Min far, kvinnohataren

[Kattennizze]

Min pappa hatar kvinnor, mörkhyade, homosexuella, muslimer osv. Enligt honom är kvinnor privilegierade i samhället, kvinnor hatar män och gör allt för att göra livet surt för dem. Hans favoritämne är kvinnor som anmäler män falskt för våldtäkt, det tjatade han om varje gång jag var där (trots att han vet att min bror utsatt mig). Det går inte att diskutera med honom, jag gav bara upp. Numera träffar jag honom aldrig och har bytt telefonnummer, vilket är bland de bästa beslut jag tagit.

Min pappa hat exakt likadana vidriga åsikter. Helt vidrigt att vara uppväxt med det. Det ironiska i sammanhanget är att den kvinna han gifte sig med är invandrare och mer välutbildad än han själv.

 

[Mammas]

Eller hur ser du det när en kille kommer in i ditt tjej-gäng? Är han precis som alla andra, en i gänget direkt? Så har jag iaf aldrig känt det när jag varit ensam kille i ett gäng med tjejer.. Är detta inte bara normalt helt enkelt eftersom män och kvinnor är olika? Dvs att man kanske inte kan dra paralleller till föräldrars eventuella förakt för det andra könet pga det?

Tycker att detta faller eftersom iaf jag (och det gäller väl alla?) alltid känner av situationen i ett nytt gäng, oavsett hur könsfördelningen i gänget ser ut? Och dessutom bygger detta på att alla tjejer och alla killar är likadana, något som inte stämmer. Det är inte som att alla killgäng ser ut på ett sätt och alla tjejgäng på ett annat.

Sedan blir det ju en annan sak om en förutsättning för att få vara med i ett gäng är lite könsförakt, även om det inte är stort och väl uttalat så känner en som det förfördelade könet av det, kanske framförallt om en känt av det många gånger innan dess, i andra sammanhang.

 

[Migo]

Men det är ju för att det låter bra. Ungefär som att alla är för demokrati osv. Få skulle ställa sig upp och säga att "lite misogyni har ingen dött av" och samtidigt så finns det faktiskt ren antifeminism därute - "jämställdister", "maninister" och allt vad de kallar sig. Och av de som vill ha jämställdhet men inte vill kalla sig feminister så finns det en del som visst inte ville ha så jädra mycket jämställdhet när det väl kom till kritan.

Sen finns kategorin som kallar sig feminister och pratar fint om att jobba för jämställdhet men som i praktiken varken ser eller reagerar på väldigt uppenbar misogyni och male gaze. För att det är lite fint (i vissa kretsar) att vara feminist.

 

[snow]

Vilket intressant och insiktsfullt inlägg!

Tack!

Intressant att höra hur det känns från din sida som kvinna i ett gäng med killar. Spontant funderar jag lite; är det konstigt att ett gäng killar har sina "spelregler" som du kallar det? Gudarna ska veta att jag som kille inte vandrar in i ett gäng med fem tjejer och passar in, men det är väl ungefär så som det ska vara på nått sätt? Dvs att jag känner igen det du säger, och tror att det säkert är så rätt ofta, men även tänker att tja..det är la inget större problem med det, eftersom vi faktiskt är olika? I ett gäng med tjejer blir man som ensam kille också ofta analyserad såsom du säger, och jämförd med hur "alla andra killar" är.

Eller hur ser du det när en kille kommer in i ditt tjej-gäng? Är han precis som alla andra, en i gänget direkt? Så har jag iaf aldrig känt det när jag varit ensam kille i ett gäng med tjejer.. Är detta inte bara normalt helt enkelt eftersom män och kvinnor är olika? Dvs att man kanske inte kan dra paralleller till föräldrars eventuella förakt för det andra könet pga det?

Det är inte särskilt konstigt att killgäng har sina spelregler - det förekommer nog i alla sociala sammanhang, oavsett vilka kön som är inblandade. Däremot tycker jag att det är problematiskt när könsrollerna är så cementerade att jag som kvinna aktivt måste ta avstånd från allt som ses som kvinnligt för att bli "godkänd" i ett manligt umgänge. Jämför invandraren som umgås med nazister igen - om denne tar avstånd från allt som har med hens bakgrund att göra, lyssnar på Vit Makt-musik, klottrar hakkors, hyllar Avpixlat etc etc så kan denne bli accepterad. Att hylla och försvara t.ex. sin familjs kultur eller religion fungerar däremot inte. Jag upplevde att jag i killarnas närvaro nästan var tvungen att uttrycka mig MER föraktfullt om andra kvinnor än vad killarna själva gjorde, för att visa att "jag inte är en typisk kvinna".

