Min far, kvinnohataren

[snow]

@snow du ska va president!

Det är så välkända mekanismer du beskriver och du gör det så himla bra!

Skulle nog snabbt bli korrumperad och maktfullkomlig som president, men tack för förtroendet!

Ookej..en sak i taget antar jag

Hey ho let's go!

Härligt att de behandlade dig fantastiskt! Men varför konfronterade du inte dem när du tyckte de hatade och föraktade kvinnor som du pratar om nu då?

Därför att jag, för att få hänga med dem, valde att antingen ignorera eller haka på när det hackades ner på kvinnor. Så länge JAG inte "räknades" som kvinna. Du har inte riktigt uppskattat mina liknelser, men jag vill ändå göra en: jag var personen som står och ser på när mobbarna kränker någon, därför att jag var rädd för att själv bli utsatt. Jag ville inte försvara något som var kvinnligt därför att jag var rädd att bli förknippad med det. Dessutom hade jag inte den bästa kvinnosynen själv - jag tyckte att jag var ett undantag från en av mig upplevd "kvinnonorm" som jag inte identifierade mig med.

Du jämför män som grupp med nazister som grupp. Det är inte schysst eller seriöst.

Nej, jag har inte jämfört män som grupp med nazister som grupp. Poängen i liknelsen är att jag drar paralleller mellan mitt eget agerande med en invandrare som för att få hänga med nassar spottar på sin egen bakgrund och identitet. Vilken grupp det är man vill tillhöra är egentligen skit samma.

Okej! Ja och vi lever ju inte samma liv och har definitivt olika erfarenheter, självklart. Jag kan ju bara prata utifrån vad jag själv upplevt och det var det jag beskrev Men om "ta ställning i feministiska frågor" innebär tex det du gjorde ovan när du jämför män med nazister t.ex. så kan jag förstå lite varför du kan få mothugg. Jag har sett män få en del skit av feminister, såväl som feminister få skit av män, så det är ju inte som om jag inte tror på det du säger dock.

Med skit menar jag inte "mothugg"; det har jag inga som helst problem med, utan med skit menar jag rena påhopp och förlöjliganden. Och liknelsen har du som sagt missförstått syftet med; den har ingenting att göra med att män == nazister.

Nej jag sa aldrig heller att en råare jargong är ärligare. Mycket skit pratas det säkerligen, det har jag inte heller sagt nått annat än Jag har ju ingen perfekt erfarenhet av hur kvinnor i grupp fungerar, hur - det är att vara kvinna bland kvinnor så att säga precis som du inte vet hur det är att vara man bland män. Jag försöker bara presentera för dig ett perspektiv från "den andra sidan", ifall du råkar vara intresserad av det.

Mja, du upplevde gruppmentaliteten hos män generellt som "tuffare men ärligare" än gruppmentaliteten hos kvinnor. Jag håller inte med, bl.a. baserat på min upplevda skitsnackskvot

Det där har jag faktiskt funderat en del på. Varför fortsätter kvinnor värdera det "typiskt manliga" som högre och mer åtråvärt än "det typiskt kvinnliga"? Jag kan ju inte svara på det som man, känner jag. Så det vore intressant att höra vad du tycker.

Samhället premierar generellt det "typiskt manliga" högre, helt enkelt. Jämför begreppen "pojkflicka" (en grej som tjejer ofta säger om sig själva i en positiv andemening) med "flickpojke" (inte särskilt positivt laddat; en pojke som är "flickig" är fjollig, fjantig, överdrivet känslig;"omanlig" helt enkelt).

 

[Sezziyanen]

Bara en reflektion sådär - men det är konstigt att det ALLTID, i ALLA sammanhang som det pratas om kvinnors upplevelser ska kommas med perspektiv från den andra sidan. Jag tycker det är så himla fult att det alltid försöks flyttas fokus för att "bidra med en nyanserad bild". Ibland är det faktiskt inte nödvändigt att prata om män, även om det verkar så.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ansvara för vad som hänt dig i alla andra fall, det du pratar om har ju inget att göra med mina inlägg iaf. Varför kan jag inte få kommentera utifrån mitt perspektiv som man, i en tråd som handlar om hur män påstås hata och förakta kvinnor?

