Min far, kvinnohataren

Det är väl inget konstigt alls. Det är helt normalt. De är för kvinnors rättigheter medvetet i teorin men deras omedvetna är helt övertygat om att kvinnor är lite hm sämre. Jag tycker det är lovvärt av dem att ha försökt förändra sin attityd så mycket att de är medvetna om problemet även om inte deras omedvetna har hunnit med. Män i 60-70 årsåldern har tillbringat 40 år av sina liv med att betrakta kvinnor som -other, kanske inte nödvändigtvis ett sämre -other, men ett med andra områden och till dem hör inte att prata.

Det finns mängder av kvinnor som är helt övertygade om att kvinnor är lite sämre också, omedvetet, och hellre lyssnar på män. Även feminister.

Det bästa är ju att vi uppfostrar våra barn likadant, den stora majoriteten sexåriga pojkar vet väl redan att flickor är sämre. -ni spelar som ett gäng flickor. Även om det var vanligare för 20 år sedan. När de fyller 25 måste de sedan omprogrammera sig själva från vad deras föräldrar, idrottsledare och förskolepedagoger noga lärde dem.

Herregud vilka generaliseringar. Män som är över 60 har alltså tillbringat hela sina vuxna liv med att se ner på kvinnor.. Vet inte riktigt hur jag skulle kunna svara på detta, och vet inte riktigt varför du har citerat mig med de här kommentarerna.
 
Den första delen är ren rappakalja från mitt perspektiv, så utveckla gärna vad du menar. Ser jag till min närmaste omgivning är nästan 100% av männen och kvinnorna för jämställdhet. Ser jag lite vidare än så är det fortfarande kraftig fördel för.
Feminism och jämställdhet är inte samma sak. Andelen manliga feminister är i minoritet även i ett land som Sverige.
 
Och kvinnor som inte tar män på allvar. Men ja, det är ju en anekdot från en familj, eller? Jag känner inte alls igen den där beskrivningen med min familj eller någon av mina vänners eller bekantas familjer. Faktiskt har jag aldrig varit i en situation som den som beskrivs här, med en familjefader som vägrar lyssna på en enda kvinna i hushållet eller i närheten. Det är klart att det förekommer, men vad är poängen?

Du missade hela poängen. Skillnaden är -vägra lyssna på, vilket är tydligt och medvetet i jämförelse med -ofta inte spinner vidare på, vilket är diffust och omedvetet. Ingen vet om han egentligen inte var intresserad eller om det var för att en kvinna pratade, inte han heller. Det är väldigt vanligt och ännu vanligare att ingen märker, ingen kvinna heller. Men Remmer verkar ha sett det här.

Precis ett sådant här osynliggörande är det vanligaste problemet för kvinnor, mest diffust, svårt att fånga.
 
Jag tycker att dina frågor om exakta exempel i både den här tråden och i tråden om rasistpappan är rätt tveksamma, faktiskt, av ungefär följande skäl

a) exakta exempel behövs inte för en generell diskussion
b) frågan är inte heller om du (eller jag) tycker att dessa pappor är rssister eller kvinnofientliga, utan hur dottern ska hantera att hon uppfattar dem så
c) dina frågor ger lite vibbar av snaskighet, att gräva så efter detaljer om andra känns lite sunkigt.

Jamen det är fritt fram att svara på mina kommentarer och diskutera! Gör gärna det, jag välkomnar det verkligen. Det jag får lite svårt för är kommentarer som säger åt mig att inte fråga om ditt eller datt eller kommentera på de eller de sakerna. Är inte hela poängen att vi ska få prata öppet med varann?

A) Nej inte nödvändigtvis. Men det är lite konstigt att starta en diskussion med påstådda slutsatser och fakta som man inte vill utveckla?
B) ? Du sa ju nyss att man inte skulle ge input?
C) Nej. Det är väl sjutton inget konstigt att fråga vilka fakta som ligger bakom påståendet att "otroligt många fäder är kvinnohatare" ? Eller att få ett exempel på vad som uppfattas som kvinnohat eller kvinnoförakt.
 