Spontant så tror jag inte att män i kvinnliga umgängen har samma krav på sig att ta avstånd från sådant som betraktas som typiskt manliga attribut, eftersom det "manliga" i vår värld oftast har högre status än det "kvinnliga". Även bland kvinnor (!). Men eftersom jag aldrig varit man i ett kvinnligt umgänge så vet jag såklart inte hur det upplevs i praktiken - det finns säkert exempel där män känner sig "tvingade" att spotta på andra män. Upplys mig gärna.

Jag har faktiskt aldrig varit i situationen där en kille kommit in i mitt "tjejgäng", kanske ffa för att jag aldrig har haft något "tjejgäng". Jag har umgåtts antingen med män eller i könsblandade grupper (detta ffa då jag har haft mansdominerade intressen). Jag kan komma på situationer då vi varit tre kvinnor och en man närvarande; det har jag aldrig upplevt som problematiskt.

 

[Sezziyanen]

Tycker att detta faller eftersom iaf jag (och det gäller väl alla?) alltid känner av situationen i ett nytt gäng, oavsett hur könsfördelningen i gänget ser ut? Och dessutom bygger detta på att alla tjejer och alla killar är likadana, något som inte stämmer. Det är inte som att alla killgäng ser ut på ett sätt och alla tjejgäng på ett annat.

Alla är ju verkligen inte samma. Men vad menar du med att det "faller" ?

Tack!

Det är inte särskilt konstigt att killgäng har sina spelregler - det förekommer nog i alla sociala sammanhang, oavsett vilka kön som är inblandade. Däremot tycker jag att det är problematiskt när könsrollerna är så cementerade att jag som kvinna aktivt måste ta avstånd från allt som ses som kvinnligt för att bli "godkänd" i ett manligt umgänge. Jämför invandraren som umgås med nazister igen - om denne tar avstånd från allt som har med hens bakgrund att göra, lyssnar på Vit Makt-musik, klottrar hakkors, hyllar Avpixlat etc etc så kan denne bli accepterad. Att hylla och försvara t.ex. sin familjs kultur eller religion fungerar däremot inte. Jag upplevde att jag i killarnas närvaro nästan var tvungen att uttrycka mig MER föraktfullt om andra kvinnor än vad killarna själva gjorde, för att visa att "jag inte är en typisk kvinna".

Spontant så tror jag inte att män i kvinnliga umgängen har samma krav på sig att ta avstånd från sådant som betraktas som typiskt manliga attribut, eftersom det "manliga" i vår värld oftast har högre status än det "kvinnliga". Även bland kvinnor (!). Men eftersom jag aldrig varit man i ett kvinnligt umgänge så vet jag såklart inte hur det upplevs i praktiken - det finns säkert exempel där män känner sig "tvingade" att spotta på andra män. Upplys mig gärna.

Jag har faktiskt aldrig varit i situationen där en kille kommit in i mitt "tjejgäng", kanske ffa för att jag aldrig har haft något "tjejgäng". Jag har umgåtts antingen med män eller i könsblandade grupper (detta ffa då jag har haft mansdominerade intressen). Jag kan komma på situationer då vi varit tre kvinnor och en man närvarande; det har jag aldrig upplevt som problematiskt.

Hmm.. Könsrollerna är så cementerade att du måste ta avstånd från allt kvinnligt? Det låter ju verkligen inte som det är kompisar du har då, om de behandlar dig så illa! För jag och mina killpolare skulle iaf inte kräva att en tjej ska ta avstånd från någonting kvinnligt när vi umgås, snarare är det trist om de försöker vara nått de inte är, vilket definitivt märks direkt isf. Dvs att oftast "godkänner" ett gäng killar de som känns äkta (man eller kvinna spelar ingen roll), men upplevs folk som att de fejkar för att "passa in" så har vi killar svårare att vilja umgås med dem. Lite tvärtemot det du säger, jag vet, men jag upplever det inte alls såsom du beskriver det från "vår sida".

Tycker det är hemskt att du jämför en grupp män med en kvinna med en grupp nazister med en invandrare. Det är verkligen ingen korrekt eller schysst liknelse alls.

