ni då att en ansökan inkommit och hur ni svarat? Ett myndighets beslut ska vara skriftligt annars finns det inte. Förvaltningslagen styr också hur svar ska lämnas.

Vi har just gått igenom drygt 4 år av helvete med biståndsbedömmare som byts ofta och där ingen håller reda på vad som sagts. Finns det skriftligt kan man alltid visa att man sökt och inte fått något besked. Så mitt råd är fortfarande att skriva.

Vi har däremot haft x-antal beslut om hemmtjänst som aldrig levererades (bland annat på hundprommenader)
När det vsade sig påstod bara hemtjänsten att sådant gjorde de inte. Hur kunde vi då få sådana beslut och hur kunde de ta uppdraget? Biståndsbedömmaren lovade alltid att lösa situationen. Men det hände aldrig.

När situationen plötsligt löstes så hade ingen ny ansökan lämnats. Däremot hade jag börjat ringa trygghetsjouren plus hemtjänstenschef varje gång Släkting vandrade vilse (vilket var ett par gånger i veckan) och jag var rejält otrevlig. Väldigt, väldigt rejält otrevlig (så otrevlig jag kunde vara på rätt sida om lagen). Det senare rekommenderar jag inte - fast det funkade för oss.

 

[Raderad medlem 6459]

Kan inte fokus i den här tråden få vara stöd och råd till TS? Istället för bråk om annat.

TS pappa vill flytta, alltså behövs det inte diskuteras hur man gör om föräldern inte kan samtycka etc.

 

[HeddaVovven]

Tack för alla era tankar och ert stöd. Fortsätt gärna skriva även om jag inte orkar svara på alla inlägg.
Haft ytterligare kontakt med sjuksköterskan. Hon gör allt i sin makt för att hjälpa pappa. Frågade om minnesutredning och det var nästa sak att ta tag i sa hon.
De har satt in ytterligare hjälp och stöd till pappa över helgen. Nu kommer det sitta personal hos honom varje kväll tills han somnar.
Pappa säger nu att han inte vill in på ett boende utan han vill bo kvar hemma. Helt ärligt tror jag han inte vet vad han vill. Han vill bara bli frisk igen. Pappa är en person som egentligen aldrig tagit några beslut i sitt liv utan i mångt och mycket har andra beslutat åt honom. Att då förvänta sig att han ska klara av att besluta om boende i det skick han är i är nog att hoppas på för mycket. Vi har nytt möte med läkare och sjuksköterska på måndag så får vi se då vad som händer.

 

[TinyWiny]

Ta hjälp av hemtjänsten, hemtjänstchefen och även kommunsjuksköterskan (för jag förstod det som att ni har haft kontakt?). Be att de pratar med biståndshandläggaren igen och igen om att nuvarande upplägg inte fungerar.
Kräv skriftliga svar av biståndshandläggaren. Utan skriftligt svar finns det inget att överklaga och utan något att överklaga kommer man ingenstans. Vissa tar helst det mesta på telefon och då har man varken bevis på vad de har sagt eller något beslut att luta sig emot.
Skicka in ansökan om boende med din pappas underskrift omgående och glöm inte att ta kopia på den innan den skickas in.

Tillåt dig att vara hans dotter med den relation det innebär. Du ska inte behöva bli hans vårdare. Vi har ett skyddsnät i Sverige och även om många kommuner fortfarande anser att döttrarna (för det är alltid döttrarna) ska ta hand om sina sjuka gamla föräldrar så har ingen någon skyldighet att göra det. Du och han har rätt att få ha den relation ni har. Du har rätt att kunna hälsa på honom på ett tryggt boende utan krav på dig att kasta dig iväg i parti och minut för att andra inte sköter sitt jobb.

Ta hand om dig och våga ställ krav.

 

[Snowball]

Tillåt dig att vara hans dotter med den relation det innebär. Du ska inte behöva bli hans vårdare. Vi har ett skyddsnät i Sverige och även om många kommuner fortfarande anser att döttrarna (för det är alltid döttrarna) ska ta hand om sina sjuka gamla föräldrar så har ingen någon skyldighet att göra det. Du och han har rätt att få ha den relation ni har. Du har rätt att kunna hälsa på honom på ett tryggt boende utan krav på dig att kasta dig iväg i parti och minut för att andra inte sköter sitt jobb.

Ta hand om dig och våga ställ krav.

Ja det verkar alltid vara döttrarna till och med i de fall då det finns en son som bor betydligt närmare
@HeddaVovven styrkekramar

 

[TinyWiny]

Ja det verkar alltid vara döttrarna till och med i de fall då det finns en son som bor betydligt närmare
@HeddaVovven styrkekramar

Ja. Till och med när sonen bor ett stenkast från föräldrarna är det dottern som "ska" fixa allt trots att hon bor flera mil därifrån.