Du missade hela poängen. Skillnaden är -vägra lyssna på, vilket är tydligt och medvetet i jämförelse med -ofta inte spinner vidare på, vilket är diffust och omedvetet. Ingen vet om han egentligen inte var intresserad eller om det var för att en kvinna pratade, inte han heller. Det är väldigt vanligt och ännu vanligare att ingen märker, ingen kvinna heller. Men Remmer verkar ha sett det här.

Precis ett sådant här osynliggörande är det vanligaste problemet för kvinnor, mest diffust, svårt att fånga.

Nu börjar det bli rätt vagt här.. Kvinnohat är alltså en fullt logiskt slutsats när en man inte spinner vidare på en kvinnas idéer? Jag förstår vad du menar men hur svårt är det inte att spekulera eller kommentera kring det? Då och då kan jag märka av folk som inte går igång på eller spinner vidare på saker jag börjar prata om.. men det kan väl bero på alla möjliga skäl varav bara ett vore att de hatar män (oavsett om det är en kvinna eller man som ignorerar mig) ?

Jag tycker också det är illa med män som vägrar lyssna på kvinnor eller inte har nått intresse av deras åsikter. Det faktum att jag sitter här och diskuterar detta med er visar väl på att jag faktiskt bryr mig ganska mycket om allas åsikter, vare sig ni är kvinnor eller män. Jag ville bara ha exempel så det går att förstå vad TS faktiskt menade lite mer specifikt.
 
Så intressant med dessa "nya" nick som dyker in här - i vissa trådar - och ifrågasätter, förmanar och talar om hur vi ska tänka. Som om vi vore en hoper obildade, okunniga, vilsna själar som inte kunde tänka och fatta rationella beslut själva.

Hur fel man kan gå.

Menar du mig?
 
Nu börjar det bli rätt vagt här.. Kvinnohat är alltså en fullt logiskt slutsats när en man inte spinner vidare på en kvinnas idéer? Jag förstår vad du menar men hur svårt är det inte att spekulera eller kommentera kring det? Då och då kan jag märka av folk som inte går igång på eller spinner vidare på saker jag börjar prata om.. men det kan väl bero på alla möjliga skäl varav bara ett vore att de hatar män (oavsett om det är en kvinna eller man som ignorerar mig) ?

Jo, visst påverkar fler faktorer som ex yrke och social status. Fast har du suittit på flera hundra familjemiddagar och noterat liknande mönster så börjar man ju fundera på vad som pågår.

Jag kan tycka synd om bildade kvinnor i relationen med äldre män just för att de måste jobba så hårt för att få samma bemötande som om de vore män.

Dock ska det inte likställas med kvinnohat som du mycket riktigt påpekar.
 
Nu börjar det bli rätt vagt här.. Kvinnohat är alltså en fullt logiskt slutsats när en man inte spinner vidare på en kvinnas idéer? Jag förstår vad du menar men hur svårt är det inte att spekulera eller kommentera kring det? Då och då kan jag märka av folk som inte går igång på eller spinner vidare på saker jag börjar prata om.. men det kan väl bero på alla möjliga skäl varav bara ett vore att de hatar män (oavsett om det är en kvinna eller man som ignorerar mig) ?

Jag tycker också det är illa med män som vägrar lyssna på kvinnor eller inte har nått intresse av deras åsikter. Det faktum att jag sitter här och diskuterar detta med er visar väl på att jag faktiskt bryr mig ganska mycket om allas åsikter, vare sig ni är kvinnor eller män. Jag ville bara ha exempel så det går att förstå vad TS faktiskt menade lite mer specifikt.
Nej, inte alls. Nu missade du helt vad jag skrev också. INTE kvinnohat, vem har nämnt kvinnohat, jag svarar på ditt svar på Remmers kommentar.

Remmers pappa respekterar kvinnor i sitt medvetna jag. Han kämpar för kvinnors rättigheter i sitt medvetna jag. Han är feminist i sitt medvetna jag.

Remmers pappa är 60+ han föddes på 40-talet eller 50-talet. Feminismen kämpade på under 70-talet (Remmers pappa är här 20-30 år och märker knappt det), grydde under 80-talet, stack upp näsan under 90-talet, är fullt blommande under 2000 -talet, nu kunde till och med Göran Persson vara feminist. Här någonstans började män i 40-50 årsåldern vakna och se att någonting hände. Han har levt i 50 år minst utan att ha en tanke på feminism.