"Jag upplevde att jag i killarnas närvaro nästan var tvungen att uttrycka mig MER föraktfullt om andra kvinnor än vad killarna själva gjorde, för att visa att "jag inte är en typisk kvinna"."

Vad synd att du kände så. Det kan säkert förekomma, men det är inget jag har märkt bland de jag någonsin umgåtts med. Det som märks oftast är att killar och tjejer beter sig olika i grupp, men det är väl ingen större överraskning.. Men den där fientliga stämningen du beskriver känns totalt främmande för mig iaf. Återigen, oftast är vi män så att vi inte skulle gilla en tjej som kompis i en grupp ifall vi upplever att hon fejkar för att passa in, och det är min erfarenhet i det hela. Framför allt brukar killa värdera när folk står på sig för vad de tror på eller vem de är, tex om det nu var en kvinna bland en grupp killar så brukar sånt värdesättas.

Det är kanske en något tuffare mentalitet med en grupp killar än en grupp tjejer, kan jag känna spontant. Men å andra sidan upplever jag den gruppmentaliteten som ärligare, och kan känna att en grupp tjejer å andra sidan håller tillbaka mycket mer med vad de egentligen tycker och tänker vilket jag själv tycker är bara jobbigt som kille i en sån situation.

Nä nu är det ju inte alla som har ett "tjejgäng" eller "killgäng", som du säger. Men på samma sätt du i det fallet inte upplevde det som problematiskt så upplevde din grupp med killkompisar det säkert inte som problematiskt i det fallet du tyckte det blev jobbigt - det säger ju faktiskt inte så mycket, om du förstår vad jag menar.

Jag tror överlag detta är nått tjejer tänker mer på än oss killar. Ärligt talat har jag aldrig hört en kille prata om hur jobbigt det är att han liksom inte passar in i den där gruppen med tjejer han umgås med, däremot hör man ju ibland det som du beskriver. Vad beror det på?

 

[snow]

Hmm.. Könsrollerna är så cementerade att du måste ta avstånd från allt kvinnligt? Det låter ju verkligen inte som det är kompisar du har då, om de behandlar dig så illa! För jag och mina killpolare skulle iaf inte kräva att en tjej ska ta avstånd från någonting kvinnligt när vi umgås, snarare är det trist om de försöker vara nått de inte är, vilket definitivt märks direkt isf. Dvs att oftast "godkänner" ett gäng killar de som känns äkta (man eller kvinna spelar ingen roll), men upplevs folk som att de fejkar för att "passa in" så har vi killar svårare att vilja umgås med dem. Lite tvärtemot det du säger, jag vet, men jag upplever det inte alls såsom du beskriver det från "vår sida".

Jag blev behandlad alldeles fantastiskt av killarna jag hängde med. Har sällan känt mig så välkommen i en grupp faktiskt. Det var heller inte så att jag fejkade avsky mot kvinnor utan jag anammade jargongen helt enkelt. När de snackade skit om kvinnor och kvinnlighet hakade jag på - med en bitter eftersmak i munnen, det ska sägas, men jag distanserade mig alltså från allt det där som de snackade om. Såg mig inte som "en typisk kvinna", och de gjorde uppenbarligen inte dessa killar heller.

Tycker det är hemskt att du jämför en grupp män med en kvinna med en grupp nazister med en invandrare. Det är verkligen ingen korrekt eller schysst liknelse alls.

Nja, jag drar en parallell mellan fenomen där människor som egentligen är inkluderade i den föraktade gruppen tar avstånd från den och själva deltar i bespottandet. Jag ser inget fel i den liknelsen; det är samma psykologiska mekanismer. Anser jag.

"Jag upplevde att jag i killarnas närvaro nästan var tvungen att uttrycka mig MER föraktfullt om andra kvinnor än vad killarna själva gjorde, för att visa att "jag inte är en typisk kvinna"."

Vad synd att du kände så. Det kan säkert förekomma, men det är inget jag har märkt bland de jag någonsin umgåtts med. Det som märks oftast är att killar och tjejer beter sig olika i grupp, men det är väl ingen större överraskning.. Men den där fientliga stämningen du beskriver känns totalt främmande för mig iaf. Återigen, oftast är vi män så att vi inte skulle gilla en tjej som kompis i en grupp ifall vi upplever att hon fejkar för att passa in, och det är min erfarenhet i det hela. Framför allt brukar killa värdera när folk står på sig för vad de tror på eller vem de är, tex om det nu var en kvinna bland en grupp killar så brukar sånt värdesättas.