Du ser dig själv som representant för gruppen män, alltså. Det är vi rätt vana vid på det här forumet, att män dimper ner och förklarar för oss små flickor hur EN MAN, någon från ANDRA SIDAN ser på saken, och NYANSERAR den, för det antas vi ju undra väldigt mycket över.

Det är så snällt och generöst, all denna visdom som män öser över oss utan att vi ens behöver be om det.

Hm.. Nej det har jag aldrig sagt. Jag ser mig själv som en representant mig, mina åsikter och mina erfarenheter..nått annat har jag faktiskt inte sagt. Det är fritt att dra egna slutsatser. Jag kan heller inte ansvara för hur du tycker män "dimper ner" överallt. Det är ganska uppenbart att du inte håller med mig eller gillar att jag uttrycker mina åsikter...men vad sjutton är offentliga diskussionsforum till för om folk inte ska yttra sina åsikter? Varför inte hålla sig till ämnet istället för att bara hitta på en massa saker om vad du tror jag står för? Om du på riktigt är intresserad av vad jag har för åsikter så pratar jag gärna om det, skicka ett PM eller fråga här! Annars förstår jag inte vad du menar med ditt inlägg..

 

[Killaloe]

Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det? Det måste ju(tyvärr) vara otroligt vanligt!

Jag kan för övrigt svara på det här - typ iaf.
Min sambos far är så otroligt nedvärderande mot kvinnor (och alla andra som inte är vita heterosexuella män) vilket gör att jag har sagt ifrån några gånger (och varit den som förstör stämningen ). Men jag vill inte längre. Jag vill inte alltid behöva försvara mig för att jag råkar vara född till tjej. Jag orkar inte höra allt jäkla skitsnack från honom. Så vi umgås inte alls. Det är astrist eftersom det gör att jag aldrig kan följa med min sambo när han åker hem. Vi har slutat fira jul ihop. Oftast missar jag även när de firar födelsedagar och andra högtider (som egentligen är viktigt för mig att vara med på). Det är liksom enda sättet för att jag ska kunna må bra och för att vi inte ska starta någon form av familjefejd som drabbar min sambo

Och okej, det är inte min pappa (för min pappa är fin), men jag tänker framförallt att det måste vara jobbigt att hela tiden vara så bitter att en alltid måste ta ut sin frustration på någon som en anser vara mindre värd Och jag tänker också att han kommer gå miste om väldigt mycket om vi t.ex får barn någon gång eftersom det inte kommer bli något naturligt umgänge (och så skapar han såklart en pissigare relation till sin son eftersom min sambo inte är en inskränkt idiot). Så jag tror att i just det här fallet kommer att drabba honom själv i slutänden, vilket jag ser som tråkigt men rimligt. Typ så.

(sen kan jag kanske relatera lite till min egen far också som har vissa, minst sagt, tråkiga åsikter som han luftar om ex min fd yrkesgrupp. Jag förstår honom och håller ibland med, men det gör mig lite ledsen när han uttrycker dem eftersom den yrkesgruppen även är en del av vad jag valt att jobba med/studera. Dock är det ju ingenting jag ÄR så att säga, så det känns ändå enklare att förhålla sig till - och vi har pratat om det - än om han hade kommit med pikar om något jag faktiskt ÄR och inte kan påverka eller riktigt förhålla mig till)

 

[labb]

Samhället premierar generellt det "typiskt manliga" högre, helt enkelt. Jämför begreppen "pojkflicka" (en grej som tjejer ofta säger om sig själva i en positiv andemening) med "flickpojke" (inte särskilt positivt laddat; en pojke som är "flickig" är fjollig, fjantig, överdrivet känslig;"omanlig" helt enkelt).

Så din analys är att "manliga" egenskaper hos flickor/kvinnor ses det ned på samtidigt som pojkflicka ses som något positivt? Måste nog till feministisk logik för att få ihop den analysen

 

[sjoberga]

Du ser dig själv som representant för gruppen män, alltså. Det är vi rätt vana vid på det här forumet, att män dimper ner och förklarar för oss små flickor hur EN MAN, någon från ANDRA SIDAN ser på saken, och NYANSERAR den, för det antas vi ju undra väldigt mycket över.