Det omedvetna beteendet -inte lyssna på kvinnor, som han fått under 50 år ligger kvar ännu. Trots att han skulle bli väldigt förvånad, ledsen, chockad om han själv upptäckte det.

Precis så som en lärare blir förvånad, ledsen, chockad och förnekande när hen upptäcker att hen låter pojkarna prata mer.
 
Jag tänker nog att det TS visar är Den Stora Heterosexuella paradoxen. Nu handlar det visserligen om far och dotter, men också om kvinnor och mäns attityder till kvinnor.

Män älskar, har sex med, åtrår, föraktar, slår, mördar och ser allmänt ner på - inte bara kvinnor, utan SAMMA kvinna (om det vill sig).

Jag tänker att en rimlig om än inte heltäckande förståelse av heterosexualitet är: sexualisering av mäns överordning och kvinnors underordning.

Dottern blir skyddad som dotter, men generaliseras aldrig till att bli kvinna på det sättet.

Heterosexualitet förstår helt enkelt kärlek som något som inte förutsätter likvärdighet mellan parterna.
 
Jo, visst påverkar fler faktorer som ex yrke och social status. Fast har du suittit på flera hundra familjemiddagar och noterat liknande mönster så börjar man ju fundera på vad som pågår.

Jag kan tycka synd om bildade kvinnor i relationen med äldre män just för att de måste jobba så hårt för att få samma bemötande som om de vore män.

Dock ska det inte likställas med kvinnohat som du mycket riktigt påpekar.

Jag tycker det låter hemskt den situationen du beskriver, jag har inte i mina kretsar någonsin stött på den bara så det är svårare att föreställa sig för mig..

Nej, inte alls. Nu missade du helt vad jag skrev också. INTE kvinnohat, vem har nämnt kvinnohat, jag svarar på ditt svar på Remmers kommentar.

Remmers pappa respekterar kvinnor i sitt medvetna jag. Han kämpar för kvinnors rättigheter i sitt medvetna jag. Han är feminist i sitt medvetna jag.

Remmers pappa är 60+ han föddes på 40-talet eller 50-talet. Feminismen kämpade på under 70-talet, grydde under 80-talet, stack upp näsan under 90-talet, är fullt blommande under 2000 -talet, nu kunde till och med Göran Persson vara feminist. Här någonstans började män i 40-50 årsåldern vakna och se att någonting hände. Han har levt i 50 år minst utan att ha en tanke på feminism.

Det omedvetna beteende -inte lyssna på kvinnor, som han fått under 50 år ligger kvar ännu. Trots att han skulle bli väldigt förvånad, ledsen, chockad om han själv upptäckte det.

TS startade hela den här tråden med att prata om kvinnohat och kvinnoförakt, och var tydlig med att kalla det för just de sakerna..så vem som har nämnt det? Tja..läs tråden?

Alla män i GP's ålder har verkligen inte en mentalitet av att inte lyssna på kvinnor, det är helt felaktigt.

Insåg förresten precis att det kanske var Petruska jag tänkte lite på i vissa svar mot dig, förlåt om det blev lite mixat i mina kommentarer.


Jag tänker nog att det TS visar är Den Stora Heterosexuella paradoxen. Nu handlar det visserligen om far och dotter, men också om kvinnor och mäns attityder till kvinnor.

Män älskar, har sex med, åtrår, föraktar, slår, mördar och ser allmänt ner på - inte bara kvinnor, utan SAMMA kvinna (om det vill sig).

Jag tänker att en rimlig om än inte heltäckande förståelse av heterosexualitet är: sexualisering av mäns överordning och kvinnors underordning.

Dottern blir skyddad som dotter, men generaliseras aldrig till att bli kvinna på det sättet.

Heterosexualitet förstår helt enkelt kärlek som något som inte förutsätter likvärdighet mellan parterna.

???
 
Den första delen är ren rappakalja från mitt perspektiv, så utveckla gärna vad du menar. Ser jag till min närmaste omgivning är nästan 100% av männen och kvinnorna för jämställdhet. Ser jag lite vidare än så är det fortfarande kraftig fördel för.

