Min pappa mår dåligt

[kolblakkur]

Akut konfusion visst, men det kan ha legat och grott och sedan utlöses det av ett trauma (din mammas bortgång). Det är inte ovanligt att partnern (oftast kvinnan) stöttar, stöttar lite till och till sist så stöttar partnern med allt (på-/avklädning, personlig hygien, mediciner osv). Det är inte säkert att anhöriga har insyn i hur pass mycket omvårdnad personen behöver och det kommer lite smygande och blir säkert lite normaliserat för den assisterande partnern.

 

[trazel]

Akut konfusion visst, men det kan ha legat och grott och sedan utlöses det av ett trauma (din mammas bortgång). Det är inte ovanligt att partnern (oftast kvinnan) stöttar, stöttar lite till och till sist så stöttar partnern med allt (på-/avklädning, personlig hygien, mediciner osv). Det är inte säkert att anhöriga har insyn i hur pass mycket omvårdnad personen behöver och det kommer lite smygande och blir säkert lite normaliserat för den assisterande partnern.

Fast i det här fallet förstod jag det som precis tvärtom, att TS pappa var den som stöttade en svårt sjuk partner?

Hur som helst TS, några tips;
1. Sjukvårdskontakt, minnesutredning.
2. Kontakt med biståndshandläggaren, be om ett möte där ni träffas gemensamt och ni får reda ut situationen. Framhåll att situationen för er är ohållbar och att din pappa är orolig. Kan du konkretisera mer hur han är när han är orolig? Vad gör han? Vad säger han? I vilka situationer uppstår detta? Vad är det som gör att det inte fungerarmed att hemtjänsten kommer? Vad händer mellan hemtjänstens besök? Etc.
3. Ansökan, oavsett vad det handlar om, behöver komma från din pappa själv.

Sen finns det inget som hindrar att alla punkter sköts samtidigt.

 

[mandalaki]

Fast i det här fallet förstod jag det som precis tvärtom, att TS pappa var den som stöttade en svårt sjuk partner?

Hur som helst TS, några tips;
1. Sjukvårdskontakt, minnesutredning.
2. Kontakt med biståndshandläggaren, be om ett möte där ni träffas gemensamt och ni får reda ut situationen. Framhåll att situationen för er är ohållbar och att din pappa är orolig. Kan du konkretisera mer hur han är när han är orolig? Vad gör han? Vad säger han? I vilka situationer uppstår detta? Vad är det som gör att det inte fungerarmed att hemtjänsten kommer? Vad händer mellan hemtjänstens besök? Etc.
3. Ansökan, oavsett vad det handlar om, behöver komma från din pappa själv.

Sen finns det inget som hindrar att alla punkter sköts samtidigt.

Fast det med traumat som @kolblakkur nämner gäller nog oavsett vem som stöttade vem. Min pappas demens tog ett jättesprång när han fick lunginflammation och blev inlagd på sjukhus, att han försvann i någon vecka gjorde i sin tur att mamma, som redan var rejält dement, även hon fick ett stort språng i sin demens. Hon blev så dålig att hon dog ett par månader senare och det traumat gjorde pappa ännu sämre.

@HeddaVovven Så illa som det var med mina föräldrar låter det verkligen inte som med din pappa, han får det förmodligen bra om han bara kommer in på ett boende. Min mamma var dement i minst nio år.

 

[trazel]

Fast det med traumat som @kolblakkur nämner gäller nog oavsett vem som stöttade vem. Min pappas demens tog ett jättesprång när han fick lunginflammation och blev inlagd på sjukhus, att han försvann i någon vecka gjorde i sin tur att mamma, som redan var rejält dement, även hon fick ett stort språng i sin demens. Hon blev så dålig att hon dog ett par månader senare och det ...

Absolut! Min erfarenhet stämmer bra överens med din, så det säger jag inte alls emot.

 

[mandalaki]

Absolut! Min erfarenhet stämmer bra överens med din, så det säger jag inte alls emot.

Dina tips till TS är för övrigt jättebra. Precis det man behöver när man står mitt i karusellen, inte räcker till praktiskt och ens oro för den anhörige håller på att ta kål på en.