 

[mandalaki]

Tack för alla era tankar och ert stöd. Fortsätt gärna skriva även om jag inte orkar svara på alla inlägg.
Haft ytterligare kontakt med sjuksköterskan. Hon gör allt i sin makt för att hjälpa pappa. Frågade om minnesutredning och det var nästa sak att ta tag i sa hon.
De har satt in ytterligare hjälp och stöd till pappa över helgen. Nu kommer det sitta personal hos honom varje kväll tills han somnar.
Pappa säger nu att han inte vill in på ett boende utan han vill bo kvar hemma. Helt ärligt tror jag han inte vet vad han vill. Han vill bara bli frisk igen. Pappa är en person som egentligen aldrig tagit några beslut i sitt liv utan i mångt och mycket har andra beslutat åt honom. Att då förvänta sig att han ska klara av att besluta om boende i det skick han är i är nog att hoppas på för mycket. Vi har nytt möte med läkare och sjuksköterska på måndag så får vi se då vad som händer.

Om han inte vill in på boende så är blir det svårt. Å andra sidan: om du orkar ha is i magen och vänta ut honom lite så kanske han inser att det inte funkar hemma. Eller så händer något som får honom och alla andra att tvingas tänka om, i mina föräldrars fall var det att de ramlade och slog sig illa.

Om han tänker om: ansök om särskilt boende. Får ni avslag, överklaga med en rejäl lista på alla hans problem. Vi gjorde så med pappa, han fick rätt i domstol.

@TinyWiny Man kan inte överklaga allt biståndshandläggaren säger ens skriftligt, man kan väl bara överklaga rena beslut?

 

[TinyWiny]

Om han inte vill in på boende så är blir det svårt. Å andra sidan: om du orkar ha is i magen och vänta ut honom lite så kanske han inser att det inte funkar hemma. Eller så händer något som får honom och alla andra att tvingas tänka om, i mina föräldrars fall var det att de ramlade och slog sig illa.

Om han tänker om: ansök om särskilt boende. Får ni avslag, överklaga med en rejäl lista på alla hans problem. Vi gjorde så med pappa, han fick rätt i domstol.

@TinyWiny Man kan inte överklaga allt biståndshandläggaren säger ens skriftligt, man kan väl bara överklaga rena beslut?

Ja beslut. Det var vad jag syftade på.

 

[honung]

@HeddaVovven I min kommun finns ett anhörigcenter som arbetar som förstärkning av stöd till anhöriga som hjälper en närstående. Jag vet inte om alla kommuner har detta, men kolla upp i din kommun, det borde åtminstone finnas en anhörigkonsult kan jag tycka. De kan vara bra att ha kontakt med och få hjälp och kunskap om vad det finns för resurser i kommunen för att hjälpa såväl dig som din pappa.

 

[Milosari]

Min dementa mormor vägrar flytta in på något hem, men när hon ramlar och slår sig brukar hon få komma till någon sorts korttidsboende tills hon är stark nog att förflytta sig själv. Borde inte det kunna fungera för pappan tills han mår lite bättre? Så får han också prova hur det är att bo där han får mer hjälp.

 

[vallhund]

Min dementa mormor vägrar flytta in på något hem, men när hon ramlar och slår sig brukar hon få komma till någon sorts korttidsboende tills hon är stark nog att förflytta sig själv. Borde inte det kunna fungera för pappan tills han mår lite bättre? Så får han också prova hur det är att bo där han får mer hjälp.

Tror det finns i alla kommuner, biståndshandläggaren borde ha koll.

 

[honung]

Min dementa mormor vägrar flytta in på något hem, men när hon ramlar och slår sig brukar hon få komma till någon sorts korttidsboende tills hon är stark nog att förflytta sig själv. Borde inte det kunna fungera för pappan tills han mår lite bättre? Så får han också prova hur det är att bo där han får mer hjälp.

I min kommun har man dragit ned kraftigt på korttidsboenden. De flesta som kommer på korttidsboende tenderar att bli permanent boende, sen är långt ifrån alla som klarar växlingarna, ffa när demens finns med i bilden så är varje flytt ett trappsteg ner i försämrad demens. Flytt överhuvudtaget av en dement människa kan vara fruktansvärt jobbig och det tar ofta lång tid innan en dement människa acklimatiserar sig i nya miljöer. Även det egna hemmet kan vara en ny miljö som också då kanske kopplas samman med problem den dementa levt med i många år så hemkomst från ett korttidsboende kan vara ett drastiskt steg ner i demensen. Jag tror att kortidsboende är något som bara väldigt "friska" gamla klarar bra.

 

[HeddaVovven]

Jag ska ta upp frågan om boende igen på måndag när vi träffas. Pratade med honom i telefon för en stund sedan och då grät han och han vill att jag och min syster ska bo nära och hälsa på hela tiden. Jag tror att han skulle må bra av att bo ihop med andra. Pappa är egentligen en social person som gillar att skoja. Han har flera vänner som hälsar på honom i dagsläget.