Ehehehe. Detta är INTE min erfarenhet, får jag säga då. Nu på senare år har jag tagit aktiv ställning i feministiska frågor och jag har aldrig i mitt liv fått så mycket skit från män. Däremot fick jag sjukt mycket credd när jag uttryckte mig föraktfullt mot andra kvinnor.

Det är kanske en något tuffare mentalitet med en grupp killar än en grupp tjejer, kan jag känna spontant. Men å andra sidan upplever jag den gruppmentaliteten som ärligare, och kan känna att en grupp tjejer å andra sidan håller tillbaka mycket mer med vad de egentligen tycker och tänker vilket jag själv tycker är bara jobbigt som kille i en sån situation.

Detta är inte heller min erfarenhet. Jävlar vad mycket skit det snackades killarna emellan. Just detta med skitsnack tror jag personligen är helt könsneutralt. Jag kan inte säga att jag tycker att det är en ärligare mentalitet att ha en råare jargong.

Nä nu är det ju inte alla som har ett "tjejgäng" eller "killgäng", som du säger. Men på samma sätt du i det fallet inte upplevde det som problematiskt så upplevde din grupp med killkompisar det säkert inte som problematiskt i det fallet du tyckte det blev jobbigt - det säger ju faktiskt inte så mycket, om du förstår vad jag menar.

Du frågade mig om jag trodde att killar blev behandlade annorlunda i mitt tjejgäng och mitt svar är "nej".

Jag tror överlag detta är nått tjejer tänker mer på än oss killar. Ärligt talat har jag aldrig hört en kille prata om hur jobbigt det är att han liksom inte passar in i den där gruppen med tjejer han umgås med, däremot hör man ju ibland det som du beskriver. Vad beror det på?

Min analys är att det "typiskt manliga" står högre i kurs hos båda könen, och att män därför sällan måste rättfärdiga sig själva i kvinnliga umgängen på samma sätt som kvinnor kan behöva göra i manliga. Det är vad teori och empiri leder mig so far.

 

[rutans]

Det är kanske en något tuffare mentalitet med en grupp killar än en grupp tjejer, kan jag känna spontant. Men å andra sidan upplever jag den gruppmentaliteten som ärligare, och kan känna att en grupp tjejer å andra sidan håller tillbaka mycket mer med vad de egentligen tycker och tänker vilket jag själv tycker är bara jobbigt som kille i en sån situation.

Jag tror överlag detta är nått tjejer tänker mer på än oss killar. Ärligt talat har jag aldrig hört en kille prata om hur jobbigt det är att han liksom inte passar in i den där gruppen med tjejer han umgås med, däremot hör man ju ibland det som du beskriver. Vad beror det på?

Tycker ditt inlägg gällande kvinnliga och manliga gäng mer utrycker de vanliga fördomarna som hänger över dem. I det fallet upplever jag att det snarare är kemin inom gruppen som påverkar, inte kön.

Tjejer är mer nedtryckta, det är därför vi fortfarande 2016 jobbar för jämställdhet. Därför upplever mer kvinnor det.

 

[monster1]

Alla är ju verkligen inte samma. Men vad menar du med att det "faller" ?





Hmm.. Könsrollerna är så cementerade att du måste ta avstånd från allt kvinnligt? Det låter ju verkligen inte som det är kompisar du har då, om de behandlar dig så illa! För jag och mina killpolare skulle iaf inte kräva att en tjej ska ta avstånd från någonting kvinnligt när vi umgås, snarare är det trist om de försöker vara nått de inte är, vilket definitivt märks direkt isf. Dvs att oftast "godkänner" ett gäng killar de som känns äkta (man eller kvinna spelar ingen roll), men upplevs folk som att de fejkar för att "passa in" så har vi killar svårare att vilja umgås med dem. Lite tvärtemot det du säger, jag vet, men jag upplever det inte alls såsom du beskriver det från "vår sida".

Tycker det är hemskt att du jämför en grupp män med en kvinna med en grupp nazister med en invandrare. Det är verkligen ingen korrekt eller schysst liknelse alls.