 

[Snurrfian]

@HeddaVovven en stor kram till att börja med!
De akuta åtgärderna har du fått råd om men kolla även om det anordnas någon form av dagverksamhet som han kan få åka på. I vår kommun är det verksamhet 5 dagar i veckan men man kan komma allt från en dag i veckan till fem. Med svärmor var det bra eftersom de åt lunch gemensamt vilket gjorde att hon åtminstone åt en gång om dagen. Sen kunde även dagverksamhetens personal trycka på behovet av att komma in på ett boende för svärmor.

 

[Sofie.S]

Din pappa behöver göra en minnesutredning. Har han någon form av demens så kan han få mer hjälp av hemtjänst, extra resurser och mer tid avsatt. Har de tagit prover för urinvägsinfektion?
Min mormor blev plötsligt väldigt dålig i sin demens, det visade sig att hon hade urinvägsinfektion och efter en penicillinkur var hon sitt vanliga snurriga igen.

Ring och be om ett möte med biståndshandläggare och hans kontakt person på hemtjänsten så får ni disskutera hans situation.

 

[mandalaki]

Din pappa behöver göra en minnesutredning. Har han någon form av demens så kan han få mer hjälp av hemtjänst, extra resurser och mer tid avsatt. Har de tagit prover för urinvägsinfektion?
Min mormor blev plötsligt väldigt dålig i sin demens, det visade sig att hon hade urinvägsinfektion och efter en penicillinkur var hon sitt vanliga snurriga igen.

Ring och be om ett möte med biståndshandläggare och hans kontakt person på hemtjänsten så får ni disskutera hans situation.

De har testat för UVI, skriver hon ju. Och flera föreslår minnesutredning och ny kontakt med biståndshandläggare ...

 

[Calyptra]

@HeddaVovven låter som en väldigt jobbig situation för er alla. Jag har tyvärr inga bra tips att komma med. Personligen tycker jag att det låter som att psyk bör vara mer involverade än vad de är, men de har en tendens att rent ut sagt strunta i personer som är äldre. När äldre personer blir deprimerade så är det inte ovanligt att det kan bli redigt snurrigt.

Som någon som genomfört minnesutredningar under min utbildning och med god insyn på flera Minnesmottagningar så vill jag flagga för att de eventuellt kommer att skicka tillbaka remissen eller välja att avvakta då det låter som att han eventuellt är för deprimerad för att genomgå en ordentligt minnesutredning. Däremot så kan det vara en väldigt bra ide att skicka en remiss till en Minnesmottaging (brukar oftast göras av vårdcentralen men kan också vara psykiatrin) eftersom andra instanser har en tendens att tro att allt är demens innan Minnesmottagningen hävdar att något annat måste stabiliseras innan utredning kan göras.

 

[kolblakkur]

@HeddaVovven låter som en väldigt jobbig situation för er alla. Jag har tyvärr inga bra tips att komma med. Personligen tycker jag att det låter som att psyk bör vara mer involverade än vad de är, men de har en tendens att rent ut sagt strunta i personer som är äldre. När äldre personer blir deprimerade så är det inte ovanligt att det kan bli redigt snurrigt.

Som någon som genomfört minnesutredningar under min utbildning och med god insyn på flera Minnesmottagningar så vill jag flagga för att de eventuellt kommer att skicka tillbaka remissen eller välja att avvakta då det låter som att han eventuellt är för deprimerad för att genomgå en ordentligt minnesutredning. Däremot så kan det vara en väldigt bra ide att skicka en remiss till en Minnesmottaging (brukar oftast göras av vårdcentralen men kan också vara psykiatrin) eftersom andra instanser har en tendens att tro att allt är demens innan Minnesmottagningen hävdar att något annat måste stabiliseras innan utredning kan göras.

Oj, vi har aldrig nekat någon för att de varit för deprimerade vad jag vet. Har haft en del som gjort självmordsförsök och därför har remiss kommit från psykiatriska avdelningar. Det blir ändå utredning för deras del.