 

[Milosari]

I min kommun har man dragit ned kraftigt på korttidsboenden. De flesta som kommer på korttidsboende tenderar att bli permanent boende, sen är långt ifrån alla som klarar växlingarna, ffa när demens finns med i bilden så är varje flytt ett trappsteg ner i försämrad demens. Flytt överhuvudtaget av en dement människa kan vara fruktansvärt jobbig och det tar ofta lång tid innan en dement människa acklimatiserar sig i nya miljöer. Även det egna hemmet kan vara en ny miljö som också då kanske kopplas samman med problem den dementa levt med i många år så hemkomst från ett korttidsboende kan vara ett drastiskt steg ner i demensen. Jag tror att kortidsboende är något som bara väldigt "friska" gamla klarar bra.

Det kan säkert vara olika från person till person. Min mormor blir ofta sängliggande efter sina fall och då går det inte att vara kvar hemma. Hon brukar vara på sitt kortis ett par månader i stöten. Visst hade det varit bäst om hon flyttade permanent till något boende, men hon vägrar. Hennes demens kommer och går, inbland ringer hon och säger att nu får jag allt jaga min lillebror så han kommer och kör hem henne igen, hör hon t ex norska på TV så kan hon få för sig att det är där hon är. Plus alla inneboenden och djur som tydlihen huserar hos henne och äter upp hennes mat. Jag tycker ofta att hon är mindre virrig på kortis, för där äter och dricker hon mer regelbundet. Men hon säger att hon är olycklig och att hon vill hem. Hon är enormt stolt och full av skamkänslor, att bli gammal är pinsamt och hon vägrade använda rullator in public innan hon blev 80 för då skulle folk tro att hon var gammal. Så hon smyger med att hon är på ett boende och tycker inte att det passar henne så bra. Tidigare har de varit ett gäng tanter och gubbar på gatan och hon har haft tät kontakt med sina systrar. Men nu är hon i princip ensam trots att hon är äldst, de har dött allihop. Inget av hennes barn bor kvar, närmaste bor 10 mil bort. Vi är näst närmast med 12 mil och min mamma och min lillebror åker dit ganska ofta. Men något stöd i vardagen kan vi inte vara.

 

[honung]

Alla vill bli gamla, men ingen vill vara det - det är min sammanfattning av "döhalvan" av livet...

 

[trazel]

Jag ska ta upp frågan om boende igen på måndag när vi träffas. Pratade med honom i telefon för en stund sedan och då grät han och han vill att jag och min syster ska bo nära och hälsa på hela tiden. Jag tror att han skulle må bra av att bo ihop med andra. Pappa är egentligen en social person som gillar att skoja. Han har flera vänner som hälsar på honom i dagsläget.

Hjälp honom att bestämma om han är van vid det! "Nu gör vi såhär pappa, det blir bra, eller hur?!" Det kan vara fullt tillräckligt för att räknas som ett samtycke till en ansökan från honom om han är så pass dålig. I mina ögon har du i tråden beskrivit många bitar som redan skulle ha fällt mitt avgörande för att bevilja honom boende; många besök av hemtjänsten som inte är tillräckligt, oro, personal som måste vara där när han ska sova, sociala biten. Mitt tips är att hålla på de punkterna. Lycka till!

 

[trazel]

Jag kom på: Anhörigstöd nämndes av någon tidigare i tråden. Det ska finnas i alla kommuner, det finns det lagstiftning kring. Om du inte hittar via kommunens hemsida så bör biståndshandläggaren kunna hänvisa dig rätt. Det är inget måste, men många upplever stödet som befriande.

 

[Snurrfian]

Jag ska ta upp frågan om boende igen på måndag när vi träffas. Pratade med honom i telefon för en stund sedan och då grät han och han vill att jag och min syster ska bo nära och hälsa på hela tiden. Jag tror att han skulle må bra av att bo ihop med andra. Pappa är egentligen en social person som gillar att skoja. Han har flera vänner som hälsar på honom i dagsläget.

Glöm inte att kolla dagverksamhet också! Då får han åtminstone träffa folk på dagarna tillsvidare.

 

[ameo]

Glöm inte att kolla dagverksamhet också! Då får han åtminstone träffa folk på dagarna tillsvidare.

Håller med Snurris!
På den sådan verksamhet har han möjlighet att vara social ett antal timmar/dag och kanske underlättar det hans övriga vardag.
(Eller också blir det som med min svärmor, att personalen där inser hur illa det är ställt. Hon flyttade in på ett hem för unga dementa (tror hon var under 60 då) efter bara några veckor. )

 

[trazel]

Glöm inte att kolla dagverksamhet också! Då får han åtminstone träffa folk på dagarna tillsvidare.

I vissa kommuner krävs att demensdiagnos är fastställd för att beviljas dagverksamhet. Det kan vara bra för TS att känna till.


TS, jag är tveksam till dagverksamhet skulle hjälpa på något sätt. Det känns som att det hänt mycket fort och att då ryckas upp så gott som dagligen är jag osäker på. Sen har ju din pappas biståndshandläggare koll på hur situationen ser ut i just den kommunen med platser på både dagverksamhet, särskilt boende och korttidsboende. Till alla delar kan det vara kö. Lång kötid... Och då måste man hitta något som fungerar under tiden.