Det är så snällt och generöst, all denna visdom som män öser över oss utan att vi ens behöver be om det.

Hur ska man nånsin förstå feminism och jämställdhet om man inte får en rejäl dos mansplaining till livs? Det skulle ju riskera att skynda på rivandet av patriarkatet! Hur tänkte du nu?

 

[mandalaki]

Varför kan jag inte få kommentera utifrån mitt perspektiv som man, i en tråd som handlar om hur män påstås hata och förakta kvinnor?

Nej. Det tråden handlar om formulerar TS så här: Jag är kvinna och jag har en far. Min far föraktar kvinnor. Trots det tycker han om mig och respekterar mig i någon mån. Hur går det ihop? Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det?

Det var det TS försökte få igång en diskussion om. Men jag tror bestämt att du ogenerat stal huvudrollen för att få sprida din visdom. Godt gået, som en dansk skulle säga.

 

[snow]

Så din analys är att "manliga" egenskaper hos flickor/kvinnor ses det ned på samtidigt som pojkflicka ses som något positivt? Måste nog till feministisk logik för att få ihop den teorin

Enligt min feministiska logik samt läsförståelse så har jag skrivit att det ses ner på kvinnligt kodade egenskaper, både hos män och hos kvinnor.

 

[rutans]

Det var inte fördomar, det var anekdoter som inte bevisar någonting, precis som jag också tydligt skrev. Självklart är kön bara en faktor av många, vem tror nått annat?

Nej exakt, det var en åsikt som inte bevisar en sanning. Men det var ett påstående, vilket jag motsade.
Du verkade tro annat eftersom du uppfattade det som att manliga grupper var bla. tuffare och därmed ärligare.

 

[Killaloe]

Hur ska man nånsin förstå feminism och jämställdhet om man inte får en rejäl dos mansplaining till livs? Det skulle ju riskera att skynda på rivandet av patriarkatet! Hur tänkte du nu?

Som min eminenta och alldeles fantastiska manliga kollega skrev 8 Mars efter att han delat en film:
"Om någon fortfarande frågar sig varför dagen behövs kan jag gladeligen mansplaina det..."

 

[Petruska]

Hur ska man nånsin förstå feminism och jämställdhet om man inte får en rejäl dos mansplaining till livs? Det skulle ju riskera att skynda på rivandet av patriarkatet! Hur tänkte du nu?

Jadu, jag vet, inte, lilla jag! Ibland rör jag till det så förskräckligt så jag varken vet ut eller in, förstår du! Jag tror att jag ber min man läsa tråden och förklara för mig!

 

[Petruska]

Nej. Det tråden handlar om formulerar TS så här: Jag är kvinna och jag har en far. Min far föraktar kvinnor. Trots det tycker han om mig och respekterar mig i någon mån. Hur går det ihop? Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det?

Det var det TS försökte få igång en diskussion om. Men jag tror bestämt att du ogenerat stal huvudrollen för att få sprida din visdom. Godt gået, som en dansk skulle säga.

Det er sørme rigtig godt gået!

Som jag brukar förklara för nyanställda, yngre kvinnor på jobbet: problemet är inte - som många kommer att vilja få dig att tro - kvinnors sämre självförtroende. Problemet är männens fullständigt omotiverade hybris.

 

[fejt]

@Koltrast: Jag blir så ledsen när jag läser vad du skrivit (och flera andra) för det är så vansinnigt långt ifrån min uppväxt och verklighet.

Min morfar hade tre döttrar (äldsta född -37, yngsta -56) och hans "krav" på dem var att de skulle ha en utbildning så de aldrig behövde bli försörjda av en man. Utbildningen kvittade men de skulle ha ett yrke. Han och mormor hjälpte till så gott de kunde, de var vare sig rika eller utbildade. Han var också fackligt aktiv samt tog upp föreläsare från Sthlm till Rättvik på 50-talet för att föreläsa om kvinnors sexualhälsa Han blev av med jobbet där efter ett tag och flyttade då till Falun och startade eget (han var skräddare). Han var enormt nyfiken och älskade vetenskap. Det var han som formade mig väldigt mycket och ledde in mig på min professionella bana. En av mina mest uppskattade presenter som liten var en prenumeration på Illustrerad vetenskap som vi läste tillsammans. Han älskade att ta med mig på "äventyr" också, vi drog iväg till någon skog och fiskade eller plockade bär (och diskuterade hela tiden).

Min pappa var bonddräng samt slaktare och hade ingen utbildning (grundskola tom åk 6, sedan var det dags att försörja sig). Jag har aldrig upplevt att han hellre önskade sig en son eller att han förväntade sig att jag skulle vara mindre kapabel än en pojke. Jag vet att han var väldigt stolt när jag lärt mig köra traktor och hjälpte till vid höskörden. Han var också stolt över mitt yrke, speciellt när jag jobbade i närområdet (vi gillar våra gruvor här). Att jag inte är så bra på att stycka eftersom jag sällan var med som äldre tror jag det var mamma som bromsade (tyvärr) för hon hade enormt svårt för slakten.

Ingen av dem var rasist heller, trots att de var relativt fattiga och outbildade.

Vad fint och rörande du skriver om din familj!

 

[Blue]

Hur ska man nånsin förstå feminism och jämställdhet om man inte får en rejäl dos mansplaining till livs? Det skulle ju riskera att skynda på rivandet av patriarkatet! Hur tänkte du nu?

Mansplaining att berätta om sitt perspektiv och lägga till "ifall du råkar vara intresserad av det"? Som jag har förstått termen så handlar den om när en man förklara saker (ofta självklarheter) på ett nedlåtande sätt.

 

[Petruska]

Mansplaining att berätta om sitt perspektiv och lägga till "ifall du råkar vara intresserad av det"? Som jag har förstått termen så handlar den om när en man förklara saker (ofta självklarheter) på ett nedlåtande sätt.

Jag skulle säga att termen initialt var ännu mer specialiserad: när en man förklarar en kvinnas eget fackområde för henne. Som då tex i texten "Män förklarar saker för mig" där en man förklarar vikten av det hon själv har skrivit för henne, utan att fatta att det är hon som har skrivit det.

Samma sak har drabbat mig flera gånger, nästan. Män har på eget initiativ förklarat min egen expertis för mig. Vilket ju är bra, om det är något jag har missat.

Det hör till fenomenet att mannen som förklarar inte själv kan ämnet, han bara pratar ändå.

Jag tycker nog att det verkar vara en rimlig och rätt enig språkutveckling att låta uttrycket - på svenska i alla fall, trots att termen är engelsk - stå för mäns onödiga och opåkallade förklaringar av snart sagt allting när dessa förklaringar tydligt riktar sig till kvinnor.

Tillägget "ifall du är intresserad" signalerar i sammanhanget varken en fråga eller ödmjukhet, som jag tolkar retoriken. Snarare tvärtom. Det är väl klart att jag är intresserad av vad mannen ifråga har att säga! Särskilt när han nyanserar med ett manligt perspektiv!

I den här tråden visar ju den förklarande mannens inlägg också att han antingen inte har begripit eller skiter i TS frågeställning, samt att han inte alls förstår de feministiska referenserna i diskussionen. Det gör det också rimligt att använda termen mansplaining: en man som utan att veta vad han pratar om förklarar för kvinnor hur det är.

 

[Sezziyanen]

Hey ho let's go!

Yay!

Därför att jag, för att få hänga med dem, valde att antingen ignorera eller haka på när det hackades ner på kvinnor. Så länge JAG inte "räknades" som kvinna. Du har inte riktigt uppskattat mina liknelser, men jag vill ändå göra en: jag var personen som står och ser på när mobbarna kränker någon, därför att jag var rädd för att själv bli utsatt. Jag ville inte försvara något som var kvinnligt därför att jag var rädd att bli förknippad med det. Dessutom hade jag inte den bästa kvinnosynen själv - jag tyckte att jag var ett undantag från en av mig upplevd "kvinnonorm" som jag inte identifierade mig med.

Alltså den enda liknelsen jag ogillade var när du tycker det är schysst att jämföra män som grupp med nazister som grupp.. annars är det lugnt!

Hmm herregud, "jag var personen som står och ser på när mobbarna kränker någon, därför att jag var rädd för att själv bli utsatt." - och du tyckte de var fantastiska vänner?!

Nej, jag har inte jämfört män som grupp med nazister som grupp. Poängen i liknelsen är att jag drar paralleller mellan mitt eget agerande med en invandrare som för att få hänga med nassar spottar på sin egen bakgrund och identitet. Vilken grupp det är man vill tillhöra är egentligen skit samma.

Jo, det gjorde du.

Med skit menar jag inte "mothugg"; det har jag inga som helst problem med, utan med skit menar jag rena påhopp och förlöjliganden. Och liknelsen har du som sagt missförstått syftet med; den har ingenting att göra med att män == nazister.

Det var svårt att veta vad du menade exakt med "skit", mothugg var bara en term jag använde, inte ett försök att specificera något just. Påhopp och förföljelse låter inte bra alls, dock behöver vi kanske inte prata om det också nu eller? Så mycket redan Om du vill så fine, dock!

Jag missförstod inte. Jag sa inte att du likställde män (==) med nazister. Jag sa att du gjorde en oschysst liknelse mellan män som grupp och nazister som grupp (män i grupp agerande mot en kvinna, liknat nazister i grupp agerande mot en invandrare), och det är en oschysst liknelse som jag tror du använder för att agitera eller liksom spetsa argumentet på nått vis..men jag ville bara poängtera att det inte är en schysst argumentering, och jag tänker inte hoppa in i den båten med dig

Mja, du upplevde gruppmentaliteten hos män generellt som "tuffare men ärligare" än gruppmentaliteten hos kvinnor. Jag håller inte med, bl.a. baserat på min upplevda skitsnackskvot

Ja, jag har ju sagt att vi har olika erfarenheter? Jag gav min sida bara, jag har förstått din. Jag upplever det som jag har sagt, men jag sa även att jag vi inte kan dra några generaliserande slutsatser från bara mina erfarenheter. Enda anledningen till att jag nämnde det var just för att göra den poängen.

Samhället premierar generellt det "typiskt manliga" högre, helt enkelt. Jämför begreppen "pojkflicka" (en grej som tjejer ofta säger om sig själva i en positiv andemening) med "flickpojke" (inte särskilt positivt laddat; en pojke som är "flickig" är fjollig, fjantig, överdrivet känslig;"omanlig" helt enkelt).

Hade skrivit mycket mer här men det kändes som att det är bättre att hålla det kortare..

Det var just detta jag undrade över. Jag har hört det du säger förut, men det förklarar just inte så mycket, IMO. Jag tycker grundproblemet, som jag anser du bara styrker nu, är att i genusdebatten så dyker detta så ofta upp, att det manliga ska vara bättre och det kvinnliga sämre. Och det tycker jag som tror på jämlikhet är helt fel. Jag tycker inte att kvinnor ska behöva sträva efter att passa in som en man, bland män, och behöva göra allt som är traditionellt "manligt" för att vara jämlik. Personligen kan jag som man aldrig göra allt det en kvinna kan göra, och det är sant åt båda håll. Jag tycker det är ett dumt sidospår i en debatt om jämlikhet, som istället borde vara mer fokuserad på att acceptera våra skillnader och värdera våra styrkor lika högt - när vi pratar generellt.

(När vi pratar specifika fall, så ska det förstås ges möjligheter och chanser för både män och kvinnor på lika villkor.)

 

[Sezziyanen]

Jag skulle säga att termen initialt var ännu mer specialiserad: när en man förklarar en kvinnas eget fackområde för henne. Som då tex i texten "Män förklarar saker för mig" där en man förklarar vikten av det hon själv har skrivit för henne, utan att fatta att det är hon som har skrivit det.

Samma sak har drabbat mig flera gånger, nästan. Män har på eget initiativ förklarat min egen expertis för mig. Vilket ju är bra, om det är något jag har missat.

Det hör till fenomenet att mannen som förklarar inte själv kan ämnet, han bara pratar ändå.

Jag tycker nog att det verkar vara en rimlig och rätt enig språkutveckling att låta uttrycket - på svenska i alla fall, trots att termen är engelsk - stå för mäns onödiga och opåkallade förklaringar av snart sagt allting när dessa förklaringar tydligt riktar sig till kvinnor.

Tillägget "ifall du är intresserad" signalerar i sammanhanget varken en fråga eller ödmjukhet, som jag tolkar retoriken. Snarare tvärtom. Det är väl klart att jag är intresserad av vad mannen ifråga har att säga! Särskilt när han nyanserar med ett manligt perspektiv!

I den här tråden visar ju den förklarande mannens inlägg också att han antingen inte har begripit eller skiter i TS frågeställning, samt att han inte alls förstår de feministiska referenserna i diskussionen. Det gör det också rimligt att använda termen mansplaining: en man som utan att veta vad han pratar om förklarar för kvinnor hur det är.

Du uppvisar här ett perfekt exempel på womansplaining, IMO. (för att använda din "retorik" på samma sätt du gör).

Om du är intresserad av att prata om frågan i sig så varför inte göra det istället för att hitta på alla dessa teorier om vad du personligen tror alla som yttrar sig egentligen tänker? Om du är intresserad av tex. mina åsikter så är det bara att fråga (och nej det är ingen hemsk retorik som är ondskefullt utveckad för att trycka ner dig som kvinna, jag är faktiskt helt ärligt öppen för att prata fritt om vad som helst).

Vet att det är jobbigt när man ändrar i sina inlägg, sorry för det.. Men det är faktiskt väldigt svårt att veta vad som är ironi och vad som är uppriktigt i dina inlägg, ville jag bara tillägga :S

 

[Petruska]

Du uppvisar här ett perfekt exempel på womansplaining, IMO.

 

[Petruska]

Du uppvisar här ett perfekt exempel på womansplaining, IMO. (för att använda din "retorik" på samma sätt du gör).

Med den lilla skillnaden, då, att jag i det här fallet vet vad jag pratar om.

Den dag jag förklarar byggplanelagen (om det finns en sådan) för en byggplanelagsexpert, kommer kritiken att vara giltig.

Jag behöver ju inte fråga för att få veta vad du tycker. Din framfart går ju helt av sig självt.

 

[Sezziyanen]

Nej. Det tråden handlar om formulerar TS så här: Jag är kvinna och jag har en far. Min far föraktar kvinnor. Trots det tycker han om mig och respekterar mig i någon mån. Hur går det ihop? Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det?

Det var det TS försökte få igång en diskussion om. Men jag tror bestämt att du ogenerat stal huvudrollen för att få sprida din visdom. Godt gået, som en dansk skulle säga.

Suck.. Jag reagerade (som jag har sagt flera gånger) inte, såsom du målar upp här, på att TS upplever sin far som föraktande mot henne i vissa situationer. Jag intresserade mig för ämnet eftersom det drogs generaliseringar som att "otroligt många fäder hatar och föraktar kvinnor". Jag tyckte det lät helt sjukt faktiskt, och ville höra om vad detta baserades på? Sen drogs ju en hel annan snurra igång förstås..

Det vore nog lättare om vi pratade via PM om du känner jag är så hemsk som kommenterar här, vad tycker du om det?

 

[Sezziyanen]

Med den lilla skillnaden, då, att jag i det här fallet vet vad jag pratar om.

Den dag jag förklarar byggplanelagen (om det finns en sådan) för en byggplanelagsexpert, kommer kritiken att vara giltig.

Jag behöver ju inte fråga för att få veta vad du tycker. Din framfart går ju helt av sig självt.

Varför är du så fientligt lagd mot mig? Om du är kunnig på det du pratar om så måste du väl inte försöka hitta på saker om vad jag tycker och tänker, det är ju mycket lättare att läsa svart på vitt? Fattar inte din liknelse ang. byggplanelagen, jag har inte i nått av mina inlägg berättat för er kvinnor om hur det är att vara kvinna. Däremot har jag läst rätt mycket om hur män "är" och vad de tycker och tänker (och fortfarande inte läst vad detta baseras på?).

Jag måste bara få fråga, du tycker alltså att allt jag säger är helt ofattbart nu alltså? Kanske är det helt enkelt så att vi borde lägga ner då, om det bara går i cirklar utan att prata om nått specifikt ämne. Eller så får du gärna PMa mig, så kan vi prata mer direkt där. Du får välja