 

[Stereo]

Hög igenkänning här. Många kramar till dig!

Efter att ha gått igenom en helsnurrig cirkus med min dementa mamma kan jag bara säga att ta hand om dig själv. Ligg på så mycket du orkar, var bråkig, jobbig, skicka tusen ansökningar till boenden, ring och tjata, se till att biståndshandläggaren får information om vårdinsatser som görs och hur din pappa mår, fixa intyg om självmordstankarna och skicka osv.

Men ta hand om dig själv, gör inte mer än du ORKAR. Det kan bli så mycket knasigheter innan allt är löst, och kom ihåg att INGET ÄR DITT FEL.

MVH,
utbränd och sjukskriven pga sjuka föräldrar

 

[Calyptra]

Oj, vi har aldrig nekat någon för att de varit för deprimerade vad jag vet. Har haft en del som gjort självmordsförsök och därför har remiss kommit från psykiatriska avdelningar. Det blir ändå utredning för deras del.

Så det görs fulla undersökningar med psykologtestning på personer som är akut deprimerade och instabila i sin depression?

Jag vet många som kommer på remisser från psykiatrin även där jag har insyn men de utreds inte om de inte är hyfsat stabila eller i sitt habitualtillstånd. Vilket brukar tolkas som 3-4 månader med medicinering om vi pratar en hyfsat ny depression. Vi har haft mycket patienter med en komplex psykiatrisk historia men de utreds inte när det stormar och stökar omkring dem, eventuellt så görs en enklare arbetsterapeutbedömning. Kognitionen är alldeles för påverkbar av psykisk problematik när man är äldre för att resultaten ska vara rättvisa för individen om den är djupt deprimerad. Om du är nyfiken vidare @kolblakkur så kan vi ta det i PM och låter TS ha sin tråd ifred

 

[mandalaki]

@HeddaVovven låter som en väldigt jobbig situation för er alla. Jag har tyvärr inga bra tips att komma med. Personligen tycker jag att det låter som att psyk bör vara mer involverade än vad de är, men de har en tendens att rent ut sagt strunta i personer som är äldre. När äldre personer blir deprimerade så är det inte ovanligt att det kan bli redigt snurrigt.

Som någon som genomfört minnesutredningar under min utbildning och med god insyn på flera Minnesmottagningar så vill jag flagga för att de eventuellt kommer att skicka tillbaka remissen eller välja att avvakta då det låter som att han eventuellt är för deprimerad för att genomgå en ordentligt minnesutredning. Däremot så kan det vara en väldigt bra ide att skicka en remiss till en Minnesmottaging (brukar oftast göras av vårdcentralen men kan också vara psykiatrin) eftersom andra instanser har en tendens att tro att allt är demens innan Minnesmottagningen hävdar att något annat måste stabiliseras innan utredning kan göras.

Om det är som du säger så måste det vara enklast för TS pappa att bli remitterad via vc, vilket jag antar är en vanligare väg än via psyk.

 

[honung]

Det stora problemet i verkligheten är tankesättet i kommunerna är att man ska bo hemma så länge som möjligt (vilket kan definieras väldigt olika mellan patient/brukares eget tycke och vilja/anhörigas desperation/hemsjukvårds & hemtjänst tröstlöst tunga arbete vs biståndshandläggares direktiv om bistånd).

Jag kan tycka att det är FÖRJÄVLIGT att kontorsmänniskor sitter med beslutande makt utan att ha verklig insyn i så många inblandade människors kamp varje dag, alla dagar i veckan för att dessa äldre människor som mår så fruktansvärt dåligt ska kunna få ett värdigt liv med omsorg och vård 24/7.