"Jag upplevde att jag i killarnas närvaro nästan var tvungen att uttrycka mig MER föraktfullt om andra kvinnor än vad killarna själva gjorde, för att visa att "jag inte är en typisk kvinna"."

Vad synd att du kände så. Det kan säkert förekomma, men det är inget jag har märkt bland de jag någonsin umgåtts med. Det som märks oftast är att killar och tjejer beter sig olika i grupp, men det är väl ingen större överraskning.. Men den där fientliga stämningen du beskriver känns totalt främmande för mig iaf. Återigen, oftast är vi män så att vi inte skulle gilla en tjej som kompis i en grupp ifall vi upplever att hon fejkar för att passa in, och det är min erfarenhet i det hela. Framför allt brukar killa värdera när folk står på sig för vad de tror på eller vem de är, tex om det nu var en kvinna bland en grupp killar så brukar sånt värdesättas.

Det är kanske en något tuffare mentalitet med en grupp killar än en grupp tjejer, kan jag känna spontant. Men å andra sidan upplever jag den gruppmentaliteten som ärligare, och kan känna att en grupp tjejer å andra sidan håller tillbaka mycket mer med vad de egentligen tycker och tänker vilket jag själv tycker är bara jobbigt som kille i en sån situation.

Nä nu är det ju inte alla som har ett "tjejgäng" eller "killgäng", som du säger. Men på samma sätt du i det fallet inte upplevde det som problematiskt så upplevde din grupp med killkompisar det säkert inte som problematiskt i det fallet du tyckte det blev jobbigt - det säger ju faktiskt inte så mycket, om du förstår vad jag menar.

Jag tror överlag detta är nått tjejer tänker mer på än oss killar. Ärligt talat har jag aldrig hört en kille prata om hur jobbigt det är att han liksom inte passar in i den där gruppen med tjejer han umgås med, däremot hör man ju ibland det som du beskriver. Vad beror det på?

Nu tar jag bara ditt sista inlägg här. Jag vet att du är ny på forumet och därför inte har så bra koll. Men du reagerar inte själv på att de flesta andra här pratar strukturer medan du pratar om dina egna upplevelser. Det finns ju massor av forskning inom genus som visar på en ojämställdhet mellan könen, verkligen hur mycket som helst. Ändå framhärdar du med dina personliga upplevelser som stöd att så inte är fallet?

 

[rutans]

När jag läser den här tråden så slås jag återigen över vilken lottovinst mina föräldrar är.
Jag jobbar i en mansdominerad bransch, samma bransch som min far men inte samma ort, har ledande position som är snäppet över min far. Vi pratar jobb och respekterar varandras yrkesroll.

 

[Killaloe]

Jag funderade faktiskt på något liknande - vad som händer när kvinnor går i samma fotspår som sin far och blir duktigare. En icke kvinnoföraktande pappa blir troligen stolt, medan den andra typen antingen inte ser det eller tänker att Jaja, det är jag som lärt upp henne.

Jag tror att det mycket väl kan vara så att pappan lever i förnekelse eller ser dotterns jobb som något annat, det verkar vara svårt att gå ihop döttrar som jobbar inom samma område som kommit längre utifrån det jag sett i min omgivning. Dotterns bedrifter liksom förminskas tills den inte betyder något längre och därmed kan ignoreras.
(min morfar tyckte tex aldrig att min mamma hade ett "riktigt jobb" även om hon har flertalet studieår på hög nivå, jobbar på en väl ansedd (i morfars ögon) arbetsplats och även innehaft chefsbefattningar i omgångar - dvs allt det som morfar tyckte var bra, bara det inte var hans dotter som gjorde det)

 

[Rialavargen]

DET tror jag stämmer i många fall. Jag har väninnor vars fäder aldrig kan diskutera jobb med dem (döttrarna jobbar inom klassiskt mansdominerade yrken), det blir kaos. Fäderna blir tvingade att meddela döttrarna att de - trots lång utbildning och högt uppsatta poster - inte vet vad de pratar om. Och sedan kommer ju ångesten, för det är ju DOTTERN han sagt det till. Fast det var ju KVINNAN på mannens domän som framförde åsikten.

Kaos.

Kanske inte generellt för alla, men jag tror absolut att det stämmer i många fall.

