Min far, kvinnohataren

[Trani]

Det är just detta jag far efter. Hon blir aldrig kvinna för honom eftersom hon förblir hans barn.

Nja, jag tror visst att en dotter blir Kvinna i pappans ögon och det är just därför hon måste skyddas. Hur många gör inte skillnad på sina söner och döttrar? En dotter blir skyddad och omhuldad eftersom hon "ägs" av pappan (närmast sörjande man) - det gäller ju att hon (för)blir rätt sorts Kvinna! Hon ska ju växa upp och vara en madonna, inte någon hora.

 

[Lovisaleonora]

T...men igår drabbade det mig med full kraft att jag till viss del vant mig vid och börjat se genom fingrarna på hans kvinnosyn.

En verkligt intressant tråd.

Ovanstående - är det inte normaliseringsprocessen som visar sitt anlete? Känner igen det själv, och spinner vidare på att det först blir som du beskriver - se mellan fingrarna. Till som någon annans fru som också är/blivit kvinnohatare. Man blir som man umgås, heter det ju. Om man växer upp eller gifter sig med någon som har dessa åsikter tror jag det är väldigt lätt att bli avtrubbad. Avgiftad om man flyttar från det, möjligen.

Men min erfarenhet är att det är väldigt lätt att trilla tillbaka i gamla vanor när det kommer till just vad man växt upp med. Vanor i det här sammanhanget är för mig att det är lätt att se mellan fingrarna med ett beteende som man inte accepterat hos andra.

 

[sjoberga]

Mindre än hälften av svenskarna anser sig vara feminister. Jag tror inte att andelen svenskar som kallar sig feminister till övervägande del är män. Därför tror jag att @Remmer kan ha helt rätt i sitt påstående att de flesta män (i Sverige) inte är (anser sig vara) feminister.

Min umgängeskrets består inte heller av ickefeministiska män men det är ju bara en anekdot.

Har inte sett de undersökningarna (googlade men hittade inget relevant). Från mitt perspektiv är det dock något som inte stämmer med den verklighet jag lever i. Sen tycker jag nog att de som inte kallar sig feminister för att de inte fattat definitionen, inte heller är "mot feminism", utan bara lite ovanligt tröga och släpiga i sin förståelse av enkla definitioner.

Men visst är det en anekdot. Men när någon påstår något som är tvärs emot den verklighet man själv lever i är det intressant att få veta mer.

 

[mandalaki]

Nja, jag tror visst att en dotter blir Kvinna i pappans ögon och det är just därför hon måste skyddas. Hur många gör inte skillnad på sina söner och döttrar? En dotter blir skyddad och omhuldad eftersom hon "ägs" av pappan (närmast sörjande man) - det gäller ju att hon (för)blir rätt sorts Kvinna! Hon ska ju växa upp och vara en madonna, inte någon hora.

Men ändå verkar ju något särskilja henne från alla andra kvinnor, de han föraktar? Och det är där jag tror att papparollen/dotterrollen är det som "räddar" henne från hans förakt.

 

[sjoberga]

Feminism och jämställdhet är inte samma sak. Andelen manliga feminister är i minoritet även i ett land som Sverige.

Vilket inte gör resterande till "mot feminism"

 

[troxel]

Det kan vara så enkelt att "little girls grow into self center materialistic women" som är helt omjölig att har att göra med.

 

[Trani]

Har inte sett de undersökningarna (googlade men hittade inget relevant). Från mitt perspektiv är det dock något som inte stämmer med den verklighet jag lever i. Sen tycker jag nog att de som inte kallar sig feminister för att de inte fattat definitionen, inte heller är "mot feminism", utan bara lite ovanligt tröga och släpiga i sin förståelse av enkla definitioner.

Men visst är det en anekdot. Men när någon påstår något som är tvärs emot den verklighet man själv lever i är det intressant att få veta mer.

Fler är benägna att skriva under på att de är "för jämställdhet" än att de är feminister. Men jag tror att man sitter lite väl skyddad bland vänstersympatiserande, högutbildad medelklass (eller något) om man tror att de flesta är feminister. Feminism är fortfarande radikalt och misogynin är utbredd.

 

[Lovisaleonora]

Det är just detta jag far efter. Hon blir aldrig kvinna för honom eftersom hon förblir hans barn.

DET tror jag stämmer i många fall. Jag har väninnor vars fäder aldrig kan diskutera jobb med dem (döttrarna jobbar inom klassiskt mansdominerade yrken), det blir kaos. Fäderna blir tvingade att meddela döttrarna att de - trots lång utbildning och högt uppsatta poster - inte vet vad de pratar om. Och sedan kommer ju ångesten, för det är ju DOTTERN han sagt det till. Fast det var ju KVINNAN på mannens domän som framförde åsikten.

Kaos.

Kanske inte generellt för alla, men jag tror absolut att det stämmer i många fall.

 

[Trani]

Men ändå verkar ju något särskilja henne från alla andra kvinnor, de han föraktar? Och det är där jag tror att papparollen/dotterrollen är det som "räddar" henne från hans förakt.

Jag är inte övertygad om att hon är skyddad från föraktet. Snarare är hon placerad på den där piedestalen som rymmer både dyrkan och förakt. En God Kvinna - tills hon horar sig och faller.

 

[sjoberga]

Fler är benägna att skriva under på att de är "för jämställdhet" än att de är feminister. Men jag tror att man sitter lite väl skyddad bland vänstersympatiserande, högutbildad medelklass (eller något) om man tror att de flesta är feminister. Feminism är fortfarande radikalt och misogynin är utbredd.

Jag är mest skyddad i liberal-högersympatiserande, högutbildad medelklass för närvarande.

Visst är misogynin utbredd, men det är få som uttrycker att de inte vill göra något åt det.

 

[mandalaki]

DET tror jag stämmer i många fall. Jag har väninnor vars fäder aldrig kan diskutera jobb med dem (döttrarna jobbar inom klassiskt mansdominerade yrken), det blir kaos. Fäderna blir tvingade att meddela döttrarna att de - trots lång utbildning och högt uppsatta poster - inte vet vad de pratar om. Och sedan kommer ju ångesten, för det är ju DOTTERN han sagt det till. Fast det var ju KVINNAN på mannens domän som framförde åsikten.

Kaos.

Kanske inte generellt för alla, men jag tror absolut att det stämmer i många fall.

Jag funderade faktiskt på något liknande - vad som händer när kvinnor går i samma fotspår som sin far och blir duktigare. En icke kvinnoföraktande pappa blir troligen stolt, medan den andra typen antingen inte ser det eller tänker att Jaja, det är jag som lärt upp henne.

 

[mandalaki]

Jag är inte övertygad om att hon är skyddad från föraktet. Snarare är hon placerad på den där piedestalen som rymmer både dyrkan och förakt. En God Kvinna - tills hon horar sig och faller.

Ja fast madonna/hora tror jag bara är EN aspekt av relationen, inte hela.

 

[Badger]

Jag tycker det låter hemskt den situationen du beskriver, jag har inte i mina kretsar någonsin stött på den bara så det är svårare att föreställa sig för mig..

Gissningsvis har du stött på det men inte lagt märke till det. Det tar ganska lång tid att märka. Du måste ju först hitta en situation där en äldre man diskuterar ekonomi med en kvinna och en annan man, inte vädret.

TS startade hela den här tråden med att prata om kvinnohat och kvinnoförakt, och var tydlig med att kalla det för just de sakerna..så vem som har nämnt det? Tja..läs tråden?

Men jag svarade på ett inlägg i tråden, som var ett svar på ett annat inlägg, som inte nämnde kvinnoförakt eller kvinnohat utan tog upp ett omedvetet inlärt beteende.

Alla män i GP's ålder har verkligen inte en mentalitet av att inte lyssna på kvinnor, det är helt felaktigt.

Ok? bara de flesta man mött hittills? Du missuppfattar, det handlar inte om att tydligt aldrig lyssna på kvinnor utan diffust, ofta, inte lyssna på kvinnor som pratar politik eller ekonomi. Göran Persson är ju tex ett strålande exempel på en feminist med klumpfötter och dövöra.

Yngre män är ofta lite likadana, själv älskar jag att diskutera ekonomi och politik men man måste prata snabbare så man hinner säga någonting innan killarna vänder sig till killarna och sticka in sällan så de inte tror man dominerar. Och se upp för deras fruar -sina väninnor som aldrig vill diskutera ekonomi eller politik med en, engagerat. Ja samtliga individer nämnda är stora feminister och delar föräldraledighet.

Det är ok, kan svara på lite av varje

 

[Trani]

Jag är mest skyddad i liberal-högersympatiserande, högutbildad medelklass för närvarande.

Visst är misogynin utbredd, men det är få som uttrycker att de inte vill göra något åt det.

Men det är ju för att det låter bra. Ungefär som att alla är för demokrati osv. Få skulle ställa sig upp och säga att "lite misogyni har ingen dött av" och samtidigt så finns det faktiskt ren antifeminism därute - "jämställdister", "maninister" och allt vad de kallar sig. Och av de som vill ha jämställdhet men inte vill kalla sig feminister så finns det en del som visst inte ville ha så jädra mycket jämställdhet när det väl kom till kritan.

 

[Lovisaleonora]

Jag funderade faktiskt på något liknande - vad som händer när kvinnor går i samma fotspår som sin far och blir duktigare. En icke kvinnoföraktande pappa blir troligen stolt, medan den andra typen antingen inte ser det eller tänker att Jaja, det är jag som lärt upp henne.

I de fall jag känner till går det helt enkelt inte att prata jobb. Vilket ju är en sorg för den som värdesätter att få dela befordran, framgång och karriär med sin familj. Varje gång det varit jobb på tal blir döttrarna djupt nedslagna. Så klart, vem vill ha det massiva ointresse som fädrarna i deras fall visar? Och samma familjs mödrar är också ointresserade, förmodligen just för att man blir som man umgås ("ja, men vad fint lilla gumman, chef säger du? Kan du lägga upp potatisen och sätta fram såsen?")

 

[Trani]

Ja fast madonna/hora tror jag bara är EN aspekt av relationen, inte hela.

Hur menar du? Jag menar att kvinnoföraktet finns där hela tiden även om Dottern till synes står över andra Kvinnor. Att ha relationer med kvinnor är nödvändigt för män i patriarkatet. I det här asymmetriska maktförhållandet blir relationen ett "ägande" och då gör männen skillnad mellan "sina egna" kvinnor och andra. Dottern blir bättre än andra kvinnor men är egentligen lika föraktad - hon är ju också en Kvinna.

 

[snow]

Intressant tråd. Jag tror inte att min egen pappa skulle kalla sig feminist men jag har aldrig hört honom tala nedvärderande om kvinnor. Jag tror att han hyser samma respekt för t.ex. duktiga idrottskvinnor och kvinnliga medarbetare som han gör för manliga diton. Däremot lever han och min mamma i ett väldigt ojämställt förhållande där mamma alltid har skött mer markservice än honom (matlagning, föräldraledighet, ansvar över barn och hem osv). Det är nog delvis en funktion av rådande samhällsnorm. Min mamma kallar sig heller inte feminist och skulle aldrig frivilligt ha "gett bort" föräldraledighet till pappa av jämställdhetsskäl.

Jag har större problem med manliga bekanta, t.o.m. vänner, som uttrycker kvinnoförakt. Tidigare har jag bara accepterat det genom att distansera mig själv från kvinnorollen - "amen jag är ändå inte en typisk kvinna så jag behöver inte ta åt mig", typ. För några år sedan var jag ofta ensam tjej i ett killgäng och det var ofta nedvärderande snack om "tjejgrejer" och "kvinnliga beteenden". Jag var OK eftersom "jag gick att skämta med" och "inte betedde mig som en typisk tjej". Nu så här i efterhand har jag förstått att min roll är ganska typisk - lite som nassarna som har en invandrad kompis "vi hatar alla andra invandrare UTOM dig, såklart". En tjej som accepterar killgängets spelregler och inte ifrågasätter går hur bra som helst att hänga med; allt är ju på deras villkor fortfarande. Fler än en eller ett fåtal tjejer är däremot tveksamt om man kan släppa in - det blir svårt att låta många tjejer bli undantaget som bekräftar regeln om hur kassa, tråkiga och gnälliga "de flesta" tjejer är.

Jag kan tänka mig att fäder ser på sina döttrar på samma sätt? Dvs man kan acceptera att ha en eller ett fåtal kvinnor nära, men föraktar kvinnor och allt som är kvinnligt kodat i ett större sammanhang.

 

[Sezziyanen]

Gissningsvis har du stött på det men inte lagt märke till det. Det tar ganska lång tid att märka. Du måste ju först hitta en situation där en äldre man diskuterar ekonomi med en kvinna och en annan man, inte vädret.

Nej jag har faktiskt inte stött på det alls, jag förstår vad som menades men har inte stött på det i mitt liv.

Men jag svarade på ett inlägg i tråden, som var ett svar på ett annat inlägg, som inte nämnde kvinnoförakt eller kvinnohat utan tog upp ett omedvetet inlärt beteende.

Okej (:

Ok? bara de flesta man mött hittills? Du missuppfattar, det handlar inte om att tydligt aldrig lyssna på kvinnor utan diffust, ofta, inte lyssna på kvinnor som pratar politik eller ekonomi. Göran Persson är ju tex ett strålande exempel på en feminist med klumpfötter och dövöra.

Yngre män är ofta lite likadana, själv älskar jag att diskutera ekonomi och politik men man måste prata snabbare så man hinner säga någonting innan killarna vänder sig till killarna och sticka in sällan så de inte tror man dominerar. Och se upp för deras fruar -sina väninnor som aldrig vill diskutera ekonomi eller politik med en, engagerat. Ja samtliga individer nämnda är stora feminister och delar föräldraledighet.

Det är ok, kan svara på lite av varje

Nej jag missupfattar inte faktiskt, jag håller bara inte med dig Väldigt lätt tycker jag att tolka saker som du gör, men bara för att du tolkar något på det viset behöver det inte vara på det viset, om du förstår vad jag menar? Jag har varit med om kvinnor som inte lyssnar på mig, men jag har faktiskt inte dragit slutsatsen till att det finns något systematiskt bland kvinnor att nedvärdera och inte lyssna på män för den skull. Jag kanske har fel, det kan ju vara så! Men det är ingen slutsats jag skulle dra bara för att jag kan komma på nått fall när det hänt mig.

Bland mina vänner finns det vissa som är mer pigga på att debattera (politik, filosofi, whatever) och vissa som mest lyssnar eller inte har intresse för att argumentera. Men det är ingen majoritet män eller kvinnor åt endera hållet just. Tänker framförallt på två par jag känner. I det ena är killen jätteintresserad av alla sorts debatter, medan tjejen mer tystlåten - dock argumenterar ordentligt ibland i vissa ämnen hon verkar bry sig mer om. Det andra paret är ganska mycket tvärtom, tjejen är pigg på att debattera allt medans killen är ganska ointresserad av att diskutera mycket alls.

Detta går förstås inte att dra någon slutsats av heller. Precis som det du pratar om är det rena anekdoter som kan tolkas lite hursomhelst.

 

[Petruska]

Va? Menar du inte snarare "förståelse av hur heterosexualitet yttrar sig" i så fall? För heterosexualitet betyder något helt annat.

Förståelse av heterosexualitet som socialt fenomen, ungefär.

 

[Petruska]

Intressant tråd. Jag tror inte att min egen pappa skulle kalla sig feminist men jag har aldrig hört honom tala nedvärderande om kvinnor. Jag tror att han hyser samma respekt för t.ex. duktiga idrottskvinnor och kvinnliga medarbetare som han gör för manliga diton. Däremot lever han och min mamma i ett väldigt ojämställt förhållande där mamma alltid har skött mer markservice än honom (matlagning, föräldraledighet, ansvar över barn och hem osv). Det är nog delvis en funktion av rådande samhällsnorm. Min mamma kallar sig heller inte feminist och skulle aldrig frivilligt ha "gett bort" föräldraledighet till pappa av jämställdhetsskäl.

Jag har större problem med manliga bekanta, t.o.m. vänner, som uttrycker kvinnoförakt. Tidigare har jag bara accepterat det genom att distansera mig själv från kvinnorollen - "amen jag är ändå inte en typisk kvinna så jag behöver inte ta åt mig", typ. För några år sedan var jag ofta ensam tjej i ett killgäng och det var ofta nedvärderande snack om "tjejgrejer" och "kvinnliga beteenden". Jag var OK eftersom "jag gick att skämta med" och "inte betedde mig som en typisk tjej". Nu så här i efterhand har jag förstått att min roll är ganska typisk - lite som nassarna som har en invandrad kompis "vi hatar alla andra invandrare UTOM dig, såklart". En tjej som accepterar killgängets spelregler och inte ifrågasätter går hur bra som helst att hänga med; allt är ju på deras villkor fortfarande. Fler än en eller ett fåtal tjejer är däremot tveksamt om man kan släppa in - det blir svårt att låta många tjejer bli undantaget som bekräftar regeln om hur kassa, tråkiga och gnälliga "de flesta" tjejer är.

Jag kan tänka mig att fäder ser på sina döttrar på samma sätt? Dvs man kan acceptera att ha en eller ett fåtal kvinnor nära, men föraktar kvinnor och allt som är kvinnligt kodat i ett större sammanhang.

Vilket intressant och insiktsfullt inlägg!

 

[Sezziyanen]

Intressant tråd. Jag tror inte att min egen pappa skulle kalla sig feminist men jag har aldrig hört honom tala nedvärderande om kvinnor. Jag tror att han hyser samma respekt för t.ex. duktiga idrottskvinnor och kvinnliga medarbetare som han gör för manliga diton. Däremot lever han och min mamma i ett väldigt ojämställt förhållande där mamma alltid har skött mer markservice än honom (matlagning, föräldraledighet, ansvar över barn och hem osv). Det är nog delvis en funktion av rådande samhällsnorm. Min mamma kallar sig heller inte feminist och skulle aldrig frivilligt ha "gett bort" föräldraledighet till pappa av jämställdhetsskäl.

Jag har större problem med manliga bekanta, t.o.m. vänner, som uttrycker kvinnoförakt. Tidigare har jag bara accepterat det genom att distansera mig själv från kvinnorollen - "amen jag är ändå inte en typisk kvinna så jag behöver inte ta åt mig", typ. För några år sedan var jag ofta ensam tjej i ett killgäng och det var ofta nedvärderande snack om "tjejgrejer" och "kvinnliga beteenden". Jag var OK eftersom "jag gick att skämta med" och "inte betedde mig som en typisk tjej". Nu så här i efterhand har jag förstått att min roll är ganska typisk - lite som nassarna som har en invandrad kompis "vi hatar alla andra invandrare UTOM dig, såklart". En tjej som accepterar killgängets spelregler och inte ifrågasätter går hur bra som helst att hänga med; allt är ju på deras villkor fortfarande. Fler än en eller ett fåtal tjejer är däremot tveksamt om man kan släppa in - det blir svårt att låta många tjejer bli undantaget som bekräftar regeln om hur kassa, tråkiga och gnälliga "de flesta" tjejer är.

Jag kan tänka mig att fäder ser på sina döttrar på samma sätt? Dvs man kan acceptera att ha en eller ett fåtal kvinnor nära, men föraktar kvinnor och allt som är kvinnligt kodat i ett större sammanhang.

Intressant att höra hur det känns från din sida som kvinna i ett gäng med killar. Spontant funderar jag lite; är det konstigt att ett gäng killar har sina "spelregler" som du kallar det? Gudarna ska veta att jag som kille inte vandrar in i ett gäng med fem tjejer och passar in, men det är väl ungefär så som det ska vara på nått sätt? Dvs att jag känner igen det du säger, och tror att det säkert är så rätt ofta, men även tänker att tja..det är la inget större problem med det, eftersom vi faktiskt är olika? I ett gäng med tjejer blir man som ensam kille också ofta analyserad såsom du säger, och jämförd med hur "alla andra killar" är.

Eller hur ser du det när en kille kommer in i ditt tjej-gäng? Är han precis som alla andra, en i gänget direkt? Så har jag iaf aldrig känt det när jag varit ensam kille i ett gäng med tjejer.. Är detta inte bara normalt helt enkelt eftersom män och kvinnor är olika? Dvs att man kanske inte kan dra paralleller till föräldrars eventuella förakt för det andra könet pga det?