Samtidigt som det finns så många patienter/brukare som får bistånd för vansinnigt triviala saker som är långt ifrån vad ett rehabiliterande förhållningssätt innebär, ibland ligger bistånd kvar i åratal utan ny/omvördering. R Det bor människor hemma i misärliknande situationer där anhöriga blir utbrända, omvårdnadspersoal blir sönderstressade och brutna och brukare dör innan de får bistånd till boende där de får kontinuitet, trygghet, regelbundenhet och säkerhet. Jag tycker det är förjävligt rent ut sagt. Detta tänk att alla ska bo kvar hemma så länge som möjligt och SJÄLVA ska uttrycka vilja om annat boende när de är galopperande dementa, deprimerade och sjuka. Jag förstår inte varför serviceboenden togs bort, varför SÄBO ska vara fort knox att ta sig in på. Varför de gamla hederliga ålderdomshemmen togs bort där folk flyttade in INNAN de blev sjuka. Något är riktigt sjukt i vår äldreomsorg. Mutter mutter. Jag behövde bara pysa lite frustration.

 

[BornAgain]

Skriv om boende till biståndshandläggaren - då får ni normalt ett skriftligt svar. Mycket lättare att bemöta och referera till. Hör av er ofta (så att ni "finns" när en plats blir ledig)

Utnyttja det faktum att du bor långt borta - spar om möjligt den tid/ork du har till att umgås med din far. Vägra att lösa vårdens problem och agera taxi. Säg att du tyvärr inte kan ställa upp och fråga hur de hade hanterat situationen om din pappa saknade anhöriga. Var medkännande men låt dem inte köra över dig.

 

[hastflicka]

Nar min mamma var doende i Cancer i drygt 6 manader och jag var hos henne larde jag mig att det enda som hjalpte var att vara en riktig bitch. Pa riktigt.
Att tala med Bistandshandlaggaren var som att tala till en vagg ... det enda som hjalpte var att saga att "det ar inte mitt jobb". Jag kan inte gora "vaddetnugallde" jag maste hem till USA och ta hand om djuren. Det ar ERT jobb att se till att min Mamma som jobbat och betalat skatt hela sitt liv far den vard hon behover. Jag kan inte gora det.
Och nar det antligen gick in i bistandshandlaggarens huvud fortsatte jag med att tala om att; Nej, det hjalpte inte att Mamma fick diskhjalp 3 ganger om dagen ... hon behovde ocksa fa nagon som lagade mat och handlade. Det var nog det som var svarast att fixa och jag tog upp en hel del av det da jag ju inte alls akte tillbaka hem for att "ta hand om djuren" utan stannade kvar for att hjalpa mamma.
Nu ville min mamma vara hemma hos sig, men det var anda tufft att fa den hjalp som finns och hon behovde ... och da var jag dar, men hon hade atminstone tillrackligt med hjalp for att jag skulle kunna ga ut och ga med hunden.

 

[trazel]

Skriv om boende till biståndshandläggaren - då får ni normalt ett skriftligt svar. Mycket lättare att bemöta och referera till. Hör av er ofta (så att ni "finns" när en plats blir ledig)

Utnyttja det faktum att du bor långt borta - spar om möjligt den tid/ork du har till att umgås med din far. Vägra att lösa vårdens problem och agera taxi. Säg att du tyvärr inte kan ställa upp och fråga hur de hade hanterat situationen om din pappa saknade anhöriga. Var medkännande men låt dem inte köra över dig.

Fast nej... 1. I första hand kontaktar vi alltid via telefon för att kunna besvara frågor som uppstår. På förfrågan skriver vi svar (den rutinen kan iofs se olika ut i olika kommuner)

2. Samtycke krävs från den enskilde gällande all kontakt med anhöriga.

3. En ansökan måste inkomma, på ett eller annat sätt, från den enskilde. Det spelar i det fallet ingen som helst roll hur mycket man ringer, det blir inget boende så länge ansökan inte inkommit. Det är att slå huvudet i väggen som anhörig och det bör biståndshandläggaren förklarat.



För övrigt, och allmänt i tråden så verkar många ha träffat fel människa på fel plats när de träffat biståndshandläggare. Vi har i många fall mandat att besluta kring insatser, men vi kan aldrig besluta om insatser mot en enskilds vilja. Vi arbetar bara utifrån Socialtjänstlagen och där finns inga tvingande paragrafer mot den enskilde.

Det många verkar ha missat är att vi i dagens samhälle inte omydigförklarar människor, så de har kvar sin bestämmanderätt hela vägen. Det närmaste en "omyndigförklaran" är att en person får förvaltare. Den kan då ansöka om insatser, men vi kan fortfarande inte tvinga någon att faktiskt ta emot hjälpen/flytten till boende etc.

TS, hoppas det har blivit lite bättre för er nu i alla fall!

 

[MiaMia]

Fast nej... 1. I första hand kontaktar vi alltid via telefon för att kunna besvara frågor som uppstår. På förfrågan skriver vi svar (den rutinen kan iofs se olika ut i olika kommuner)

2. Samtycke krävs från den enskilde gällande all kontakt med anhöriga.

3. En ansökan måste inkomma, på ett eller annat sätt, från den enskilde. Det spelar i det fallet ingen som helst roll hur mycket man ringer, det blir inget boende så länge ansökan inte inkommit. Det är att slå huvudet i väggen som anhörig och det bör biståndshandläggaren förklarat.



För övrigt, och allmänt i tråden så verkar många ha träffat fel människa på fel plats när de träffat biståndshandläggare. Vi har i många fall mandat att besluta kring insatser, men vi kan aldrig besluta om insatser mot en enskilds vilja. Vi arbetar bara utifrån Socialtjänstlagen och där finns inga tvingande paragrafer mot den enskilde.

Det många verkar ha missat är att vi i dagens samhälle inte omydigförklarar människor, så de har kvar sin bestämmanderätt hela vägen. Det närmaste en "omyndigförklaran" är att en person får förvaltare. Den kan då ansöka om insatser, men vi kan fortfarande inte tvinga någon att faktiskt ta emot hjälpen/flytten till boende etc.

TS, hoppas det har blivit lite bättre för er nu i alla fall!

Och det många inom socialtjänsten missar är att om någon verker behöva en god man så är de skyldiga anmäla det till överförmyndarnämnaden.

En annan smidig och effektiv väg är att ge en fullmakt, vilket också borde vara självklart att informera om ifall när det är uppenbart att personen låter andra föra deras talan/verkar vilja att det ska vara så. Hör till serviceskyldigheten att upplysa om vilka formkrav myndigheten ställer för att personens val att låta biträde/ombud agera i deras namn ska accepteras av dem.

 

[mandalaki]

I det här fallet vill ju tydligen @HeddaVovven s pappa till ett boende, så en ansökan är lätt fixad med hans underskrift.

 

[BornAgain]

Fast nej... 1. I första hand kontaktar vi alltid via telefon för att kunna besvara frågor som uppstår. På förfrågan skriver vi svar (den rutinen kan iofs se olika ut i olika kommuner)

2. Samtycke krävs från den enskilde gällande all kontakt med anhöriga.

3. En ansökan måste inkomma, på ett eller annat sätt, från den enskilde. Det spelar i det fallet ingen som helst roll hur mycket man ringer, det blir inget boende så länge ansökan inte inkommit. Det är att slå huvudet i väggen som anhörig och det bör biståndshandläggaren förklarat.



För övrigt, och allmänt i tråden så verkar många ha träffat fel människa på fel plats när de träffat biståndshandläggare. Vi har i många fall mandat att besluta kring insatser, men vi kan aldrig besluta om insatser mot en enskilds vilja. Vi arbetar bara utifrån Socialtjänstlagen och där finns inga tvingande paragrafer mot den enskilde.

Det många verkar ha missat är att vi i dagens samhälle inte omydigförklarar människor, så de har kvar sin bestämmanderätt hela vägen. Det närmaste en "omyndigförklaran" är att en person får förvaltare. Den kan då ansöka om insatser, men vi kan fortfarande inte tvinga någon att faktiskt ta emot hjälpen/flytten till boende etc.

TS, hoppas det har blivit lite bättre för er nu i alla fall!

Om man inte skriver - hur vet ni då att en ansökan inkommit och hur ni svarat? Ett myndighets beslut ska vara skriftligt annars finns det inte. Förvaltningslagen styr också hur svar ska lämnas.

Vi har just gått igenom drygt 4 år av helvete med biståndsbedömmare som byts ofta och där ingen håller reda på vad som sagts.