Många lägger mer i ordet feminism än att bara vara för jämställdhet. I YouGov förra månaden så var det runt en femtedel av alla män som kallade sig feminister. Ungefär lika många till kallade sig feminister i vissa sammanhang/situationer.
 
Jag tycker det låter hemskt den situationen du beskriver, jag har inte i mina kretsar någonsin stött på den bara så det är svårare att föreställa sig för mig..

Som Badger påtalar är signalerna mycket subtila och skulle jag ta upp det med min frus familj eller min familj så skulle båda förneka det. Min frus bror kanske jag hade fått medhåll ifrån.

Det ska nämnas att jag diskuterat ämnet med min fru och hon har samma uppfattning som mig.
 
Herregud vilka generaliseringar. Män som är över 60 har alltså tillbringat hela sina vuxna liv med att se ner på kvinnor.. Vet inte riktigt hur jag skulle kunna svara på detta, och vet inte riktigt varför du har citerat mig med de här kommentarerna.
Ja, självklart, i olika nivåer naturligtvis. Inte nödvändigtvis se ned på men i alla fall betrakta som en person med andra livsuppgifter. Livsuppgifter som inte innefattar politik. Vet du ens hur Kvinnans liv var på 40-talet? Har du missat att din mormor kanske inte skulle ha fått studera vad hon ville, eller i alla fall hade fått betala studierna själv till skillnad från sina bröder. Vet du hur många kvinnor som gick på Handels på 70-talet, -typ en per årskurs hävdar en kvinna som gick där som jag känner.

Sedan är de flesta fantastiska ändå, min pappa försöker också vara feminist, har försökt sedan 70-talet med varierande resultat och jag respekterar honom för det. Men när han växte upp på 40-talet så hade flickor inte samma framtidsutsikter som pojkar. Det var 40-talisterna som kämpade långt för det vi har inom feminism, men de växte fortfarande upp med våra farföräldrars värderingar som barn.

Och våra barn växer upp med våra värderingar, flickor med rosa pärlplattor och pojkar med svarta superhjältar. Jaga på rasten, rycka upp toalettdörren helt ok. De kommer påverka sina barn om ingenting görs.
 
Den första delen är ren rappakalja från mitt perspektiv, så utveckla gärna vad du menar. Ser jag till min närmaste omgivning är nästan 100% av männen och kvinnorna för jämställdhet. Ser jag lite vidare än så är det fortfarande kraftig fördel för.
Mindre än hälften av svenskarna anser sig vara feminister. Jag tror inte att andelen svenskar som kallar sig feminister till övervägande del är män. Därför tror jag att @Remmer kan ha helt rätt i sitt påstående att de flesta män (i Sverige) inte är (anser sig vara) feminister.

Min umgängeskrets består inte heller av ickefeministiska män men det är ju bara en anekdot.
 
Jag tänker att en rimlig om än inte heltäckande förståelse av heterosexualitet är: sexualisering av mäns överordning och kvinnors underordning

Va? Menar du inte snarare "förståelse av hur heterosexualitet yttrar sig" i så fall? För heterosexualitet betyder något helt annat.
 
Jag kan med gott samvete :cool: tänka så, jag är mycket äldre än du och min pappa mycket äldre än din. Men om jag har rätt så borde det där vara på utdöende, för idag träder män fram och säger "Jag blev feminist när jag fick DÖTTRAR". Vilket jag för övrigt får lite patriarkala skavsår av.

Exakt, man börjar bli lite oroad över alla manliga bloggare i 30-årsåldern som plötsligt blivit feminister för att de fick döttrar. För många av dem fick ju inte döttrar utan bara söner och så kommer som vanligt de vettigt (väl)uppfostrade döttrarna i kontakt med de vansinnigt (o)uppfostrade sönerna. (om man ska vara lite överdriven) i något slags chock för båda på förskolan.
 
Det är just detta jag far efter. Hon blir aldrig kvinna för honom eftersom hon förblir hans barn.
Och han lär sig heller ingenting om (att respektera) kvinnor av att ha en både älskad och respekterad dotter. Delvis kanske också för att kärlek inte nödvändigtvis förutsätter respekt för honom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp