B
Benita
Hej jag har en femårig son som jag kallar "mitt orosbarn". Han föddes med ett litet blåsljud på hjärtat men det har vuxit bort! Hanns fösta år sov han väldigt mycke o jag pratade med dom på BVC men det var ok efter som han åt o växte han är väl lite tröttare än andra bar sa dom bara. Han är laktosintollerant, o för ca två år sedan började han skaka, om det gått lite länge mellan måltiderna om han inte ätit tillräkligt om han somnat tidigt o inte ätit så bra till kvällsmat.
I julas (07) när vi var hos mina föräldrar så blev han skakig men vi hade ätit bra hela dagen o jag kan inte förstå vad som gjorde detta, vi höll på med detta i tre timmar innan han slutade skaka, dom som var hos mina föräldrar känner han väldigt väl.
Nu för ca en vecka sedan sa han på morgonen innan vi åkte till dagis att "mamma det käns som jag ska dö", jag sa till honom att det ska du inte sedan åkte vi. På kvällen när vi satt o åt var han lite konstig o ville inte äta satt bara o tittade ner i bordet, jag frågade honom vad det var men det var inget sa han. Efter en liten stund så sa han "mamma, det käns verkligen som jag ska dö", vi stelnade till hela familjen o jag frågade hur han kände o varför han kände så, han kunde inte förklara det utan det känns bara som det är något som inte stämmer.
Paniken steg i oss o dagen efter åkte jag ner till BVC o fick en tid till docktorn som konstaterade att det inte var något blås ljud kvar o att han såg frisk ut, men han tror inte han är hel i själen, ni föräldrar ser nog inte honom, ni sysselsätter inte honom, han får inte vara en individ, skakningarna på jul annser läkaren var för att han inte kände folket som var där trotts att det är släktingar som han träffar ofta o vill sitta hoss ALLA så det tror inte jag.
Jag sa inte så mycke men jag kände mig helt ursel. Vad vet läkaren om detta? Vi lever på en gård med hästar o vi har 4 barn totalt men folk brukar berömma oss för att vi verkligen ser varge barn, han är med oss hela tiden, tyvärr måste jag lämna honom på dagis när jag jobbar, men vi länmar nästan aldrig i väg våra barn (vi har haft barnledigt 6 gånger på 5 år).
Jag vet inte vad jag ska göra. Är det fel på oss föräldrar eller ska jag gå vidare med detta??
ÄR DET NÅGON SOM KAN HA NÅGOT FÖRSLAG PÅ VAD JAG SKA GÖRA???
I julas (07) när vi var hos mina föräldrar så blev han skakig men vi hade ätit bra hela dagen o jag kan inte förstå vad som gjorde detta, vi höll på med detta i tre timmar innan han slutade skaka, dom som var hos mina föräldrar känner han väldigt väl.
Nu för ca en vecka sedan sa han på morgonen innan vi åkte till dagis att "mamma det käns som jag ska dö", jag sa till honom att det ska du inte sedan åkte vi. På kvällen när vi satt o åt var han lite konstig o ville inte äta satt bara o tittade ner i bordet, jag frågade honom vad det var men det var inget sa han. Efter en liten stund så sa han "mamma, det käns verkligen som jag ska dö", vi stelnade till hela familjen o jag frågade hur han kände o varför han kände så, han kunde inte förklara det utan det känns bara som det är något som inte stämmer.
Paniken steg i oss o dagen efter åkte jag ner till BVC o fick en tid till docktorn som konstaterade att det inte var något blås ljud kvar o att han såg frisk ut, men han tror inte han är hel i själen, ni föräldrar ser nog inte honom, ni sysselsätter inte honom, han får inte vara en individ, skakningarna på jul annser läkaren var för att han inte kände folket som var där trotts att det är släktingar som han träffar ofta o vill sitta hoss ALLA så det tror inte jag.
Jag sa inte så mycke men jag kände mig helt ursel. Vad vet läkaren om detta? Vi lever på en gård med hästar o vi har 4 barn totalt men folk brukar berömma oss för att vi verkligen ser varge barn, han är med oss hela tiden, tyvärr måste jag lämna honom på dagis när jag jobbar, men vi länmar nästan aldrig i väg våra barn (vi har haft barnledigt 6 gånger på 5 år).
Jag vet inte vad jag ska göra. Är det fel på oss föräldrar eller ska jag gå vidare med detta??
ÄR DET NÅGON SOM KAN HA NÅGOT FÖRSLAG PÅ VAD JAG SKA GÖRA???