Jag driver själv familjeföretag inom byggvarubranscen. Jag känner inte alls igen det du skriver. Snarare är kvinnorna väldigt uppskattade och fäderna är mycket stolta över döttrarnas framgångar.
Jag kan förstå att det är så, men jag har aldrig stött på det. Så jag hyser stort hopp om byggvarubranscen.

 

[Lovisaleonora]

Jag driver själv familjeföretag inom byggvarubranscen. Jag känner inte alls igen det du skriver. Snarare är kvinnorna väldigt uppskattade och fäderna är mycket stolta över döttrarnas framgångar.
Jag kan förstå att det är så, men jag har aldrig stött på det. Så jag hyser stort hopp om byggvarubranscen.

Givetvis är inte mitt svar annat än täckande för de jag känner, men jag tar mig ändå friheten att vädra mina observationer. Som ett led i diskussionen.

 

[mandalaki]

@snow du ska va president!

Det är så välkända mekanismer du beskriver och du gör det så himla bra!

 

[Sezziyanen]

Nu tar jag bara ditt sista inlägg här. Jag vet att du är ny på forumet och därför inte har så bra koll. Men du reagerar inte själv på att de flesta andra här pratar strukturer medan du pratar om dina egna upplevelser. Det finns ju massor av forskning inom genus som visar på en ojämställdhet mellan könen, verkligen hur mycket som helst. Ändå framhärdar du med dina personliga upplevelser som stöd att så inte är fallet?

Jag visste inte att jag behövde ha varit här ett visst tag för att kunna debattera nått, låter konstigt att du har den åsikten tycker jag. Väldigt många här pratar om egna upplevelser, och vissa även om strukturer. För mig är det konstigt att dra slutsatser om strukturer utan att presentera någonting konkret som exempel, men det är väl bara jag då som är okunnig och tänker så :/

Om du hade läst mina inlägg så hade du vetat att jag inte använt några personliga upplevelser som stöd för någon slags teori om "hur saker är". Om du hade förstått mina inlägg så hade du också vetat att jag uttryckligen menade att mina personliga erfarenheter inte är bevis på någonting, utan bara anekdoter. Enda anledningen till att jag skrev ner dem var att påvisa att det finns alla möjliga anekdoter man kan ta fram, och att man inte ska dra lättvindiga slutsatser av dem. Precis som du håller med mig om i ditt inlägg här.

Så tja... hur reagerar du nu?

 

[Sezziyanen]

Tycker ditt inlägg gällande kvinnliga och manliga gäng mer utrycker de vanliga fördomarna som hänger över dem. I det fallet upplever jag att det snarare är kemin inom gruppen som påverkar, inte kön.

Tjejer är mer nedtryckta, det är därför vi fortfarande 2016 jobbar för jämställdhet. Därför upplever mer kvinnor det.

Det var inte fördomar, det var anekdoter som inte bevisar någonting, precis som jag också tydligt skrev. Självklart är kön bara en faktor av många, vem tror nått annat?

 

[Sezziyanen]

Ookej..en sak i taget antar jag

Jag blev behandlad alldeles fantastiskt av killarna jag hängde med. Har sällan känt mig så välkommen i en grupp faktiskt. Det var heller inte så att jag fejkade avsky mot kvinnor utan jag anammade jargongen helt enkelt. När de snackade skit om kvinnor och kvinnlighet hakade jag på - med en bitter eftersmak i munnen, det ska sägas, men jag distanserade mig alltså från allt det där som de snackade om. Såg mig inte som "en typisk kvinna", och de gjorde uppenbarligen inte dessa killar heller.

Härligt att de behandlade dig fantastiskt! Men varför konfronterade du inte dem när du tyckte de hatade och föraktade kvinnor som du pratar om nu då?

Nja, jag drar en parallell mellan fenomen där människor som egentligen är inkluderade i den föraktade gruppen tar avstånd från den och själva deltar i bespottandet. Jag ser inget fel i den liknelsen; det är samma psykologiska mekanismer. Anser jag.

Du jämför män som grupp med nazister som grupp. Det är inte schysst eller seriöst.

Ehehehe. Detta är INTE min erfarenhet, får jag säga då. Nu på senare år har jag tagit aktiv ställning i feministiska frågor och jag har aldrig i mitt liv fått så mycket skit från män. Däremot fick jag sjukt mycket credd när jag uttryckte mig föraktfullt mot andra kvinnor.

Okej! Ja och vi lever ju inte samma liv och har definitivt olika erfarenheter, självklart. Jag kan ju bara prata utifrån vad jag själv upplevt och det var det jag beskrev Men om "ta ställning i feministiska frågor" innebär tex det du gjorde ovan när du jämför män med nazister t.ex. så kan jag förstå lite varför du kan få mothugg. Jag har sett män få en del skit av feminister, såväl som feminister få skit av män, så det är ju inte som om jag inte tror på det du säger dock.

Detta är inte heller min erfarenhet. Jävlar vad mycket skit det snackades killarna emellan. Just detta med skitsnack tror jag personligen är helt könsneutralt. Jag kan inte säga att jag tycker att det är en ärligare mentalitet att ha en råare jargong.

Nej jag sa aldrig heller att en råare jargong är ärligare. Mycket skit pratas det säkerligen, det har jag inte heller sagt nått annat än Jag har ju ingen perfekt erfarenhet av hur kvinnor i grupp fungerar, hur - det är att vara kvinna bland kvinnor så att säga precis som du inte vet hur det är att vara man bland män. Jag försöker bara presentera för dig ett perspektiv från "den andra sidan", ifall du råkar vara intresserad av det.

Du frågade mig om jag trodde att killar blev behandlade annorlunda i mitt tjejgäng och mitt svar är "nej".

Okej

Min analys är att det "typiskt manliga" står högre i kurs hos båda könen, och att män därför sällan måste rättfärdiga sig själva i kvinnliga umgängen på samma sätt som kvinnor kan behöva göra i manliga. Det är vad teori och empiri leder mig so far.

Det där har jag faktiskt funderat en del på. Varför fortsätter kvinnor värdera det "typiskt manliga" som högre och mer åtråvärt än "det typiskt kvinnliga"? Jag kan ju inte svara på det som man, känner jag. Så det vore intressant att höra vad du tycker.

 

[tara]

Jag är kvinna och jag har en far. Min far föraktar kvinnor. Trots det tycker han om mig och respekterar mig i någon mån. Hur går det ihop? Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det? Det måste ju(tyvärr) vara otroligt vanligt!

Han är inte uttalad antifeminist, men kläcker ur sig smått hatiska, slentriankvinnoförtryckande saker. Han är högutbildad och har flera kvinnliga kollegor, men även kvinnliga arbetskamrater med lägre utbildning än han själv. Dessa lågutbildade kvinnor tycks han förakta mycket. I min närvaro vaktar han sin tunga något, men ett och annat slinker förbi ändå och ibland kommer det liksom åt mig. Hur kan han inte reflektera över detta?

Det är liksom inget jättebekymmer, mest bara undviker jag att träffa gubben, men liksom han tycker om mig tycker jag om honom. Inte heller är jag ute efter en lösning, utan kom mest bara att tänka på detta då jag läste i tråden om den rasistiske fadern.

Intressant formulering sa jag till min bror när han påstod att han hjälpte mig med vår mamma. Han bad om ursäkt så jag ska väl släppa men formuleringen kom snabbt och smärtfritt.

 

[Killaloe]

Jag försöker bara presentera för dig ett perspektiv från "den andra sidan", ifall du råkar vara intresserad av det.

Bara en reflektion sådär - men det är konstigt att det ALLTID, i ALLA sammanhang som det pratas om kvinnors upplevelser ska kommas med perspektiv från den andra sidan. Jag tycker det är så himla fult att det alltid försöks flyttas fokus för att "bidra med en nyanserad bild". Ibland är det faktiskt inte nödvändigt att prata om män, även om det verkar så.

 

[Petruska]

Intressant formulering sa jag till min bror när han påstod att han hjälpte mig med vår mamma. Han bad om ursäkt så jag ska väl släppa men formuleringen kom snabbt och smärtfritt.

Det är ju just det! De där formuleringarna som kommer snabbt och smärtfritt.

 

[Petruska]

Jag försöker bara presentera för dig ett perspektiv från "den andra sidan", ifall du råkar vara intresserad av det.

Du ser dig själv som representant för gruppen män, alltså. Det är vi rätt vana vid på det här forumet, att män dimper ner och förklarar för oss små flickor hur EN MAN, någon från ANDRA SIDAN ser på saken, och NYANSERAR den, för det antas vi ju undra väldigt mycket över.

Det är så snällt och generöst, all denna visdom som män öser över oss utan att vi ens behöver be om det.